Anitha Östlund Meijers skriv, plåtslagar och trädgårdsliv

Mitt liv består av skrivande, plåtslageri, trädgård och familjen förstås

Archive for the ‘TRÄDGÅRD’ Category

May 9th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

Trädgård-Fullersta-dag1

Idag har jag jobbat i en trädgård. Inte vilken som helst. Utan i Mariannes fina trädgård.

Det här möttes jag av när jag kom dit.

Äppelträdet på bilden ska jag klippa nästa gång. Visst är det vackert. Tänk att få klättra i det där. Alla barns dröm.

Så här ser det ut i trädgården. Dagens uppdrag var att kratta och kolla vad som behövs göras inför sommaren. Det var en hel del pyssel som uppenbarades.

Om du tittar noga ser du en figur uppe vid skorstenen. Det är Peter som plåtar in hennes skorsten. Det har ramlat ned en massa tegel på innergården.

In action. Och ja, jag hjälpte till. Det var fin utsikt där uppifrån.

De här sötnosarna har invaderat trädgården och kommer snart att försvinna. Vi ska nämligen lägga över dem en fiberduk och en hel massa jord.

Ja det var dagens uppdrag. Skönt att slita lite igen.
August 22nd, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Trädgård och grävning

“Vad är det här?” sa jag och sköt undan några taggiga kvistar på Krusbärsbusken. “Husfasaden är ju trasig”
Marianne kom fram till hörnet där jag stod och jobbade. “Oj då, det där ser inte bra ut. Det har nog dolts av alla buskarna som du tagit bort nu.
Exakt där började min karriär som markanläggare. Peter undersökte stuprören och såg att de spruckit, men inte nog med det. De var felvända!!
Vattnet som kom utforsande åkte rätt ned i husgrunden, och hade redan lossat flera lager av puts. Det såg inte bra ut alls.
Idag tog jag tag i problemet, men först åtgärdade jag ett annat.
Mariannes pump som tar bort vatten från källaren var död, och jag letade efter en säkring, men hittade ingen. Fundersam följde jag den svarta sladden till kontakten och såg att den inte sitter i. Gissa om vi skrattade gott.
Några spadtag senare hittade jag ett vitt, gammalt sjuttiofemrör som låg som markrör, men inte var inkopplat. Det hade åkt in jord i änden, och efter en snabb signal till en stressad Peter bestämde jag mig för att avlägsna eländet.
Ojne vojne vilket slit det var. Rötter hade lindat in röret, och blommor växte på jorden ovanför, ibland stora buskar.
Efter två timmars intensivt jobbande hade jag frilagt ett rör.
Nu var det dags för nästa, och jag kände hur krafterna tröt nästan direkt. Röret var väldigt svårt att få bort på grund av träd som växte över, och rosor, flera stycken rosor.
När jag åt mat som vi tillagat i mikron, kände jag hur musklerna ljummade.

Envishet gjorde så att jag orkade gräva upp det, men sedan sa jag hejdå, och for till skolan.
Zabine ville ha med sig sin kompis tillika vår granne Lovis.
Väl hemma gjorde jag pannkakssmet och bjöd på det.
Sedan var det dags för en match med Razmus som inte alls hade lust att plugga. Puh, om jag ändå hade något superknep för att göra honom mer villig.
Nu har jag badat av mig jorden, diskat och skurat golv, så nu är det min tur att njuta av livet, det vill säga skriva.
July 28th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Rosor-blommor och gröna fingrar

Tillhör du dem som sätter frön i små krukor på våren, för att lite senare plantera ut dem, eller…gör du som mig? Det vill säga petar ned fröna direkt i jorden och förväntar dig att de ska komma utan förkultivering?
Jag har den tron att allt sköter sig själv, och brukar vanligtvis få rätt.
Eftersom jag bor som jag gör växer det mesta i vår trädgård, men en blomma som inte vill växa här är solros. Denna härligt maffiga vän vägrar att rota sig hos oss, och jag tjatar inte.
I våras kom Peter hem med en som sattes ned i jorden, och dog på några dagar. Nu står hon där som en markering att jag minsann inte ska tro att jag är någon expert.
Men rosorna trivs här…oj, oj, oj så många det blivit med åren.
I dagsläget har jag både röda Flammentanz, gula buskrosen Lightning, Randiga Rockin Robin, och många fler.
Några av dem ser ut som skira porslinsblommor då de blommar, och andra har stjälkar som är lika tjocka som mitt lillfinger, och står rakt upp utan stöd.
Här kommer några av skönheterna:

Det verkar som om rådjuren bestämt sig för att jag får ha de här små älsklingarna i fred, för de har fått växa hela sommaren utan att en enda försvunnit.

