Anitha Östlund Meijers skriv, plåtslagar och trädgårdsliv

Mitt liv består av skrivande, plåtslageri, trädgård och familjen förstås
March 16th, 2013

Skrivprocessen-problemlösning

Ibland hittar man inget mer hos sin karaktär. En blank sida blänker retfullt mot en dag efter dag på datorn, och huvudet går på tomgång.
Då finns det fem gyllene manusfrågor.
Dessa är:

VEM?
VAD?
VARFÖR?
VAR?
NÄR?

Tolkningen av dem är fri, men ofta hjälper det igång hjärnan.

March 16th, 2013

Att skriva för barn-boktips

“Skriva barnbok? Jag? Men…”

Orden är mina när en skrivarvän säger åt mig att skriva en barnbok.
“Jag har läst några av dina tidigare sagor, och…jag tror du har talangen”, fortsätter hon.
Så nu studerar jag hur man tillverkar ett barnboksmanus.
Jag har bland annat införskaffat boken Att skriva för barn:
Att skriva för barn (inbunden)
På Tradera hittade jag Barnboksvärldar:
Barnboksvärldar (inbunden)
Den finns också på Bokus och handlar om hur en bok kommer till.
Birgitta Fransson har intervjuat ett stort antal barnboksförfattare och fått massor av tips som hon delar med sig av i boken. En skattkista alltså.
Jag googlade vidare och hittade ännu en bok, Barnbokens byggklossar
Den hittade jag på Tradera, men läste om på Bokus.
Barnbokens byggklossar (häftad)
I boken undersöker Maria Nikolajeva barnböckers uppbyggnad, något som intresserar mig väldigt mycket.
Under tiden som jag googlar ser jag en bok som står på mitt skrivbord, som en vän till mig skrivit. Att skriva med glädje av underbara Kim Kimselius.
Att skriva med glädje
Som du säkert förstått av tidigare inlägg är jag grundlig i det mesta jag tar mig för, så och denna gång.
Istället för att köra igång pang bom, läser jag ännu mer på nätet. Samlar…och så småningom kanske det mynnar ut i en bok.
P.s Om du har fler tips på böcker vill jag gärna ha dem.

 

March 16th, 2013

Skrivprocessen-Att skriva e-bok-bra eller inte för författare?

Skriver du böcker? Eller läser du bara?

Tycker du som jag om känslan av det frasiga papperet mellan fingrarna, och doften? Föredrar du att vända sida med fingrarna istället för på en skärm?
Jag går just nu genom en stor förändring i mitt tankesätt, och jobbar på flera e-böcker jag tänker ge ut.
Teuvo som öppnat sajten Novellisten använder Libre Office writer, och har dessutom gjort en e-bok om hur man använder det.
Boken är gratis.
Annars kan man använda I-books author som du hittar gratis hos App store. Förutsättningen är att du använder en Mac.
Jag fick min nya Mac förra veckan. En Air närmare bestämt. Helt fantastisk mackapär som förenklar mitt skrivande enormt genom att bara finnas. Det är inte så tungt i ryggsäcken längre.
Jag valde att sätta in inte mindre än 8 GB i den för att kunna ha både photoshop och andra program utan att den kurkar.
Om du skriver på en e-bok, men ännu inte hittat några vänner som ger ut själv, eller kan ge dig tips, så hittar du Egenutgivarna på nätet, och via Facebook
Både jag och Teuvo är medlemmar där.
Hur tror du ditt fortsatta säljande påverkas av att du säljer din bok som e-bok. Säljer pappersmodellen sämre eller bättre?
Det där är frågor jag just nu fnular på, och återkommer till.
Jag hoppas och tror att en e-bok lockar fler att köpa en “riktig” bok. Jag själv är sådan, och vill helst äga boken, inte bara få orden presenterade på en platta.
Å andra sidan börjar jag närma mig femtio och tillhör medelåldern. Unga tänker annorlunda, vill gärna ha saker gratis vad jag förstår, och hugger gärna en e-bok som säljs billigare än pappersboken.
Men, jag återkommer som sagt.
Tanken är att jag ska ge ut min novellsamlingPappersskärvor som e-bok, och lite senare tänker jag ge ut en Skrivbok.

 

March 16th, 2013

Skrivprocessen-Hur skriver du egentligen-skrivtips

Hur är det?

