Anitha Östlund Meijers skriv och islandshästliv

Samma sak varje år, man springer mil efter mil för att komma dit. Går ibland på Pilates, gymnastik, och gym bara för att…
Maten decimeras till ingenting och konstiga maträtter med massor av grönsaker ökas maximalt.
Spegeln i badrummet får besök varje morgon. Hur är det? Är det inte lite mindre hull? Ger allt slit något resultat?
Paniken kommer i början av april då plötsligt alla gym dräller av nyväckta själar som vill bli fin på kortast möjliga tid. Piller som fuskar fram resultat mottages tacksamt.
I mitten av maj ser man springande människor överallt efter vägarna. Skogen som varit fridfull hela vintern översvämmas av eldsjälar som rusar runt i kläder med vackra loggor. Av naturens skönhet märker man ingenting eftersom mp3-spelaren spelar Madonnas senaste på högsta volym.
När så juni kommer förhoppningsvis med sol i massor är det dags för nästa rusch…
Alla skall till stranden för att visa upp sin kropp som späkts och tränats för att komma i form.
När väl målet är upphunnet ligger man som packade sillar dag efter dag och steker sin perfekta kropp, för att emellanåt kliva ner i ett svalkande bad.
Idioti, eller?

AJ; aj, aj MAMMA! Zabine kliver på mig! MAMMA!” Inifrån barnens rum hör vi plötsligt ett skrikande och jag rusar upp. Den sköna sängen som vi tänkt förlora några extra sekunder i tillsammans i härlig älskog blir ett minne blott. Inne i rummet har barnen dragit fram alla sina leksaker för att lägga dem i en stor hög på golvet, så grinden som stoppar lillens infart till paradiset i ungarnas rum går knappt att få upp.
Zabine möter mig med tårar på kinden och snyftar lite osammanhängande fram något om trampat och slagit. Jag fattar ingenting och ber henne lugna sig. Några sekunder senare har lilltjofsen vaknat och står skrikande på sängkanten och ropar på hjälp. Pappa Peter sover sig igenom alltihopa (när det inte blev någon kärlek lade han sig på sitt söta öra och somnade om). Jag går in och hämtar vårt lilla mirakel för att sedan börja med frukosten.
Utanför lyser solen, och ljumma vindar blåser in i vårt kök när altandörren öppnas.
Regnet som öst ner några dagar har gjort sin plikt och gjort att allting blivit grönt och frodigt, men så fort det slutar komma måste de stackars tomatplantorna på verandan få lite livsvatten i sin krukor. En envis bålgeting jobbar på att komma in i vårt lilla krypin men stoppas av sexåringens tuffa flugsmälla med en dinosaurie på.
När den död langats ner i vår sopkorg kommer nästa snyltgäst, den äckliga spyflugan som känner doft av sött.
Frukosten intas under stort larm, och fadern i huset kommer så sakteliga upp. Trött och märkt efter veckans slit.
De tre småttingarna springer ut på den solvarma mattan och jag ropar febrilt att de skall ta på sig skor ”Getingarna kan sticka er om ni inte har skor” skallar min gälla röst. ”Vi vet, men vi aktar oss mamma” ropar äldsta sonen tillbaks. Efter bara en liten stund hörs plask och skratt ute på tomten. Två av barnen har hoppat i poolen och skvätter glatt vatten på den tredje som skrikande står utanför. Jag håller ett vakande öga på de tre rädd att något skall hända. Ett ögonblicks verk är allt som behövs för att jag skall förlora det käraste jag har. Naturligtvis skall de lära sig simma i sommar, men vädret har hittills inte tillåtit lekar i sjön på grund av kylan.
Vi sätter oss på trappan med varsitt glas saft och tittar på våra små mirakel medan vi njuter av sommar med sol och doft.

Klockan är fem, och hemma hos familjen Meijer/Östlund vaknar herrn i huset av en ilsken signal på väckarklockan. Han gäspar och tittar sömnigt på sin flickvän som fortfarande ligger under täcket och kurar.
Oh, om han ändå kunde få vara hemma han med. Visst han älskade sitt jobb mer än något annat, men lite, lite avundsjuk var han allt på flickvännen som hade lyxen att vara hemma med deras underbara barn.
Suckande klev han upp ur sängen, tog lite frukost i det omoderna, mycket slitna 70-talsköket som var i stort behov av renovering. Att han aldrig kunde vinna på trav? Peter som han heter spelade varje vecka på trav med sin styvfar, och visst, det hade blivit lite småvinster, men den STORA eftertraktade pengen hamnade aldrig hos dem. Efter maten borstade han noga sina tänder som fått rätt mycket lagningar med tiden eftersom han var en sockerråtta av stora mått. Han skrattade för sig själv, när han tänkte på det, och bestämde sig för att idag skulle han inte falla dit igen, och äta något godis.
De svarta plåtslagarkläderna sattes på, och efter en snabb titt in i sovrummet där nu alla barn smugit in och låg som i en ormgrop på varandra gick han leende ut till sin rosthög till bil. Stackars bil, den skulle behövt ett garage tänkte han, och vred om nyckeln för att sedan försiktigt backa ut från den stora tomten.
När han kommit ut på landsvägen och åkte den krokiga natursköna vägen kände han glädjen porla i sitt hjärta.
Vilken underbart liv han fått på några få år.

Vid milleniumskiftet hade han träffat en livsglad lite halvgalen tjej som fångat hans hjärta, och nu nio år senare fanns hon fortfarande vid hans sida, och idag hade de efter mycket strul och sorger tre härliga ungar som berikade deras liv. Dessutom hade två små hundar ramlat in huxflux (konstigt han som inte gillade hundar). Huset de till slut hittat blev sakta men säkert ett charmigt boende med en stor tomt fylld av blommor och blad.

Nu kom verkstaden i sikte, och med ett visslande körde han in på den trånga parkeringen, klev ur och tog i tre steg metalltrappan för att sedan låsa upp och kliva in i de stora lokalerna.
”God morgon” ropade han in till sin chef och tog sedan lite kaffe ur automaten.
Ännu en arbetsdag hade börjat.

Baksidestext på boken

“Det är inget fel på dig eller din kille, det här är nog bara psykiskt!”
Med de orden stängde läkaren dörren, och vi gick hand i hand från mottagningen med orden ringande i öronen.

Jag hade haft början till ett missfall flera år tidigare, med en kille som väl egentligen var helt FEL. Det var ingen kärlek mellan oss. Då trodde jag att missfallet bara var en tillfällighet, och egentligen var det väl bra. Jag behövde inte själv ta beslutet att ta bort det, för abort är ju faktiskt inte ett preventivmedel. Barnmorskan berättade att jag hade ett pågående missfall och rekommenderade en så kallad medicinsk abort. Hon visade mig tabletterna och berättade i korthet hur det fungerade. Det visade sig vara en grym, smärtsam metod som innebar 8 timmar i en säng med smärta och tårar för att sedan föda ut ett dött foster. Killen ifråga smet undan allt ansvar.

Efter tre tidiga missfall på två år var jag och Peter modlösa. Vi siktade in oss på ett liv utan barn, eller också tänkte vi försöka adoptera barn.
Alla missfall jag gått igenom hade gjort mig som i vanliga fall var en gladlynt tjej till en ledsen liten spillra.

Den här boken har jag skrivit till alla kvinnor som liksom mig haft problem att få barn. Flera struliga graviditeter med föreliggande moderkaka, tidiga sammandragningar, andnöd och grym foglossning finns i mina journaler.
Alla gravidtidningar visar att en graviditet är så underbar, härlig och okomplicerad.
Trodde jag ja, hellurade är vi allihop! Jag och mina medsystrar på SÖS (södersjukhuset) efterlyste en sådan här bok när vi låg inne där för sjuttiofjärde gången.
Någon som skrivit om missfall utan orsak och om gravidkomplikationer av alla de slag.
Ett litet, litet hopp i allt det mörka!
Nåväl, jag lovade tjejerna att knåpa ihop en bok, och här är den. Den är skriven delvis i dagboksform eftersom jag följt mina dagböcker. Hoppas ni får hjälp och stöd av mina upplevelser.

Fängslande berättelse om en kamp att bli förälder. Själv hade vi turen att lyckas på första försöket.
Den är som du skriver, en bok för dina barn att läsa när dom är mogna för det. Denna bok borde finnas till försäljning i alla mamma-butiker. Den skulle fylla ut ett tomrum som många vill läsa om. Att alla inte får en lätt resa. Välsignad är alla barn.
Den är värd en hel drös med hjärtan. En originell bok.
Leoj Netso

Har läst din bok och tycker du i dagboksformen ger en fantastisk inblick i tankar, förhoppningar, sorger och förluster både i relationerna som i missfallen du beskriver. Känns smärtsamt att läsa och väldigt nyttigt för män också att läsa, eftersom man aldrig kan förstå hur det är att bära ett barn, hur det är att få mens, råka ut för missfall och att föda. Det är väldigt bra skrivet och den ångest du förmedlar går verkligen fram.. På något sätt en hemlig värld (i alla fall för oss män) som är väldigt tankeväckande att få ta del av!

Anders Texas Textorius

Förord
All sorg och förtvivlan som jag kände skrevs inte alltid ner. Jag försökte hela tiden gå vidare, men förbannade min dumma kropp som bara svek mig, gång på gång.
I min väska fanns alltid extra tjocka bindor, och starka smärtstillande tabletter, ifall att…
Varje toalettbesök innebar en koll efter blod i trosan, och vissa dagar bestod hela min värld bara av kvinnor med stora magar och barnvagnar. Jag såg dem överallt!

När jag slutligen blev gravid var vi tvungna att alltid hålla oss hemmavid.
Att åka till släkten i Hälsingland var omöjligt eftersom det var långt från sjukhus, och de hade brist på ambulanser.
Min stackars pojkvän blev tvingad till att vara hemma så mycket han kunde, och fick högst sällan sticka iväg ut på krogen med polarna eftersom det när som helst kunde braka loss. Varenda graviditet innebar ett riskmoment som jag som tur var inte visste om.
Ingen hade informerat mig om att man som 36-åring kunde få det svårare att överhuvudtaget bli gravid, och sedan när man äntligen lyckats, kunde det om man hade otur bli en svår graviditet.

Kapitel 1
Den 10 november år 2000 började den totala förändringen av mitt liv från tuff styrketränande partypingla, till hemmavarande morsa med tre barn, men vägen dit var mycket hård och lång
.
Jag hade flyttat till storstaden 1984 pga arbetsbrist i min egen lilla pyttestad.
Trivdes superbra, och hade kul ute i vimlet. Sprang på disco var och varannan natt, och flyttade runt i olika andrahandsboenden tills jag till slut efter många flyttar fick ett förstahandskontrakt i Gustavsberg, och kunde sedan byta upp mig till en liten 17 kvm ruffig och sliten lägenhet på söder.
Den helrenoverades av mig och min dåvarande pojkvän, sedan bodde jag där tillsammans med honom några år innan vi separerade.
Så småningom hittade jag en 34 kvm stor lägenhet på samma gata som jag bytte till.
Naturligtvis med svarta pengar emellan (mina snälla föräldrar gick i borgen för lånet).
Vad jag inte berättade för nästa hyresgäst var att stället vimlade av kackerlackor, och att anticimex varit där ett tiotal gånger, men inte fått bukt på dem. Hon sade dock aldrig någonting om det när jag mötte henne efter bytet.

Åren gick, och jag flyttade från söders höjder till Hammarbyhöjden, som låg en liten bit utanför. Där stormtrivdes vi, jag och min lilla hund Timmy, och för det mesta var vi ute i skogen på fritiden.
Min lilla etta på söder hade enkelt bytts till en 64 kvadrats trea med öppen spis.
Discot lockade inte längre. (Inte så konstigt eftersom jag snart skulle fylla 36 år).
Mitt liv bestod av styrketräning, krogliv och skogsliv, men något saknades…
Karlar hade kommit och gått utan att det gått längre än till samboliv. Morsan tjatade om barnbarn (hm, lite svårt utan en vettig karl, det vimlar ju inte precis av dem.)
Jag hade lagt allt sådant på hyllan, karlar, barn, hus, rubbet.
Men, en kväll ute på krogen mötte jag honom med stort H (fast det visste jag ju inte då).

Han kom i sällskap med en kille som hette Mattias, som var en kille jag till och från hade träffat ute på krogen under alla år.
Peter presenterade sig, och slog följe med mig till baren där vi stod och småpratade. Han var inte alls som min drömbild av en kille jag ville ha, för lång, för gammal, ingen gymkille, men urcharmig och rolig.
Absolut topp var att han älskade att dansa.
Varken jag eller Peter hade egentligen tänkt gå ut den här kvällen, men hade blivit meddragna av våra vänner. Kvällen rasade iväg, och vi umgicks som goda vänner, dansade, skrattade massor och pratade. En härlig kväll som tog slut alltför fort.
Jag kände då att jag inte var intresserad av honom som pojkvän, men ville gärna träffa honom och umgås lite till.( Jag hade ju faktiskt mest killkompisar, och en till skadade väl inte?)
Så jag frågade om telefonnumret innan vi skildes åt. Vad fick jag??? Mobilnumret! (Hm, det luktade misstänkt. Hade han tjej? Min tidigare erfarenhet hade visat att när killen inte gav hemnumret var det oftast pga en flickvän som väntade därhemma. Nåväl, det var hans sak).
Jag gick hem till min vovve som väntade på utgång. Kröp sedan ner i bädden, och sov snart sött med ett leende på läpparna

Kapitel 2
11 november 2000
Vaknade tidigt, och sms:ade ett litet meddelande till Peter från igår. Jag frågade hur det var med honom, stackaren jobbade ju extra idag. “Betongkeps” fick jag till svar, och sedan tackade han för igår.
Roger och jag var på båtmässa. Det var urtråkigt!! Han hade ju en egen båt och var väldigt intresserad av hur de såg ut inuti. Efter den sjätte båten gav jag upp och satte mig i cafeterian och spanade efter sötnosar, men det var mest äldre farbröder som gick omkring i lokalerna.
På kvällen gick jag till London-NewYork och dansade järnet. Fick sms från Johan (en flirt jag hade) och blev glad.

12 november 2000
Tvättade på morgonen eftersom det ju alltid är bekvämast på söndagar. Videofilm. Slöade.
Conny (en flirt till)från Göteborg ringde, och vi babblade på om våra respektive liv.

13 november 2000
Till jobbet, som flög fram.
Styrketräningen gick jättebra. Promenerade hem därifrån. Det tog cirka en timme.
Alex (ytterligare en flirt) ringde och ville ses, men tiden räcker tyvärr inte till. Han frågade om jag inte ville komma till Karlsson och titta på deras stripteaseshow imorgon. Jag svarade naturligtvis ja.
Tomas (ett ex) skickade ett sms och frågade hur jag mådde. Jag sms:ade snabbt ” Mår super! Kul att du hörde av dig. Skall vi ses någon dag?”. Någon minut senare piper telefonen till och när jag kollar ser jag att han svarat.” Okey! Jag ringer dig”.
Det killar till lite i magtrakten när jag läser vad han skrivit. Har fortfarande känslor kvar för honom. Det var ju han och inte jag som avslutade relationen.

14 november 2000
Mattiaz C (ett ex) kom in på jobbet, och vi gick ut och käkade tillsammans.
Han berättade att han träffat en ny tjej, och att han var kär.(Det sved i mitt hjärta eftersom jag fortfarande inte riktigt kommit över honom).
Peter (från i fredags) ringde, och vi pratade lite löst om att träffas igen.
På kvällen gick jag och Susanna på striptease på Karlsson&Co.
Det var Alex som strippade. (En riktig läckerbit är han.) Efter stripteasen, som var sådär, hängde tjejerna i klasar runt honom. Jag höll mig lite åt sidan och avvaktade, men efter bara en liten stund kom Alex fram till mig och kramade om mig. ”Kan vi inte ses någon dag på tu man hand ?” sade han, sedan gick han tillbaks till alla tjejerna och gonade sig i deras beundran (fortfarande med scenkläderna på sig)
Dansade massor. (Gud vad jag älskar att dansa).
Alex kom och dansade tätt intill. Vid midnatt gav jag honom en godnattkram och gick hem. (Jisus vilken kropp han har! MUMS! Jag kände musklerna på honom spela under mina händer.) Skickade sms till honom innan jag somnade, och tackade för en trevlig kväll. Han svarade snabbt med ett ” puss och sov gott lilla gumman”
Leende lade jag mig på kudden och somnade direkt.

15 november 2000
Jobb som vanligt, sedan till gymet och tränade styrketräning.
På kvällen träffade jag Peter vid tunnelbanan. (Jag kom inte riktigt ihåg hur han såg ut, men blev glatt överraskad, killen var ju snygg!) Vi gick till London-New York och käkade.
Han gick på kryckor efter en knäoperation, så det blev väldigt lite dans. Mest prat och… hm, pussar.
Efter en supertrevlig kväll gick jag hemåt vid 4. Trött, så trött.

18 november 2000
Peter ringde och tackade för igår. Berättade att han skulle ut på herrmiddag på kvällen och tyvärr inte hade tid att ses.
Jag gick ut och åt med Anita. Vi babblade om ditten och datten, sedan for jag hem och kröp ner i sängen framför tv:n.
På morgonsidan vid fyra ringde en berusad Peter och ville komma hit. Efter någon sekunds funderande sade jag ja.
Han var MYCKET berusad, och knappt talbar, men var pussig när han efter lite stök fått av sig kläderna (han var en vältränad man såg jag när jag försökte att inte stirra).
Det kändes lite underligt att ha en man i sängen. (De jag träffat förut hade varit unga pojkar.)

19 november 2000
Jisus! Är det så här det känns?
Videofilm (som vi knappt ser eftersom vi babblar och pussas i ett). Promenad hand i hand. Mat och gos.
Världen utanför upphörde att existera.
Han for hem vid 18 på kvällen, men kom igen vid 22. Sov över. Vi låg och gosade hela natten. (Ingen sömn där inte ).

Så här fortsatte det. Vecka efter vecka. Jag var kär så kär.
Jag talade om för alla “strul” att jag träffat mannen med stort H, och det blev rätt tyst i telefon.
Peter ville flytta in efter en vecka, men jag backade. Inte nu! Inte så tidigt!

Månaderna gick och vi blev säkrare på varandra, men visst funderade jag ibland på om han verkligen var den rätta. Jag vet att även han velade hit och dit. Det här vanliga “spelet”.
Hans ex jagade honom, och det var rätt irriterande, men hon hade väl insett att han var en guldkille, och ångrade att hon dumpat honom.
Tjejen ringde honom i tid och otid. Ville ha hjälp med än det ena än det andra, och snäll som han var åkte han dit, sedan tror jag att han njöt lite av situationen att vara eftersökt av inte en, utan två tjejer. Vilken kille skulle inte gilla på det?

Kapitel 6
12 mars 2002
Hemma från jobbet pga mensvärk som blir värre och värre ju längre dagen går.
Får åka till akuten till slut, där de berättar att en cysta antagligen brustit i magen, men de undersöker mig inte.
Jag frågar flera gånger kvidande av smärta efter något smärtstillande, men de vägrar ge mig något eftersom de inte är hundra procent säker på orsaken.
Åker hem efter att ha legat flera timmar på en akutbår bakom ett skynke. Smärtan försvann lika fort som den kommit.

Jag sade upp mig från mitt jobb på elaffären efter att ha arbetat 12 år där. Orsaken till det var att när vi skulle prata om höjning av lönen sade min chef till mig att jag inte gjorde någonting, varvid jag snabbt kontrade med. “Men då kan ju jag sluta då?”
Sagt och gjort. Jag kände mig kränkt! Hade ALLTID ställt upp på övertid mm, och visste att jag jobbade HÅRT! Jag skötte inköp, skyltning, rengöring, försäljning och telefonrådgivning.
De hade guldtider med mig där. Alla kunde gå och komma som de ville.
Snabbt letade jag opp en plattsättarfirma i telefonkatalogen och ringde upp dem för att söka som lärling. De anställde mig på direkten!
Tungt som attan, men jättekul. Tyvärr fick jag efter ett tag problem med min ena hand som plötsligt en natt domnade bort totalt. En obehaglig känsla. Hela armen började sticka och domna. For snabbt till akuten! Jag hade fått karpateltunnelsyndrom och akut-opererades eftersom jag var gravid.
Operationen gick bra, men det ville inte läka riktigt.
Styngnen gick upp om och om igen och vårdcentralen försökte tejpa ihop, men det ville inte fungera.
Efter ett års sjukskrivning hittade jag en sjukymnast som hjälpte mig att få lite mer styrka och rörlighet i handen (den hade ju stelnat till alldeles eftersom jag inte kunde röra den pga smärtan).
Den ständiga värken i min hand fick jag leva med.
Karriären som plattsättare var över. Styrketräningen fick jag ochså lägga på hyllan eftersom det är svårt att träna med en hand. Det blev lite tomt. Framförallt blev det mycket dötid över.
Hade hållit på med styrketräningen sedan jag flyttade till Stockholm i början på 80-talet.

15 april 2002
Systeryster ringde och berättade att hon fått en liten pojke! Så glad jag blev.
Hon hade fött för några timmar sedan, och redan fått åka hem.
Stackaren kunde, och ville ju inte prata om sin graviditet med mig eftersom hon visste om alla mina missfall. Hon hade legat lågt och hållit sig undan.

Kapitel 12
9 juni 2003
Fostret 29v och 2 dgr.
Jag väger 59 kg.(Vilken koloss man blivit!)
Åkte hem från Vadstena där vi varit och hälsat på vår kära tant Birgitta.
Peter lyckades få fortkörningsböter..1600 pix.(Vad arg jag blev. Hade precis innan vi blev stoppade sagt åt honom att sakta in.)
Jag var trött som faan, och mådde vansinnigt illa. Höfterna och ryggen värkte.
Allt var superjobbigt.
Såg (och kände) att jag har fått min första hemmorojd! Det är inte lätt att vara gravid.

14 juni 2003
Badade skumbad tillsammans, sedan myste, gullade OCH älskade vi…försiktigt, försiktigt, MEN…
Det blev blodbad! Massor av blod!! Det bara forsade ur mig.
Jag grät och skrek om vartannat…förbannade livet…min sexlängtan…faan… Om vi inte hade älskat så kanske…
“Helvetes jävla kropp! Varför??” skrek jag när jag låg på hallgolvet och väntade på att Peter skulle köra fram bilen till dörren. Han blåkörde i 190 till förlossningen där mina änglakvinnor stod och väntade. Jag var öppen 2 cm och blev inlagd.
Timmy fick Peter köra till Micaela, som tog hand om honom.
Peter sov hos mig på rummet. Det kändes skönt att ha honom där. Sängen var stenhård, och hela jag värkte.

15 juni 2003
Inlagd.
Jag sov mest. Det kändes som en stor trygghet att ligga inne, och alla var så underbara mot mig.

16 juni 2003
Inlagd.
Peters mamma kom förbi en stund.
Jag ringde till alla släktingar och vänner och babblade lite. Mamma ringde och peppade mig.

17 juni 2003
Fick åka hem. Det var härligt att få ligga i sin egen säng igen!
Hm….pilutta mig…
På natten kl.2 började blödningarna igen. Vaknade i en stor blodpöl och väckte en yrvaken Peter som fick köra mig till sjukhus igen. Gud vad jag grät!

18 juni 2003
Strålande solsken därute.
Läkarna gissar att jag har sk föreliggande moderkaka, och vill inte släppa hem mig.
Fick sällskap på rummet av en tjej som hette Pernilla, och läckte fostervatten.
Vi hade rätt trevligt, och hon berättade att även hon haft flera missfall innan den här graviditeten. Vi peppade varandra.

Jag blev kvar på sjukhuset t.o.m den 24 Juni (då var jag i v31)
Det var så skönt att äntligen åka hem, men jag hade fått stränga restriktioner från läkarna om sängläge, lugn och ro, endast toalettbesök godtogs. INGET SEX!!
Jag ringde min gulliga barnmorska på Dalens sjukhus och förklarade läget, och hon önskade lycka till.

29 juni 2003
Fick en liten blödning på morgonen, som avstannade.
Låg i sängen hela dagen och slötittade på teven. (Har väl aldrig tittat så mycket på tv. Att läsa är en omöjlighet, kan INTE koncentrera mig.)
Tankarna snurrar i huvudet hela tiden, och nu räknar vi bara dagarna.
Det är ju bra om fostret stannar länge i magen för lungorna är ju inte färdigutvecklade ännu, och de växer mycket bättre om de är kvar i magen. Jag har fått en spruta för att hjälpa till med lungornas tillväxt, men ändå…
Peter kom hem med min älskade lilla voffsing som jag inte träffat på länge.

