Anitha Östlund Meijers skriv och islandshästliv

Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården

Archive for the ‘Dagboksinlägg’ Category

August 28th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Söta drömmar-manus-takjobb

I förrgår fick vi äntligen hem den nya bäddmadrassen från Jysk, och…den är en dröm. Jag sover såååå gott om nätterna, och vill inte kliva upp på morgonen.

I morse hade jag samtliga barn där också. Gissa om det var trångt? Men det är underbart att ha dem bredvid sig, och jag fasar för den dagen de anser sig för stora att krypa ned med oss.
Min pappa fyller 70 år den första september, och jag plus min syster och några till har en underbar sak på gång till honom. Något som passar en jägare, och man i den åldern.
Jag berättar mera senare.
Idag har vi mest åkt runt känns det som, men jag passar på att redigera manuset som faktiskt börjar bli på sluttampen, eller…är det verkligen det? Ha, ha…jag har lärt mig att det går att vinkla en text flera hundra gånger, och gör allt för att låta bli.
Ibland får en karaktär fri framfart och orsakar rabalder, eller andra saker. Ibland gäller det att tygla fantasin.
Solen skiner, men värmen har inte kommit tillbaka, så jobbsandalerna fick stå hemma i morse. Istället satte jag på mig tennisskor, vilket inte är så bra om man går på spikar. Hm…som tur är finns det inga sådana dit vi strax ska åka.
Ha en underbar dag
Kram
August 27th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Långkalsonger nu? Manus till utlandet?

Gårdagsnatten tillbringade jag med mitt kära manus. Ja herregud så många vindlingar det kan finnas. När blir ett manus klart att åka hemifrån egentligen? Är det inte bara en fråga om när jag vågar släppa greppet och låta någon annan läsa?

Hittills har ingen enda fått läsa hela manuset. Inte ens min karl, eller mina skrivarkompisar. 
För en gång skull känns det hårt att lämna det. Veta att någon annan läser det jag fnulat på natt efter natt.
Jag som delat med mig frikostigt av allt skrivet törs plötsligt inte riktigt lämna över till någons kritiska öga.
Det jag skriver på nu är rått, och många tankar lär flyga genom läsarens hjärna då de får tillträde.
Min kära bloggvän Mångmamma har lovat att granska den, och Izabell som båda läste min förra bok Pappersskärvor.
Om inte något förlag vill ha den trycker jag den själv, och översätter den till engelska. Sverige är egentligen ett lilleputtland vad det gäller manus, och min önskan och mitt hopp är att filmmanuset kan förverkligas i USA. 
Än så länge har jag inte hittat någon väg.
Idag har jag och Peter varit på taket, först var vi i Vendelsö och satte en ränna. Ställningen som stod där var av den bästa varianten. Jag gick upp via en trappa, inte en skranglig stege som vanligt.
Det blev många upp och nedstigningar.
Men det var iskallt…så jäkla kallt att jag allvarligt funderade på långkalsonger.
Jag bar två fleecetröjor, och kängor istället för mina vanliga jobbarsandaler. Vätan gjorde så att fingrarna blev stela som pinnar.
Notera springan mellan ställning och vägg. Jag kände hur det hisnade då jag tittade ned, och kollade noga var jag satte fötterna.
När vi satt upp ränna och stuprör for vi vidare till nästa anhalt: Tyresö.
Där satte vi också upp rännor och stuprör. På tomten såg jag flera Mördarsniglar, och jag aktade mig noga för att trampa på dem. Vill inte ha med dem hem. Vi har faktiskt inte en enda på vår tomt, peppar, peppar ta i trä.
Dagen gick fort, och efter några timmar på stället var det dags att packa ihop, och skynda hemåt. Det tar cirka en timme att ta sig hem., om jag har tur vill säga. Köer kan bildas och jag blir stressad då faktumet att dagis och skola stänger halv sex snurrar genom skallen.
Vi klarade oss från regnet idag, och solen kom blygt upp och hälsade när jag stod på skolgården.
Nu lyssnar jag på dagens webbmöte från Digitala affärsmodeller och får som vanligt massor av inspiration.
Nej du, nu är det dags att skriva på manuset.
Godnatt
August 26th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Ledig…oh nej inte som företagare inte

I fredags var jag med Peter på ett tak hela dagen, och på lördagen åkte jag till en kund som ville ha hjälp igen.