Skriver du ur hjärtat och låter karaktärerna leda dig?
Eller har du ett skelett som måste följas?
Jag skriver ur hjärtat, låter karaktärer leda, men har på äldre dar lärt mig strukturera och försöka leda in karaktärerna i rätt fålla.
På det sättet har jag en backstory, det vill säga jag vet vad karaktärerna tycker och tänker om saker och ting, och vet också hur de reagerar på vissa ord, händelser eller annat.
Det hänger ett långt frågeformulär i fönstret där karaktärerna svarat på det mesta, och därifrån tar jag svaren och skeendet.
Via ett träd eller skelett styr man lite bättre och om man har tur blir varje gren en egen historia som sedan dras ihop på slutet.
Hur gör du med ordet och?
Jag har lite svårt att använda det och har dessutom blivit lärd att det ska vara komma före varje och.
Hå, hå ja, ja det är inte bara att skriva.
I boken TRE ENKLA REGLER finns inte får du massor av tips.
I boken Att skriva med glädje berättar författarinnan Kim Kimselius hur hennes skrivande går till och som vanligt delar hon frikostigt med sig.
Lyssna på det här:
“Ett bra sätt att få inspiration är att tömma hjärnan på alla tankar, genom att syssla med små enkla vardagsbestyr: Damma, skura, dammsuga.”
Jag går ut i skogen för att tömma hjärnan och badar varmbad.
Nu var det länge sedan jag kunde bada eftersom vi inte haft badkar på flera år. I dagsläget får jag vara glad om jag får en stund över dagtid. Allrahelst på helgerna.
Tid är en viktig bit i skrivandet. Att få sitta från morgon till kväll är en lyx som få har.
Hur har du det? Och vad gör du för att tömma hjärnan?
Ett tips är att sätta sig framför dataskärmen och flödesskriva. Ur den brukar man kunna plocka delar som sedan sammanfogas till en novell, eller varför inte en bok.
March 16th, 2013

Skrivprocessen-mina karaktärer hälsar på

Researchen till min kommande bok har inneburit många timmar i böcker om mördares tänkande, och ett letande efter varför allt går på tok i ett barns liv. De är ju aldrig födda onda utan skapas till det av omgivningen och andra faktorer.
Det är åtskilliga psykologiböcker som plöjts igenom, och funderingar om vad som egentligen är rätt och fel i barnuppfostran.
Förtjänar alla människor att få barn? Vore det inte enklare om man tog ett körkort för att bli förälder? Lärde sig vad en sådan där liten krabat kräver av sin mamma och pappa för att utvecklas till en sunt tänkande varelse som månar om sina medmänniskor.

Jag älskar att gröpa i mina karaktärers hjärnor, och de är lika verkliga för mig som om jag hade dem till gäster vid mitt bord.
Egentligen har vi det rätt trångt runt matbordet här hemma med tre ystra barn, två vuxna, och mina karaktärer Benjamin, Charlie och de andra. Vårt lilla bord räcker sällan till, och diskussionerna är högljudda mellan mig och mina karaktärer.

Idee´r till boken hittar jag överallt. Ett litet ord skapar i min hjärna snabbt en lång serie av bilder som jag även får manus till.
En liten hemlig hjälpare som kallas fantasi sitter på min axel och studerar bokstäverna som klickas fram, sedan går han/hon över dem och pekar på det som är fel, eller skall förstärkas.

 

March 16th, 2013

Skrivprocessen-så gör jag-hur sitter du egentligen?

Så gör jag heter författarinnan Bodil Malmstens bok om skrivande.
Så gör jag : konsten att skriva

Den har ursnygg framsida och jag kan inte låta bli att gilla hennes små kommentarer.
En del som läst den tycker att Bodil är för ironisk, men om man tycker så är det väl bara att stänga boken och läsa något annat.
Under alla dessa år som jag skrivit har jag läst alla möjliga skrivarböcker och skrivit upp det jag tycker är extra viktigt. Med åren har det blivit en tjock pärm som jag glyttar i då och då. Tänk att världen består av så många kloka människor, brukar jag tänka och kikar in på Tradera, Bokbörsen och de andra för att kolla om det finns några fler böcker jag inte läst.
Bodil skriver om författare som haft turen att ha en fru eller man som sköter om det löpande, dvs skötsel av barn, matlagning, städning med mera och jag får mig en tankeställare. Min man är det bästa som finns. Han är en pärla på många sätt och ärligt talat skulle det vara svårt att få skrivtiden jag behöver om inte han funnits. Därmed inte sagt att han gör allt det som Bodil pratar om. Nä då, jag får tvätta, diska och torka barnens rumpor vare sig jag vill eller inte. Peter jobbar mest och jag gör allt för att hinna få ur mig alla ord som trillar in i skallen.
Jag skulle lätt kunna isolera mig i en stuga för att skriva en bok, men livet är inte så. Verkligheten består av flera måsten.
Tränar du?
Det är något jag slarvat med och får på skam nu. Höfterna har tagit stryk av allt sittande och nu har jag börjat röra på mig så mycket jag hinner och funderar allvarligt på att skaffa en liggfåtölj så jag kan halvligga och skriva.
Bodil pratar också om den ideala dagen. Hur ser din ideala dag ut?
Jag har haft många sådana dagar men får nästan panik då de kommer. De där dagarna vill jag hinna så mycket som möjligt och får hjärnsläpp. Det bästa jag kan göra är att skriva ned alla idéer och tankar jag fyller dagarna med. Ålder eller för mycket i skallen, ja det är frågan utan svar.
Tystnad är väldigt viktigt för mig och mörker. Det är som om ögat lugnas ned då mörkret famnar mig. Min hjälpare håller sig oftast undan när det är ljust. Hen verkar gilla att inte synas, bara höras, och jag är tacksam för hjälpen.
Facebook är underbart, men också en skrivdödare har jag kommit på. Det är så fantastiskt att kunna läsa hur alla lever och tipsen svämmar över alla bra att ha sidor. Jag hittar minst ett bra tips varje dag. Det kan vara länkar, wordpressidor, människor som är intressanta.
Men det är lätt att fastna.
För att stoppa det bokar jag tider för mitt skrivande. Klockan tio på kvällen stänger jag oftast av datorn och tillbringar resten av kvällen med att redigera eller skriva nytt.
Så gör jag säger Bodil Malmsten. Hon tvingar ingen att följa hennes råd, bara öser över den som läser och öppnar upp sitt hjärta.
Jag är så tacksam för alla som delar med sig. Visst kostar det att gå kurser och köpa böcker, men det är sådant som finns kvar. Och jag älskar att lära mig nya saker.

