Doften som slog emot dem var så tung att de fick huvudvärk. Nilla lutade sig kvidande mot Anders och famlade i mörkret efter strömbrytaren.
Anitha Östlund Meijers skriv och islandshästliv
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gårdenArchive for the ‘En början’ Category
Nattsvart mörker, glittrande stjärnor som liknar ensamma diamanter, härlig musik på hög volym, och en man som jag älskar mer än något annat. Kan man ha det bättre än så här? frågade jag mig själv, och hörde inte hur rutan nere i vardagsrummet spräcktes av en slägga.
“Du är ett barn. Blott tolv år gammal, och borde inte, ska inte träffa en så gammal man.”
“Slobodoanajkt”viskade Anna från trädet.
“Vad säger du?”viskade Peter som satt nedanför. “Jag hörde inte.”
“Sch”, väste Anna och flyttade längre in i löven. “Han kommer…”
Som i ultrarapid såg Kerstin hur sonen fick nöten i halsen, och ramlade ihop flämtande efter luft.
Leo lade sig mot köksbordet, och ögonen föll ihop gång på gång. Snart skulle hon komma.
Kastrullen som stod på spisen var tillknycklad, och det svarta hade förvandlats till en grådaskig hinna av smuts.
“Du doftar som en hel gödselhög”, sa hon då jag kom in genom dörren.
“Nu härjer ni för mycke ongar. Ta re lite lugnare ä ni snälla”, sa kvinnan på brett hälsingemål, och stod kvar några sekunder innan hon gick in i sin stuga och stängde dörren med en smäll.
En militärfärgad sliten keps, och en tjock, svart skinnjacka var allt mannen hade på sig. I övrigt var han naken.