1 juli 2003
Eftersom de håller på och helrenoverar huset så är det ju ingen lugn och ro precis, och naturligtvis jobbar de precis ovanför vårt sovrum. Men, av någon underlig anledning blir jag inte rastlös av sängliggandet, eller irriterad över oljudet.
Jag bara väntar…
Hade jättemycket sammandragningar (det är det som känns som en fotboll i magen har jag fått lära mig).Väldigt obehagligt!!
Peter fixade mat när han kom hem, och jag känner mig som en stor fet pasha där jag ligger och ryter ut order.

2 juli 2003
Tar taxi till SÖS akut pga blödningar IGEN!
Ringde förlossningen när det startade, och de bara sade “kom fort!!” Ringde sedan till Peter som var i sin lägenhet i Solna och hämtade sin post. Han hann inte hit och fick komma efter. Taxikillen som körde mig var nervös under hela resan eftersom han såg och hörde min smärta och trodde att jag skulle föda i hans bil. Ändå försökte jag hålla mig lugn trots värkarna. Ville inte skrämma skiten ur den stackaren!
Nervöst. Jag kände värkarna komma som vågor. Tur att vi bor så nära SÖS.
Taxifärden gick fort, och han var jättegullig och hjälpte mig till dörren och in där. Samma tjejer som förra gången möter mig med glada miner och ett, “Välkommen, kommer du igen?”
En stor skön trygghet omsluter mig. Snyftande förklarar jag vad som hänt, och de sätter på mig alla prylar som krävs inför inskrivningen. (Usch, jag gillar INTE nålar.)
Blev inlagd och fick värkar, men det lugnade sig vid 23-tiden.
De diskuterade var jag skulle föda, SÖS, Linköping, eller? Jag blev riktigt orolig, men fick till slut dem att LOVA att jag skulle föda där.
Peter for hem och sov sent, sent
Stackaren, han var helt slut.

3 juli 2003
Fick åka hem på eftermiddagen.
Läkarna sade åt mig att inte göra NÅGONTING! Bara ligga hela dagarna.
Jag badade bort sjukhuslukten, åt god mat och kröp ner i sängen.
Efter någon timme startar blödningarna IGEN och jag ringde SÖS som sade åt mig att snabbt komma in. Damen i luren frågar om de skall skicka ambulans, men jag säger att Peter kör mig. “Bläh! Nu är jag less, rädd och ledsen” säger jag till honom när vi far in. Han ger mig en smekning på kinden utan att säga ett ord. Fullt koncentrerad på sin bilkörning.
Jag blir inskriven och får sängläge.
Det lugnade ner sig igen.

4 juli 2003
Sov gott om än oroligt på en sömntablett.
Jag vaknar av att jag känner en kall hand i min, och ser min mormor som dog för några år sedan stå bredvid min säng. Hon ler, men säger inget…håller bara min hand hårt, hårt. Jag känner ett stort lugn breda ut sig…ser inget konstigt i situationen.
Kl.7 har jag lite fostervatten i bindan
Kl.12.55 blöder jag lite, de kopplar CTG men ser inget konstigt på fostrets hjärtkurva.
Kl.14.10 får jag ont i magen, men ingen blödning. CTG igen.
Kl.14.40 blöder jag ordenligt och de kollar CTG.
Kl14.48 beslutar de att akutsnitta mig och jag får en spinal (faan vad ont det gör)
Kl.15 operationen börjar
Kl.15.06 tas barnet ut(en pojke) och läggs vid min axel för att jag skall se honom.
Han är blå, liten och hopkrupen.
Jag känner ingenting av min underkropp, men hör att det slaskar därnere.
Läkaren berättar att moderkakan sitter långt nere, och att den gått sönder (små bitar plockas bort bit för bit med pincett) Jag blöder massor (600ml), men det stoppar efter ett tag.
Plötsligt hör jag att en jäktad Peter anländer och får klippa navelsträngen Efter en liten stund berättar läkarna att pojken har problem med andningen, och måste in i en kuvös. Peter följer med efter en snabb puss och ett “jag älskar dig”.
Pojken som skall heta Razmus (jag drömde om honom för många år sedan) kördes ner till neonatalen. Han föds i v 32+4dgr väger 2350g och är 43cm lång.
Jag ligger själv kvar i ett tomt rum. ”Jaha, då var jag mamma då. Så himla snopet. Hade ju sett fram emot att vara gravid, och få njuta av det.” säger jag för mig själv

Kapitel 17
1 Januari 2005
Fostret 29v. Min vikt 58,1kg.
Magen trycker på så jag inte får någon luft, och jag är trött, så trött. Kan inte sova på nätterna trots att jag bullat upp med massor av kuddar under huvudet. Luften tar slut, och jag kippar efter andan som en fisk på land. Paniken lurar bakom hörnet varje gång det sker, men jag lugnar ner mig själv och lyckas behålla fattningen.(Hur gör feta människor som skall sova? De har det ju alltid så här. Eller?)
Lade oss i sängen på kvällen och tittade på film med Razmus mellan oss.
Peter somnade fort, och Raz med, men själv kunde jag inte somna.

4 januari 2005
Ut med hundarna. Flåsar som en blåsbälg om det går det minsta uppåt., och får stanna och hämta luft några gånger. Försöker undvika backar.
Hon därinne stökar om jättemycket. Sparkar på lungorna när hon lever om, och ger mig ännu mer andnöd.
Per ringde och ville ha med mig ut på restaurang, men jag kunde inte eftersom jag inte klarar av att sitta längre. Det gör för ont.
Tittar på tv på kvällen, sedan lägger vi oss i sängen. Jag har just nu en massa kuddar under huvudet för att kunna få luft när jag sover. Nä, aldrig mer! Inte en till graviditet efter det här.
Jag vet att Peter vill ha flera barn, men då får vi väl försöka adoptera eller bli fosterfamilj.

9 Januari 2004
Nu kan jag andas ut, för om barnet kommer nu överlever det. Lungorna har blivit så pass okey att fostret går att rädda.
Det stormar ute och vinden ylar mot fönstren. Naturen visar sina krafter.
Hade sammandragningar så fort jag satt upp eller gick. Jobbigt!
Peter diskade och pysslade, sedan planterade vi om lite blommor.
Jag och Raz badade. Vi försöker lära honom att älska vatten liksom både jag och Peter gör, och han verkar njuta. Gråter inte alls när vattnet strilar över honom, och är jätteduktig på att hålla andan när han dyker. Efteråt kröp vi ner i sängen och myste. Snart sov han. Jag låg och snusade i hans hår tills jag också somnade. Älskar detta lilla pyre så oändligt mycket.

10 januari 2005
Min vikt 57,6 kg.
Ringer till barnmorskan angående mina sammandragningar, och fick tid på fredag. Hon frågade om jag åt tillräckligt med järn och rekommenderade att jag skulle äta fler järntabletter. Tyvärr ger de där satans tabletterna värk i magen. Det är bara att välja, tabletter eller extremt järnhaltig kost. Börjar ledsna på blodpudding och spenat som dräller av järn, men det är bara att bita ihop. Ringde till Peter och rapporterade vad hon sagt. Han tyckte att jag skulle börja äta broccoli, men nä, någon måtta får det vara. Det är ju rent ut sagt äckligt!
Ut i ösregn med barn och hundar, sedan välling och sömn. Vi somnade båda två. Jag var helt slut!
På kvällen åt vi spenat och bacon, mums!

12 januari 2005
Mitt nya namn är blåsfisk. Kan inte göra ett enda dugg utan att magen blåser opp sig!!
Badade med Raz, sedan klippte jag honom i mohikanfrissa. Han var jättestolt när han tittade i spegeln, och han satt blixtstilla medan jag klippte. Jag fotograferade honom för att skicka bilder till mamma.
På kvällen fick jag ryggmassage av Peter. Har svårt att ligga på magen, den är STOR nu.
Läste en bok, men somnade ifrån den gång på gång, och gav till slut upp och somnade.

14 januari 2005
Dalens Sjukhus. Allt okey. Läkaren har ingen förklaring till alla sammandragningar “Det kan bli så ibland, det är bara att härda ut.” sade hon.( lätt för henne att säga)

16 januari 2005
Fostret 31v
Ut med hundarna, sedan åt vi frukost.
Peter for iväg och tränade, och fick handla mat på samma gång.
Jag har sammandragningar hela tiden, och det värker. Jag gör INGENTING nu, totalvägrar!
När Peter kom tillbaka hade han en stor bukett rosa rosor med sig. Gulligt!
Vi börjar packa upp julsaker, men far först iväg och köper en begagnad s.k paraplyvagn till Raz. Jag blir åksjuk, och magen blåser upp sig så att jag måste lägga mig när jag kommer hem igen.. ”Det var den kvällen det” säger jag uppgivet till Peter innan jag lägger mig.
Kl.2 på natten kommer Raz tultande och kryper ner mellan oss.

21 januari 2005
Fostret 31v och 5 dgr
Kände hennes fot genom magen idag, och vi hälsade.

24 januari 2005
Magen spänner.
Min vikt 58,6 kg. Fostret 32v och 1 dag.
På kvällen kom hyresvärden hit. Han hade en lägenhet att visa oss. Ronny berättade att om vi bor kvar stiger hyran med 3-4 % + 1100:- i månaden
Jag är trött, så trött, och orkar inte bry mig just nu. Det känns så oviktigt.
Lever i min egen smärta, och gör allt för att stå ut.

25 januari 2005
Det spänner i magen, och värker nedåt.
Hon i magen har hicka, och när hon hickar får jag sammandragningar.
Tittade på lägenheten värden ville vi skulle byta till, men, nej, nej, nej… En liten lägenhet på 3:e våningen utan hiss. 6700:- i hyra. Vi sade att vi inte var intresserade, och for hem.

27 januari 2005
Frukost och lite lek, sedan ut i parken.
På kvällen när Peter kom hem berättade han att vi kunde få bo tillfälligt i hans chefs lägenhet på Erstagatan 18 (där jag hade bott förut). Vår lägenhet skall ju stambytas efter jul, och då vill inte jag bo här. Gud vad skönt att boendet löst sig!! Jag har varit så orolig och det var en stor lättnad. Kul att bo inne på söder igen, i alla fall en stund.

30 januari 2005
Fostret 33v. Min vikt 60kg.
Har aldrig vägt så mycket. Är jättestor (allt sitter på magen), men rumpan är lika liten som förr. Jag både ser ut och känner mig som en valross. Peter tvättade.
Min mage spänner, och på kvällen fick jag en ordentlig värk som gick ut i rygg och höfter.
Vi packade våra kläder och saker i kartonger som vi ställde i ett jätteberg på vardagsrumsgolvet. Allt som allt blev det 72 kartonger. Sedan plastade vi in hela vårt hem.
Jag sov oroligt på natten, svettades, hade svårt att andas och fick sura uppstötningar.

3 februari 2005
Tog ut hundarna som fick springa av sig ute på täkten.(det kommer att bli jobbigt för dem inne i stan när de inte har några stora ytor att springa av sig på).
Raz sov i vagnen.
Har sammandragningar hela tiden, värk i magen och höfterna, speciellt den ena.
Jag är så erbarmligt trött!

4 februari 2005
Till barnmorskan kl.13. Allt okey!
Ut med hundarna i svinkylan, brrr, det kändes som att öronen skulle trilla av. Mammajeansen kändes efter en stund som ispansar runt benen. Sammandragningar och värkar löste hela tiden av varandra, så jag fick stanna och hämta andan med jämna mellanrum. Razmus satt i selen och tyngde ner min stackars höft ytterligare. Han såg ut som en liten eskimå med alla kläder på sig. Efter en kort promenad gav jag upp och går hem och lägger mig i hans säng, medan han leker nedanför.
Mamma ringer, och jag beklagar mig.
Peter jobbar över, så jag lägger mig tidigt.
När han kommer hem vaknar jag till och hejar, sedan somnar jag om.

5 februari 2005
Frukost, sedan till lägenheten på Erstagatan med ett lass kläder och möbler. Vi skurade från golv till tak, satte upp nya fina gardiner och ställde lampor i de få fönster som fanns..
Jag hade sammandragningar med värk nedåt. Bläh!!
Jag och Razmus lade oss och vilade när vi kom tillbaka hem.

6 februari 2005
Fostret 34v
Min vikt 61 kg.
Peter, jag och Raz åkte runt på olika ärenden hela dagen, och till slut hade jag så ont i ryggen och höften att jag grät. Hade som vanligt sammandragningar hela tiden, och magen var konstant uppblåst. Det gav sig inte trots att jag lade mig ner och vilade. Så himla obehagligt!
Tittade på hyrfilm på kvällen, men somnade vid 21, helt slut!!

8 februari 2005
Idag flyttade vi till Erstagatan.
Sammandragningarna kom hela tiden, men jag packade upp alla våra kläder och all mat.
Fick lägga mig och vila då och då.
Vår nya säng är två madrasser på golvet, men det verkar fungera bra, för varken jag eller Peter hade ont i ryggen när vi vaknade imorse, och Razmus njuter. Han ligger ju bredvid oss hela tiden nu. Vi skippade att ta med hans säng, och det är faktiskt himla mysigt att sova tillsammans allihop.
Hundarna smyger upp på natten och lägger sig i fotänden trots att de fått en ny stor korg.
På kvällen badade lilleman i badbaljan eftersom det inte finns något badkar här, men han skvätte glatt ner hela badrummet.
Lite senare kom Peter hem med hämtmat som vi slängde i oss, sedan fortsatte vi packa upp allting. Det blir jättefint!

14 februari 2005 Valentindagen
Fostret 35v och 1 dag.
Det snöar!
Både jag och Razmus var trötta, så frukosten kom inte på bordet förrän kl.9.
Ut med allihop (det blir lite struligt med hissdörrar och dubbla ytterdörrar, men det går). Razzel gick en bit bredvid vagnen, men jag har satt på honom sele eftersom jag inte kan springa efter i mitt tillstånd.
På morgonen såg jag att det kommit en massa slem därnere. Är det den så kallade slemproppen? Peter kom hem med blommor, choklad, kanelbullar och film. Gulligt!

15 februari 2005
Ut med allihop, och har vansinnigt ONT i höften.
Smärtan har ändrat karaktär, nu skär det som knivar. Låg på massagedynan en stund.
Till barnmorskan i Hammarby kl.16.30
(Det var inte lätt att komma dit eftersom det ju ligger en bra bit från t-banan.)
Hon gissade att jag fått foglossning, och gav mig en massa övningar jag skulle göra. (Finns inte en chans. Jag kan knappt röra mig.)
Jag hade sammandragningar i massor som förvärrades när jag kämpade mig till barnmorskan. Skall det aldrig sluta? Jag vill få ut ungen nu!

16 februari 2005
ONT!
Det kom ännu mer slem i trosan. Är det dags snart? Har värkar och sammandragningar.
Gick ut med hundarna och hade Raz i vagnen. Fick kämpa mig genom snön som fallit under natten. Det var lite slirigt, men det gick.
Peter ringde och berättade att han skulle göra ärenden efter jobbet.
När han kom hem fick han tvätta, eftersom jag inte klarade av att gå nerför trappan till källaren.

18 februari 2005
Magen spände och värkte så jag trodde det var dags att åka in, men…
Det är full fart på pyret i magen. Skönt, då är nog allt okey.

19 februari 2005
Frukost vid åtta.
Peter ringde från Hälsingland där han var för att hämta vår bil som hade reparerats av en polare till syrran.( Den hade pajat i samtliga ventiler när vi varit på väg dit bort, och hade fått bärgats till mamma och pappas gård.)
Jag lade mig på massagedynan och tittade på film.
Vi åt blodpudding, sedan kröp jag och Raz i säng, men han ville INTE sova trots att han gnuggat ögonen av trötthet rätt länge innan, men vid nio var det godnatt.
Peter ringde på kvällen och berättade att han åker tidigt imorgon. Bilen blir kvar eftersom något felas fortfarande. De skulle undersöka lite närmare i veckan.
Det värkte i magen, och hon rörde sig neråt. Det sprattlade till rätt ordentligt.

20 februari 2005
Fostret 36v
Vaknade vid fyra då Raz vaknade och fick sin välling, sedan kunde jag inte somna om.
Vid åtta vaknar jag med ett ryck och rusar till toaletten. Är lös i magen, hm…
(Jag har läst att man blir lös i magen innan man föder därför att naturen sett till att man rensar magen innan barnet kommer.) Lite orolig blir jag, det medges.
Ligger på massagedynan, men måste kliva av när magen inte ger upp sina uppblåsningar, och blir standby i läge uppblåst.
Plockar ihop mina och barnets kläder till BB, och kollar Raz kasse med kläder och blöjor för att han skall kunna sova borta.
Egentligen skulle jag vilja ha honom med mig, men jag inser ju att det är en omöjlighet.
Han skall sova borta för första gången i sitt liv den lille.
Vid 17-tiden kommer Peter hem, och har hundarna med sig (Micaela har ju haft hand om dem när han varit borta). Razmus blir så GLAD när pappa kommer hem, och att sova ligger inte på prioriteringslistan. Han vill inte alls sova, nu när hans älskade far är hemma och kan busa med honom. Vi låter honom leka lite tills han blir för trött och nästan somnar på plats. Lilla, lilla hjärtat.

21 februari 2005
Tar Raz i sele på ryggen, och går ner till tvättstugan för att lägga i tvätt, men det är för tungt så han får gå själv istället. Det går finfint med lite hjälp. Han tultar snällt ner trappsteg för trappsteg, och inne i tvättstugan leker han med golvmoppen som står där.
När vi är klara sover vi middag, och det var välbehövligt för oss båda.
Raz krånglade vid blöjbytet, och kickade mig i magen så jag fick ont. Jag lade mig en stund i sängen medan han lekte bredvid, och det blev bättre.
Såg i tidningen att min gamla lägenhet här på Erstagatan var till salu och ville gärna gå och titta på den för att se hur den såg ut idag.
Peter kom hem med pizza som vi snabbt åt, och sedan gick vi över för att kolla på lägenheten. Den var fin som attan och rätt mycket var omgjort därinne. Massor av minnen åkte genom skallen när jag gick omkring i rummen där jag bott i 12 år.
På kvällen nattade Peter Raz, medan jag låg på soffan och slötittade på tv. När jag skulle kliva upp var det helkört i både rygg och höfter. Det var tvärlåst! Jag ropade skräckslagen på Peter som fick hjälpa mig upp. Jag skrek av smärta när han lyfte upp mig, eftersom det skar som knivar i hela ryggen och rumpan.
Hade sedan vansinnig värk hela natten, och sov nästan ingenting. Låg och grät hela natten.
Det känns så skönt att Peter är hemma. Något lurt är på G.

23 februari 2005
Peter fick ringa till försäkringskassan och anmäla sig eftersom jag är helt obrukbar.
Razmus och P for till BVC i Hammarby för att få en vaccinationspruta.
Jag hade vansinnigt ont, och ringde till slut till förlossningen som bad mig ringa min barnmorska (vilket jag ju redan gjort). Grät pga smärtan, och hade utanpå det som vanligt sammandragningar hela tiden och värk.
Peter ringde till akuten och berättade om mig, men de sade att inget fanns att göra.
När han hjälpte mig ur sängen grät och skrek jag högt när det skar som tusen knivar och kändes som att höfterna var trasiga. Jag var övertygad om att kroppen gått sönder.
Peter berättade att Raz väger 11.5 kg och är 83 cm lång.
Han gick ut med Raz och hundarna i parken och lekte så att jag skulle få försöka sova en stund. På kvällen åt vi nachos, men tyvärr är det inte lika gott som vanligt, och de starka kryddorna orsakar sura uppstötningar när jag lägger mig. Faan!
Hade ont, så förbannat ont, och sov dåligt, men iallafall lite grand.

24 februari 2005
Frukost.
Peter var sjukskriven med mig.
Jag kom själv ur vår säng genom att rulla upp, och var lite mer rörlig idag.
Ringde och fick tid hos en akupunktör på folkungagatan.
Peter körde mig dit, och färden dit var helvetisk för att inte tala om konststycket att ta sig UT ur bilen, men in kom jag och behandling fick jag. Jisus vad ont det gjorde. Bäckenet hade låst sig sade han, och bände och trixade (blev lite orolig för henne därinne). Han var duktig.
Efteråt frös jag så att jag huttrade, och ville bara hem.
Vi lade oss och vilade, och jag fick ont, så ont att jag skrek när jag skulle upp igen. MEN, upp kom jag. Tårarna sprutade
Jag ringde till syrran för att rapportera vad som hände, och hon sade att hon höll tummarna för att barnet skulle komma ut snart så värken skulle lugna ner sig.
På natten sov jag dåligt, och var upp flera gånger och gick runt. Bäckenet låste sig totalt gång på gång. Att ligga var nästan omöjligt eftersom sängen tryckte ihop kroppen.

25 februari 2005
Fick akuttid till läkare på Dalens sjukhus, och blev sjukskriven.
Efteråt for vi till försäkringskassan, där en dam berättar att Peter får så kallad tillfällig föräldrapenning när inte jag kan sköta Razmus. ”Så himla bra! Vilket bra land vi bor i!” sade jag glad till Peter när jag haltade ut därifrån.
Har sammandragningar, och värk i fogarna. Är det dags för födsel?
Till kvällen lugnade sig värken lite grand, men natten blev fördjävlig. Jag sprang upp och ner från sängen hela natten. Så fort jag lade mig låste sig höfterna totalt och orsakade knivskarpa smärtor. Hela jag var en stor SMÄRTA.

26 februari 2005
Ont i höften och ryggen.
Peter gick ut med allihop en sväng, och jag försökte vila.
Jag hade ONT. Mycket värre än i morse.
Försökte byta blöja på Raz när Peter var på gymet, men jag klarade det inte, och grät av förtvivlan.
När Peter kom hem var jag i upplösningstillstånd, och han höll om mig hårt, hårt. Han tycker det är jättesvårt att se mig lida utan att kunna hjälpa.
På kvällen kom Petra och Pär på besök, och jag låg i sängen. Hade djävulskt ont!
På natten sov jag oroligt.

27 februari 2005
Fostret 37v
Bättre i ryggen. Peter tog ut hundarna plus Raz, och for sedan till gymet.
Jag ville ut i friska luften och gick till bankomaten med dem, men när jak kom hem hade jag ONT.
Låg i sängen resten av dagen.

28 februari 2005
ONT!
Har sammandragningar hela tiden, och det värker i både mage, höft och ryggslut.
Faaan, faaan, faaan om gud finns vad vill han visa med det här?
Kl.16 gav vi upp! Peter tog mig resolut i famnen och sade ” nu får det vara nog, nu orkar jag inte se dig lida längre”, sedan bar han mig ner till bilen han kört fram. Jag grät av smärta hela vägen ut. Razmus satt redan där i sin barnstol.
Peter körde mig till förlossningen där de inte ville ta emot mig. ” nej, du skall inte in nu, du föder ju inte förrän om några veckor” sade en smal liten ljushårig sak. Jag ville mörda henne, och sudda ut hennes flin, jag hade ju så ont! Jag grät och skrek på hjälp! Aldrig att jag åkte hem igen. Det här var inte mänskligt. De fick starta förlossningen NU!
Det kändes som om höfterna gått i tusen bitar. Magen värkte, och blåste upp sig under tiden som jag skrek.
Till slut fick jag komma in, och fick ett rum.
Det kändes underbart skönt att vara där. Jag fick en TNS-apparat av sköterskorna som Peter satte på min höft, och det blev lite bättre.
Peter och Razmus pussade god natt och for hem till Erstagatan. Själv somnade jag sent, sent. Dödstrött.

Ja, det var några kapitel ur boken, och vill du läsa mer kan du antingen fråga efter den på bokhandeln eller mejla mig på www.zabbis@gmail.com

Vad lustigt. Min nya novell handlar just om detta.
Här får ni början

Knappt urskiljbart i mörkret kunde man ana en svartklädd välbyggd man som gled ner längs fasaden på det höga åttavåningshuset. Klockan slog precis åtta när han försiktigt började gå på den smala avsatsen mellan fönstren.
Då och då stannade han för att titta in i bostäderna, men aktade sig noga för att synas. Emellanåt såg han tydligen något intressant, för han satte sig ner på knä och lutade sig mot rutan med båda händerna mot glaset. Risken att falla var hög, men han verkade ha full kontroll på hela sin kropp och balanserade vig som en katt på balkongräckena som då och då dök upp.

Människorna som rusade omkring nere på gatan såg ingenting av det som hände eftersom de alla hade ett mål, och inte ens tänkte tanken att lyfta ögonen och titta uppåt.
Faran att han skulle falla ner mitt ibland dem borde ha gjort att deras sinne aktiverades och varnade dem, men stadens fart och fläkt tillät inga naturliga instinkter att finnas. Larmet av bilar var öronbedövande och det var knappt att man kunde höra mobiltelefonen som låg i innerfickan. De flesta hade på sig sina mp-3 spelare och njöt av sin egen favoritmusik. Mörkret gjorde att kylan från snön var påtaglig ,och tillät inga öppna jackor. Stora snöflingor dalade sakta ner från en svart himmel som lystes upp av laserljuset från reklamskyltarna.