Hur sitter du egentligen?
Gör du som mig?
Jag kurar ihop mig i stolen och har ofta värk i höfterna när dagen är över. Jag vågar inte ens tänka på hur länge jag sitter ned framför datorn, men det ger ju resultat och jag älskar det jag gör, så…jag fortsätter oavsett.
Har du gått någon skrivskola, eller anser du att det är onödigt?
Jag går just nu två skrivskolor och funderar allvarligt på att gå ytterligare en för att lära mig skriva för barn och ungdomar. Det är dyrt att gå skolor, men säkert värt varenda sekin. Alla skrivskolor tror stenhårt på sitt sätt att skriva, så det gäller att sålla, känna efter hur man själv vill skriva.
Regler är till för att brytas, sa min filmmanusförfattarlärare alltid. Provocera, gör något nytt. Fånga publiken/läsaren. Jag lyder snällt.
Jag har skrivit noveller efter Ann Ljungbergs teman på skrivpuff i fyra år nu. Det är en suverän spark i rumpan. Efter femton minuters skrivande går jag på mitt manus och det går nästan alltid galant. Jag inbillar mig att hjärnan tränas att tänka och att jag på det här sättet bygger idéer till fler manus.
Min idebok sprängs snart av idéer. Jag skulle kunna skriva minst en bok varje år.
Kan alla skriva?
Kan alla sjunga? fråga jag då. Kan alla det? Eller är det bara ett försäljningsknep som de här körledarna har? Kan alla sjunga?
Jag tror att alla kan skriva. Bra eller mindre bra. Det är som att göra film. Alla kan uppenbarligen det, men…efter att ha sett ett antal usla filmer börjar jag fundera på hur det är möjligt att vem som helst får tillverka film. Handlar det om pengar? Kontakter?
Jag är någonting på spåret. Ha, ha…
Skriva ja…det är många som ger ut böcker som är dåligt korrade. Observera att det är förlagsutgivna böcker. Stooora förlag.
“Talang är att inte ge sig, att stå ut, att hålla på”, skriver Bodil i boken.
Vad tror du om det? Är det så “enkelt”? Är det bara de envisa som blir antagna? De som skickar manuset till förlag efter förlag? Har du tålamodet och orkar du ständigt vänta på eventuell refusering?
Jag är för otålig. Därav egenpubliceringen av mina böcker Tre änglar och tre mirakel plus novellsamlingenPappersskärvor
“Du har ADHD säger flera av mina vänner, på fullaste allvar. Du kan banne mig inte hålla dig lugn två sekunder”, säger de och syftar på mina ständiga promenader och oviljan att bara sitta stilla på en stol på ett fik i flera timmar.
Jovisst, jag kanske har ADHD, men när jag var liten fanns inga bokstavsbarn. Det kallades rätt och slätt att jag hade Myror i rumpan
Det är till och med några pojkvänner som gjort slut för att de inte orkat med mitt tempo. Min man är likadan och förstår mig till fullo. Han jobbar järnet, jag hänger på.
Vi använder överskottsenergin till att vara kreativ.
Inspiration skriver Bodil också om. Hon berättar var hon hittade inspirationen till sin första roman.
Var hittade du din? Var det ett fotografi i tidningen? En artikel? Något någon sa? En dröm? Ett ord du såg i en bok?
Min första bok  Tre änglar och tre mirakel är gjord av frustration. Jag hade gått igenom flera missfall och äntligen fått glädjen att bära fram tre barn. Jag skrev helt enkelt boken jag själv sökt. En förklaring, en bok fylld av hopp mitt i allt det svarta. En bok som kvinnor i min dåvarande situation kunde förvara i fickan på sjukhusrocken.
Min andra bok Pappersskärvor är ett hastverk. Peter och jag skulle till bokmässan och han tyckte jag skulle fixa till en ny bok att ha med. Det blev hårt jobb tre dagar, för tryckeriet satte deadline då.
Mitt nuvarande manus kommer från en artikel och min önskan att veta varför. Jag sparade artikeln i två år och kunde inte stoppa orden som vällde fram på papperet. Även de skrivna i frustration. Jag ville förstå, hitta orsaken till det som hänt.
En natt kom mina karaktärer och berättade vad som hänt. Paralyserad satt jag i stolen och lyssnade. Sanningen var grym.
En dag senare startade jag jobbet med att skriva Hat och en gnutta kärlek. Ett manus som i dagsläget ligger på redigeringsbordet.
Kan du skriva när du mår dåligt? Eller kväver sjukdomen orden?
För mig blir det stopp. 2010 låg jag däckad i en hel månad. Inte ett ord skrev jag. Hjärnan fick blackout.
När jag blev frisk igen jublade jag av flera anledningar.
Sist jag träffade mina skrivartjejer diskuterade vi det här med att läsa ut en dålig bok. Gör du det? Slåss du tills sista sidan är nådd oavsett den tilltalar dig eller ej?
Jag är envis. Mycket envis. Mamma brukade säga att min vilja satt i björken jag såg från fönstret.
Men en dag sågades björken ned.
Jublande sprang jag in till mamma och berättade vad som hänt. “Nu är min vilja fri”, ropade jag och sprang runt , runt i köket. “Jippi! Min vilja är fri.”
Det mesta jag tar mig an går igenom. Oavsett vad det gäller. Ännu mer sedan jag överlevde två träffar med Sankte Per. Jag har inget att förlora. Om jag vill något blir det så.
Nåväl, tillbaka till dåliga böcker:
Jag läser ut alla böcker och skriver sedan längst fram i den vad jag anser om alstret. Ibland sågar jag den totalt och varnar nästa läsare.
Rekommenderar dig att läsa Bodil Malmstens bok. Den är bra.