Zabine följde med mig, men gjorde inte många knop. Hon mer eller mindre intervjuade tanten jag var hos, och jag hade ganska svårt att inte dra på smilbanden när Zabine radade upp fråga efter fråga, och mer eller mindre krävde att få svar.
Hon fick en glass medan jag slet så att svetten lackade. Dock ingen längre tid eftersom gräsmattan var så liten.
När det var klart åkte vi hemåt, och gjorde bara ett kort stopp för att köpa mjölk hem.
Idag har det regnat…ja nu menar jag inte något fjöl, utan ösregn som smattrade mot taket, och hotade att trycka ihop förrådet.
Vi satt inne och tryckte hela dagen. Jag diskade, dammsög, tvättade och särade på tvätten tillsammans med barnen, och lade in den i respektive skåp.
Det ska läras i tid. Visst kan de vara motvilliga och till och med sura ibland, men jag är en sträng mamma, och tolererar inte att någon av dem smiter från sina sysslor.
Peter och Zabine åkte iväg och hämtade en ny bäddmadrass. Jag kan informera att det är väldigt obekvämt att sova bara på sängen utan bäddmadrass. Kroppen känns som om någon stått och hoppat på den…från alla håll.
Två förlag jag tagit kontakt med har sagt att de vill se manuset när det blir klart, och jag redigerar så gott jag kan med stökiga ungar, och utebliven sol som tvingar dem att vara inne.
Det är mycket tjat om att spela xbox, och på datan. Något jag i möjligaste mån försöker att undvika.
Så gott det nu går…de två yngsta pockar också på…vill lära sig spela, och tjatar både på mig och storebror som har väldigt svårt att lämna ifrån sig kontrollen.
Dagen börjar ända sitt slut, och jag försöker sömma ihop alla måsten, och få skrivtid, men stöter på nya hela tiden. Ryggsäckar ska packas fulla med saker, och extrakläder till ungarna. Kläder måste läggas i, ifall att den lilla/lille blir blöt eller så skitig att de inte får sitta i skolsalen i det skicket.
Ja du förstår vad jag menar va? 
Nu stänger jag nätet för dagen, men hoppas att vi ses imorgon.
Här hemma ringer klockan sex för att väcka familjen Östlund/Meijer.
Godnattkram
August 24th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Kiss-gråtcirkus-skrik-redigering-hjärtont

Vaknade av Peters höga rop: “Jävlar. Hampuz har kissat på sig. Upp ur sängen. Fort.”

Yrvaket känner jag en liten hand över min höft, och vänder mig om. Jodå, Lilleman har finurlat sig upp i vår säng inatt, och jodå det är blött. Allt, allt är blött, och stinker urin.
Vi lyfter upp Lilleman och häller i vatten i badbaljan, sliter lakanet, och det andra ur sängen, och inser att det är lönlöst. Kisset har gått genom den tjocka bäddmadrassen, ned i resårbotten.
Jag häller på möbelschampo, och gnuggar tills svetten lackar, men…nä…det riktigt stinker av sakerna.
Peter stoppar in lakanet och mitt duntäcke i tvättmaskinen, medan jag tvättar av lilleman som sakta vaknar till liv, sitter tyst och tittar på mig.
“Mamma jag fryser”, säger han plötsligt och håller armarna runt sig själv. “jag fryser jättemycket.”
Han får en morgonrock och förpassas till vardagsrumssoffan.
Naturligtvis väcks de andra av uppståndelsen, och hundarna pockar på att de vill ut.
Barnen klär på sig. Jag tar ut hundarna, och packar in dem i bilen med vattenskålar, mat och koppel.
Razmus och Zabine börjar äta, och plötsligt råkar Raz välta mjölkpaketet så det rinner ut över bordet, ned på golvet. 
Puh, ge mig styrka, tänker jag och hör hur Peter bannar sonen.
Men iväg kommer vi. Allihop.
Razmus tjafsar i bilen om att vi ska spela rock, och skriker högt då Zabine sätter på lugna favoriter. Det blir krig mellan syskonen, som naturligtvis slutar med grin.
“Mamma, Razmus drar mig i håret”, säger Zabine, och sätter ut fingrarna som klor. “Akta så jag inte river dig”, fortsätter den lilla och slår ut med dem mot brodern.
När barnen är lämnade lugnt och stilla, ringer jag till Peter som möter upp mig på parkeringen.
Vi flyttar över hundar, ryggsäcken med datorn, och extrakläder till hans bil, sedan åker vi iväg till Vega där Peter ska möta en kund.
Och jag…passar på att skriva.
Och kanhända att jag hinner redigera också.
Inatt redigerade jag tills ett-tiden då Peter mer eller mindre tvingade mig att gå till sängs.
Han är säkert orolig efter anfallet jag hade idag. Hjärtat gjorde ont, och jag fick ingen luft, men det gick över efter några minuter.
Ha en härlig dag
Kram
August 23rd, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Ledsna barn-trädgårdspul-örvärk-intresserade förlag