”Menar du allvar?” Peter gned den knappt dagsgamla stubben på hakan medan han talade. ”Ja, inte mig emot, jag får väl jobba lite extra så går det ihop.”
Som vanligt var min karl inte svår att få med på noterna, för honom fanns inga ekonomiska bekymmer ”det löser sig” var hans ständiga ord när jag blev orolig.
Idag hade jag satt mig ner med honom i vår stora svarta skinnsoffa för att prata ut ordentligt. Föräldrapenningen började tryta, och den goda tiden var förbi. Allvaret närmade sig både för äldsta sonen som skulle börja skolan, och för lilla mig som måste ut i arbetslivet. Eller? Fanns det något jag kunde göra hemifrån? Geniknölarna gnuggades och plötsligt stod allting glasklart!

Mitt skrivande som fortgått i massor av år kunde kanske användas för att ge mat på bordet, i alla fall delvis. Naturligtvis var jag tvungen att jobba lite grand vanligt, men inte heltid. Nu gällde det bara att visa vad jag kunde. Peter som är totalt ointresserad av både datorer och att skriva, jamsade bara med de gånger jag läste en text för honom som jag författat ihop. ”Vad tycker du? Är den bra?” frågade jag när texten var klar. ”Mm” sade han i skenet av dumburken som sattes på kväll efter kväll i en stilla protest över mitt datanördande. ”Hallå, jag frågade dig en sak, lyssna på mig då!” Då vände han sig mot mig och sade ” Anitha jag tycker du är skitduktig på att skriva, men just nu tittar jag på en film. Kan inte du joina mig?” Han klappade på platsen bredvid honom i soffan och log. ”Nä, jag måste skriva ihop en artikel till sourze. Jag måste visa att jag finns.” Han suckade och återgick till sin tv, och några minuter senare satt han och sov som vanligt. Vad är det med män över 30? Plötsligt kan de inte ens se en film utan att somna. Den där mysiga samhörigheten framför teven försvinner när den andre plötsligt sitter och drar långa timmerstockar. Samma visa dag efter dag.

Till slut hittade jag en perfekt lösning på alla sura miner över mitt skriveri. Vår minsting blev helt plötsligt , vansinnigt ”pappig” och föredrog pappa framför mig. Så jag satte honom helt sonika i pappa Peters armar på kvällen när det var sängdags, fixade lite välling till den lille, och körde dem i säng. Naturligtvis somnade båda två sött efter bara några minuter, och min kväll var fri.

Nåväl, nu hade jag skrivit färdigt min bok TRE ÄNGLAR och gemensamt hade vi bestämt att ge ut den till en kostnad av 3500:-. Peter hade lovat att titta igenom den, men hans extrajobb och alla projekt med hus och tomt här hemma kom emellan. Hans släktingar hade väl lite halvlamt kommenterat min bok, men ingen av dem hade läst igenom den.
Min mamma hade faktiskt plöjt igenom hela, och hejade på mitt skrivande. Själv är hon en fena på att skriva berättelser, men har tyvärr inte riktigt tiden.
Ingen tog väl egentligen min nya karriär på allvar. Alla frågade om jag hade sökt jobb, och när minstingen skulle börja hos dagmamman.
För en gång skull gick jag in 100 % för skrivandet för att kolla hur mycket jag kunde få ihop, och det var med förundran över min egna fantasi som novell efter novell trillade fram ur mina fingrar. Det kändes som om någon annan talade om vad som skulle skrivas, och framför mina ögon spelades film efter film upp med det jag just då skrev.

Nu hade Peter fått upp ögonen för min dolda talang och pushade glatt på för att jag skulle skriva mer.
När man googlade på mitt namn kom flera artiklar och noveller upp, och naturligtvis min bok. Jag syntes i vimlet, och nu återstod bara att sälja min bok som jag skrivit med blod, svett och tårar som essens.

Sebastian vände sig om medan han försökte pinna på så fort som han bara kunde. Naturligtvis ramlade han, och några skrubbsår uppenbarade sig på undersidan av hans bara arm.”MAMMA!” skrek han förtvivlat.
Mannen som jagade honom tittade sig omkring, var de upptäckta? Herregud så löjligt det kändes att jaga en liten unge. Det borde ha varit hur enkelt som helst, men den här satungen var smart. Två gånger hade han gäckat honom, och nu hade avståndet mellan dem ökat igen. Ha, där ramlade den lilla saten, nu jäklar skulle han få.
”Där tog jag dig din lilla…” Barnet sprattlade förtvivlat för att komma ur mannens grepp, men hade egentligen inte en chans. ”Mamma! Jag vill till mamma!” Sebastian rev och bet mannen som tagit fast honom, och tårarna sprutade på den lille.
”Nu du, nu har jag dig ditt lilla kryp” En bil kom körande och han lade handen över barnets mun för att tysta honom. ”Sch! Håll käften annars…” Sebastian tystnade och stod tyst med förtvivlad blick och tittade på den blåa bilen som kom inkörande på parkeringen. När bilen stannat, och människorna i den klivit ur började han om igen sparka mannen som höll honom. Tyvärr var han bara en liten spetig 4-åring som knappt nådde upp till magen på den långe mannen. Sebastian hade hört talas om sådana här män, och mamma hade varnat honom för dem.

Nu var han rädd…Vad skulle nu hända? Sebastian vände sig mot den långa mannen med dem isblå kalla ögonen och sade ”Mamma kommer att hitta mig, Pilutta dig! Du är dum! Man får inte ta småbarn. Då kommer polisen att sätta dig i fängelse, det har fröken sagt.” Kaxigheten i rösten blandades med snyftningar.
”Ha, ha du var mig en tuff liten sak. Vänta du…” Mannen med ögonen tog ett nytt grepp om den lilla kroppen, och bar sedan iväg honom till en stor Van som stod på parkeringen. ”Här får du stanna ett tag” sade han och drog sedan igen dörren.

Inne i bilen var det varmt, och luktade lite fränt, ungefär som medlet mamma brukade ha på naglarna. Väggarna var täckta med madrasser, och ett rep låg hopslingrat i ett hörn. Ett par små barnsandaler stod snyggt uppställda i bakersta delen av bilen. ”Varför lydde jag inte mamma? Dumma, dumma jag!”. Sebastian pratade för sig själv medan han försökte hitta något att slå på dörren med. Pappa hade sagt att om man blev inlåst någonstans skulle man bulta med något på dörren så att folk skulle höra en. Undrar om mannen var kvar?
Tårarna rann som små kristaller på pojkens kinder och naglarna hade gått sönder här och där. Han satt alldeles tyst tömd på energi och vilja.

Utanför dörren stod mannen med ögonen och flämtade. Hans könsorgan hade rest sig i upphetsning, och han kunde ännu känna adrenalindoften av skräck. Det hade varit en tuff fajt trots skillnaden i storlek. Det skulle bli härligt att ge honom vad han tålde, tänkte mannen medan han tog upp en flaska med något i och tryckte ett tygstycke mot flaskans öppning. När han noggrant stängt korken på flaskan och ställt in den i bilens främre del igen öppnade han skjutdörren där bak.

Sebastian tog sats och slängde sig ur bilen, sedan sprang han vilt skrikande bort mot köpcentrumet som bara låg en bit bort. Mannen jagade honom, och de små benen sprang som de aldrig sprungit förut.

”Wow,wow,wow vart skall du ta vägen? Lugn i stormen. Brinner det eller?” En kostymklädd kille högg tag i Sebastian precis som han höll på att springa in i hans bildörr.” Vad gör en så liten pilt härute alldeles ensam?”
”Han ,han, han tog mig!” stammade pojken och pekade mot den stora Vanen som precis startade.” Han tog mig! Mamma, jag vill till mamma!” Pojken hade blivit smutsrandig i ansiktet av alla tårar och kinderna lyste röda av svetten. ”Hörru liten, vad pratar du om? Vad är det som hänt egentligen?” Kostymkillen printade in något på sin mobil innan han låste bilen och tog Sebastians hand. ”Kom nu vännen så går vi in och letar upp din mamma”

När de kom in genom entren på det stora köpcentret var det första som mötte dem Sebastians panikslagna föräldrar. ”Var har du varit? Gud så orolig du gjort oss, du vet ju att det är förbjudet att gå ut…” Kostymkillen tystade föräldrarna med en handrörelse och satte sig ner på huk bredvid pojken. ”Jag tror att Sebastian har något att berätta för er, och framförallt för polisen” Han rufsade om i hans hår och lade till ” Sebastian träffade en elak man som jagade honom då vi träffades, ellerhur vännen?”
Nu rusade Sebastian med ett ”MAMMA!” till sin mor och kramade om henne hårt, hårt. ”Mamma, han tog mig fast jag inte ville, och så satte han mig i en bil, och så…” Mammans ögon fylldes med tårar när hon förstod vad sonen varit med om, och hon tog kostymkillens hand. ”Jag är dig evigt tacksam, du räddade min son.”

Polisen larmades och den kostymklädde stod länge och pratade med dem innan han kom fram igen till Sebastian.
”ja du liten, du hade en vansinnig tur att jag var här idag. Egentligen skulle jag suttit på flyget nu, men det blev inställt och jag hade tänkt ta en fika. Vilken tur att jag kom. Nu måste du lova att aldrig mer smita från dina föräldrar när ni är ute.” Sebastian nickade ivrigt medan han sade ”Jag lovar”, sedan kramade han om sin räddare och grät en skvätt igen.

När polisen lämnat platsen efter att noggrant ha kollat platsen där Vanen stått rullade en svart stor Van fram från skuggorna.
”Faan, jag hade ju honom som i en ask. Nu måste jag leta imorgon igen” Mannen tände en cigarrett och lade sedan i en växel och åkte iväg

Baksidestext

Petra är en tuff, men blyg pojkflicka från södra norrland som efter att ha tragglat igenom social linje och jobbat i Gävle en sommar inte längre klarar av lugnet i den lilla småstaden hon kommer ifrån.
Hennes stora kärlek är en kille från Hudiksvall, och de ses då och då. Oftast när han är onykter ,och spanar efter andra brudar.
Egentligen är han nog också kär i henne, men polarna och livet sliter i honom.
När de väl ses då gnistrar det som fyrverkerier runt dem.
Killen heter Peter, men de flesta kallar honom Kase eftersom han i sin ungdoms dagar gjort något som han aldrig någonsin berättade för henne.
Jobb finns inga i hennes hemstad, så det är bara att söka sig utåt i landet.
Hennes föräldrar är rätt unga och har tagit över en bondgård efter släkten.
Petra ser dem slita dygnet runt och vet med bestämdhet att så skall hon INTE ha det.
Egentligen älskar hon livet på landet, men något sliter och drar i henne….
Till slut flyttar hon till Stockholm och DÄR börjar hennes nya liv.
Följ med på färden där hon från blåögd blyg norrländska förvandlas till en tjej med massor av skinn på näsan. Allt som kan hända händer…både dåliga, och bra saker, men framförallt … vilket äventyr!

Kapitel 1

”Jag flyttar!!!”
Petra slängde igen dörren med en smäll till sitt rum. Hon hade precis avslutat ännu ett stort gräl med sin mamma.
Det var inte så enkelt att flytta hem igen efter att ha haft egen lägenhet och skött sig själv.
Tyvärr var det ju inget stadigt jobb hon hade haft där borta på Icaaffären i Gävle, bara ett vikariat över sommaren.
Men, hon hade smakat på friheten, och hade ingen lust att bli begränsad av regler längre.
Hennes älskade häst Lady hade föräldrarna helt plötsligt sålt till en gubbe i en by bredvid.
Ingen hade ens frågat Petra om det var okay.
Så när hon kommit tillbaka efter sin halvårssejour i Gävle och gått ut i stallet fanns där ingen häst kvar. Jo ,hennes lilla föl som de avlat fram. Men, det var ju lillsyrrans.
Hon hade stegat in i köket därhemma med tårarna rinnandes och frågat vart Lady tagit vägen.
”Henne har vi sålt. Du var ju ändå inte intresserad av att sköta henne.”
”Men, ni kunde väl ha frågat?? ”
Hon hade sprungit in i sitt rum (hm…nja..nu var det ju faktiskt inte hennes rum. Det var föräldrarnas kontor där hon sov på en hård bäddsoffa. Hennes gamla rum hade föräldrarna gjort om till sovrum.)
Livet var verkligen pest!
Killen hon mest av allt ville ha flamsade runt bland ALLA brudar, även om han då och då faktiskt vräkte ur sig ett ”ja älsker däj ja” på härligt hudikmål. Visserligen i onyktert tillstånd, men vadå det sades ju att av barn och fulla gubbar fick man höra sanningen.
Hon hade träffat honom på en privatfest hos en av sina väninnor, men inte märkt av honom speciellt mycket förrän senare på discot. Han dansade ju som en gud, och faktiskt var han lite lik James Dean som var hennes stora idol.(visserligen död och begraven sedan länge)
De dansade och jamsade hela natten , och avslutade det hela med att skiljas åt med en kyss som gav mersmak.
Oj, oj, oj vad var detta??
Sedan var det kört! Petra åkte till Hudiksvall på helgerna för att kanske, kanske träffa honom igen. Och ibland….ja, då stod han bara där…leendes, lite kisande med ögonen….oftast full.
Då släppte hon allt! Kompisar, pojkvänner, syskon,…you name it.
Discot var då inte längre intressant eller kul….bara en grej fanns…Kase.
Gud vad hon älskade denne pojk.
Kvällen slutade hemma hos honom eller hos någon annan…inget sex, för det var han inte kapabel till, och Petra tyckte hon var för ung och ville ”spara sig” till den rätte.
När hon bott i Gävle hade det drällt av killar i hennes liv. Nåja, det hade väl egentligen alltid varit så….hon hade ju killtycke och hade rätt lätt att hitta lämpliga offer.
Fakto var att hon egentligen inte VILLE ha något förhållande.
Hennes älskade mamma hade från tidig ålder tutat i henne att hon skulle vänta länge innan hon bildade familj. Att hon skulle leva livet innan.
Mamman hade som 18 åring gift sig med Petra i magen, och hade väl egentligen inte älskat mannen hon gift sig med. De kände ju knappt varandra. Att hon senare när de varit gifta några år förälskat sig i honom var ju en himla tur.
Att älska någon visste inte Petra egentligen vad det innebar, herregud hon var ju bara ett barn.
Hon hade precis fyllt 18 när hon träffade Kase första gången.
Livet lekte.
Han kom från en svår uppväxt, med en elak styvfar som slog honom, och oftast kastade ut honom ur huset när de åkte ihop.
Killen hade inte en chans. De äldre grabbarna blev ett substitut för en frånvarande pappa. Tyvärr drack de oftast massor av alkohol, och ibland blev det även tyngre droger.
Petra å andra sidan hade haft en idyllisk uppväxt ute på landet med människor som älskade henne runt sig.
De hade tagit över farfar och farmors stora lantgård där hon vistats sedan hon fötts.
En egen häst införskaffades samma år de flyttade in. Petra var tretton och fölet var bara 1,5 år, oinriden och oinkörd. Petra älskade henne ,och skötte allt som hörde till. Vardagarna tillbringades hemma på gården, och samma år som hon fyllde 14 fick hon äntligen gå på disco.
Discot låg i Söderhamn som låg ca 1,5 mil från den lilla byn där de bodde. Bussen gick 3 ggr om dagen.
Snabbt som ögat intalade hon sin mamma att allt skulle vara så mycket enklare om hon kunde bo hos sin mormor som bodde i stan. Då skulle de ju inte behöva hämta henne.
De gick på det.
Petra for iväg till stan (liftade ibland, åkte buss ibland) på fredag kväll, och kom tillbaka på söndag kväll.
Som person var hon rastlös och ville att saker skulle hända, nyfiken, pratig men blyg för nya människor. Älskade att träffa nya intressanta människor (hm…läs killar).
Fritiden gick åt till att sjunga i kör, vara med i lottakåren, rida, spela fotboll, fiska, läsa massor av böcker (hon var en riktig bokmal som alltid hade näsan i en bok), teckning och sist men inte minst SKOGEN. Egentligen var Petra en liten pojkflicka som oftast stack till skogen med grannkillarna för att bygga kojor eller hitta på andra rackartyg. Hennes mamma höll på att få nervsammanbrott av alla hennes bus. Så fort Petra inte fick som hon ville rymde hon hemifrån. Ja, inte för speciellt lång tid…bara så att föräldrarna skulle bli oroliga.
Redan som 2-åring hade hon gjort på det viset.
En egensinnig, kaxig liten fröken…det var det hon var.
I skolan var hon en medelmåtta som hade extra bra betyg i språk och gymnastik.
Hon hade svårt att sitta stilla ,och i dagens läge skulle det säkert rasat någon bokstavskombination över henne. Myror i ändan var vad det kallades på den tiden.
Hennes bästa vänner när hon var liten var några killar och en tjej i diverse åldrar.
Som ungdomar kom de ifrån varandra, och hon hittade jämnåriga tjejer som hon tillbringade helgerna med.

Nu hade hon blivit en snygg tjej som killarna gärna ville kussla med.
Fortfarande sprakade hon av överskottsenergi och behövde röra sig mycket för att springet i benen skulle försvinna.
Under tiden i Gävle hade hon tappat lite vikt och blivit mer kvinnlig.
Framförallt hade hon fått mer självförtroende.(tjejerna där borta var inte alltför trevliga, och hon hade lärt sig säga ifrån)
Eftersom hon klippte sig själv och sydde sina egna kläder hade hon en egen stil, inte lik någon annan. Hade nog stämplats som punkare om hon bott i en större stad.
Efter flytten till Gävle hade hon tappat kontakten med sina barndomsvänner, men hade lite trevande börjat träffa dem igen när hon kommit tillbaka till stan.
Men, något var annorlunda.
Att sitta och festa helg efter helg tilltalade inte Petra längre. Dunken på bordet, och dricka tills man ramlade omkull. Så gick det oftast till. Nåja, alla gjorde väl inte så, men de flesta.
Att dansa var inte att tänka på. Killarna (det var oftast de som drack så) kunde ju knappt ta sig fram, och desto mindre dansa. De lullade runt på stället och jiddrade med folk. Ibland blev det fajt(varför kom de inte ihåg, de var för onyktra).De som varit bästa vänner slogs plötsligt på liv och död. Efteråt kramade de om varandra och bad om förlåtelse.
Ibland hamnade Petra mittemellan eftersom hon försökte avstyra bråken, och hade väl då och då fått någon riktigt fet smäll. Inte för att någon siktat på henne…nej, nej…De hade svårt att sikta i fyllan och villan och hamnade lite fel.
Några riktiga förhållande hade hon hunnit med därhemma, men hon hade backat av rädsla att ”bli fast”. Det slutade oftast med att hon lämnade killen när han blev för kär.
Hon hade ett rykte om att vara svår att få i säng på stan.
Ha, ha…tacka sjutton för det. Ingen hade lyckats med det förrän hon som nittonåring träffat en mycket smörig kille som visste hur en kvinna skulle tas….Vad han hette hade hon glömt, händelsen som sådan var totalt misslyckad, herregud, det var ju fel kille som tagit hennes oskuld.
Hon hade försökt att få till det med sin stora kärlek Kase några gånger, men sprit blandat med nervositet är ingen bra kärlekscocktail…framförallt inte för att få till det sexuellt.
Nåja, nu var det gjort tänkte hon, och gick snabbt vidare i livet.
Killen som förfört henne försvann med ett hejdå på morgonen efter….sedan såg hon aldrig honom mer.
I Gävle träffade hon en jättesöt kille som hette Michael och faktiskt också var oskuld (hon blev mycket förvånad ).De hade inlett en affär, men Petra hade flängt mellan Hudiksvall ,Gävle och Söderhamn så de sågs bara lite då och då.
Förresten var hon inte så himla trogen heller…Kase bodde ju i Hudiksvall dit hon ramlade titt som tätt (hm…undrar varför??).De syntes ibland och det blev kär lek.
Hjärtat slog i 190 och benen skakade när hon träffade honom .Det var omöjligt att låta bli att falla. Efteråt gick hon på små rosa moln.
Stackars Michael satt där i Gävle ovetandes om hennes bravader, utan möjligheter att få tag i tjejen han så gärna ville träffa.
Men, hon hade trots allt samvete, och gjorde slut på relationen med honom. Berättade inte riktigt varför, var lite svävande sådär.
De hade kontakt tills hon flyttade. Då gav hon inget nummer eller adress….bara försvann från staden.

Väl hemma hade hon snart fallit in i den gamla trallen, med att sköta kossor på morgonen och hjälpa till med allehanda bestyr på gården. Tiden gick, och hon blev mer och mer rastlös.
Jovisst kunde man gå ut och dansa i hemstaden också, eller fara ett helt gäng till Hudiksvall eller Gävle och partaja.
Men…det var ju bara möjligt 2 ggr i veckan. De andra dagarna lunkade tiden fram….sakta, sakta.
Bråken med föräldrarna(framförallt mamman) blev tätare och tätare.
Puh, vad göra?
Till slut tog hon bussen in till arbetsförmedlingen och satte sig framför skärmen och sökte jobb en hel dag. Överallt!! Över hela Sverige skickade hon ansökningar.
Det sista stället hon ville till var Stockholm(om tjejerna var så snorkiga i Gävle, hur skulle de då inte vara där?)
Inte en enda tjejkompis hade hon lyckats få i Gävle…de undvek henne t.o.m på gatorna.
Eftersom det trots allt är en rätt liten stad känner alla, alla. Ibland skrek de glåpord på gatorna eller skrek att Petra skulle flytta hem dit hon kom ifrån.
Hemskt, men sant.
De hatade att hon kom dit och tog ”deras” killar. Det var förövrigt killarna som tog kontakt med henne eftersom de tyckte Petra var så naturlig.
Arbetsförmedlingen skickade henne att praktisera på ett hunddagis. Hm…de hade ju tre hundar hemma som hon kunde motionera….så bortkastad tid.
En utav tjejerna på hunddagiset berättade att Metro i Stockholm sökte folk.
Petra hade inte en aning om vad det var, men fick berättat för sig att det var en livsmedelsbutik som fanns i Stockholm(attans, fel ställe).
När hon kom hem ringde hon upp chefen på stället och blev inbjuden till intervju.
Jobbet som sådant var ju ingen match för henne. Hon hade jobbat på en livsmedelsbutik för 75:-/dagen i ett års tid. Lärt sig massor, och kunde det mesta som hände i en butik
.
Dagen efter for hon iväg med tåget till Stockholm.

Kapitel 2

Petra vaknade av tågets gnisslande när det bromsade in vid Stockholms central.
Hon hade en liten klump i magen ,både av rädsla och förväntan.
Ett turistkort införskaffades och per t-bana och buss tog hon sig till Enebyberg som låg en bra bit från Stockholm centrum.
Efter att ha virrat runt ett tag stod hon till slut framför metrobutiken hon eventuellt skulle jobba i. Den var ENORM enligt hennes mått. Hemma var alla livsmedelsbutiker rätt små. Ett djupt andetag, sedan in för att bli intervjuad.
Det var en kvinnlig chef som verkade supertrevlig, och deras kemi verkade stämma.
Rätt snabbt förstod Petra att hon nog skulle få jobbet, men säker kunde man ju inte vara, det hade hon lärt sig.
Efter intervjun, och en snabb rundtitt på stället for hon in mot staden igen.
Det var fortfarande vinter, om än en dålig sådan. Fötterna var dyngsura efter allt blask. Trots att Petra frös om fötterna bestämde hon sig för att gå runt i gamla stan och shoppa lite för att sedan ta 18.15-tåget hem.
När hon satt på tåget rasade tankarna runt i skallen. Ville hon flytta hit??? Kunde hon lämna alla kompisar igen??
Och familjen??
Till slut somnade hon, och vaknade inte förrän tåget stannade i Söderhamn.
På stationen träffade hon sin kompis Hans. De småpratade lite tills bussen kom, sedan skildes de åt med en kram.
Väl hemma talade hennes mamma om att posten i Bollnäs ringt och bjudit in Petra på intervju och test.
Ja, det var väl bara att fara dit….jobbet i Stockholm var långt ifrån säkert.
Förresten hade hon inte riktigt bestämt hur hon skulle göra OM hon fick det.