 

March 16th, 2013

Skrivprocessen-första meningen-olika genre

Hur viktigt är det egentligen att första meningen är bra? Är det grundläggande för hur boken tas emot av läsaren? Eller, är det som Bodil Malmsten skriver, en myt?
På min blogg bjuder jag varje dag på en början där den som läser fritt får skriva fortsättningen.
Kan man redan där se vilken genre boken har? Är det möjligt?
För att testa det ska jag göra några korta noveller av en av mina börjor.
 Så här lyder mitt förslag till en början den 7 januari:
I den vita snön syntes spår av en fot. En naken fot
Första genren är skräck:
I den vita snön syntes spår av en fot. En naken fot.
   ”Verkar inte det här väldigt underligt?” sa Patrik 15 år och trevade efter Lillemans hand.
   ”Det är nog bara någon som jävlas med oss. Personen skulle få kallbrand i fötterna om han eller hon gick barfota”, sa Lilleman som trots namnet hade lämnat blöjstadiet för länge sedan och var den mest sansade av barnen. ”Snackade inte du om några grabbar du träffade förra gången ni var här?” fortsatte han och vände sig till Kajsa som var den enda tjejen i gänget. Trots att han för länge sedan lämnat blöjstadiet hängde namnet med. Anledningen till det var bortglömt, men det kunde bero på hans ”babyface”.
   ”Ska vi inte följa efter spåren?” sa Roger.
  ”Är du helt galen?” fräste Kajsa och tittade mot stugan de nyss lämnat. ”Är det inte bättre att gå tillbaka?”
  Lilleman, Roger och Patrik tittade menande på varandra och flinade. De tog hennes han och drog med henne mot skogen.
   Ett högt tjut som fick dem att stanna.
   Roger vände om och började gå mot stugan. ”Det här är inget för mig. Är det någon som har lust att spela poker?”
   Kajsa som fortsatt gå vinkade till sig dem och satte sig på knä.
   Bredvid det nakna avtrycket syntes ett litet hål.
   ”Kapten Krok har visst varit här”, skojade Patrik och satte sig också på huk. ”Det är något lurt med det här. Vem av er är den skyldiga?”
   ”Titta inte på mig”, mumlade Kajsa och huttrade. ”Nä vet ni vad, jag tycker vi skippar det här. Vi kan väl spela något annat än poker, det är tråkigt.
   ”Yatzy då?” sa Roger och gick mot stugan.
Under tiden de diskuterade gick en mörk skugga från träd till träd i skogen.
  