Det var svårt att lämna Lilleman i morse. Han höll mig hårt, hårt om halsen, och grät. “Jag vill följa med dig mamma”, hulkade min lilla prins, och tittade mig djupt i ögonen.

Jag visste att Peter stod och stampade hos min kund, och kände mig rätt stressad, men ville inte lämna vår son så ledsen.
“Jag kommer snart hjärtat”, sa jag med hjärtat bräddfullt av kärlek och ångest över att se Lilleman så ledsen. “Idag ska jag stå på taket, och då kan du inte vara med”, fortsatte jag, och bet mig i tungan för att inte lägga till att jag först skulle till Fullersta.
“Jag kan sitta i bilen och vänta”, sa Hampuz med hoppfull röst. “Snälla mamma?”
Dagisfröken räddade mig, och drog honom ur min famn. Han höll mig så hårt att jag följde med när hon drog i honom.
När jag gick därifrån visste jag att han strax skulle skratta igen, men det gjorde ont att veta att jag lämnade honom gråtande.
I Fullersta öppnade min kund grinden då hon hörde min bil, och jag tog snabbt itu med grävandet igen.
Några minuter senare kom Peter och hans kompis.
Vi bytte stuprör, och lade ned de nya markrören medan regnet och solen turades om att bombardera oss.
Det var lerigt som attan, och jag var glad att jag slängde in stövlarna i bilen det sista jag gjorde. Vi halkade omkring som Bambi på is.
Killarna fixade till hennes stuprör, och sedan lade jag och Peter ned de nya markrören, och såg till att de låg rätt.
Nu saknas bara en fiberduk i änden på rören, och lite fyllning, sedan är det klart.
Efter att vi ätit åkte jag mot skolans parkering där jag satte mig och skrev på manuset.
Manuset ja…ett förlag har anmält sitt intresse, så jag har lagt in en ny högre växel i redigerandet. 
Så gott det nu går med heltidsarbete och tre småttingar som slåss om min uppmärksamhet när de är hemma.
Ikväll har jag öronvärk som jag tror beror på regnet. Jag är ett av de där barnen som hade ständiga öroninflammationer som barn, och kan vara lite känslig vid sådan här väderlek. Det är som om fukten kryper in i hörselgången. Jag hoppas det försvinner tills imorgon, annars får jag väl peta in lite vitlök i örat och lindra det.
NU ska jag redigera manus.
Ha en härlig kväll
Kram
August 22nd, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Trädgård och grävning

“Vad är det här?” sa jag och sköt undan några taggiga kvistar på Krusbärsbusken. “Husfasaden är ju trasig”