Hon ringde till Stockholms alla lägenhetsuthyrare och kollade annonser i gula tidningen för att snabbt kunna flytta om det behövdes. Men, att få tag i boende var INTE lätt.
Arbetsförmedlingen som bara 2 veckor tidigare lovat hjälpa till med boende kunde inte heller hjälpa till. De informerade Petra att de gav henne 4000:- i flyttbidrag, men att de inte hade några möjligheter att hjälpa till med bostad.
Nedslagen fortsatte hon ringa runt på olika annonser.
Hon hittade en lägenhet i Djursholm som hon skulle åka iväg och titta på.
Tittade på en karta var det låg i förhållande till Enebyberg.
På kvällen tog hon bussen in till Söderhamn för att sova hos sin mormor.
Natten tillbringades på Statt där hon dansade tills fötterna hettade.
Killen i bandet var söt så hon flirtade lite oskyldigt med honom.
Dödstrött ramlade hon i säng sent, sent.

Morgonen efter ringde klockan 8 och hon steg snabbt upp för att slänga i sig frukost, tvätta och torka håret, sedan rusa ner till bussen och ta den till Bollnäs.
Väl där letade hon upp posthuset och klev in.
Intervjun gick fort, men testet var lite krångligt och tog lite tid. Mycket konstiga frågor och bilder man skulle gissa vad det föreställde.
Men, hon blev godkänd och erbjuden halvtidsjobb.
Det var ju ett heltid hon ville ha.
Petra tackade och bad att få återkomma.
När hon återvände hem satte hon sig direkt vid telefonen och ringde Eivor som chefen på Metro hette.
De bad henne komma NU. De var desperata och behövde någon som kunde så mycket som Petra. Tyvärr kunde de inte hjälpa till med boende ,men lovade lyssna med sina kunder om de visste något.
Hennes hjärta bankade…hon hade fått det! Jippie!!!
Jublande sprang hon ner till föräldrarna som satt nere i köket och fikade kvällsfikat.
”Jag fick det!!! Jag fick det!!! Yes, Yes, Yes!!”
Hon hoppade omkring som en galning och skrämde vettet ur sin katt som rullat ihop sig i kökssoffan.
Det blev kramkalas, och en massa frågor.
”Vart skall du bo?? När flyttar du?? Är det heltid??”
”De vill ha dit mig NU!! Boendet hoppas jag lösa imorgon, skall till Stockholm igen. Och ja det är heltid.”
På kvällen kröp hon tidigt i säng, men hade svårt att sova.
Allt bara snurrade i huvudet.

Klockan 6 dagen efter klev hon upp för att hjälpa sin mamma i ladugården med djuren.
Efter en snabb iskall dusch (vedspisen hade inte hunnit få upp värmen på vattnet ännu) bar det iväg.
På tåget träffade hon en tjej som hon träffat på sångkören och knappt kände. De satt och småpratade om allt möjligt tills de kom till Stockholm där de skildes åt.
Marianne talade om att hon bodde i Vårby, och Petra skulle till Djursholm.
En tant inbjöd till samtal och snart satt de och pratade om ditt och datt.
Rummet som fanns för uthyrning var fint, men det låg långt från Enebyberg, och Petra hittade knappt dit.
Besviken tog hon tåget tillbaks till centralen för att sedan gå ut på stan för att kika på lite nya kläder.
Såg många fina killar och tänkte för sig själv ”Det dräller ju av dem. Hur skall man kunna välja en???”
Petra tröstade sig med en tidning och en dajm, och hoppade upp på tåget tillbaka till Söderhamn igen.
Det var en ledsen tjej som återvände hem.
Hon tryckte sina två katter intill sig och föll snart i orolig slummer.

Lördagen kom med strålande solsken och det bestämdes att de skulle hämta in höet som låg i ladan. Ett skitigt stickigt jobb, som ofta slutade med att man fick ögonen fulla av bös.
Snabbt gick de ut till kvigorna för att ge dem mat och mocka rent, sedan frukost, och iväg.
När de kom tillbaka var det eftermiddag och Petra packade väskan för att åka till staden.
Hennes kompis Pierre ringde, ledsen eftersom hans flickvän dumpat honom igen.
Stackars kille tänkte hon, han hade otur med tjejer. Hon sade några tröstande ord och bestämde att de skulle ses ikväll, sedan sprang hon ut till bussen som hon nästan missade.
Hos sin mormor bäddade hon till soffan och fixade till sig, sedan satte hon och pratade med mormodern om killar och livet.
Hennes väninnor ringde och berättade att de var på väg.
De kom strax och ljudnivån steg snabbt när gänget skrattade, pratade, och tog sig en grogg eller två.
Petra var deppig och gjorde allt för att hålla humöret uppe.
Klockan 9 gick de ner till folkan där de snabbt kom in.
Hon dansade med diverse killar och hade kul.
Vid 10 dök en kille upp som hon haft en fling med förut.
Han hette Åke och var grisbonde i Växbo.
Till en början låtsades hon inte se honom(han hade ju inte ringt som han lovat).
Till slut tyckte hon bara att allt blev så löjligt och smög bakom honom för att sedan köra in händerna i sidorna på honom. Han förklarar att han varit upptagen med att träna och spela matcher hela veckan.
Petra säger att hon förlåter honom, men talar om att hon varit förbannad och besviken.
Han verkar inte speciellt intresserad av henne, så hon går iväg och dansar.
Lite senare kommer han fram till henne och kysser henne djupt och hett, sedan adjöss.
Avslutar med ett ”jag ringer”.
Ja, ja tänker hon…vi får väl se hur det blir med det.
En kille som heter Håkan kommer fram och vill pussas.
Petra avvärjer attacken och backar skrattande mot väggen.
Två killkompisar skjutsar henne hem till mormodern, och snart sover hon sött.

Dagen efter steg hon inte upp förrän klockan 10.
Såååååå skönt!!! Mormodern satt redan uppe och de diskuterade jobb och killar igen.
Buss hem, sedan dags att hämta ytterligare ett hölass.
Puh!!!
Petra ringde om rum, men lyckades inte så bra. ”Herregud, skall det vara så himla svårt att hitta ett boende??”
Hon parkerade sig framför tv:n och såg på en film som hette ”Barnen från Blåsjöfjället”.
Tårarna sprutade på både Petra och hennes mamma…den var ju så sorglig.
Efteråt fixade hon deklarationen SJÄLV…hon var mycket stolt över det.
En massa siffror hit och dit. Matte var INTE hennes starka sida.
Hennes katt Jesper hade stuckit iväg och kom inte in hur mycket de än skrek efter honom.
Bara inget hänt??
De bodde ju nära landsvägen där bilarna ibland körde som galningar.
Stora timmerbilar passerade i full fart flera gånger per dag.

Måndagen började med att hon panikrusade upp kl.6 för att yrvaket trä på sig overallen och gå ut i ladugården.
Efteråt duschade hon och klädde sig för att sedan ta bussen till staden där hon besökte sin arbetsförmedlare.
Med ännu en tågbiljett i handen for hon hemåt.
De ringde från Metrobutiken och frågade hur det gått med bostadssökandet och berättade att de kunde hålla platsen till nästa vecka.
Petra satte igång elden i spisen och gjorde sedan mat med assistans av sin lillasyster.
Ante, hennes kompis som låg inne i lumpen ringde och efterlyste brev.
Trött rasade hon i säng och somnade innan hon ens nått kudden.

Tisdagen var det full fart igen.
Ladugården, duschen, frukost och iväg.
Hon sov hela resan, och väcktes av medpassagerarna som började packa ihop sina saker och ställa sig upp.
Puh!!! Det här började bli jobbigt! Fram och tillbaks om och om igen…
Petra letade sig fram till lägenhetsförmedlaren på St.Eriksplan. Stängt för lunch! Typiskt!!!
Två killar visade henne hur hon skulle gå på kartan hon bar med sig, och följde med henne till slussen.
Hon letade upp en annan bostadsagentur och fick betala 300:- för att få en adress.
Adressen var till en gubbe som bodde strax bortanför Metrobutiken hon fått jobb på.
Perfekt!!!
Efter lite stök hittade hon dit, och fann snart att gubben verkade vara trevlig.
Dessutom hade han en snäll schäfer som hette Sissi.
Det verkade ju lovande. Hon kunde kanske ta med henne på springturerna hon brukade göra??
Hans son Kase var den som egentligen bodde i rummet, men han skulle ligga inne i lumpen och behövde inte det just nu.
Superbra!!!
En blå heltäckningsmatta täckte golvet, och två garderober stod tomma och väntade på henne.
En smal säng stod i ena kanten av rummet.
Jaha, då var boendet klart. Super!!!

Hon promenerade vägen till sitt nya jobb, och försökte memorera vägen dit.
En karta utriven ur en telefonkatalog hade använts som hjälp för att hitta till huset.
Nu ringade hon in platsen hon skulle bo på med rött och skrev hans namn och nummer i kanten på den.
Eivor blev jätteglad och tog emot med stora famnen.
Hon visade Petra runt, och presenterade henne för sina anställda.
Efteråt satte de sig ner och skrev anställningsbevis.
”Jaha, då ses vi på måndag” sade hon ,och tog hennes hand.
”Välkommen till Stockholm, hoppas du skall trivas.”
Helt överväldigad av lycka gick Petra ut ur butiken med ett stort leende över hela ansiktet.
Hon hade fått jobb OCH husrum.
”Så jäkla fantastiskt. Jag fattar det inte!!!”
Hon ville bara skrika rätt ut.
På bussen på vägen hem började hon prata med en kvinna som hade ett litet barn med sig.
Hon berättade att hon äntligen fått jobb, och att hon kom från Hälsingland.
Kvinnan verkade mest störd, och tittade ut genom fönstret….så Petra tystnade.
Hemfärden gick i ett enda töcken.
Hon satt i sin fåtölj och försökte ta in att hon äntligen fått jobb och skulle flytta.
Väl hemma ringde hon sin mamma som kom och hämtade henne vid tågstationen.
De blev glad för hennes skull, men samtidigt ledsen för att hon kulle flytta.
På torsdagen klev hon upp tidigt för att hjälpa sin mamma med djuren, sedan pysslade hon med Bezzie deras häst.
Hon hämtade resväskorna hos sin farmor som bodde ett stenkast bort.
När hon kom tillbaks hem ville hennes lilla kusin Stefan bli klippt.(han bodde som fosterbarn hos dem eftersom hans mamma inte ville ha honom)
Sagt och gjort. Efter en stund gick en nöjd kille iväg till sitt rum med en ny häftig frisyr.
Hon och hennes syster gjorde lappskåjs som de åt, och sedan tog hon itu med packningen.
Hennes katt Jesper kom tillbaka och luktade illa…det blev ner i badet och bli rengjord från topp till tå. Det gillade han INTE!!!
Efter att hon gått ut och stängt till djuren för natten kröp hon själv i säng.

Nu var det sista helgen hemma så det var stor avskedfest på G.
På fredagsmorgonen hjälpte hon sin mamma i ladugården för att sedan åka med 9-bussen till staden.
Hon lämnade in deklarationen, sedan fortsatte hon till tågstationen för att köpa tågbiljett till Stockholm.
Inne på stationen var det massor av militärkillar som nästan allihop vände sig om när hon kom in.
Hon noterade att det var en söt mörk kille som tittade till.
Petra gick till busstationen igen, och for hem.
Telefonen gick varm hela kvällen…alla hennes vänner ringde. Trots att de skulle ses dagen efter ville de prata om alltmöjligt.
Hennes väninna Kicki var olyckligt kär igen.
Hon själv var uppe i varv ,och kunde knappt tänka, än mindre diskutera killbekymmer.
En liten valp som föräldrarna köpt på dagen sprang omkring i huset och pinkade lite här och där….han tog bort lite av nervositeten inför resan.

Lördagen blev ett enda stort BLÄH!
Pappan kom på morgonen och talade om att de måste ta in ett lass hö.
Allihop for iväg och slet som djur för att hinna få in allihop innan det blev mörkt.
Petra skulle få låna bilen av föräldrarna eftersom de själva skulle till Gävle på dans med ett par kompisar.
Hon hjälpte sin syster med ladugårdsbestyren och tog sedan ett kokhett skönt bad för att varva ner.
Bytte om och fixade till sig tills allt var tiptop, sedan satte hon sig lugnt framför tv:n och väntade tills klockan slog åtta.
Då satte hon på sig ytterjackan och ett par lovikkavantar, sedan gick hon ut för att starta bilen för att värma upp den.
Den var DÖD. Ja, just det. DÖD. Förbannade, helvetes biljävel!!
Gissa om hon var arg!!!
Hennes lillasyster försökte starta den, men icke ett liv.
Petra kavlade upp armarna och dök ner i motorn. Pillade lite här och pillade lite där, men…INTE ETT LIV!!!
Hon stegade arg som ett bi in i huset och ringde en taxi.
Den kom efter ca 10 minuter och hon lyckades komma till stan i tid för att möta sina vänner.
Kvällen dansades igenom.
Petra mötte en kille som hette John och var såååå söt. De pussades och vänslades. Vilken kille! Kvällen fortsatte medan de bara hade ögon för varandra.
När de dansade tryckare höll han hårt som sjutton om henne.
På slutet av kvällen kom hon plötsligt på var hon träffat honom förut.
Det var med Åsa(en av tjejerna i lottakåren) från Bollnäs. Hon och John var ett par.
Petra backade snabbt undan. Hon ville inte förstöra mellan sin kurskamrat och hennes kille.
Kvällen började lida mot sitt slut och en massa killar nästan slogs om att dansa med henne.
Utanför discot träffade hon en gammal flirt ,men smet undan och for hem.
John och hans bror skjutsade hem henne, och de blev bjudna på macka och te hemma hos Petra.
Efter att de bytt adresser och telefonnummer for de iväg.
John stal till sig en puss, och satte sig sedan i bilen och for iväg.
Sista dagen hemma. Suck!!! Sorgligt nu när hon lärt känna Bollnäsborna.
Hon hade haft jättekul, och dansat fötterna blå.

På Söndagen steg hon inte upp förrän kl.8, käkade frukost och packade det sista.
I huvudet gick hon om och om igen igenom vad hon lagt ner i väskorna.
Hade hon missat något??
Efter att ha kramat om sina katter, sin mamma, och lillasyster blev hon skjutsad till tåget av sin pappa.
Innan de sade adjö kramade han om henne, och önskade henne lycka till.
Äntligen var hon på väg!!!

Kapitel 3

Petra kånkade upp alla väskorna på tåget, och krånglade sig sedan fram till sin plats.
Vilken tur att hon köpt sittplats, det var tvärfullt!!!
När hon 2,5 timme senare anlände till Stockholm var hon trött och svettig eftersom det varit så varmt och trångt i tåget.
Sista biten hade hon stått eftersom hon överlämnat sin sittplats till en gammal tant som inte hunnit skaffa någon.
Resan fortsatte till Mörby för byte till buss. Väskorna var tunga och otympliga.
Dessvärre verkade det inte precis drälla av gentlemän som ville hjälpa till.
En gammal man ojade sig över hennes packning och hjälpte henne öppna hissdörrarna, men det var den enda människan som brytt sig. Hon fick klara sig själv bäst sjutton hon kunde.
När hon till slut kommit fram till huset hon skulle bo i öppnade mannen dörren, och hjälpte henne in i rummet med dem.
Armarna kändes alldeles för långa, och värkte efter allt bärande.
Paavo som mannen hette visade Petra rummet, och hon packade upp alla sina kläder och prylar.
Sist av allt klev hon in i duschen ,men lyckades kliva fel ,och skadade foten när hon klev ner i avloppet. Locket över hade legat löst och flugit iväg när hon sparkade till det.
Hon hörde att tv:n gick och att mannen och hans son satt och pratade.
Petra satte sig ner i köket, tog upp alla brev från hennes brevvänner(hon hade ca 15st) och började skriva….brev efter brev…
Paavo kom ut och talade om att man ej får använda duschen, och inte heller spisen.
Ja, det var den lyckan….härifrån måste hon flytta så fort hon kunde.
Han verkar lite nervös av sig, lite konstig.
Hon somnade trött och hungrig vid sju.

På måndagen vaknade hon(lite förvirrad innan hon förstod var hon var) klockan 6.30, men låg tills 7.
Petra borstade tänder och hår, sedan väntade hon tills det var dags att gå.
Vid ankomsten till Metro stämplade hon in, fick en rock och blev hänvisad till en kassa.
Hon förstod inte ett jota!!
Istället för att bara stå och glo började hon städa bland tidningarna, och tog ut nytt bröd till butiken.
Personalchefen kom och presenterade sig. Han verkade snäll och trevlig. Var i 25-30årsåldern.
Petra fick stå vid kassan med en tjej som hette Lena och verkade rätt gullig.
Dagen bestod av att testa olika saker.
Snart satt hon i kassan ,och fick träffa de som bodde i Enebyberg.
Hm, här skulle hon nog trivas. Trevlig personal och snygga killar.
En utav killarna som jobbade med installationen i butiken började prata med henne lite försiktigt.
Maten för dagen bestod av yoghurt och mackor.
Hon visste inte hur hon skulle lösa matfrågan eftersom Paavo inte tillät henne använda spisen.
När hon kom ”hem” berättade Mannen att hennes väninna Mia som bodde här i Stockholm hade ringt.
Petra ringde upp och de bestämde att de skulle ses dagen efter.
Hon somnade rätt nöjd med dagen, om än hungrig.
Några kex hade hon fått i sig innan hon lade sig…något annat kunde hon inte fixa.
Under dagen hade Petra haft gott om tid att fixa mat, men glömt bort…
Innan hon somnade låg hon och pratade med sig själv.
– Jag har äntligen fått fast jobb. Stormtrivs med livet här. Det här fixar sig….jag fixar nytt boende så fort jag bara kan.
Huvudvärken som kommit under påverkan av allt oväsende som ombyggnaden gav på butiken började ljumma i huvudet. Det och hungern var ingen bra kombination.
Hon kände att ett migränanfall var på G.
Fort tog hon en förebyggande tablett och lade sig sedan för att sova.

Nästa dag vaknade hon lika tidigt (antagligen av gammal vana) och var hungrig. Magen skrek!!! Hon hittade några kex som hon tuggade i sig ,men det mättade inte.
Sonen stack iväg och kikade in och sade lycka till.
Dagen på jobbet gick fort pga allt nytt hon fick lära sig.
Klockan var 19.30 när Petra äntligen stämplade ut, och gick ut till busshållplatsen.
När hon stod där stannade en kille som körde en stor lastbil och frågade om vägen till Mörby.
Skrattande svarade Petra att hon flyttat dit igår och inte hittar alls. Talar om att hennes mål idag är Helenelund, men att vägen dit är lite strulig. Många byten hit och dit.
Han erbjuder henne lift om hon hjälper honom att först hitta till Mörby. Säger att han kört i 16 timmar (från Haparanda) och är trött. Väl i bilen får Petra en uppläxning för att hon åker med okända män.
– Vet inte du att det är livsfarligt att lifta?? Herregud jänta, vad som helst kan ju hända.
– Jag har liftat från Söderhamn till både Gävle och Hudiksvall. Visst har konstiga saker hänt, men peppar, peppar ännu har jag klarat mig.
Resan går fort och snart plingar hon på hos sin kompis Mia.
Efter en kram berättar Petra hur hon kom dit och får hon ännu en uppläxning.
De käkar semla och sitter och pratar hela kvällen (de har ju brevväxlat i många år och har rätt bra koll på vad som hänt).
Vid 22 åker hon tillbaka till Enebyberg…Puh!! Det är INTE lätt att hitta.
På tåget börjar Petra prata med två killar från Öland. De frågar om hon vet vad man skall hitta på en tisdag i Stockholm. Om igen berättar hon att det är hennes andra dag här.
Många söta killar passerar en upprymd Petra…jisus det vimlar ju av dem!!!
När hon äntligen går in genom dörren ”därhemma” är hon stelfrusen och kryper snabbt till sängs. Somnar direkt.
På onsdagen klädde hon snabbt på sig och tog buss till Mörby för att där byta buss och åka till Täby.
Det var där närmaste arbetsförmedling låg.
När Petra efter en stunds väntan äntligen kommit in berättar de att hennes 4000 har de skickat per REK till posten vid Eneby torg. Hon lånar telefonen för att ringa dit och tala om att hon kommer och hämtar dem.
Samma resa tillbaka för att börja jobbet kl.11.
Gud vad hon trivdes med det här jobbet!!! Det drällde av snyggingar…t.o.m på jobbet.
Vid hemkomsten betalade hon 700:- till Paavo i hyra för rummet februari ut.
Eftersom en utav kunderna nappat angående uthyrning av rum slog hon henne en signal, och hade strax avtalat om att de skulle ses dagen efter. Hyran låg på 500:- och huset låg granne med Enebytorg. Jippie!!! Hoppas, hoppas!!
En signal slogs till föräldrarna för att tala om hur allt låg till. De blev lite oroliga, men lugnades ned av faktumet att hon redan hittat nytt boende.

På torsdagen var det dags för kassakurs kombinerat med charmkurs.
Efteråt gick hon med en arbetskamrat och käkade semla.
Allt var väldigt likt hennes gamla jobb, så det verkade inte vara speciellt komplicerat.
Lena beställde en resa till USA som hon skulle åka till i mars.
När hon kom hem frågade hon Paavo om det var okey att hon tog ut Sissi på en springtur, och slängde snabbt på sig springskorna för att ta en tur. Det var mörkt ute ,men hon hade ju Sissi som var en stor schäfer med sig och kände ingen rädsla.
Det hade hänt mycket idag, och hon hade lärt sig lite nya saker. Charmkursen var hon inte så imponerad av, det var ju självklara saker det mesta.

På fredagen var det äntligen dags att se sig om i staden.
Hon skulle träffa sin väninna Sussi och hade knappt en timme att duscha och fixa sig.
Petra sprang till busshållplatsen rädd att missa den. Hon anlände till t-centalen den tid de kommit överens om, men hittade ingen väninna.
Till slut hittade dem varandra. De hade stått på olika våningar.
Det blev stora kramen, sedan gick de till ett disco som hette Boulevard. De åt varsin glass och dansade hela kvällen. Stället hade ju åldersgräns på 18 så nja, de var lite för gamla kände de. De flesta var i 15-16 årsåldern.
Efter en kul kväll tog hon sig sakta hemåt per nattbuss. Vilket äventyr….det blev många byten.

Lördag morgon slängde hon sig upp kl.9.30 i panik.
Rusade ner till hållplatsen och tog bussen till Enebytorg för att möta Monika som skulle visa rummet hon eventuellt skulle hyra.
När Petra anlände var inte Monika där, men sonen Tommy tog emot.
En ganska gullig kille som verkade snäll.
Tyvärr skulle han flytta.(det var hans rum hon skulle ta över)
Nästa söndag kunde hon flytta dit.(härligt att slippa gubben).Här får Petra låna både dusch och kök så nu skulle det bli ordning på maten.
När de enats om inflyttningstid och sagt hejdå sprang hon till bussen för att åka till Mörby och träffa sin jobbarkompis Tina.
Hon var en söt tjej som hade testat på en hel del i livet. Bland annat hade hon bott hos en shejk i utlandet. Ett kul sällskap och en snäll kompis.
Tina for hem efter någon timme och Petra for vidare till Mia. Mias pojkvän kom dit lite senare och de hade en trevlig kväll. Natten spenderade Petra där. Hon orkade inte åka ”hem”.
Petra hade varit till Stockholm som 15-åring och då hon varit ute på discot Bobbadilla träffat en kille som hette Göran. De blev betuttade i varandra och träffades flera dagar.
Sedan rann allt ut i sanden. Nu skulle hon söka upp honom och fråga om de skulle ses.
Efter att ha letat upp hans adress i telefonkatalogen tänkte hon författa ihop ett brev till honom. Ringa vågade hon inte.
Sissi fick en springtur när hon sent omsider kom hem. Skönt!! Hon saknade springturerna med sin hund som hon sprungit varje kväll när hon bott hemma.
Efter en snabb blick i spegeln kunde hon konstatera att kilona fullkomligt rasade av!!
Av den småmulliga tjejen som flyttat syntes bara en glimt. Allt springande och stressande hit och dit hade gett resultat.
Hemma i Hälsingland brukade de avsluta kvällen med bullar och mjölk….hm…det var knappt hon mindes när hon käkat en bulle sist. Visst de sålde konditorivaror på metro ,men hon var inte sugen.
Resväskorna packades igen och rummet kollades noga igenom så att hon inte glömt något.
Hon ville inte återvända hit igen!!!
På kvällen var hon hungrig och tog de sista kexen….sköljde ner det med en MER. Huttrade av kylan i rummet.

På tisdagen ringer de från SL i Stockholm och vill ha med henne på kurs så att hon kan bli konduktör.
”Nja…det är inte aktuellt längre” säger hon.
”Lönen ligger på ca 6000:- månaden” säger han
Faaan, vad allt krånglade till sig. Gubben i luren ber henne tänka på saken och återkomma.
När hon ringer hem och berättar för sina föräldrar vad som hänt berättar de att systern stora akvarium har spruckit och läckt vatten på golvet och i hela väggen till nedervåningen. De tror att det blir en dyr historia.