Nästa genre är drama:
I den vita snön syntes spår av en fot. En naken fot.
Sandra skyndade sig längs stigen och svor högt. ”Inte igen. Snälla, snälla, inte igen?”
När hon kommit några meter in i skogen såg hon fastern sitta på en sten.
   ”Snälla rara faster, har jag inte sagt till dig flera gånger att du måste sätta på protesen när du går ut. Och varför går du barfota?”
Louise vände sig mot brorsdottern och log förvirrat. ”Vem är du? Varför förföljer du mig?”
   ”Jag är din brorsdotter Sandra, minns du inte mig? Vi satt tillsammans vid frukostbordet i morse. ”
Nästa genre är romantic:
I den vita snön syntes spår av en fot. En naken fot.
Pernilla suckade och satte sig ned på bänken de lämnat ute över vintern. Det här var säkert ännu ett hyss av Emil, tänkte hon och gjorde en snöboll som hon kastade. Han är en riktig filur min älskling. Men nu ska han få igen.
En liten bit in i skogen gick Emil nedhukad över en skyltdocka. Han tryckte ned dockans fot med jämna mellanrum och svepte fram och tillbaka med granruskan för att ta bort spåren från sig själv.
Slutligen skriver jag i genret crime
I den vita snön syntes spår av en fot. En naken fot.
Kriminalare Karlsson hojtade fram en man som fotograferade spåret och studerade det sedan på cirka tio centimeters avstånd. ”En man, cirka trettiofem, haltar och röker Marlboro.”
   Han plockade upp en fimp som låg strax intill, lyfte den till näsan och rynkade på näsan. ”Det är max en timme sedan han var här.”
   ”Hur vet du att det är en man?” sa assistent Holgersson och öppnade en plastpåse där han lade ned fimpen.”
   ”Enkelt min käre Watson. Titta på bredden på spåret och hur korta naglarna är klippta. Män klipper naglarna rätt av medan kvinnor gör en båge.”
   Assistenten rynkade pannan och höjde på ögonbrynen.
   ”Tror du mig inte?” sa Kriminalare Karlsson och reste sig upp. ”Kika på din kärring nästa gång. Jag vet att jag har rätt.”
Som du ser kan min början snabbt förvandlas till något annat. Försök själv får du se.
Nu ska jag ge exempel på några förstameningar jag hittat i böcker:
DET BÖRJAR BRA. Första rakar hon benen, noggrant med pappas raklödder.
(Malin Persson Giolito – BORTOM VARJE RIMLIGT TVIVEL)
Det går inte, jag reser inte. Jag kan inte vistas i Arktis ett helt år med de där typerna.
(Michelle Paver – EVIG NATT)
Julafton. Tidig morgon. Gråväder och barmark. Tyst och kulet. Ännu hade ingenting hänt…
(Ann-charlotte Alverfors- Barn av samma ögonblick)
Glenys Pike var trettiofem år. Hon hade långt, mörkt hår och en lång svanhals.
(Lisa Jewell – Syskonmakaren)
Underryd dansbana ligger långt ute i skogen. Mitt emellan Värnamo, Borås och Jönköping.
(Anders Fager – Samlade svenska kulter skräckberättelser)
Det här är boken om Mikaela. Plötsligt får hon för sig att hon är tjock.
(Helene Arkhem – JÄTTEN I SPEGELN)
Så börjar dessa böcker. Alla är i olika genre och skulle lika väl kunna ha styrts till att höra till en annan genre. Eller hur?
Min början på TRE ÄNGLAR OCH TRE MIRAKEL lyder så här:
Den 10 november år 2000 började den totala förändringen av mitt liv från tuff styrketränande partypingla till hemmavarande morsa med tre barn, men vägen dit var mycket hård och lång.
Min början på nya manuset HAT och en gnutta KÄRLEK lyder så här:
Benjamin sätter på blinkersen och kör in mot vägkanten skakande av ilska. Varför måste hon dö så fort?
Hur är det? Kan du läsa dina redan utgivna böcker utan att störas av små felaktigheter du märker? Eller undviker du att läsa det du skrivit?
Jag gav ut tre änglar 2009 och kan ärligt säga att jag störs grymt mycket av min gödsling av ordet hade. I det stora hela är boken bra, men just detta lilla ord stör mig varje gång jag öppnar boken. Av den anledningen kommer jag att göra en ny bok. Denna gång en roman, om samma sak.
När du skriver, tvivlar du någonsin på din talang och har mest lust att skicka datorn, med innehåll, i väggen?
Om jag grötar för mycket i orden jag skrivit kan det där tvivlet sätta sig på hjärnbarken och vägra lämna den. Men jag har ett botemedel som brukar fungera, Jag lägger undan den och väntar några dagar så att jag ser den med nya ögon när jag tar upp det igen.
Vi pratade om det här på sista skrivarträffen.
Ett tips är att läsa manuset baklänges. Ett annat tips är att ändra teckensnitt eller radavstånd, allt för att lura ögat.
Har du några andra tips får du gärna dela med dig.
När man tvivlar på sin förmåga att skriva tror jag att det är bra att göra ett avbrott och skriva en novell, eller…varför inte en dikt. Låt orden rinna ur dig och skriv det som först trillar fram. Redigera inte. Tvivla inte. Låt din hjälpare sitta på din axel och berätta vad du ska skriva.
Då brukar tvivlet på din kapacitet försvinna.  I värsta fall reser du dig upp och gör något annat, till exempel diskar, städar, ser på en film eller går en skogspromenad.
Ibland lägger jag mig i baljan och badar. Naturligtvis kommer ideerna till mig då jag sitter djupt nedsjunken och njuter av hettan från vattnet. Då skriker jag på Peter som kommer med papper och penna.
Flow – vilken magi. Det är till och med så att själva ordet gör en glad. Det låter som om man surfar fram på orden och det är väl det som händer.
Jag har ynnesten att drabbas av flow nästan varje gång jag sätter mig ned och skriver ett manus. Min medhjälpare är först lite tystlåten, men tar allt större plats vid skrivbordet och öser över mig ord. Jag vet inte om det är en han eller hon och bryr mig inte. Jag får hjälp och tar emot den med öppna armar.
Har du någon medhjälpare?
Bodil Malmsten skriver om en urviktig grej: Att man MÅSTE spara det som skrivits och kopiera manuset till en annan fil innan det eventuellt skrivs om. Du anar inte hur många olika versioner jag har av mitt manus. Det är minst trettio, kanske hundra. Och alla är sparade. Någon gång när boken finns utgiven ska jag rensa hårddisken, men inte än. Genom att återvända till det gamla hittar jag ibland nytt. Det är som om orden ändrar sig av sig själv och pusslar ihop sig för att bli bäst. Magi är nog ordet.
Jag ändrar tempus, namn på karaktärerna, antal karaktärer, stryker, lägger till och researchar ännu mer för att få mer kött på benen.
Allt det sparar jag på fil efter fil och skjutsar över en kopia till mina extra hårddiskar. Observera att jag sa hårddiskar. Jag har nämligen två ifall att. Ibland skickar jag in ett ex till min mailbox. Jag vill ju inte förlora manuset.
Det var allt för idag, men jag läser vidare i Bodils bok och återkommer.
Ha det gott.
March 16th, 2013