Marianne kom fram till hörnet där jag stod och jobbade. “Oj då, det där ser inte bra ut. Det har nog dolts av alla buskarna som du tagit bort nu.
Exakt där började min karriär som markanläggare. Peter undersökte stuprören och såg att de spruckit, men inte nog med det. De var felvända!!
Vattnet som kom utforsande åkte rätt ned i husgrunden, och hade redan lossat flera lager av puts. Det såg inte bra ut alls.
Idag tog jag tag i problemet, men först åtgärdade jag ett annat.
Mariannes pump som tar bort vatten från källaren var död, och jag letade efter en säkring, men hittade ingen. Fundersam följde jag den svarta sladden till kontakten och såg att den inte sitter i. Gissa om vi skrattade gott.
Några spadtag senare hittade jag ett vitt, gammalt sjuttiofemrör som låg som markrör, men inte var inkopplat. Det hade åkt in jord i änden, och efter en snabb signal till en stressad Peter bestämde jag mig för att avlägsna eländet.
Ojne vojne vilket slit det var. Rötter hade lindat in röret, och blommor växte på jorden ovanför, ibland stora buskar.
Efter två timmars intensivt jobbande hade jag frilagt ett rör.
Nu var det dags för nästa, och jag kände hur krafterna tröt nästan direkt. Röret var väldigt svårt att få bort på grund av träd som växte över, och rosor, flera stycken rosor.
När jag åt mat som vi tillagat i mikron, kände jag hur musklerna ljummade.

Envishet gjorde så att jag orkade gräva upp det, men sedan sa jag hejdå, och for till skolan.
Zabine ville ha med sig sin kompis tillika vår granne Lovis.
Väl hemma gjorde jag pannkakssmet och bjöd på det.
Sedan var det dags för en match med Razmus som inte alls hade lust att plugga. Puh, om jag ändå hade något superknep för att göra honom mer villig.
Nu har jag badat av mig jorden, diskat och skurat golv, så nu är det min tur att njuta av livet, det vill säga skriva.
August 22nd, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Vilka tidningar köper du?

De här frågorna hittade jag på Bokhoras blogg, och svarade på.

Vilka tidningar prenumererar du på eller köper regelbundet?
Just nu prenumererar jag på Mac Guiden, trädgårdsnytt, Iphonetidningen, Skriva, Pc för alla, och köper mac word, Vi läser,  M-magasin, Nu, Hänt i veckan, Privata affärer, Gör så här, Torp och Gård, och många fler.

Din senaste upptäckt i tidningshyllan?
Iphonetidningen som jag passande nog hittade samma dag som jag införskaffade Iphonen, och inte ens klarade av att sätta in SIM-kortet i den.


Vilka tidningar undviker du i tidningshyllan?
Politik


Vilka tidningar läser du på toaletten?
Alla


Vilka tidningar låter du ligga framme när du har gäster?
Inga speciella


Vilka tidningar gömmer du när du har gäster?
Inga. Alla tidningar finns i tidningskorgarna, och inne på toaletten.


Hur mycket handlar du tidningar för varje månad?
Usch det vågar jag inte ens tänka på

Vilken tidning ger du bort till din mamma?
Skriva skulle jag ge till henne. Hon är en fantastisk författare som tyvärr inte inser det själv


Vilken tidning ger du bort till din pappa?
Jakttidning

Vilken tidning saknar du?
En konkurrent till Skriva, så att jag kan få ännu mer superba artiklar om ämnet, och en ny datatidning som gör intressanta artiklar. Är vetgirig som få, och älskar att lära mig nya saker.

Vad gör du med tidningar som du inte vill spara?
Jag tar ut det som är intressant, sätter in det i en pärm (varje ämne har sin egen pärm). Resten går till återvinningen, eller också får barnen klippa i dem.

Nu är det din tur att svara på frågorna.

August 22nd, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Folkuniversitetet-Anders Fager-skräck-trädgård

Tycker du om att skriva skräck? Eller vill du lära dig hur det går till?