Torsdagen började med att hon talade om för sin chef att hon fått erbjudande om ett annat jobb. Han sade att om hon tar det jobbet stryper han henne. Berättar att de tycker Petra är jätteduktig och vill ha henne kvar.
Hon pratade med Erik som står i charken. Han verkar ju jätterar. Men, Petra är lite blyg och vågar inte prata så mycket, det blir lite enstavigt. Erik ser bra ut, har jättevackra ögon och vilket leende!!
Eivor kom förbi med sin katt som visar sig vara en kopia av Petras katt Jesper som hon lämnat hemma hos föräldrarna. Saknaden är stor, och hon smeker katten över huvudet.
Erik kelar också med Katten, och Petra tänker för sig själv att det skulle vara underbart att bli smekt av de fingrarna.
De andra berättar att Erik super mycket på helgerna ,och raggar runt rätt mycket.
Hm…kände hon igen det???
Mary som jobbar där är en riktig satmara och för dagen blir Petra hennes byte.
Bråket eskalerar och de tjafsar om det mesta.
När Mary till slut skäller ut henne inför en kund får hon nog och säger ifrån.
De lugnar ned sig och går åt varsitt håll.
Alla de andra stöttar Petra och säger att Mary alltid varit en satmara.
Hon längtade efter en gullig kille hon kunde umgås med.
På Söndag skulle flytten bli av. Hon längtade.

Lördagen jobbade hon tills kl.16.30, sedan gick hon till sin nya värd Monika.
Den här gången var det hennes andra son som öppnade. Han hette Kennet.
Tommy dök upp en stund senare(hm…han skulle ju inte vara hemma hade han sagt)
De satt och pratade om allt möjligt tills Monika dök upp kl.18.30
Mia hade lovat att ringa då, men ringde inte.
Petra skyndade sig hem och fixade till sig inför nattens bravader.
Ingen Mia ringde…vad hade hänt???
Bussen tog henne till city och hon väntade vid drottninggatan där de skulle ses.
Förgäves…ingen kom.
Två timmar senare gav hon upp, och frågade ett par tjejer efter ett bra ställe.
Petra gick in på Fellini som visar sig vara ett rätt bra ställe.
Hon satt med en drink och tittade på folket som passerade förbi hennes bord.
Två fulla killar kom fram och hälsade. Det dansades litergrand sedan gick de hem.
Hassan som jobbade där tog kontakt och efter en stund blev han jobbig. Skulle ha puss och kram. Petra flydde till en annan del av lokalen och fann snart nya vänner.
Det här var ju kul!!!
Efter kvällens slut kunde hon konstatera att det inte var speciellt svårt att få kontakt.
Fötterna värkte av allt dansande när hon började leta sig till Odenplan för att därifrån ta nattbuss hem.
Två fulla killar berättar att de också skall dit. De är från Umeå och hittar ungefär lika bra som Petra. De möter plötsligt bussen de skall ta och viftar in den och kliver på.
Puh!!! Så skönt att få åka hem….dödstrött, men livrädd att somna sätter hon sig i en buss fylld av tjattrande, skränande ungdomar.
Saknade discot hemma då alla känner alla.

Kapitel 4
Telefonen ringde och hon hörde att någon svarade. Kastade en blick på klockan för att se tiden. Det var lugnt…2 timmar kvar innan de skulle åka.
Petra var dödstrött!! Puh…vilken lång tid det tagit att ta sig hem på natten. Det var inte många timmars sömn hon fått innan det var dags att kliva upp och packa det sista.
Mia ringde och berättade att hon tappat bort hennes nummer igår.
Petra berättade att hon haft en kul kväll ändå, och de bestämde att de skulle ses senare.
Hon ringde snabbt till sina föräldrar för att berätta att hon skulle flytta igen!!
Paavo skjutsade henne till Monika med all packning, sedan sade de hejdå och han for iväg.
Jaha, då var det dags för nästa rum.
De hjälptes åt med att göra hennes rum fint, och hade faktiskt lyckats väldigt bra när de var klara. Det blev ju riktigt gulligt!!
Allihop packade in sig i Monikas bil, och for till Tommy´s nya lägenhet för att han skulle få visa henne hur den såg ut.
På kvällen skulle hon och Mia träffats för att gå på bio, men det gick åt skogen eftersom hon blivit kvar hos Tommy.
När de väl återvände till huset var Petra alltför trött att göra någonting överhuvudtaget.
Det blev sängläge med en bra bok istället. Trivdes redan bra här.

Måndagen började med en god frukost, sedan gick hon ner till jobbet och blev där tills halv åtta. Kallt som attan inne i lokalerna eftersom hantverkarna öppnat nya ingången. Hon slapp sitta i kassan, jobbade i charken och tog fram nya varor i butiken istället.
När Petra kom hem till sitt nya boende var huset tomt, och det blev lite slötittande på tv;n.
Monika kom hem och talade om att det var förbjudet att använda badrummet på övervåningen där rummet låg. Det var så dyrt att dra upp varmvattnet påstod hon. Ville man duscha fick man gå till källaren. Sedan var det inte tillåtet att använda för mycket varmvatten.
Gud vad Petra längtade efter en egen lägenhet.
Dagarna gick i varandra med jobb och att bara vara.
Petra fick ingen lön från KAS-jobbet på hunddagiset hon haft och ekonomin började tryta. Hon väntade länge innan hon slog en signal till kommunen som berättar att de inte fått hennes papper. Det var bara att be dem skicka nya till hennes nya adress och börja om från början.
En dag träffade Petra en bekant på stan som kände Kase eller ”Kase” som han kallades och kunde visa nytagna foton på honom. Han var snaggad kort ,kort och hon kände hur det högg till i magen. Gud vad hon älskade honom.
På kvällen slog hon en signal till sina föräldrar för att berätta vad som hände och fråga hur det var. Längtade hem gjorde hon INTE.
Efter att ha ringt sin väninna Mia och bestämt att ses på lördag kände hon att livet trots allt var himla kul.
En tjock packe med flyttningskort skrevs för att skickas iväg dagen efter.
På natten låg hon och tänkte på sin älskade Kase, och saknade honom.

Lördagen kom och de hamnade på BZ som låg mitt i stan.
Det roliga och sköna med det stället var att de sköt undan taket när det blev för varmt därinne. En maffig känsla att dansa under stjärnorna (även om man ju inte såg så många pga all belysning därute)
Vilket ställe!! Det drällde av snyggingar. Hon dansade hela natten med olika killar, och naturligtvis med sin väninna.
När de satt på scenen så var det ett par killar som såg ut att vilja ta kontakt, men de vågade visst inte. Synd, för en av dem var riktigt söt tyckte Petra.
Flickorna köpte en varsin glass och satt och smaskade på den medan ögonen virvlade runt i lokalen på jakt efter någon söt kille.
Klockan 3 stängde stället, och då var det dags för hemresa igen.
Dödstrött nickade hon då och då till, men lyckades hålla sig vaken med nöd och näppe tills det var dags att kliva av.
Flickorna hade fått två stycken fribiljetter av en vakt.

På måndagen kom Erik tillbaka från sin ledighet. Log sitt charmiga leende som gav Petra gelé i knäna.
Han började prata om att hon kunde flytta in till honom. Hmm…Hon trodde nog att det skulle bli himla mysigt, men ….

Det var dags att åka hemåt till Söderhamn och hon ringde för att förbereda dem på sin ankomst.
Biljetterna fick hon gratis av kommunen hon kom från eftersom hon var så ung när hon flyttade. Föräldrarna blev jätteglada, de saknade sin flicka.
Även om mamman och Petra bråkade så var de inte långsinta.
Allt handlade egentligen om att hon blivit uppfostrad till att vara självständig. Något som hennes mamma hade haft stora problem med när hon själv varit liten och därför jobbat hårt på att få sina barn trygga och självgående.
Att sedan bli tvingad till att bo hemma igen och gå efter deras regler igen, det blev för mycket för Petra. Hon ville slå bojorna fria igen, gå och komma som hon ville, utan frågor.
Nu var hon fri och kunde träffa sin mamma under normala omständigheter.
På fredagsnatten var det galej igen!!! Den här gången gick de in gratis. Hon och hennes väninna Kajsa blev direkt inspanade av en kille som kom fram och presenterade sig. Efter lite snack förstod vi att han var nog bara ute efter en sak, men de fortsatte prata med honom hela kvällen, och blev till slut presenterade för ett par tjejkompisar till honom. Det är Petras gamla arbetspolare från Gävle som sitter där. De tjattrade på som sjutton, och till slut smet de från Micke som han hette. De pratar om Erik som jobbar på Metrobutiken där hon jobbar, och hon får omigen höra att han är en liten donjuan som hoppar i säng med olika tjejer varje helg .Han kallas för Vallentunas ”hoppa på tjej kille”. Synd tänker Petra, men han är söt att se på.
Lördagsnatten hamnade de på en privat fest i Täby som urartade med slagsmål och sönderslagna möbler. Vi tog en taxi hemåt istället och var hemma redan klockan 23.
När hon satt på tåget hem kilade det runt en massa tankar i huvudet. Skulle hon träffa Kase??
För naturligtvis måste hon träffa sina gamla väninnor och röja runt lite på stan.
Annars skulle hon nog få lappsjuka av att bara vara hemma och inte göra något speciellt. Kanske Kase åkte runt i sin bil utanför discot, eller t.o.m kom in?? Han brukade dyka upp när man minst anade.
Hennes lillasyster Maja mötte henne vid tågstationen, och de babblade i ett om allt som hänt både i Stockholm och där hemma. Efter cirka 20 minuters färd åkte de in på gårdsplanen hos sina föräldrar. Det första Petra gjorde när hon hoppade ur bilen var att ropa till sig sin katt Jesper, och kela med honom. Gud vad hon hade saknat den lille rackaren. Han var tovig i pälsen som sjutton och behövde en riktig omgång med borste och kam.
Det blev stora kramkalaset när de kom in, men strax var allt som vanligt. Föräldrarna gick ut och jobbade med något på gården. På en bondgård finns det ju alltid göra.
Petra ringde till sina väninnor, och de bestämde att de skulle ses och hitta på någonting.
Hon frågade om hon kunde låna deras bil, men det ville de inte vara med om. ”Du har ju nyss kommit hem, måste du ränna iväg direkt???” sade hennes pappa. ”Nej, nej det finns buss som åker in. Den får du ta” sade mamman.
Arg slängde hon snabbt på sig kläder, och sprang ut till bussen som skulle komma om bara några minuter. Missade hon den var det kört!! Sista bussen för dagen gick NU.
Om igen kändes det så himla rätt att ha flyttat ifrån det här stöket. Visst man kunde ju lifta till staden, men det fanns ju faktiskt risker med det. Ändå var det just det hon gjort massor av gånger. Ibland fick hon gå rätt långt innan hon fick lift, men någon brukade oftast plocka upp henne. Sååå skönt att slippa det här!!!
Inne i stan blev hon mött av sin kompis Maria ,och de satt och gaggade i flera timmar tills hon slutligen måste fara hem(sista bussen hemåt gick klockan 15.00)
Väl hemma tog hon itu med att reda ut alla hemska tovor på Jesper, och passade på att ligga och mysa med honom. En katt kunde Petra inte skaffa förrän det fanns ett fast boende, och Jesper var en utekatt.
Egentligen hade mycket lämnats bakom henne. Katten, vännerna, familj, livet med skog och natur (hon älskade att fiska och rida eller bara gå ute i skogen), och lite grand sved det i hjärttrakten när hon tänkte på allt hon missade därhemma. Familjen blev lite främmande.
I storstaden levdes ju ett totalt annorlunda liv.
På kvällen ringde hennes kompis Ante och ville ha henne med på mc-semester. Hon lovade tänka på saken och återkomma.
På natten kröp hon ner i sängen och hade Jesper tätt tätt intill sig. Han låg och kurrade av välbehag hela natten.
Dagen efter skulle föräldrarna på utlandssemester och de sade hejdå och for iväg.
Petra och Maja fixade djuren i ladugården, sedan packade hon ryggsäcken och for till järnvägsstationen för vidare färd till Stockholm. En urtråkig färd med tråkiga människor i kupe´n. De flesta satt och sov eller läste hela resan.
Väl hemma var det bara att packa upp alla kläder jag hämtat därhemma. Så skönt att vara här igen.

Dagarna kom och gick i varandra och hon tillbringade mesta fritiden framför tv:n livligt språkande med Kenneth. Tyvärr rökte han som en skorsten så det fanns alltid en dimma av rök i vardagsrummet. Ibland undvek hon att gå dit in eftersom det blev jobbigt.
Petra började söka lägenhet igen, men det verkade lönlöst. Alla blev uthyrda till någon annan eller var riktiga råtthål. Dessutom skulle ju lägenhetsförmedlaren ha pengar, och det blev till sist dyrt.
Men, en dag hände något..

Kapitel 5

På måndagmorgonen när hon gick in i charken krockade hon i svängdörren med en kille som hon aldrig träffat förut. Han blir nervös när de pratar och tappar en stor skål med tändstickor som han hållit. När de ligger på knä på golvet och samlar ihop dem räcker han fram handen och presenterar sig med ett snett urcharmigt leende ”Ola heter jag, välkommen till vårt lag”
Erik jobbar också i charken och kommer in när de står där på knä. ” vad sysslar ni med??”
” Det hände en liten olycka” säger Ola och skrattar. Petra lämnar killarna och går ut till lagret för att ta ut mera varor. Helt plötsligt känns livet lite roligare. Ola verkar ju vara en riktig pingla. På kvällen innan det är dags att gå hem kommer det in en supergullig kille som handlade druvsockertabletter. Petra flirtade som attan, och till slut blev han generad.
Hemma fick hon reda på att en mäklare sökt henne och ringde upp. Han lovade kolla efter något annat än det som tagits fram tidigare. Det hade ju varit mest smäck som han erbjudit.
Maja ringde och berättade att det kommit en avi med 2700:- på hem till dem. Inte dåligt 4500 pix på kontot.

Veckan som gick slängde sig fram och plötsligt var det fredag igen.
Hon hade sökt lägenhet på en massa platser, men blivit besviken om och om igen. Faan var det helt omöjligt?? På metro hade graderna höjts eftersom hon flirtade med både Erik och Ola.
De var jätterara båda två, och lättpratade. Kvällarna tillbringades pratandes med Kenneth som faktiskt var en riktigt reko kille. Inte hennes typ, men de hade det trevligt tillsammans.
Fredag då…hm…
Petra började få ont i knäna(hon hade en gammal fotbollsskada som dummade sig) och insåg att det var dags att börja träna igen.
Men, trots värken ville hon ut på stan. Det pirrade i kroppen av längtan. Hennes väninna Sussi var trött och skulle vara hemma, så det var bara att gilla läget.
NEJ!! Hon ville att något skulle hända NU!! Sagt och gjort. På med kläder och lite smink, sedan iväg. Lite kymigt att gå ut ensam, men vad hade hon för val. Ännu en tv-kväll med Kenneth?? Icke!!
Klockan 23 klev hon in på BZ alldeles svettig i handflatorna av nervositet. Musiken som spelades var jättebra, och hon klev upp på dansgolvet själv, men fick snart sällskap.
En kille presenterade sig som ”Ruffe” och de umgicks ett litet tag för att sedan skiljas åt. Hon drack cocacola på cocacola och var snart speedad av allt koffein. Ett jättegäng grabbar från Nynäshamn drog in henne i sin gemenskap, och hon dansade med var och en av dem tills fötterna glödde. Så kul!!!
När Petra till sist klev på bussen för att fara hemåt träffade hon en kille som kom från NäsbyPark och de pratade om ditten och datten hela resan.
Hon hade i stort sett berättat hela sitt liv dittills när de skildes åt. Stackarn, han fick inte en syl i vädret eftersom hon var så himla glad och uppåt och babblade i ett.
Klockan 5 rasade hon trött i säng efter att ha satt klockan på ringning 6.30

Lördag morgon vaknade hon av ett skrällande från sin klocka, klev upp, åt frukost, och tog bussen till Mörby för att fara till T-centralen och därifrån ta tåget till Söderhamn.
Väl hemma hjälpte hon systern med att städa huset, diska och djuren. Sedan drog Petra till stan för att träffa sina väninnor och röja runt lite på discot. Men, nja…så himla roligt hade hon inte. Det var de gamla vanliga killarna. Inga sötnosar där inte. Ingen Kase..snyft..
På slutet träffade hon ett gammalt exstrul och de dansade , länge, sedan skjutsade hon hem honom och blev kvar där. Den killen kunde verkligen kyssas…mmmmmm…,men tyvärr ville han bara en sak. SEX…,men fick inget och somnade. Hon låg och halvslumrade tills han somnat, sedan reste hon sig upp och for iväg. Djupt ångerfull, attans, varför hade hon fallit igen??? Det var ju fel kille!!!!!

På söndagen fixade de till Petras favoriträtt nummer ett…älgbiff. Sååååå gott!!! Hon njöt av varje tugga. Att äta älgbiff hade tillhört vardagen när hon bott hemma eftersom pappan var jägare. Borta i Stockholm var det svindyrt att leva så. Däremot åt hon spagetti med köttfärssås och ris som hennes pappa alltid dissat eftersom det var så sladdrigt.
Långsamt skapade hon ett eget liv där borta, men ibland kändes det tungt….hon saknade så många, så mycket…Efter maten var det dags att säga adjö igen, och fara tillbaka till storstan.
Efter att hon kramat om sin katt hårt, hårt åkte hon iväg.

Petra började drömma mycket. Det var drömmar om att ramla från höga balkonger, och att vara jagad av någon eller något.
Jobbet flöt på som vanligt. Ola flirtade. Tv-kvällar med Kenneth.
Erik började om igen att fråga om hon inte skulle flytta in i hans lägenhet, och tillade ”bara som kompisar förstås”. Men ödet hade annat på lut till fröken.
Mäklaren ringer och erbjuder en andrahandslägenhet i Edsberg. Det är en tvåa på 57 kvm. Härligt!! Äntligen kanske det vänder.
Ola som blivit riktigt flirtig mot Petra frågar plötsligt om de inte kan flytta ihop i den.
Hon känner att hon nog blivit lite betuttad i honom, och Caroline som jobbar i kassorna säger att hon tror Ola är intresserad av Petra. Lite avvaktande säger hon till Ola att hon skall fundera på saken , men att han gärna fick följa med och titta på den dagen efter.

Dagen D
Efter att de jobbat samma pass far Ola och Petra iväg till Sollentuna Edsberg där de äntligen får beskåda underverket. En säng på 140 cm täcker nästan hela sovrummet. Vardagsrummet är rätt stort med en liten balkong. En mysig, fin lägenhet. Efteråt guidar Ola runt henne i stan, och berättar en massa om sig själv. Bland annat att han är singel. Han verkar jättego och snäll.
Färden slutade hos honom, eller rättare sagt hans föräldrar för han bodde hemma fortfarande.
Efter en laddad fika skjutsade han hem Petra, och efter en kram skildes de åt.

Efter en allvarlig diskussion med Ola om vem som skall göra vad i hushållet, och vilka regler som skall gälla om att ta hem nattligt sällskap, bestämmer de att flytta ihop. Alla i personalen håller tummarna för att de skall bli ett ”riktigt” par, och på festen som Metro anordnade för personalen fick de små hintar och tillrop. Petra dansade tryckare med Ola, och det blev lite hett. Inget hände, men det låg i luften. Hon funderade på om hon gjorde rätt. De var ju trots allt arbetskolleger.
På bussen hem kom en neger och satte sig bredvid henne. Sin vana trogen börjar hon prata med honom, och han frågar om de skall ha sex. Han lägger sin hand på hennes lår. Vad arg Petra blir. Jäkla idiot!! Snabbt byter hon plats och tittar åt ett annat håll under resten av resan.
På kvällen hade Ola börjat prata allvar med henne om killar. Trodde inte hon hittat den rätte ännu. Det stämmer ju…det finns ingen. I samma andetag berättade han att han blivit mobbad när han var liten. Skulle hon aldrig ha trott. Killen är ju urcharmig och snygg!!
Innan huvudet låg på kudden kom John blund.

På söndagsmorgonen stod någon och bankade i hennes huvud. Värken var olidlig ,och att ens försöka öppna ögonen var inte att tänka på. Voj, voj vad i hela friden hände?? Vinet hon druckit måste ha varit starkt!!! Hur full hade hon varit egentligen?? Hade inte känt sig mer än lite onykter. Tur inte Ola gjort några framstötar. Det hade kunnat sluta illa!!
Lägenheten de tittat på hade de ännu inte fått, men det verkade på G. Hoppas, hoppas!!
Petra låg i sängen och funderade på allt möjligt. Igår var första gången på väldigt länge som hon inte tittat efter killar. Berodde det på Ola?? Längtade efter sitt kurrande monster Jesper. Hade varit urmysigt att vara bakis och krypa ihop i fosterställning med honom mot magen som de brukade göra. Nåväl imorgon skulle de titta på lägenheten och ev skriva kontrakt.
Nervöst!!
Efter att de fått lägenheten visad ytterligare en gång slog de till. Inflyttning i Maj (nu var det bara början av April).När de gick ut från huset hoppade hon små glädjeskutt och Ola skrattade. Petra fick köra hans bil tillbaka till jobbet. Lite nervöst (hon hade ju inte kört såå mycket bil precis), och en väldig skillnad mot kära Söderhamn som bara hade en rondell.
Innan de skildes åt efter jobbet fick hon en kram, och en snabb smekning på kinden av Ola.
När hon gick hemåt snurrade massor av tankar i huvudet.
Monika behövde hjälp med städning av huset ,och Petra ställde upp. Efteråt for de till hennes lägenhet i Viggbyholm som hon flyttat till. Huset de bodde i nu skulle säljas fick Petra reda på. Utflyttning NU!!
PANIK!!!! Men lugn….Monika erbjuder henne att flytta in i hennes lägenhet t.o.m Maj då det var dags för flytt till Edsberg. Puh!!! Vilken soppa!!! Monika lovar att inhysa Petra gratis om hon hjälper till att stå på loppmarknad för att sälja alla hennes prylar(fanns ingen plats för alla saker i hennes nya lägenhet). Det lovar hon, men har ännu inte hämtat sig från chocken.
Då berättar Monika att hon som investering köper ett hus, renoverar upp det, och säljer det. Hade ju varit bra att veta innan Petra flyttade in. Hon ringde sina föräldrar som blev lite upprörda, men sansade sig när hon berättade att det blev flytt till lägenheten i Edsberg i Maj. Lite förvånade över hopflyttandet med Ola (som de aldrig träffat).
Konfunderad lade hon sig i sin säng med tankarna virvlande i skallen.

På måndagen slog Ola och Petra följe till stan per buss för att käka lite, och prata. Hon betalade. Efteråt gick de på stan några timmar för att slutligen hamna hemma hos honom i hans pojkrum. De pratade, pratade och pratade, och plötsligt var klockan två på natten. Jisus, hon måste ju hem….eller…
Han säger att hon skall sova över och makar sig lite åt sidan för att göra plats åt henne i sin säng. Klockan hinner bli fyra innan hon faller i en orolig sömn.

På morgonen ringer klockan om och om igen utan att Ola vaknar och stänger av den. Frukost, sedan rusar de till bussen och åker till jobbet (de hade samma schema idag). Caroline pekar finger när de kommer och säger ”jag visste det!!! Ni är ett par va?”. Både Ola och Petra nekar samtidigt, men tittar leende på varandra. Allihop går in i fikarummet, och de börjar prata kärlek. Förälskelse har ju Petra varit med om många gånger, men kärlek??? Nja, kanske med Kase…eller?? Är det faktumet att hon inte kan få honom som gör att hon så gärna vill ha???
Efter jobbet frågar Ola om Petra vill följa med honom hem. Klart hon ville. De hade en elektricitet mellan sig som ökade när de kom närmare varandra. Hon var osäker på sig själv, men tänkte att framtiden får väl visa vad som sker. Det blev en trevlig kväll igen, men nu med Olas kompis Måns med. Han verkade också snäll. De skjutsade hem Måns, och for sedan vidare hem till hennes hus…där det STINKER av fernissa. De har fixat golven och båda två blir yra av lukten som är där. Det var bara att hämta kläderna och ta tandborsten för att återvända till Olas hus. De kryper i säng, och faktiskt somnar de strax.