Att skriva för barn-lektion 1

Igår var det fjärde lektionen för Ylva Carlsdotter Wallin

Hon är barnboksförfattare och ska lära ut de hemliga knepen att skriva för barn.
Vi är sju tjejer och en kille som har blandade bakgrunder. Ett trevligt gäng som alla har skrivardrömmar och drivs av olika anledningar till närvaron vid bordet.
Det här skrev jag efter första lektionen
 Innan Ylva kommer in i rummet sitter jag och några tjejer och pratar om varför vi är där, vad vi gjort tidigare och vem vi är.

Det är alltid kul att träffa nya skrivarintresserade människor. De förstår mig på ett sätt som en “vanlig” människa inte gör. De fattar varför jag sitter nedhukad över datorn och skriver på manus som kanske aldrig ges ut. De förstår att jag kan tillbringa en hel dag med att bara skriva och glömmer att äta och dricka.
Idag den 15 mars har jag träffat henne flera gånger och insett att hon kan det här med att skriva, och kan dessutom lära ut det effektivt.
När Ylva kommer presenterar hon sig och sitt skrivande för att därefter be oss intervjua varandra.
Det är ett annorlunda sätt att lära känna en annan och naturligtvis pratar jag om mina böcker och barn.
Det blir tjockt i halsen då jag pratar om mina svårigheter att få barn och anledningen till att jag gav ut min bok, men Virve som intervjuar mig får mig att känna mig bekväm i situationen. Det blev många mig där.
Nu kör vi:
Ylva pratar om att skriva för barn och vi granskar texter för att lära oss skriva utifrån barnperspektiv, men framför allt skriva böcker som riktar sig till barn.
Hon pratar också om vikten av att gestalta bra. Det gäller att gestalta så att läsaren ser bilden.
Ofta när man skriver för barn besjälar man djur eller saker. Det är grävlingen eller synålen som är huvudkaraktär.
Ylva kommer ut med en bok som heter Så skriver du för unga i höst.
Vad anser du vara barnlitteratur?
Skrivprocessen är likadan som vid “vanligt” skrivande, men det är kortare texter. Den stora skillnaden ärvem som läser och hur det är skrivet.
Man lämnar utrymme för hoppet och skonar läsaren(barnet)
En barndomsskildring för barn skrivs ur barnets perspektiv, inte den vuxne som berättar om sin barndom. Orden blir annorlunda.
Martin Widmark skriver deckare för barn. Han skriver enklare än för vuxna, men lika spännande.
Vad är ett barn då? undrar Ylva och tittar på oss.
Enligt FN är ett barn en människa mellan 0-18 år, men 0-åringar läser inte så mycket så Ylva lägger strecken 1-18 år vilket låter helt logiskt i mina öron.
Visste du förresten att ett barn inte förstår ironi förrän det är tolv. Det betyder att många barn mår dåligt eller struntar i när föräldrarna ironiserar det de gör. De förstår helt enkelt inte ordens mening.
Måste jag skriva enklare för att tilltala barn?
Nä, inte alls. Barn vill lära sig nya ord, men det får inte bli för många, och måste befinna sig inom rimliga svårighetsgränser.
Man klassar in böckerna i:
3-6 år
6-9 år
9-12 år
12+
Detta för att förlagen och biblioteken ska kunna sätta in dem på olika platser i systemet. De vill hålla reda på till vilken grupp boken vänder sig. Därmed inte sagt att en vuxen kan läsa och få behållning av en bok riktad mot barn. Hur många har inte läst Pippi eller Emil och skrattat gott?
Den hemliga nyckeln att skriva för barn är att hämta från sin egen barndom. Det vill säga tänka tillbaka på hur du kände det och vad du tänkte då du var liten. Gå ned till grodperspektiv (du var ju kortare då) och titta på dig själv.
Det var första träffen.
March 16th, 2013