Just nu har du chansen att testa en lektion med Anders Fager på Folkuniversitetet.
Naturligtvis har jag bokat en plats, och hoppas några fler av mina författarkolleger vill hänga på.
En föreläsning om Svenska har jag också bokat.
Folkuniversitetet är en guldgruva av upplevelser kan jag berätta. Själv hade jag aldrig beträtt porten dit, och trodde i min enfald att det låg utanför Stockholm vid Universitetet. Ha, ha…så fel det kan bli ibland.
Min kompis Pebbles och hennes förläggare Eva skulle dit och undersöka hur det var att använda lokalen till releaseparty, och lyssna på Jaqueline Kothbauer. 
På den vägen är det…idag har jag bokat flera saker där borta. En guldgruva som sagt. Fylld av saker jag gillar.
Idag lämnade jag barnen lite tidigare för att hinna skriva ett inlägg innan jag börjar jobba.
Bilen hittar ju hit själv numera, så jag satt mest i tankar över min bok, och en massa annat.
Det är så mycket som ska klaffa. Layout, korrektur, testläsare, och redigering i omvänd ordning. Lägg till marknadsföring med recensenter och andra saker så har du almanackan full.
När jag stannade bilen i Fullersta kom Marianne ut nästan direkt, bekymrad för att pumpen i källaren stannat, så jag lade ifrån mig ryggsäcken med datorn och kikade på den.
Ha, ha…jo du ibland är det enkelt att reparera saker. Någon hade nämligen dragit ut sladden till pumpen, så när jag pulade in den i uttaget…voila…fungerade det igen.
Nu ska jag alldeles strax sätta igång med att gräva för att lägga ned markrör. Vi har nämligen märkt att stuprören skjutsar ut en hel del vatten när det regnar så här. Tunnorna räcker inte till. 
Fotografier kommer senare, så du får se vad jag menar.
Ha en underbar dag
August 21st, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Nattliga insikter-drömmar om framtiden-att våga släppa taget

Innan jag lägger mig i graven vill jag:

Ja vad tänker du när jag skriver så där. Finns det något du inte vågat ännu. Det där som surrar långt bak i skallen och trycker på sena nätter när vinet halkat ned i halsen, och hjärnan är lite blurig?
Jag har några punkter jag funderat över, och också tänker förverkliga.
Dessa är:
Ge ut en cd.skiva
Lära mig italienska (böckerna ligger i lådan, likaså cd-skivorna som hör till)
Lära mig spanska (Böckerna till det ligger bredvid)
Åka till Thailand och göra research för ett manus jag gömt i byrålådan (både film och bok). Du vet sådan där riktig research, med boende i flera veckor o.s.v
Ett riktigt skrivarhus, dit alla andra är förbjudna att beträda tröskeln, och där jag kan stänga dörren till alla oljud.
Se en svart panter i verkligheten. På nära håll den här gången, inte på 25m avstånd som i Mexico.
Några fler drömmar har jag inte, och som du ser är de flesta på väg att uppfyllas…och det var dit jag ville komma. Ingenting är i princip omöjligt nu för tiden. Inga avstånd är för långa. Ofta handlar det bara om att ta steget. Att våga tappa fotfästet en stund, och kanske balansera några meter för att hitta plan mark.
Hur ser dina drömmar ut? 
Berätta.
Nu ska jag redigera manuset till romanticcrime romanen Hat och en gnutta kärlek igen.
Sov gott
Kram
August 21st, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Regnet befriar

Idag vaknade jag av smatter på rutorna, och log åt min son som låg bredvid med handen under kinden och tittade på mig. Vi skulle nämligen jobba idag. Något som är omöjligt i det här vädret.

Jag har ont i hela kroppen efter gårdagens slitande med rötter och träd, och behöver vila. Helst flera dagar. Händerna är väldigt illa däran, och ska få healing av en kompis.

Hela familjen käkade frukost och jag skjutsade de andra till skolan. Zabine har börjat ettan, och Razzel trean.
Nu sitter jag i bilen på parkeringen och väntar på att kommunhuset ska öppna. Det är dags att ändra inkomstuppgifter gentemot barnomsorgen igen.
ja, herregud så mycket som ska göras alltid. jag blir alldeles snurrig i skallen.
Layoutproblemet med min kommande bok har löst sig via en gammal bekantskap. Han vill att jag redigerar hans manus som tack, och det är helt okey. Vi byter tjänster.
Nu väntar jag på omslagsteckningen från Hanna, och ska lämna in korrekturen till två tjejer.
Men först måste jag redigera den färdigt, vilket går trögt på grund av stöket runt mig, och alla “måsten”
Efter besöket här åker vi hem och redigerar.
Ha en härlig dag
Kram