Dagen efter vaknade hon tidigt, och låg och tittade på Ola som fortfarande sov. Han hade långa mörka ögonfransar och cendrefärgat hår som lockade sig vid öronen. Ett kantigt ansikte med höga kindknotor med en stor bred mun.( Han hade en gång visat henne att han kunde få en modell större tändsticksask in i den utan problem). ”Undrar hur han kysser?? ”Tänkte hon ,och skrämdes lite av sina tankar. Hon kunde fortfarande förnimma smekningen över kinden hon fått häromdagen. Han sträckte på sig och vaknade ur sin skönhetssömn (om han bara anat vad hon legat och tänkt på??). När Petra jobbade på dagen kom Monika ner till butiken och pratade om flytthjälp. Eivor(chefen) kom förbi och sade att Petra kunde flytta hem till henne, och Ola ville att hon skulle flytta hem till honom och hans föräldrar (hon hade knappt träffat hans föräldrar, det kändes lite kymigt att bara komma och flytta in).När det var dags att gå hem ville Ola att hon skulle följa honom hem. Klart hon gjorde. Med en liten, liten baktanke någonstans långt i bakhuvudet förstås. Petra blev alldeles mjuk inuti när hon tänkte på honom.
De låg tätt intill och pratade större delen av natten, om livet, kärlek, framtid.
När klockan visade tre kände hon att det var dags att sova…trodde hon ja.
Ola kröp tätt, tätt intill henne och Petra började som av en reflex smeka honom över ryggen och på sidan. Han smekte henne tillbaka, och till slut sökte han hennes läppar. Försiktigt, försiktigt lite trevande sådär började de kyssas. Han var ju bra på det här!!
Plötsligt reste han sig upp tände en cigarrett, och sade ”nä, nu är det dags att sova”
Petra frågade vad som felades, och han sade att han var konfunderad.
Ola lade sig på golvet på en madrass han drog fram ur ett skåp, och snart sov han.
Hon visste inte vad hon skulle tro…varför??? Kysstes hon så himla dåligt?? Hela natten låg Petra och grubblade över det som hänt. De kom ju så bra överens. Var det över nu???

När de morgonen efter vaknade höll hon sig på sin kant. Ville ge honom en kram, men vågade inte. Efter en tyst frukost skjutsade han henne till Eivor med all packning de lastat in i bilen från Monikas lägenhet, sedan körde han henne till jobbet. Tystnaden härskade. Själv hade han en ledig dag. Dagen gick i ett huj med en massa tankar i huvudet. Skönt att boendet löst sig IGEN. Petra grubblade över det som hänt på natten, men förstod ingenting.
Efter jobbet kom Eivor och hämtade henne i sin bil eftersom Petra inte hittade dit. Hon fick ett jättegulligt rum, och Eivor berättade att hon brukade hjälpa barn som hade det svårt med tillfälligt boende. Ibland bodde de månader hos henne. De hade en tv-kväll, och satt och pratade. På natten låg hon och undrade om Ola tänkte på henne..

Fredagen kom , och det blev dags att åka till jobbet för att möta Ola igen. Hon kände igen känslan hon fick i maggropen när de träffades. Fasiken, inte bra…vilket jävla början.
När de träffades höll han en distans till henne. Ett enkelt hej, ingen kram.
På kvällen satt hon omigen och pratade med Eivor som visar sig vara en superfin människa.

Lördagmorgon var det dags igen. Tåget till Söderhamn var fullt och varmt. När hon kom fram ringde hon sin kompis som kom och mötte. På kvällen gick de till folkan och dansade. Träffade massor av killar, men hon saknade Ola. På natten for hon hem med sin pappa som även han varit på folkan(övervåningen)och dansat.

På söndagsmorgonen vaknade hon av att Stefan slog igen dörren med ett brak. Petra klev upp och letade fatt på Jesper som gonat ner sig i täcket. Det blev operation kattsanering. Stackarn hade fått pälsen full med tovar, och behövde även klippa klorna. Mamman och pappan hann inte riktigt med att kamma alla katter som travade omkring därhemma. De som var långhåriga lyckades få in både det ena och andra i sin långa pälsar. Mamman bjöd på älgbiff, och Petra åt massor!! Det var snart dags för hemfärd och hon hade två stora trunkar med kläder med sig tillbaka. Det blev en tung promenad från busshållplatsen till Eivors hus, som naturligtvis låg längst bort på gatan. Efter att ha gått lite vilse hittade hon till slut huset.
Mamman hade packat ner lite presenter och hon öppnade, nej slet upp dem. Det var en toblerone, ett litet silversmycke i form av ett hjärta, och en opiumparfym. Hon blev glad, och ringde hem och tackade. På kvällen när hon låg i sin säng tänkte hon på Ola. Imorgon skulle de inte ses eftersom han var ledig.

På fredagen fick hon nog!!
Fasiken också att en kille skulle få henne att må så här!!!
Petra slängde snabbt på sig löparskorna, satte det långa mörka håret i en tofs, satte på sig träningskläderna och stack iväg på en träningsrunda. Det bästa med det här stället var att skogen fanns precis inpå. Visst, de hade varnat flera gånger på radion för alla överfall som varit i de här trakterna, men hon var TVUNGEN att komma ut. Med pulsen snabbt ökande och svetten lackande sprang hon som om djävulen jagade henne. Hon ville INTE falla för Ola. Vilken början på deras samboliv. Skulle hon backa ur?? Tyvärr var hyran för hög för att klara själv, men hon kanske kunde hitta någon tjej att bo med. Inte en enda hade hittills visat sig intresserad av hennes kamratskap. Hon var ensam, så jävla ensam.
När hon kom tillbaka dröp hon av svett ,men mådde mycket bättre än hon gjort på länge. Det var kanske det här som fattades??? När hon bott därhemma hade hon sedan många år tillbaka sprungit en 7 km:s löptur varje kväll med en av deras hundar. Känslan hon alltid fick då, hade hon nu. En känsla av att ha rensat hjärna på allt!!
När de satt och tittade på en djurfilm om pirayor på kvällen kändes livet lite lättare.
Hon skrev brev till sina vänner därhemma och till sin polare Ante som låg inne.
Tänkte naturligtvis på Ola, men grubblade inte.

Lördagsmorgonen kom med strålande solsken.
Petra vaknade med ett leende. Hon hade drömt om Ola. Att de var ett par, och kära. Jisus vilka spratt livet ger ibland. Men, hon kanske ville så gärna.
Hon ruskade av sig olusten och klev upp. Jobbdag. Vid lunchtid hör hon hans röst innan hon ser honom och får kviller i magen. Hur beter han sig idag?? Ignorerar henne?? Hjärtat tar ett skutt när han brett leende står framför henne och säger ”hej hjärtat hur mår du??”. Petra tog mod till sig och frågade om han ville följa med till Ritz för att titta på Eldkvarn. Det ville han, men han visste inte om han orkade .Lovade ringa till kvällen vid 8. I samma andetag sade han att hon var fin i håret. En komplimang?? Ola var brun och såg trött ut. Han hade ju varit utomlands på semester några dagar.
När Petra kom hem efter dagens slit tog hon på sig springskorna och sprang ut i en timme.
Ola ringde 8. Hon blev alldeles hispig av hans hesa röst. Tyvärr kunde han inte följa med på Ritz. Hon satte på sig snygga kläder, och for till stan, men struntade i BZ. Petra hittade för sjutton knappt dit!! Det blev en trevlig kväll trots allt. En kille som var otroligt lik Kase både i utseende och danssätt fångade hennes blick, men det var inte han. Trots att hon sett att det var fel kunde hon inte släppa honom med blicken, hon blev som hypnotiserad av hans dans. Killarna flockades som vanligt runt henne, och hon dansade massor. Ett par killar som cirklat runt henne ett tag tog plötsligt mod till sig och bjöd upp. De tyckte att hon såg utländsk ut, och frågade från vilket land hon kom. Skrattande sade Petra ”nä, nä jag är helsvensk och kommer från de djupa Hälsingeskogarna, men jag har vallonblod i mig, och det har väl nästan halva Sveriges befolkning??”
De var envisa om att hon var utländsk och blev efter ett tag jobbiga så hon smet iväg till en annan del av lokalen. Klockan två gav hon upp och for hem. Trött, men glad.

Söndagen var seg….men det var bara att pallra sig upp. Jobbet väntade….och Ola. Han kom fram till kassan där hon satt och frågade hur kvällen varit. Berättade att han åkt förbi Rostock klockan 10 ca. Synd att hon inte varit där för han hade tydligen letat efter henne. Eller??
När Petra kommit hem skyndade hon sig att ta på sig träningskläderna och drog ut på en löptur. Så himla skönt att det äntligen var vår. Hon kände livet spritta i henne och tog ett litet glädjeskutt. ”Vadå Ola?? Herregud, han var bara en bland tusen. Jag måste gå vidare nu.” Tänkte hon medan hon sprang. Det var ett urbra sätt att rensa skallen det här. Allt gammalt ut, in med nytt. Lätt att säga, svårt att göra…På kvällen låg hon lik förbannat där igen i sängen och funderade. ”Varför?? Varför?? Varför?? ”Ingen svarade på hennes fråga.

Kapitel 6
Petra ringde till ägarinnan av lägenheten för att kolla om de kunde flytta in tidigare, och de fick det. Så lördagen den 28 april 1984 hade hon ÄNTLIGEN fått ett eget boende. Nåja, eget och eget…en sambo hade hon ju också huxflux fått. Ola och Petra gick runt som katten kring het gröt dagarna innan, ingen sade något eller gjorde något. Bara väntade på att den andra skulle ta steget. Eivor blev lite ledsen när hon flyttade ,och när Petra skulle betala sista månadshyran på 500:- fick hon tillbaka dem. Eivor hade ett hjärta av guld bakom den där bestämda fasaden. Det hade hon visat flera gånger om. Petra blev rörd av hennes omtanke och kramade om henne. När Ola kom för att hämta henne och packningen lyste solen klart och varmt, och de sade adjö för att sedan hämta all Olas packning, och äntligen fick de gå in i ”sin” lägenhet. De lade in alla saker i det lilla köket ,och gick sedan ner till Edsbergs pyttelilla centrum för att käka glass. Centrumet innehöll ett litet gym, en kiosk, och en kvartersbutik som hade lite smått och gott som ibland kunde behövas akut.
De for flera vändor fram och tillbaka till Olas hus för att hämta säng, köksgrejor och kläder.
Det blev rätt fullt däruppe när de var klara Allting packades upp, och efter en dags slit såg det faktiskt helt okey ut. Petra sov i sovrummet i jättesängen ,och Ola sov i vardagsrummet där de fixat till en vrå. Två trötta människor rasade i säng efter att ha käkat kvällsmat. Hon tänkte ge honom en godnattkram, men vågade inte. Om han bara visste vad han orsakat??

Första morgonen i den nya lägenheten startade hon med att ge Ola frukost på sängen. Efter maten bad han henne massera honom på ryggen, och det var klart hon passade på. Petra njöt av att se hans muskulösa rygg ,och smekte honom lätt över nacken innan hon hoppade upp ur sängen, och tog sin cykel i hallen för att sedan åka till jobbet. Tänk om han visste vad hon tänkte på?? När hon återvände hem på kvällen bakade hon gifflar, bullar och matbröd plus två sockerkakor som hon frös in. Så härligt att ha egen frys!! Vid sex kom Ola och de käkade Stroganoff som hon lagat till. Plötsligt kommer hela hans kompisgäng med Måns i spetsen. De spelade kort och drack whisky. Spriten lossade tungbanden på honom ,och han pratade plötsligt massor!! Ola pratade om sitt ex Katta och lät lite bitter. Vid 12 på natten åker allihop iväg, och han ber henne smörja in hans händer och rygg( han flagnar efter solbrännan). Det ena ger det andra och de försöker ha sex, men misslyckas. Den vek sig. Men, det värsta av allt är att efteråt reser Ola sig upp ,och säger att han ångrar sig. Herregud vad ledsen Petra blir, men också ARG.!! För att dölja det säger hon med ett skratt att hon tar det från den komiska sidan(vadå komisk?? Egentligen vill hon bara gråta. Det verkade som att hon bara dög ibland.) Var killarna såhär i den här staden?? Fanns det ingen ärlighet??
(Tänk om hon vetat hälften av vad som väntade?? Då hade hon vänt på klacken och flyttat hem direkt)
Hon bestämde sig för att sluta gå ut, med risk för att träffa killar som blåste henne på det här viset. Nu tänkte hon inte engagera sig i någon mer. Petra kände lätt panik inför att bo med en kille som betedde sig så underligt, och ELAKT. Magkatarren som hon haft problem med förut kändes av och hon gick in på toaletten för att ta en tablett. Novalucolen lindrade snabbt smärtan ,och hon kröp ner i sin ensamma säng. Ledsen, så ledsen.

Dagen efter ger hon Ola frukost på sängen igen. Själv får hon inte i sig någon eftersom magen fortfarande värker. De far tillsammans i bilen till jobbet ,och på kvällen skjutsar hon Ola till en fest i Täby. Tänker för sig själv att hon nog egentligen flyttat från ett problem(Kase) till ett annat (Ola). Kärlek är inte lätt.

En dag hade Ola med sig sin fotbollstränare som erbjöd Petra plats i sitt damfotbollslag när han hörde att hon sysslat med det förut. Ola fräste till henne ”du kan väl inte spela fotboll?” och sade sedan” jag tror faktiskt inte det är någonting för dig. Du är för dålig!!” Men, nu blev Petra rasande över hans påhopp och fräste tillbaka” jag har faktiskt spelat fotboll i 7 år”.
Hans tränare började skruva på sig av den hätska stämningen och verkade vilja gå. Han sade ”Skriv ditt namn och nummer här, så ringer jag dig en annan dag. Ola verkar sur för något”

Petras kompis Kajsa kom plötsligt med förslaget att de skulle cykla på Gotland. Naturligtvis hakade Petra på…det kunde ju bli jättekul!! Kajsa var en lite mullig busig tjej som aldrig var omöjlig på att få med på saker. Hennes hår var självlockigt och spretade åt alla håll. En liten uppnäsa prydde hennes fräkniga ansikte. Egentligen var Petra och Kajsa rätt lika. Båda var korta, och lite mulliga (även om allt mull verkade rinna av Petra sedan hon flyttat till Stockholm).De hade varsin uppnäsa som såg ut som en backhopparbacke, och de älskade att dansa. De hade träffats på dansgolvet faktiskt, och pratat hela natten. Sedan hade de slagit följe ut på krogen flera gånger, och haft kul. Ola ändrade sitt beteende efter några dagar och det blev skönare stämning därhemma. Lite mer avslappnat. Naturligtvis kunde inte Petra låta bli att gå ut, och de hamnade på ett ställe som hette Glädjehuset. Stället bestod av ett trevåningshus med kapprum och toaletter längst ner. På mellanvåningen spelades det disco och serverades mat. Högst upp spelades funk och lite lugnare musik. Där fanns ALLT!! Petra trodde att hon hamnat i himlen. Det fullständigt drällde av söta killar, och musiken var superbra. Tröttnade man på ett ställe, bytte man till nästa. Vakterna var supergulliga och släppte in Petra trots att hon inte riktigt hade åldern inne. Om någon bråkade med henne ställde de sig emellan. De såg att hon var en snäll tjej som skötte sig, och pratade då och då med henne när hon stötte på dem därinne eller i dörren. Alex som stod i dörren var en stor kraftig karl med mullrande röst, och hon hade sett att han kunde bli arg då och då.
Hon träffade en kille som hette Bert och var 26 år(kanske lite väl gammal för henne ,tänkte hon) De nya sandalerna hon införskaffat samma dag klämde överallt, och skavsåren fanns både på tår och häl. Petra gav telefonnumret till honom ,och de skildes åt. När hon vid halv fem på natten kom hem låg Ola redan och sov sött. Det var inte svårt att somna.

När Petra kom hem från jobbet dagen efter hörde hon redan i trappan telefonsignalerna från deras nyinkopplade telefon. Nycklarna ville inte passa i hålet, och när hon äntligen kunde svara var hon andfådd av ruschen uppför trappan. Det var Bert killen från i helgen. De pratade ett tag ,och han frågade till sist om hon ville följa med på bio. Lovade ringa när han kunde gå. Hon bytte om och lade sig på Olas säng för att lyssna på klassisk musik. Snart sov hon djupt.

Ett brev anländer från hennes väninnor därhemma. De har träffat Kase, och han har frågat efter Petra. Så länge hon inte hör talas om honom är saknaden inte så stor, men när någon talar om att de sett eller träffat honom. DÅ känns det i hjärtat….det rister och skär. Som tur är ,är Petra en mycket positiv människa, och ältar sällan det som hänt. Hon är fatalist och fullt övertygad om att livet är förutbestämt, och att man har ett liv efter detta. Att vara ledsen ligger inte för henne även om dalarna faktiskt finns. Efter en lång springtur känns allt bättre, och hon lagar till pannkakssmet för att bjuda Ola på mat när han kommer hem. Han blir glatt överraskad och Måns som följt med honom hem säger att han är bortskämd.
På kvällen ligger Ola och Petra tätt intill varandra i sängen och bara är. Så nära, men ändå långt borta tänker Petra för sig själv. Klockan ett kryper hon ner i sin egen säng.

Hon kände att de nog hade varit dumma som flyttat ihop på de här premisserna. De skulle nog lärt känna varandra först och väntat. Men, det var bara att stå ut. Det blev en vardag med frukost, jobb och kvällsmat. Helgerna tillbringade Petra ute på krogen. Ola var ibland borta på nätterna. Var visste hon inte. Attraktionen fanns där…alltid, man kunde man nästan ta på den. En kväll när Måns var på besök frågade han om Petra kunde klippa honom. Sagt och gjort. Det blev väldigt lyckat. Måns hade krulligt, tjockt hår som började gå åt det gråa hållet trots att han inte var så gammal. Ola ville också bli klippt. När hon skulle klippa hans lugg drog han ner henne så att hon gränslade honom i knät. Petra blev oerhört upphetsad, och hon märkte att även han blev det. Då började hon retas med honom genom att försiktigt trycka ena bröstet mot hans när hon klippte honom på sidorna. Petra kände genom byxorna att han fick stånd, och fortsatte gäcka honom. Hon rörde sig försiktigt fram och tillbaka i knät på Ola medan hon skrattade och flamsade med Måns som stod bredvid. Petra kände hjärtat rusa och ville bara att Måns skulle gå. NU!!! Hon skulle ha denna man på något sätt. Långsamt reste hon sig och ”råkade” nudda med fingertopparna i nacken på Ola som nu hade STORA problem. Han harklade sig och hävde ur sig något om att ”nä, nu måste vi sova…annars kommer jag inte upp imorgon”. Måns försvann snabbt från lägenheten och de gjorde alla toalettbestyr under tystnad. När hon var på väg till sitt rum och sade god natt frågade han om han kunde få en kram. De kramades hårdare och hårdare, och till slut frågade Ola om de inte kunde sova tillsammans. Väl i sängen sade han att hon hade en snygg kropp, och började dra med fingrarna över hennes höfter och vidare över brösten, för att sakta slingrande bege sig ner mellan hennes ben. Petra höll andan och undrade vad som skulle hända, men visste egentligen precis var de var på väg. Den här gången lyckades de ha sex, och det var bra sex. All spänning som byggts upp under kvällen briserade slutligen i en gemensam orgasm. Efteråt höll han hennes hand ,och låg och tittade på henne tills hon somnade. Slutligen föll även han i sömn.

Morgonen efter vaknade Petra av att Ola smekte hennes höfter. Hon vände sig om och började smeka hans kantiga ansikte. Hon åtrådde honom så starkt att det kändes i hennes underliv. Det vibrerade av åtrå. Hon lade sitt ena ben över hans höft ,och makade sig närmare så att han skulle nå till med sin lem. Sakta juckade hon sig närmare och närmare tills hon hade fått in hela hans allra heligaste. Vilken njutning!! Sakta gränslade hon honom och omväxlande tryckte sig hårt emot, drog sig ifrån. Det var det här hon missat när hon höll på sig och alltid sade nej till älskog. Herregud, det här var ju underbart skönt!!! Efter bara ett litet tag kom hon i flera orgasmvågor. De duschade var för sig, sedan åt de frukost. Hon satte igång en tvätt, och tog itu med disken de hade struntat i igår. Ola sade inte mycket. Hon gick fundersamt omkring i lägenheten och gjorde sakerna som måste göras. Kajsa ringde och ville ses så Petra drog iväg ner till bussen för att åka in till stan. De tittade på Quarnevalen och tittade på sötnosar. Hon tänkte på Ola och kände att hon var lite öm därnere. Hon log för sig själv när hon tänkte på vad hon gjort. Var det här hennes rätta jag??? Var hon sexgalen?? Redan började hon fundera på hur hon skulle bete´ sig för att få honom i säng till kvällen. Hon ville ha mer!! När hon återvände hem gjorde hon mat till sig och Ola. Precis när de satt sig ringer det. Det är Bert som vill träffa henne. Han var onykter, och blev jobbig att prata med eftersom han sluddrade så mycket. De sade hejdå till varandra och sade att de skulle höras senare.
Petra ringde till Kajsa och bestämde att de skulle till GH eller Glädjehuset som det heter. De hade fått fribiljetter förra helgen, och hade blivit lovade att slippa kön. Väl där insåg Hon snart att det inte var här hon ville vara. Hon och Ola hade knappt pratat sedan de älskade(hade sex var det väl egentligen).På discot var hon omsvärmad och fick flera inviter, men klockan två gav de upp och gick till MacDonalds och köpte glass. På bussen hem träffade hon en kille som pratade om drakflygning. Det blev en lång färd hem med diverse bussbyten. I Danderyd hade hon suttit en halvtimme och väntat ,och var nu stelfrusen och huttrade som en galning. Saknade en varm famn att värma sig i. När hon kom hem sov Ola ,och hon tyllade in sig i filten som hon sedan lade täcket över.

På söndagsmorgonen ringer Olas klocka vid 8 ,och hon springer in och hoppar ner i hans säng. Han är inte riktigt vaken men väcks av hennes attack. Efter frukosten far han iväg och jobbar. Petra skall omigen resa hem till Söderhamn för att träffa föräldrarna och kompisarna. Tyvärr visar det sig att alla vänner är upptagna av sitt. Hon käkar god mat, och pratar med sin syster om det som hänt med Ola. Systern blir nog lite chockad ,men säger inget. På eftermiddagen skjutsar hennes mamma in henne till tågstationen. Efter några timmar står hon utanför sitt hus och hör att det spelas hög musik i någon lägenhet. Det är hos dem. Ola har bjudit in sina vänner där, inklusive exet Katta….Han betedde sig lite underligt, och var mycket avståndstagande. Petra orkade inte se vad som skedde och struntade i festen ,och lade sig.

Ola fortsatte agera konstigt ,och Petra försökte gå vidare. En brevvän som bodde i Södertälje ringde upp och ville ses. Det blev en trevlig men lite krystad kväll. Han hade kommit i sin raggarbil ,och gett henne en stor bukett röda rosor.(jättegulligt tyckte hon). Reijo var lite tystlåten ,och lät henne prata mest. När hon slutligen kom hem var hon trött, och lite ledsen. Lägenheten var tom.

Kapitel 7
Det tog några dagar innan de sågs igen, och när de väl gjorde det var det en mycket tryckt stämning. Frukosten åts snabbt och snart var hon på väg per cykel till jobbet. Det blev en lång dag med kassajobb varvat med Cafeteriajobb. Hon trivdes superbra, men det var lite jobbigt pga relationen med Ola. Helt plötsligt på eftermiddagen får hon ett tryck över bröstet ,och ont i hjärtat. Kan inte andas. Panik!!! Hon sätter sig ner på golvet, och får efter ca en halvtimme tillbaka andan igen. Faan, vad var det??? Petra cyklar hem, men tar det lugnt. Väl hemma tar hon en dusch som hon får avsluta när det ringer. Det är Reijo som vill ses igen. Tydligen tyckte han om hennes sällskap. Han vill ut och roa sig i stan någonstans. Hon funderar 2 sek innan hon säger ” Javisst, när skall vi ses??” . Under tiden hon pratat har ytterdörren gått upp och in kommer Måns med Ola i släptåg. Reijo kommer efter en liten stund i sin nya bil (en stor svart Mustang). Vilken bil!! Tyvärr stämmer inte kemin mellan dem, men de har en trevlig kväll. När hon kommer hem står Ola och diskar. Han frågar varför hon kommer hem så tidigt. Hon vill inte skrämma honom genom att berätta om hjärtanfallet som hon hade fått när Reijo och hon var på stan. Det skrämde henne. Vad var det för fel?? Två gånger på en dag!! Petra säger god natt ,och kryper ner i sängen. Känner att saknaden efter Ola blir ännu jobbigare när de ses. Nåväl, hon skulle ju på hembesök till helgen ,och kanske ha turen att stöta på Kase. Kär var hon i alla fall ,annars skulle det väl inte kännas så här??