Skrivkramp-Bodil Malmsten-Flow

Zabine som sovit jämte mig hela natten smyger upp samtidigt som hon viskar till Peter att de inte ska väcka mig. Hon var uppe lika länge som mig inatt och jobbade på sin bilderbok. Min fantastiska kreativa sötnos har nämligen via mig hittat en app att göra bilderböcker med. Det går till och med att lägga till ljud.
Nu letar jag ett sätt att få in den som e-bok och sälja den.
Appen heter My story och finns till Ipad.
Somnar om, men hamnar någonstans mellan dröm och verklighet.
Manuset jag jobbar med har snurrat i huvudet hela natten, lämnat skuggor med lösningar och ord som jag saknat. Tänk att en natts sömn kan ge så mycket.
Idag tänkte jag skotta snö och gå på promenix med hundarna, men också skriva.
För ögonblicket sitter jag nedbäddad i fåtöljen med Zenta tätt bredvid. Hon älskar att ligga mitt i min lilla tufsa.
Razmus spelar Skylander med Hampuz och Zabine har fått hit sin bästis Estrid med följd att monsterhighdockorna tas fram och ett rollspel dem sinsemellan skapas.
Det verkar bli en perfekt skrivdag för mig, men jag erkänner att det lockar att gå ut och vända ansiktet mot solen för att fylla kroppen med värme och energi.
Idag tänkte jag skriva om flow.
Brukar du få sådant? Den där magiska känslan av att inget är omöjligt. När karaktärerna i stort sett talar om för dig vad du ska skriva och allt känns fantastiskt.
Eller?
Är flow något helt annat? Är det som Bodil Malmsten skriver i sin bok Så gör jag-konsten att skriva
Är flow när man kämpat sig blodig för att få ihop orden men misslyckats gång på gång och PLÖTSLIGT får allt att falla på plats.
Hon skriver i sin bok att flowet aldrig kommer till den som sitter framför en skärm och väntar på det.
Men, där håller jag inte med. Hur många har inte suttit framför en vit blinkande skärm och från ingenstans fått in ord som byggs på ord och skapar meningar och hela manus. Så där håller jag inte med Bodil.
Jag kan från ett enda litet ord skapa en novell eller bok på flera hundra sidor och tror att många andra har samma förmåga.
Min tanke om flow är när fingrarna flyger fram över tangenterna och någon sitter på min axel och talar om för mig vad jag ska skriva. Ibland kan det bli läskigt. Vem är denna hjälpare som oavsett tid på dygnet så snällt hjälper mig utan att ha någon längtan efter att få ersättning?
“Flow är en mäktig flod, du är floden, du är vägen, du är ett med flödet, det är medvetet, omedvetet, du flyter på ytspänningen, du är spänd utan anspänning, du känner djupet under dig och det känns bra, du flyter dit du är på väg, dit du ska”
Det är Bodil Malmstens ord, inte mina.
För mig är flowet som att trampa vatten ute i en sjö tills jag är utmattad och äntligen känna botten.
Nåja, nog om det.
Nu på morgonen har jag läst mina böcker om gestaltning igen och konstigt nog hittat nya saker som jag inte sett förut.
Det finns en stor nackdel med att jobba som författare. Varje läsning blir som en enda stor textrespons eller redigering om du vill. Jag ser stavfel, upprepningar, dålig gestaltning med mera och tyvärr, tyvärr är det likadant med filmer. Min manuslärare Kurt Öberg sa till oss att det går över efter ett tag. Min fråga är: Hur länge är ett tag?
Varje gång vi sätter oss för att mysa med en film sitter jag omedvetet/medvetet och dissekerar filmen, delar in den i små tårtdelar, jämför med det jag lärt mig på skolan. Ibland kan jag fascinerat se på en film som är urdålig men har fantastisk sammansättning av de viktiga delarna.
En annan sak jag gör mer och mer är att skriva ned alla fantastiska ordval jag hittar i böcker och filmer. Det har blivit en tjock lunta med smarta meningar.
Ha, ha…snart blir jag utkastad av Peter.
March 16th, 2013

Skrivkramp-tidningen skriva-en början

I senaste Skriva pratar de om skrivkramp.

