“Jag vill, jag vill, jag vill”, skrek barnet framför mig i kön medan han sparkade med fötterna och slog den stackars kvinnan med knytnävarna. tack gode Gud för att jag är barnlös, tänkte jag.
Anitha Östlund Meijers skriv och islandshästliv
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gårdenArchive for the ‘En början’ Category
Trådarna såg ut att vara fulla av små hakar, ungefär som strömmingslinorna farfar använde.
“Hur i helvete kan ett papper från Ralf betyda så mycket?” skrek Tina, och slog med handflatan i väggen.
Jag var Emilia, Emilia Landvreten-Solis, allmänt kallad Emma. Det var det enda jag visste med säkerhet. Allt annat var försvunnet, borta ur hjärnan.
Sandra anade aldrig vad som dolde sig i paketet. Det visste Adam med bestämdhet.
En vit, en röd och en blå kula rullade över golvet.
Febern kom plötsligt. Svetten rann över ögonen, ned över ryggen, och mellan brösten, men byttes snabbt ut till frossa. Tänderna klapprade mot varandra utan att han kunde stoppa dem.
Genom fönstret såg jag hur de kom gående över gräsmattan, och slet till mig jackan, laddade geväret, och gläntade på dörren.
Den första dagen märkte Johannes och Zelda inget speciellt, men natten till den andra började deras magar bete sig mycket underligt.
“Kan det vara kosten?” sa Zelda, och slängde sig i nästa sekund upp ur sängen.
Petra lade upp fötterna över fåtöljens armstöd, och tog upp boken för att fortsätta läsa den. Den var extremt spännande, och hon funderade allvarligt på att skolka från de två första lektionerna.