Brevbäraren sköt in tidningen genom den mattblanka skåran, och gjorde en grimas av avsmak när en unken doft slog mot näsborrarna.
Anitha Östlund Meijers skriv och islandshästliv
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gårdenArchive for the ‘En början’ Category
Huset på kullen var till salu. Efter flera års väntan skulle Olle äntligen komma in i det.
Rosen Selena höll i handen liknade inget hon sett förut.
Smärtan riste genom mig, och då jag slog upp ögonen insåg jag att någon knutit fast mitt hår i sänggaveln, och dessutom flätat det.
Det doftade svavel…ja, det doftade banne mig svavel, och något annat odefinierbart.
Solen sken över den silverglittrande sjön, och ingen av oss anade vad som gömde sig bara några meter därifrån. Något som väntade…på att jag eller någon annan skulle gå mot det vajande gräset…
“Tji fick du ditt ludna äckel”, sa Jessica och tryckte ihop den svarta åttabenta spindeln. “Mig skrämmer du inte.”
Rasmus gömde sig bakom grinden när han hörde klapprandet från hovar, och vågade inte titta fram. De hade säkert kommit för att hämta honom, men de åkte förgäves…för om bara några minuter skulle hans biljett till de andra dyka upp.
“Jag älskar dig min kära syster. Älskar dig så att det gör ont”, sa Peter och lade armarna runt Hanna.
“Vatten…jag måste få vatten”, viskade mannen, och sträckte fram handen mot min flaska.