På Lördagsmorgonen ringde Olas väckarklocka, men hon drog täcket över huvudet och fortsatte sova en stund. Till slut måste hon gå upp. Det var mycket som skulle hinnas med innan hon måste dra. Först frukost, tandborstning och påklädning sedan packning.
När tåget tuffade in på stationen i Söderhamn klev hon av, och gick till telefonkiosken för att ringa sin mamma för att få hämtning. Hemma käkade de gott, och proppmätt ringde hon sin väninna Mia som berättade att det var party på G. Hemma hos Helena träffade Petra Helenas storebror Anders som var ett gammalt ex till Petra. Tyvärr hade han varit lite väl gåpåig och ville förlova sig efter bara några månaders bekantskap. Han hade totalt skrämt skiten ur henne, och hon hade försökt att på ett snällt sätt tala om för honom att förlovning inte stod på hennes ”vill ha lista” för tillfället. Hon hade känt sig för ung och osäker på sina känslor. De hade inte ens haft sex. Annars var han en guldkille på alla sätt som värnade om sin flickvän på alla sätt. Lite för snäll bara. Petra kände att hon fortfarande ville göra så mycket, och framförallt resa.
Kvällen startade med att de for till Bollnäs på Långnäsparken där de mötte en massa grabbar som de dansade och skojade med. Petra såg Åke P ,flirten från Folkan. Han kom gåendes hand i hand med en tjej (Ha, det var det som varit hemligheten. Han hade tjej den jäkeln).
Det var tråkigt tyckte tjejerna och vände bilen mot Söderhamn. Frusna både till händer och fötter (trots att det var Maj) återvände de efter ca 1 timme till hemstaden. På hemvägen plockade de upp en kille som liftade. Han kallades för ”Bäsen” och var ganska okänd för Petra. De släppte av tjejerna och for sedan upp mot hans hemtrakter. Det visade sig att han visste massor om henne, och att han haft ett gott öga till henne.(Det hade hon missat totalt!!)
Innan hon startade bilen ville han ha en kram och stal en puss, och något förvånad pussade hon tillbaka.(Han smakade snus och brännvin).Petra far hemåt glad i hågen ,något förvånad över slutet på kvällen. När hon kommer hem till barndomshemmet lyser bara en enda liten lampa i köksfönstret. Hon försöker smyga in ,men naturligtvis vaknar alla hundarna och de skäller som besatt. Mamman ropar ner i trappan att hon skall låsa. Nattmössa på och god natt!!

På Söndagen ringer hennes kompis Pia och frågar om hon vill följa med till flygflottiljen F15, och spana in militärgrabbar. Klart hon vill!! Snabbt på med kläder, lite smink, och några drag genom håret med borsten. Snart hör hon en tutsignal ute på gården ,och ser Pia som kommer för att hämta henne. Hej och hå vad grabbar det var på F15!!! Det fullständigt drällde av sötnosar!!! Efter några timmar skjutsar tjejerna Petra till stationen för att återvända till Stockholm. I lägenheten sitter Ola med Katta. De har roat sig med att äta upp alla rånen Petra laddat skafferiet med, och det är jättestökigt överallt. Petra inser rätt snart att Ola (och Katta???) sovit i hennes säng. Hon slänger på sig träningskläder ,och skiter i alltihopa för att istället dra ut på en lång springtur. När hon återvänder är lägenheten tom. I duschen sätter hon sig ner på golvet ,och tårarna rinner. Så det var orsaken till Olas underliga beteende. Han var tillsammans med Katta igen!! Petra började röja upp i röran efter de andra, och inser snart att de inte diskat på hela helgen. Hon står och svär medan hon diskar, och mumlar för sig själv. ”En jävla hushållerska är vad jag är. Fan, fan, fan!!” Fortfarande rinner förödmjukelsens ,och sorgens tårar på hennes kinder. De går inte att stoppa hur mycket hon än försöker. Hon tänker på hur roligt det skall bli till helgen när hennes kompisar hemifrån kommer på besök. Efter tandborstning lägger hon sig i sängen, och läser en bok.

En telefonsignal väcker Petra morgonen därpå. Det är hennes kompis Ante som vill ha med henne på MC-semester i sommar. Han har bytt sin lätta motorcykel till ett tungt sjabrak som har gott om plats för två. Hon ber att få återkomma, och avslutar samtalet för att sedan slänga i sig frukost. En tjej som Petra fått tag igenom en kontaktannons i gula tidningen ringer. Hon heter Lill och är tillsammans med en grekisk kille som heter Nikos. Nu vill hon ha med sig Petra ut i helgen, och godtar inte ett nej. Eftersom Petra är lite avig mot utländska killar vill Lill att de skall gå på ett grekiskt ställe som heter Miklagård. Hon vill bevisa att killarna är minst lika trevliga som svenska. Låt gå tänker Petra, det kan kanske bli kul, men framförallt intressant. Efter sin halvårsvistelse i Gävle hade hon ändrat mening totalt om utländska killar. Där klev de in helt apropå i telefonhytten när hon stod och pratade. De var fräcka i munnen, och pratade mycket sex. Väldigt gåpåiga på alla sätt, och ibland otrevliga.
Ja, det här skulle nog bli ett äventyr!! Ola kom in genom dörren när hon stod och pratade med Lill. Han slängde av sig jackan på golvet innanför dörren, och stönade .”Gud vad jag är hungrig!! Finns det någon mat??”. Med ett snabbt hopp satt han i stolen vid bordet. Petra blev arg!! Och sade ” Tror du det här är någon jävla restaurang?? Fixa din egen mat vet ja. Eller be din flickvän hjälpa dig” Hennes hjärta smärtar till, och hon lutar sig över bordet för att få stöd.
Ola reser sig upp och frågar vad det är som är fel, medan han sätter sin hand över hennes axlar. När hon inte svarar eftersom hon har sådan värk ,och kippar efter luft vänder han hennes ansikte mot sig och frågar om igen ”Vad är det för fel?? Herregud tjejen du är ju likblek. Har du ont?? Var??” Frågorna haglade, och han släppte inte greppet över axlarna.
Petra fick tillbaka andan, och smärtan i hjärtat försvann. Först ville hon inte säga något, men insåg att det inte längre gick att hemlighålla det som hände. Han fick henne att lova att söka läkare innan han slutligen släppte henne efter att ha gett henne en puss i pannan. De åt en uppvärmd pizza som de hittade i frysen. Satt på varsin sida av bordet med tallriken mellan sig. Snart hade pizzan försvunnit ner i deras magar, och de satte sig framför tv:n under tystnad. Petra försökte lätta upp stämningen lite genom att berätta om gymbesöket hon gjort på dagen. Hon hade haft tanken att gå hem och stretcha efter passet, men det blev lite dåligt med det.
För en gång skull stannade Ola hemma, och under kvällens gång kikade han då och då på Petra som satt i soffan och läste samtidigt som hon då och då kikade på tv:n.
Till slut kröp de ner i varsin säng efter en snabb kram.

På jobbet började Erik lägga in stötar på Petra. Han höll sig nära, och skojade och pratade hela dagen. Butiken var fylld av folk hela dagen, och många söta pojkar kom in. När dagen var över, och hon cyklat hem såg hon att golvet var täckt av massor av brev. Det var alla hennes brevvänner som skrivit till henne. Nu ville de veta hur livet var, och vad som hänt. Hon tog på sig träningskläder och gick ner till gymet där ett hårt pass gicks igenom. När hon tränat klart satte hon på sig en tjock jacka, och gick på skakande ben tillbaka till lägenheten för att duscha. Hela hon darrade av ansträngningen. Det ömmade och värkte överallt!! Efter en macka framför tv:n beslöt hon sig för att svara på alla breven hon fått. Det blev många och långa brev som skrevs den kvällen. Plötsligt ringer det. Det är Olov en kille hon mötte ute. Han har hittat hennes telefonnummer i sin plånbok och blivit nyfiken. Petra minns bara lite vagt en ljus lockhårig söt kille. Trodde inte han skulle höra av sig. De avslutar samtalet med ett vi hörs, och han lovar ringa igen. Petra beslutar sig för att ta ett varmt bad för att lindra värken i sin kropp.
När hon krupit ner i badet hör hon nycklarna i låset, och Ola med Måns i sällskap kommer in.
De sätter sig i vardagsrummet med varsin pizza. Hon hör att de sitter och pratar. Långsamt sjunker hon ner i badet igen, och allt blir tyst!!

Fredagen kom och efter ännu en dag i kassan var det dags för hemgång. Ikväll skulle Petra och Lill träffas för första gången ,och gå ut på krogen tillsammans. Hon duschade och fixade till sig på jobbet för att ta bussen till stan. Klockan var redan 22 när de äntligen sågs. De träffades på T-centralen vid bögringen som den kallades. Hon var en söt tjej som såg lite utländsk ut. De gick till ett grekiskt ställe som hette Miklagård. Kvällen blev mycket trevligare än hon föreställt sig. De träffade Lills grekiska killkompisar (en var en fd till henne), och de fortsatte till Solna för att gå på ett annat grekiskt ställe. MEN om Petra bara vetat vad som väntat hade hon aldrig gått vidare……

Kapitel 8
Petra märkte att Lill flirtade med en utav killarna, och tänkte för sig själv att det var underligt eftersom hon var tillsammans med den killens kompis (hennes pojkvän var inte där). De satt i baren och pratade med de grekiska killarna hela kvällen ,och när stället stängde klockan tre for de hem till en dem. Lill försvann ganska snabbt in i ett sovrum med honom hon flirtat med, och Petra hade full sjå att freda sig för de andra som mest flinade när hon sade ”Nej, låt bli mig!! Jag är inte intresserad!!” Jannus som var den som hela kvällen lagt ut sina krokar för Petra började smeka henne på låret. Hon tog bestämt bort hans hand, och började resa sig. Han tryckte ner henne i soffan igen, och sade att han inte skulle röra henne om hon inte ville. Frågade om hon var rädd. Petra började känna ett obehag sprida sig i kroppen. Kände med varje por att hon var livrädd!! Ville bara ta sig därifrån…NU!!!! Svetten började rinna i hennes panna, och magen började göra volter. Efter en stund öppnades dörren till sovrummet, och ut kom en halvnaken Lill med håret på ända. Hon frågade vad som hände, och tittade runt i rummet på grabbarna. På en sekund hade hon förstått vad som hände, och sade åt dem att lägga av. ( Hon hade inte förstått allvaret i det hela ännu, trodde att de bara höll på att larva sig).Petra tog tillfället i akt och reste sig upp från soffan med ett ryck. Jannus hann inte med, men de andra reste sig också upp. Lill började klä på sig, och försökte styra till sitt hår så gott det gick utan kam. Hon kunde se att Petra var upprörd, men förstod inte riktigt varför. De tre killarna började gå mot ytterdörren och pratade sinsemellan på grekiska medan de då och då skrattade.(Petra tyckte de skrattade lite rått, och undrade vad som sades). Nu hade hon tröttnat och ville därifrån!! Hon plockade upp sin jacka från hallgolvet och tänkte gå ut när plötsligt en av grekerna tar tag i henne bakifrån. De andra sluter upp runt henne ,och tar även de tag i henne. Petra hör Lills röst ute i vardagsrummet, den är gäll, och frågande. ”Vad faan gör ni?? Släpp henne!! Låt henne gå!!” De tre vännerna tittar på varandra och Jannus som håller hennes ena arm säger ” Jag vet att hon vill ha sex med mig. Svenska tjejer är sådana, det vet väl alla!! Vem vill missa ett ligg med mig??” Han skrattar och tittar på Lill.
” Förresten var du själv inte så svårflirtad heller!! Du har ju för faan kille!! Jävla horor…det är ni allihop. Bara ute efter kuk!! Flirtar och jävlas.” Han började ta av sig jeansen. Petra hörde att han spände upp sin livrem, och började få totalpanik. (NEJ!!!! Inte jag !!! NEJ! NEJ! NEJ!).
Plötsligt kände hon att greppet de haft om henne lossat lite, och passade på att slita sig loss för att sedan i vild panik kasta sig mot dörren” gode gud låt den vara olåst”. Dörren kastades upp med en smäll, och Petra slängde igen den för att sedan springa fort, fort nedför trappan under tiden som hon skrek högt.” HJÄLP!!! Jag blir våldtagen!!!” Ingen kom efter henne, ingen granne öppnade för att kolla vad som hände, och när hon till slut flämtande kom ner till tågspärrarna insåg hon att det var över. Gråtande bad hon om en biljett till Edsberg, och klev sedan på tåget fortfarande med andan i halsen. Så jävla nära, så fucking jävla nära. Hon förbannade sig själv för att hon varit så idiotisk och följt med tre främmande killar till en lägenhet. Lill kände hon ju inte, men hade ändå trott att det var en bra tjej. De hade träffats idag för första gången, och hon verkade ju shysst. Sååå jävla blåögd hon varit. Hela vägen hem satt hon och darrade med sceneriet över det som hänt körandes om och om igen i hjärnan som en film. Lägenheten var tyst, och det enda som hördes var Olas snarkanden. Hon klarade inte av ytterligare en konfrontation ikväll så hon gled snabbt ner mellan lakanen ,och sov snart. Utmattad och rädd!! ”Imorgon” var det sista hon tänkte.” Imorgon berättar jag för Ola”

Morgonen därpå vaknade hon av Olas stök ute i köket. Hon låg och lyssnade på hans hummanden och orden han sjöng med jämna mellanrum. Det var Beatles låt Yesterday som spelades på radion. Då beslöt hon sig för att inte berätta vad som hänt. Hon kände sig dum som följt med Lill och grekerna utan att ha ett hum om vem de var. Det skulle aldrig mer hända, och hon hade ju klarat sig. Om än med nöd och näppe. Om dörren varit låst hade vad som helst kunnat hända. Nu måste hon gå vidare…utan att se sig om. Tänka sig för innan hon följde sina impulser. Tyvärr var det ju inte första gången hon varit illa ute. Det hade hänt förut…därhemma när hon liftat. Den gången klarade hon sig tack vare att hon sade till mannen hon liftade med att hennes mamma skulle ringa polisen om inte Petra anlänt inom en viss tid. Som tur var blev mannen rädd, och bad snabbt om förlåtelse för att han ens tänkt tanken att antasta henne. Snabbt lämnade han av henne därhemma ,och gasade sedan iväg.
Hon berättade aldrig om händelsen för sina föräldrar, men blev lite försiktigare med att lifta. Efter ett tag hade hon förträngt händelsen, och började om igen lifta hit och dit över Sverige. Det var ju kul, och ett snabbt sätt att ta sig fram. Ibland blev det mycket gående, men oftast var det ju vackert väder och bara skönt att promenera ett tag innan man fick lift. Allt det här låg hon och tänkte på när hennes kropp sakta kom till liv. Träningsvärken som hon fått efter gymbesöket var lika intensiv fortfarande, och greppet Jannus tagit runt hennes armar hade gett två stora blåmärken. Det syntes precis hur han hållit henne. Som två stora lila tatueringar. Ett ögonblick tänkte hon springa ut i köket, slänga sig i famnen på Ola, och berätta allt, men sansade sig, och började istället klä på sig. Trots att det var varmt ute satte hon på sig en långärmad tröja för att dölja blåmärkena hon fått. Efter en snabb titt över resten av kroppen såg hon att det var det enda minnet från gårdagens bravader. Hon hade haft en vansinnig tur!! Petra lovade sig själv att aldrig, aldrig mer råka ut för något dylikt, och att försöka att undvika att följa med okända killar hem. Även om de var själva kunde de vara starka nog att göra illa.
Det kändes konstigt att tänka så…alltihop kändes som en konstig mardröm. Till slut insåg hon att Ola hört henne och att hon måste gå ut. Han hade fixat frukost till dem båda, och var go och glad. Frågade hur gårdagen varit, och om hon haft kul. Petra försökte låta glad, men hörde själv hur det skorrade falskt när hon sade att hon haft jättekul, och att Lill varit jättetrevlig. Han tittade lite frågande på henne eftersom han hörde att gråten stockade sig i halsen på henne. Vid 12 kom Helena och Mia med all sin packning. Det blev stort kramkalas och presentationer. Tjejerna hade fått veta allt om Olas konstiga beteende, och kollade honom lite extra märkte Petra. Stackars honom…tre pladdriga hälsingetöser på halsen en hel helg!!
Nåväl, han kanske skulle till sin tjej (Eller?? Var han fortfarande singel??).
Tjejerna packar upp under stort stoj och glam, sedan drar de in till Gröna Lund där de har en helkväll. Dansar så fötterna värker!! När det stänger går de nedåt t-centralen efter att i sista minuten hunnit med grönanbussen tillbaka till city. Då möter de plötsligt en mer eller mindre packad Ola som glatt kastar sig runt halsen på dem. Han pladdrar oavbrutet, och flirtar med Petra. Allihop hoppar på nattbussen hem, och några stationer senare hoppar Olas kompis Måns på med ytterligare en kille i sällskap. En tystlåten sak, som kallas för ” Mellis”.
Allihop hamnar i Edsberg, och det blir nästan morgon innan Måns och ”Mellis åker hem. Helena och Mia sover i Petras säng, och Petra sover i soffan.

Tidigt nästa morgon vaknar allihop av att någon står och bankar på ytterdörren. Petra slänger en blick på klockan, och ser att den bara är 7. Vem i all sin dar??? Utanför står Erik och hans brorsa Håkan som bjuder in sig själva på frukost. Ola blir ursur och kryper snart ner i sängen igen. Tjejerna blir presenterade för grabbarna, och snart sitter ett glatt gäng runt bordet och käkar te och mackor. Erik är trött och vill snart dra vidare hemåt. När dörren stängts bakom dem tittar tjejerna på varandra och börjar skratta. De skyndar sig att krypa ner i sängarna för att få lite sömn. Killarna hade fest på G i Hagaparken, och bjöd med allihop, inklusive tröttmössan Ola som i alla fall hade hyfs nog att hälsa innan han lade sig igen. Det blev tyst i lägenheten, och klockan var 12 nästa gång de öppnade sina blå. Eftersom det är den 27 Maj ringer Petra och gratulerar sin lillasyster Maja som fyller 14 år idag. På eftermiddagen drar de till Skansen och tittar på djur, men ledsnar snart och far hemåt igen. Med sig har de en STOR påse smågodis som de ligger framför tv:n och trycker i sig. Till slut mår de bläää, och beslutar sig för att krypa till kojs nöjda efter en toppendag.

På måndagen jobbade Petra hela dagen, och kom inte hem förrän nio på kvällen. Mia och Helena hade varit på stan och shoppat hela dagen ,och var trött i fötterna. De visade upp sina fynd för henne, och sedan gjorde allihop olika frisyrer och uppsättningar på varandra. Reijo ringde och ville träffa Petra. De pratade i en timme om allt möjligt, sedan bestämde de att höras i veckan för att ses. Egentligen ville hon slippa, men …killen var ju snäll. Plötsligt ringer det igen, det är John killen från kontaktannonsen som hon svarade på för ett tag sedan. Han vill också ses, gärna i veckan som kommer. De pratar om att gå på Gröna Lund innan de säger hejdå. Ola har inte kommit hem ännu trots att klockan passerat tolv. Han kanske inte orkar höra på deras pladder?? Allihop är trötta, och lägger sig i sina sängar.

Dagarna med Helena och Mia rasade förbi ,och Ola var ofta med i deras gäng. En natt satt de och spelade kort tills två. Petra satt nära Ola, kände värmen från hans kropp och ville ha honom. Åtrån låg i luften, men båda två försökte hålla sig på sin kant (så lätt det nu är i en trång soffa). Hon funderade ofta på vad som gått fel, och varför han agerat som han gjort. Frågan hade legat på hennes tunga flera gånger, men hon var rädd för svaret. Hade hon bara varit ett substitut för Katta?? Soffan var hård och kall, men imorgon skulle tjejerna åka hem till sitt igen. De hade haft jätteskojigt under tiden de varit här. John ringde igen, och de bestämde träff på Gröna Lund på lördag. Han berättar att han har glasögon och mustasch. Jisus, den ena värre än den andra. Mustaschprydda karlar var inte hennes ideal precis, men han skulle få en chans att visa vem han var.

På onsdagen vaknade Petra av att klockan ringde om och om igen utan att Ola stängde av den. Till slut gick hon in i vardagsrummet och skakade på honom. Yrvaken (och förbannat sexig) vaknade han till slut och klev motvilligt upp. Hon hade lekt med tanken att väcka honom med en puss, men sansade sig. Fnissande för sig själv gick hon ut i köket och fixade frukost till dem båda, sedan cyklade hon till jobbet medan Ola tog bilen. Ryggen på henne värkte som attan av allt sovande i deras hårda soffa. Inatt hade hon sovit som en gud.

Det var dags för ännu en sejour till lilla Söderhamn, och Petra packade väskan om igen.

Kapitel 9

Juni kom med härlig sommarvärme, och Petra förbannade det faktum att hon skulle hem igen.
Som tur var skulle hon åka hem bara över en dag. Torsdagen klev hon upp tidigt, tidigt på morgonen för att ta ett morgontåg hemåt. Mamman mötte, och när de kom hem var det bara på med overallen och ut i potatislandet för att hjälpa till med sättningen. Det var rätt skönt att jobba med kroppen tyckte Petra. Att sitta i kassan är kul, men inte speciellt ansträngande. Hon var van att jobba hårt med kroppen eftersom de alltid haft jordbruket i släkten och alltid hjälpts åt med allt. Pappan var född där, och hade redan som femåring hjälpt till med allt som behövdes göras. Han hoppade mellan traktortramporna eftersom han varit för liten, och inte nått till på annat sätt. När han sedan blev stor nog satt han ofta på en skramlig ,skakande traktor körandes runt, runt för att så eller skörda. Som 65-åring var han slut i kotorna pga allt tungt arbete som barn, och fick diagnosen utsliten och oreparabel. Petra kände att det inte var något för henne, men redan nu i unga år hade hon fått skador från ridningen och fotbollen.
Hon ringde sin ungdomskärlek Nollan för att gratulera på 20-årsdagen, men fick inte tag i honom. Petra lånade bilen och for in till staden till Mia när de jobbat klart, men återvände redan vid 12 eftersom de inte hittat något att göra. Söderhamn var tyst och tom .Gatorna var tomma, likaså grillen som brukade vara fylld med glass och korvsugna människor. Enstaka bilar åkte sakta över busshållplatsen då och då. Hon kände ett sug i kroppen efter Stockholm där allt roligt fanns. Vilken tur att hon flyttat. De skildes åt med en kram, sedan for Petra hem till föräldrarna för att sova. Imorgon skulle hon åka hem igen…puh!! Gud så skönt!!

På fredagen tar hon en iskall dusch sedan tog hon sjubussen till Söderhamn för att ta tåget hem. Tyvärr har det hänt en olycka så tåget är försenat och går inte förrän elva!!!
Vad i helvete gör man i en död stad klockan åtta??? Inte ett liv någonstans!! Petra tog till slut sin tillflykt i en fönsternisch inne på stationen där hon kröp ihop och läste en bok hon precis börjat på. Hennes långa mörka hår låg som en man över axeln, och hennes magra ben(hon hade nog förlorat ytterligare några kilo nu) dinglade mot det gamla slitna elementet under fönstret. Med ena handens fingrar trummade hon oavbrutet mot bokryggen. Stationen var öde och bara en gammal sliten man som satt i biljettluckan hördes då och då harkla sig. Snart var hon djupt försjunken i berättelsen och hörde eller såg inget av omgivningen.
Tiden gick fort ,och snart var tåget där för att ta henne till storstaden. Väl hemma igen gjorde hon en raid på stan för att skaffa något fräscht till kvällen. Det blev en snäv svart kjol och en turkos stickad tröja. Efter en snabb dusch och lite smink for hon till city för att träffa Kajsa. De gick på Brittannia, men avvek snart eftersom det var alldeles för mycket fylla. Nästa anhalt blev Glädjehuset där de snabbt gick förbi kön för att strax stå på dansgolvet och stuffa järnet. Det här var livet !! De andra i vårt gäng anlände snart ,och anslöt till oss på golvet. Petra satt och vilade sina stackars fötter när hon plötsligt blir uppbjuden av en lååååång ljus jättesöt kille. Stackaren inser att Petra är en mycket kort (163 över jorden) tjej när hon reser sig, men håller masken och tar henne under armen för att leda henne till dansgolvet. Trots längdskillnaden går det hyfsat bra att dansa tills det blir tryckare och Petra hamnar i hans mage med ansiktet. Hon tackar för dansen och går mot sina vänner, men blir stoppad av Mats som han heter. Han sticker till henne en lapp med sitt namn och nummer och ber henne ringa. Förvånad talar hon om för Kajsa vad som hänt, och de sitter ner ett tag för att hämta andan. Efter ett tag kommer Mats och frågar om det är okey att han sitter hos dem. Tjejerna gör plats mellan sig, och snart har de fått veta att killen ursprungligen kommer från Piteå (det har Petra redan hört på hans härliga dialekt), tävlar i motorcross och jobbar på ett företag med delar till crossar. Han bor i Uppland Väsby och måste därför fara hemåt innan sista nattbussen gått.
När natten närmar sig slutet lämnar tjejerna stället med värkande fötter efter ännu en häftig natt. De slänger av sig skorna och går barfota till busshållplatsen under jubel från ett gäng killar som också varit på Glädjehuset. Klockan hinner bli fem innan hon ligger i sin egen säng. Hon hör att Ola är hemma, men han sover som en baby. Ännu en gång får hon lust att ge honom en puss. Fasiken också, att livet skall vara så komplicerat, men hon har gjort som hon bestämt. Inga nattliga besök hos killar. Hon vågade inte ta några risker. Den där Mats var ursöt och himla trevlig. Återstår att se om han ringer. Hon hade svårt att komma till ro. Tankarna okkuperade hennes hjärna totalt, och ron ville inte komma.
Sista gången hon tittade på klockan bredvid sängen stod den på sju. Det var det sista hon mindes.

