“Krasch!”
Sofia reste sig snabbt upp ur sängen, och hämtade baseballträet hon gömt under sängen. Han hade kommit. Den jäveln vågade trotsa domstolens förbud och komma”, tänkte hon, och smög mot ljudet.
Anitha Östlund Meijers skriv och islandshästliv
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gårdenArchive for the ‘En början’ Category
Solen irriterade honom. Fick hjärnan att koka. Några steg till, sedan var hon hans…förevigt.
Familjen Persson var en helt vanlig familj, förutom en sak:
Sandra deras dotter som inte var som andra barn.
Smackandet störde mig, och för att stoppa det öppnade jag fönstret och sjasade bort det eländiga djuret.
Först såg jag inte vad som låg i hinken, och gick fram mot den, men såg mig noga för var jag gick.
Det fanns ingen återvändo. Hoppet skulle innebära ett slut på det gamla, och en nytändning för deras kärlek.
“Visa dig”, skrek Erik, och hyttade med näven. “Visa ditt bleka tryne och jag ska mosa det.”
Invävt i tyget syntes klart och tydligt bilden av ett svärd. Teos svärd. Varför valde Tindra ett sådant sätt att styra honom? tänkte Kalabi och hukade när hon hörde någon komma ridande över gårdsplanen.
Först trodde Anna att det var inbillning, men när hon sänkte teven hördes det tydligt:
Någon smög på bara fötter över det nylagda verandagolvet, och av ljudet att döma var personen på väg mot platsen där hon befann sig.
“Ditt vedervärdiga stycke av själsfritt kött. Hur i helvete kan du säga att jag inte bryr mig?” väste farbror Teo och tog ett hårt grepp i min arm.