Jag har aldrig haft det och kommer förhoppningsvis aldrig att drabbas av något dylikt. Det är snarare tvärtom. Min hjärna bubblar över av alla idee´r jag hittar i min omgivning.
I min speciella anteckningsbok, som egentligen är en anteckningsbok för barn, samlar jag alla idee´r som poppar upp i skallen.
Men om du har skrivkramp och vill ha hjälp finns minaBörjor som jag varje dag snickrar ihop och slänger in på nätet via min blogg.
En e-bok är på g för att sammanställa de drygt 260 olika tipsen.
Åter till tidningen Skrivas reportage:
Varför skriver du? Är första frågan.
Jag skriver för att jag inte kan låta bli. Jag skriver överallt. På servetter, papperslappar, tidningar ja allt du kan tänka dig. Jag har alltid gjort så och tror att det snabbat på hjärnan. När jag sätter mig vid datorn finns orden där.
Varför skriver du?
Vad gör man om skrivkrampen drabbar en?
I tidningen får du flera tips, bland annat de här. Jag har skrivit till egna råd också.
Ta en paus och låt hjärnan vila från allt vad skrivandet är. Läs en bok, lyssna på en cd eller gå en promenad i skogen och lyssna på fåglarna. Njut av att bara vara.
Skriv, bara skriv och låt fingrarna löpa över tangenterna utan att du kolla dramatik, cliffhangers och annat. Strunta i grammatik och rättstavning.
Skaffa goda rådgivare och låt dem titta på din text, komma med förslag, kanske till och med skriva med dig.
Få nya perspektiv. Åk iväg på en resa. Du behöver inte åka så långt. Det räcker med att åka dit du aldrig varit förr för att hjärnan ska spinna loss. Ta med datorn eller anteckningsblocket. Idag finns det ju Ipad som är ett fantastiskt redskap för kreativitet.
Jag använder en app som heter AudioNote till min Ipad och Iphone. Med den kan du både spela in och skriva ned stödord. Nästa vecka ska jag på kurs för att lära mig skriva filmmanus för tv och tänkte använda den för att spela in föredraget. En Ipad håller i ca tio timmar, så det borde fungera. Jag återkommer när jag testat
Skaffa en arbetsbok som du skriver ned drömmar, korta sekvenser med händelser du får in i skallen. Gör inte misstaget att tro att du ska komma ihåg den fantastiska drömmen morgonen efter. Kliv upp ur den varma härliga sängen och skriv ned orden. Alternativt ha alltid boken nära sängen.
Håll ut för skrivlusten kommer tillbaka. Gör något annat kreativt under tiden. Måla, teckna, dreja.
Ha en bestämd arbetsplats för då lär sig hjärnan att det är skrivande som gäller då du sätter dig där. Det rådet fick jag av min fantastiska filmmanuslärare Kurt Öberg.
Bada eller städa. När jag gör det sätts idemaskineriet igång och jag har många gånger fått kliva upp från badbaljan för att skriva ned det jag kommit på. Städning frigör också ord, och musik. Jag sjunger alltid när jag diskar och städar. Egen musik och andras, ibland så kallad nonsenslåtar.
Läs faktaböcker om skrivande. När jag läser böcker om skrivande pulserar det i fingrarna av skrivlust. Därför tror jag det också kan vara en väg ur skrivkrampen. Läs till exempel Kim M Kimselius bok Att skriva med glädje där hon delar med sig av sitt kunnande. Missa inte heller hennes böcker. En annan bok är Tre enkla regler finns inte av Elisabet Norin.
Att skriva med glädje
Tre enkla regler - finns inte - en romanskolaDag Öhrlunds bok Skriv din bok och sälj den har jag inte hunnit läsa än, men jag har kikat i den och det ser mycket intressant ut. Åter kommer när jag gått igenom boken.

Skriva har tagit upp problemet med skrivkramp på flera sidor i nyaste numret. Även om jag inte får det är det intressant att se hur artikelförfattaren tagit hjälp av författare som löst det.
I tidningen finns också en dubbelsidig Första hjälp för författare. 
Köp och läs.
De skickar även med beskrivning av 14 olika appar till din telefon eller platta.
Och missa för Guds skull inte deras webbshop där du kan köpa gamla nummer och skrivböcker av alla möjliga slag.
I dagsläget finns det bara en tidning som tar upp skrivandet på så effektivt, och det är Skriva. Nu väntar jag på att någon ska ta upp kampen med dem. Jag skulle lätt prenumerera på båda.
Har du fler råd? Kommentera gärna.