Igår när jag gick runt på tomten såg jag att mina nya Klematis trivdes på sina platser, och några blommade till och med. Något jag inte räknat med skulle ske i år. Jättekul.

Min gammelmormor är nog ganska nöjd nu, när jag fortsätter det hon en gång startade. Jag samlar också in frön från mina blommor, och planterar det på våren då det är dags. Trädgården växer åt alla håll, och tanken är att jag ska köpa ett persiokoträd som heter Frost. Det tål nämligen att växa här.
Och ett bigarråträd ska vi köpa. För nästa år vill jag smaska sådana.
Finns väl inget härligare än att äta frukten direkt från träden?

Nu är det dags att stänga av internet och skriva på manuset igen.
Ha en underbar dag

July 21st, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Projekt-en övervuxen trädgård

Mina kunder ligger alla strax över sjuttiostrecket, ofta åttio.
När jag kommer dit möts jag av underbara trädgårdar som fått växa som de vill i en sisådär två, tre år.
Ofta är det kvinnor som älskat att poa i trädgården, och råkat ut för någon olycka eller sjukdom som tvingat dem att försaka det utanför huset.
Och de mår dåligt för det, dras med ständigt dåligt samvete.
Fullersta är inget undantag.
Hos den här charmiga och snälla damen finns en pärla som inte kunnat skötas på ett tag. Hon är en så kallad krutkärring som levt ensam många, många år, och skött både hus och liv själv.
Sakta men säkert plockar jag fram detalj efter detalj som förr glänst. 
I förrgår gjorde jag i ordning på sidan om huset. Jag kapade ned en Chersmin, två vildvuxna Forsythior och drog bort massor av ogräs.
En Ölandstok som brett ut sig, och en krusbärsbuske som växte inuti den fick också stryka på foten MEN vi beslöt oss för att flytta ut buskarna i trädgården istället för att kasta dem.
Så här såg det ut innan jag satte mina fingrar i den här delen:

Efter min rensning:

Igår rensade jag rabatter hela dagen, och slogs med mördarsniglar. Ha, ha…tänk att ett så slemmigt kryp kan ställa till med så mycket skada. Bladen hade stora hål.
Jag och Marianne plockade sniglar på löpande band, och la ned dem i grovsalt.
Vi band också upp hennes underbart vackra och väldoftande rosor som fallit ned. Vad sägs om den här till exempel?

Eller den här?

Samtidigt som jag krattade och klippte gräsmattorna fina hällde Marianne Myrr över myrkolonierna som fanns i muren. Det vällde ut elaka svarta kryp som bet oss så fort de kom åt.
Några plommonskott som kom från grannen drogs upp och fick följa med hem hit. Nu hoppas jag att de kommer att trivas.

Dagen gick fort, och vid tre mötte jag Peter nere vid Statoil för vidare färd till Södertälje för att hämta en ny växellåda till Peters pickup.
Efteråt svängde vi in på Elgiganten och handlade en kolfilterfläkt. Vår gamla här hemma har nämligen lämnat in forever, och står mest och tjuter.

Rita och barnen kom hem en liten stund efter att jag gjort det. Hon hade haft en tuff avslutning på dagen på grund av strulande barn, och vi hade ett allvarligt samtal med Razzel och Hampuz som brottats.

Jag skjutsade hem Rita till Flemingsberg, och vi pratade om vikten av att inte krypa till kojs med vilken kille som helst. Jag poängterade att jag tyckte att hennes kropp är alldeles för speciell för att ges bort till höger och vänster. Att det var bra att inte ha sex jämt och ständigt.
Hon i sin tur talade om att Thailändska flickor inte har sex innan äktenskapet, och att hennes mormor poängterat det under alla år, vilket präglat henne starkt, och gett henne skamkänsla då hon hade sex.

Innan vi skildes åt gav jag henne en smekning på kinden och talade om för henne vilken guldtjej hon är.

Sedan skrev jag på manuset en stund, men hindrades av mina värkande händer som svullnat upp av allt jobb.

I morse vaknade jag av att Peter åkte iväg, och av värken i händerna. Det har varit tuffa dagar för kroppen, och jag måste trappa ned lite.
Det är till och med så att två fula så kallade artrosknölar dykt upp på handlederna. Jag vill så mycket, men min dumma kropp vill annat.

Nu tittar vi på Pippi Långstrump, och ska snart inmundiga frukost.

Sedan ska jag ut och titta till min egen trädgård och plantera ett antal nya växter jag fått.

Ha en härlig dag.