På lördagen var det en stuptrött tjej som efter att knappt ätit någon frukost segade sig iväg till jobbet. Hon vinglade till med cykeln, och var nära att krocka med en stolpe. Hm..var hon lite bakis månntro?? Kajsa hade lurat i henne några lakritsshottar (det var ju inte speciellt svårt, de är ju så goda). Resten av cykelturen gick utan några fadäser ,men när hon ramlade in på jobbet tyckte de att hon såg väldigt sliten ut. På dagen ringde en kille hon hade träffat på natten som hette Björn. Han ville ha med henne på fest, och accepterade inte ett nej. Petra sade skrattande att hon nog egentligen skulle ha en hemmakväll eftersom hon var så sliten. Fötterna kändes som om hon hoppat i glödande kol, och huvudet mådde nog egentligen inte heller så bra kände hon. Men, vad sjutton…klart tjejen skall på kalas tänkte hon, och sade att de skulle höras till kvällen. På eftermiddagen klädde Petra om för att gå på blinddaten med mustaschprydde John. Efter att hon väntat en stund ser hon en kort mustaschprydd tunnhårig kille komma emot sig med långa fasta steg. Mycket riktigt är det han. Petra har svårt att hålla sig för skratt, herregud killen är ju en supernörd, och det värsta av allt. Han tror att han är guds gåva till kvinnorna, och skryter om alla blindträffar han haft, och om alla kvinnor som alltid jagar honom. Det tar inte ens en timme för Petra att göra sig av med problemet John. Hon hittar på en nödlögn, och skyndar sig sedan hemåt. Less på livet och trött!! Hemma i lägenheten kröp hon i en mysoverall och satte på sig tjocka raggsockar för att sedan lägga sig på soffan och slötitta på tv. Ola kom hem på natten med sin kompis Kase ,och de spelade kort tills tidigt på morgonen. Petra lade sig och sov, men funderade på om Ola skulle komma på natten (han satt och drack whisky). Funderade på hur hon skulle agera om det skulle bli så, men tänkte att det som händer, det händer. På natten ringer telefonen, och hon hör att Ola svarar. Han kommer in och väcker Petra som snart hör att det är Björne. Han är onykter och börjar tjata om att hon skall komma dit. Petra nekar, och försöker snällt avspisa hans inviter. Till slut lägger han på efter ett vi hörs. Strax sover hon som ett barn igen. Hopkrupen i fosterställning, med kudden mellan benen.

Dagen efter var Ola trött!!! Om och om igen väckte Petra honom. Strax sov han, och proceduren fick göras igen. Till slut kom han upp, men fick skippa frukosten eftersom han var så försenad. Petra sov till tio innan hon masade sig upp. Björn från gårdagen ringde och bad om ursäkt för att han ringt på natten, men ville gärna ses. Bara inte just idag eftersom han var så förbenat trött. Efter jobbet tänkte han åka hem och sova. Morgondagen passade bättre däremot, och de bestämde träff utanför hennes jobb. Petra ringde till Mats killen från Väsby. Han skulle ut och springa med sin tjej….Hm…Han hade alltså tjej det kräket!! Det hade han inte nämnt ett ord om när de träffades. Besviken rev hon sönder hans lapp, och ringde upp sin väninna Helena istället. Ola och Måns kom hem ,och de käkade hämtpizza hela gänget. Petra längtade efter en famn att krypa in i, och en kille att tycka om. Ola hade gjort henne grymt besviken, och ibland ville hon bara att han skulle flytta. Allt var så mycket enklare när de inte sågs. Hon hade blivit kär i honom, och de hade haft jäkligt bra sex. Det var en ny erfarenhet för Petra som varit oskuld tills för cirka ett år sedan. Hon hade liksom sparat sig till Kase från Hudiksvall, men allt hade blivit så fel. Till slut skällde hon ut honom, och flydde till Stockholm. Saknaden efter honom var stor. Även om de inte haft ett riktigt förhållande någon gång kunde hon inte glömma honom. Hon kände ända ner i tårna när de sågs. Det var inte åtrå som med Ola, utan något djupare odefinierbart som kändes ända ner i själen. Varje gång de sågs och han stampade på hennes hjärta tyckte hon att en bit föll bort. Hon hade aldrig mött någon som kunde kyssas som Kase, han sög ut hennes vett och sans. Livet kändes som en stor karusell när de kysstes. Några gånger hade hon försökt förklara vad hon kände för honom ,men oftast skrattade han bort det, och pratade om något annat. Han var en buse och stor don Juan ,men hon älskade denna kille så mycket. Den här dagen hade hon känt en speciell längtan efter någon att älska. Hon till och med tänkte på att ha barn med någon. Skulle hon någonsin få det???

Söndagsnatten tillbringade hon och Ola i sängen masserandes varandras ryggar. Han fick stånd, men försökte dölja det. Petra myste. Hon påverkade alltså honom så mycket. Kelsjukt jävlades hon lite grand med honom genom att gnida sin kropp som en spinnande katt mot hans. De skildes åt med ett god natt vid 2-tiden utan att något hände. Petra tyckte det var både bra och dåligt, men var rätt nöjd med att ha retat upp honom så pass. Snart sov hon i sin egen säng med ett stort leende på läpparna.

Måndagmorgon satt de på varsin sida av bordet och åt frukost när hon satte upp sin ena fot på hans stol för att reta honom lite. Hon gned nästan omärkligt stortån mot hans allra heligaste, och märkte att han höll andan, men inget sade. Sakta flyttade hon foten tills den låg mot hans ena lår, stannade och rörde sedan tån i cirklar. Sakta, sakta flyttade hon tillbaka sin fot till ursprungsläget, sedan tog hon bort den. Ola satt alldeles tyst. Tittade bara på henne med sina stora blågröna ögon, och hon drunknade….För sig själv satt hon och tänkte” Herregud karl, ta mig!!! NU!!! Take me to your bed, or lose me forever!!!” Det bultade i hennes underliv av åtrån hon kände. Hon retade inte bara honom ,utan även sig själv när hon rörde vid honom, och kände att han tände. Allt hon gjorde ,gjorde hon utan att egentligen tänka. Sex var egentligen rätt enkelt, och härligt!! Dessvärre var hon tvungen att åka till jobbet, men eftersom de jobbade tillsammans blev det en dag i åtråns tecken. Små nästan omärkliga smekningar över bar hud. En blick som varade någon sekund för länge. Ett snett leende, och ord som lekte med fantasin. Ändå såg alltihop rätt oskyldigt ut i de andras ögon. Caroline frågade Petra om något hänt eftersom Ola verkade så grymt glad och uppåt. Han stod i charken och sjöng när han diskade hörde de när de gick förbi innan stängningsdags. Tjejerna skrattade och det blev tyst därinne, men bara en stund, sedan var han igång igen. Precis innan de skulle låsa kom Eivor och sade att Petra hade telefon, det var en kille. Fundersam gick hon och tog telefonen. Det var Björn som sade att han skulle komma förbi ikväll med en polare i sällskap. Petra kände att hon hade någon infektion på gång i kroppen. Halsen kändes som sandpapper och öronen värkte. När hon cyklade hem genom skogen kände hon att huvudet började bulta och förstod att förkylningen var ett faktum. Typiskt!!! Eftersom hon skulle få besök röjde Petra upp och tog en dusch. Hon var fortfarande våt i håret när de kom. Björn var en mörk lång kille, och hans polare Benny var liten och ljus. De blev sittandes i köket pratandes om livet, och nöjen. Björn säger att de skall till Bennys föräldrar en sväng, men att de återkommer. Han bad henne vänta i lägenheten så skulle de komma förbi och plocka upp henne för att sedan fara vidare på äventyr (de hade pratat om ev utgång). Petra satte sig i soffan med boken hon höll på att gå igenom, och tiden gick. Ola kom hem, och sade skrattande att naturligtvis hade hon blivit blåst!! Inte skulle de komma!! Hon satte sig ner med ett brev hon fått från sin brevvän Kim i Norge. Det tog lite tid att gå igenom, inte lätt att läsa norska. Egentligen var han ett fling hon stött på därhemma på stranden för några år sedan. De hade strulat lite oskyldigt (hålla handen, pussats och sådant) och sedan hållit kontakten lite sporadiskt genom ett brev då och då. Hon kom knappt ihåg hur han såg ut. Klockan 10 gav hon upp och sminkade av sig. Ola satt i soffan och såg flinande på när hon drog av sig klänningen hon tagit på för att vara lite kvinnlig för en gång skull. Petra ägde knappt en klänning. Hennes favoritplagg var ett par gamla urslitna jeans hon fått av en killkompis för länge sedan, men då och då gjorde hon ett försök att bejaka sin kvinnliga sida. Som idag till exempel. Nu fick hon ju aldrig chansen att visa upp den (nåja, Ola fick se den, och det var väl inte fy skam). Hon lade sig i sin säng med boken som nu snart var slut. Naturligtvis handlade den om kärlek. Till slut låg hon med tårarna rinnandes i ögonen så hon knappt kunde urskilja orden i boken. Hon grät åt allt!!! Våldtäktsförsöket( som hon försökte förtränga), Ola, Kase, det sorgliga slutet i boken, ja allt!! Till slut lade hon ner ansiktet i kudden för att inte Ola skulle höra hennes gråt. Snyftandet övergick till hulkanden, och snart hade hon somnat.

Dagen efter vaknade hon med en hals som var full med taggtråd. Åtminstone kändes det så. Upp och hoppa tänkte hon, käkade snabbt frukost och cyklade till jobbet. Det blev en låååång dag. Förkylningen blev värre allteftersom dagen gick. När hon äntligen slutade for hon raka vägen hem, och kröp ner i ett kokhett bad för att försöka kurera sig. När hon kom ut från badrummet såg hon något som petade ut under hallmattan. Det var ett kort från Micke som hon haft ett förhållande med i Gävle. Vad kul att han hörde av sig!!! Hon hade snabbt förstått att han var en guldkille, en sådan som man gifter sig med, och det skrämde henne. Han hade ju också varit oskuld när de träffades ,och de kom aldrig riktigt till. Allt blev så konstigt eftersom hon samtidigt träffade Kase då och då. Till slut sade hon till honom att det var slut, och stackaren förstod ingenting. Ibland var hon en riktig häxa!!! Petra ville inte vara sådan, men ibland blev allt så fel. Det var svårt att veta vad som var rätt!! Tänk om Mr Right var någon annan??? Förresten hade hon jättesvårt att binda sig, ville hela tiden vidare. De som kände henne ansåg att hon var rädd för kärleken. Klockan blev elva, och ingen Ola kom hem. Sov han hos Katta?? Träffades de överhuvudtaget?? Hon vågade inte fråga honom, utan luskade lite med Måns och de andra då de var och hälsade på. Förresten hade Måns sagt en gång att Ola var tänd på Petra, men att han var rädd för ett förhållande med henne eftersom hon hade en sådan frihetslängtan. Han sade inget mera om det någonsin, bara dessa enda ord. Petra ville gärna ställa Ola mot väggen, men…
När hon låg i sina tankar hade hon inte hört ytterdörren låsas upp, och plötsligt kom Ola och kröp ner i hennes säng. Han sade ingenting, bara höll henne, hårt, hårt. Han smekte hennes kind medan han tittade henne intensivt i ögonen. Sakta gled hans hand bak mot hennes rygg, och han masserade omväxlande hårt, omväxlande mjukt. Petra njöt av hans stora mjuka händer. Hon lade sig på mage, och drog undan håret som fallit över ryggen. Hon putade lite grand med rumpan och kände att han var hård. Aha, han ville lika mycket som henne, men banne mig han skulle få något. Det var hennes tur att få njuta. Efter att han masserat hennes rygg färdigt fortsatte han ned mot hennes rumpa. Herregud vad hon ville…. När han i cirklar närmade sig hennes vulva drog hon sig ifrån honom och satte sig upp. Hennes bröst gungade sakta när hon kröp ur sängen för att gå in på toaletten och hämta andan. Oj, så nära det varit att hon fallit!! Nöjd med sig själv gick hon in i sitt sovrum som nu var tomt. Hon kunde fortfarande känna hans doft som fanns i hela sängen, och drog in den genom näsborrarna för att sedan sucka djupt. Skulle de någonsin kunna få en vanlig relation. Hela han andades sex.

Kapitel 10

Fredagen kom med hosta och snor som inte ville ge med sig. En något yrvaken Ola med håret spretande åt alla håll tittade in och sade god morgon. Petra drog täcket över huvudet och fortsatte sova. Till slut insåg hon att det var mer än dags att kliva upp, trädde en t-shirt över huvudet, och slängde på sig ett par jeans. Ett bälte hämtades för att hon inte skulle tappa byxorna som annars lätt halkade över hennes smala pojkhöfter. Hon hade förlorat massor av kilon nu. Det kunde hon se på alla kläder hon hade. Allt cyklande till och från jobbet hade gett resultat även om meningen inte varit att förlora vikt. Hon älskade att röra på sig!! Att springa i skogen som hon gjort förut hade blivit för farligt med den där galningen som överföll kvinnor efter spåren. Hon ville inte utmana ödet ännu en gång. Det kanske inte slutade lika bra den här gången? Pengarna började tryta och hon var tvungen att ligga lite lågt med klädköp( det hade blivit mycket nya kläder på sistone). Att shoppa var ännu roligare när man var smal, och passade i det mesta. På jobbet saknade hon Olas röst och gled in i dagdrömmarnas land ett tag när hon satt i kassan. Tänk om allt varit annorlunda?? Om han varit kär i henne?? Om de blivit ett riktigt par?? Men, då hade han kanske inte varit lika intressant?? Petra gillade jakten. När killen blivit fast försvann hon oftast. Det var många stackare hon hade fått fast, men avslutat förhållandet med innan det ens börjat. Petra var snart 21 och stod med stadiga ben på jorden, och hade sin fasta övertygelse att så som man behandlar andra, blir man behandlad själv. (Tänk om hon ens anat så fel hon hade??)Hon var en blåögd (nåja, melerade ögon som skiftade efter humör)norrländska som faktiskt var ursocial och älskade människor. Att livet bestod av stora och små besvikelser hade hon knappt smakat på i sin trygga uppväxt. Hon trodde alla om gott, och gav mycket av sig själv utan att kräva något i gengäld. En varmhjärtad tös som gärna hjälpte de som inte haft lika tur i livet. Faktiskt var det så att hon ofta drog till sig udda konstiga människor som mådde dåligt både psykiskt och fysiskt. Det var som att hon hade en magnet som fungerade på den typen av folk.
Hon mötte Måns och Ola i dörren på väg ut. De hade varit jättegulliga och fixat mat till henne som de ställt i kylen. Petra kände att det drog och slet i henne, ut, ut, malde det. Hade ingen lust att sitta ännu en natt ensam framför tv:n. Visst ,hon var råförkyld, men att sitta natt efter natt i en stor soffa alldeles ensam tilltalade inte henne. Tanken vandrade och hon undrade var Kase blev av?? Hade han tjej?? Han hade lovat att komma och hälsa på sista gången de sågs, men telefonen ekade tom. Ingen ”Kase”…Fasiken också, det bästa vore om hon aldrig träffat vare sig ”Kase” eller Ola….då hade livet varit MYCKET enklare. Det var svårt att träffa någon ny när tanken hela tiden trillade tillbaks till Kase eller ”Kase” som han kallades av alla. Hon kunde INTE släppa honom. Mitt i alltihopa fanns en längtan efter hennes katt Jesper, och hennes vänner därhemma. När de träffades pratade de alltid om att de andra också skulle flytta till Stockholm, men det var bara ord. Vännerna vågade inte ta steget, och efter några månader kände Petra att hon var så mycket äldre än de andra. Det de tyckte var kul var inte precis hennes favoritsysselsättning. Sakta växte de ifrån varandra för att slutligen knappt ses.
När hon åkte till hemstaden träffades de och gick ut. Väl ute blev det mycket kramar och snack med alla kända och okända intresserade killar. Plötsligt var hon ett ännu hetare villebråd än hon någonsin varit när hon bodde där. Snyggaste killen i stan Barton började plötsligt prata med Petra ute på krogen. Han frågade hur hon trivdes, gav komplimanger mm. Hon fattade ingenting!! Var det för att hon flyttat?? Eller, hade hon ändrat utseende så radikalt?? Visserligen hade frisören hon gått till frissat till henne i en supertrendig snygg och ball frisyr. Såååå mycket Petra. När hon gått ut från salongen märkte hon att folk vände sig om efter henne när hon gick förbi. På tunnelbanan flirtade både killar och tjejer med henne. Antagligen berodde det på hennes androgyna nya look. Solariet började användas kontinuerligt och en fräsch solbränd yta skaffades. Smink användes sparsamt eftersom hon hatade att hålla på och spackla huden med en massa jams. Lite rouge på sin höjd, och mascara som hjälptes upp av eyeliner. Sotsvarta ögon mötte ens blick om man träffade henne ute på krogen, men på fritiden var det knappt smink användes. Onödigt trams var hennes åsikt!!
Dagboken Petra skrev i varje kväll blev tjockare och tjockare av ord. Den blev hennes bästa vän som aldrig ställde några frågor.

På lördagen kände hon att det spratt i benen av danslust, och bestämde sig för att gå ut ensam. Ola och Måns skjutsade henne till Glädjehuset där hon snabbt lotsades in av Alex som stod vakt. På toaletten träffade hon fyra norrländska tjejer som snabbt sade att de tyckte Petra skulle ansluta sig till deras gäng. Sagt och gjort. Kvällen började med att hon träffade en kille som var vansinnigt lik hennes gamla ex Jossi, och likheten var grym. Till slut var hon tvungen att gå fram och hälsa och berätta att han hade en tvilling. De dansade flera danser och umgicks till och från under hela kvällen. Han hette Kent och var en liten don Juan som flirtade med tjejer till höger och vänster under tiden som han jobbade febrilt med att få med sig Petra hem. En kille som kallades Gurra och var televerksarbetare började också flirta med Petra, och hon kände sig lite trängd. Huvudvärken som bara varit lindrig när hon gick ut eskalerade till att bli ett enda stort dån i skallen. Musiken gjorde allting värre, och de blinkande lamporna på discot skapade en begynnande migrän kände hon. Gurra följde henne till Odenplan där han sade hejdå och tog en kram innan de skildes åt. Petra mådde riktigt, riktigt dåligt nu, och började bli rädd att inte kunna åka bussen hem. Om migränen blommade ut skulle hon vara tvungen att kliva av för att spy. Då skulle det ta en hel natt att ta sig hem.
När dörren slog igen bakom henne tackade hon sin lyckliga stjärna för att migränen hållit sig i schack tills bussen nästan hade varit hemma. Från vardagsrummet kunde hon höra Olas andetag. Han lät förkyld han med, snarkade med långa skrapande snarkningar som slutade med en liten snörvling. Det var nog han som smittat henne, eller kanske det var tvärtom??
Hur gärna hon än ville krypa ner i hans säng lät hon bli, och gick istället in i badrummet för att ta bort allt smink och borsta sprayen ur håret så gott det nu gick. Det var så skönt att äntligen ligga i sin säng. På ett kick var hon i drömmarnas land där alla sagor slutar lyckligt, och alla prinsessor får sina prinsar.

Dagen därpå vägrade Petra att överhuvudtaget stiga upp. Frukosten fick hon av Ola i sängen, sedan somnade hon om för att väckas av telefonen. Det var Reijo som ville ses. De bestämde träff på onsdagen om hon skulle vara okey. På eftermiddagen var hon tvungen att gå upp. Cykel till jobbet, och sedan sitta i kassan hela dagen. Snörvlande och hostande försökte hon hålla humöret uppe, men var lättad när det äntligen var hemfärd. Tyvärr mådde Ola så mycket bättre och hade bjudit hem ett gäng kompisar som satt till långt in på natten och spelade kort.
Hon hämtade en burk glass i frysen och satte sig i soffan med dem, men gav snart upp och däckade i sängen istället. Trött, så trött!!

På tisdagen kom Petras gamla hyresvärd in och krävde pengar av henne. Han stod framför hennes kassa och hotade och skrek. Han skulle inte ha ett dugg mer, men skrämde henne rejält. Alla på företaget ställde sig på hennes sida och slängde till slut vänligt men bestämt ut honom från butiken. Under dagens gång ringde han flera gånger och hotade med allt möjligt om hon inte betalade. Till slut föll hon i tårar, och rusade ut på lagret. När hon cyklade hem på kvällen tittade hon sig noga för så att han inte skulle stå och lurpassa på henne. Minsta ljud gjorde att hon ryckte till, och det var en lättad tjej som slutligen anlände till hemmets härd.
Ante ringde och berättade att de skulle åka till Öland på Mc-semester i midsommar. Petra funderade över sin ekonomi…hade hon råd med Ölandssemester?? Hon ringde till sina föräldrar för att kolla hur de mådde, sedan ringde hon Kajsa för att få lite information om vad hon gjort sedan sist. Till sist bakade Petra lite vetebröd och frallor. Ola kom med sin lillasyster Kristina och Måns i släptåg. Det blev nybakade mackor och mjölk till kvällsmål. De blev riktigt lyckade. Kristina sov över här, och det blev en rätt sen kväll innan de till sist somnade.

Petra vaknade av att telefonen stod och skrällde, om och om igen. Hon hade sovit djupt och förstod inte att det ringde. Till slut klev hon upp och svarade lite sömndrucket. Det var Måns som ville prata med Ola. Idag var hennes lediga dag, och hon skulle fara in till city för att shoppa nya kläder. Efter en härlig frukost åkte hon tillsammans med Ola till stan där han släppte av henne vid Odenplan. Hon hittade massor av fina saker bland annat en härligt turkos overall ,och en knallceris overall. Efter en snabbfika fortsatte hon botanisera i boutiqerna och hade snart förstärkt antalet kassar med varor. Allt hon köpte hade knalliga starka färger eftersom hon älskade sådana. Efter att ha kutat runt på stan i x antal timmar kände hon att hon ville hem. Väl hemma ringde hon till Reijo som ville till Gröna Lund med Petra. Efter ca en timme tutade han utanför ,och hon gick ner och mötte honom för att åka in i hans superhäftiga bil. De hade en jätteskojig träff med spöktåg, karuseller (snälla sådana eftersom Petra mådde så förbenat illa av dem),lotterier, och naturligtvis forsbanan. Det var två glada våta människor som återvände till lägenheten på kvällskvisten. Mitt i alltihop hade det börjat ösregna, och ingen av dem hade med sig paraply. Reijo tackade för en kul kväll, och for hem efter att han gett Petra en hård kram. Måns och Ola spelade schack tills sent på natten.

Efter en skön sovmorgon var Petra superpigg när hon cyklade till jobbet. Dagen gick fort med kassajobb, lagerjobb och städande av hyllor ute i lokalen. När hon kom hem hade Ola fixat mat till henne som stod i ugnen på värmning. Det var fisk…bläh!! Hon försökte trots allt att äta lite grand, men …nej…fisk var INTE hennes favoritmat. Hon föste av maten i papperskorgen (försökte dölja den med lite annat skräp för att inte göra Ola ledsen), sedan hoppade hon in i duschen för att fixa till sig inför nattens lekar. Det slutliga valet blev den nyinköpta turkosa overallen som passade jättefint till hennes solbränna. Nöjd med sig själv åkte hon inåt staden där hon gick in på Glädjehuset. Utanför i kön träffade hon Kent som var norrlänning liksom hela hans gäng. Innan hon klev in i lokalen köpte hon ett 120-kort för att få gå in gratis i tre månader. Hela natten blev hon uppbjuden av olika grabbar som tyckte om det de såg och flirtade massor. En del blev lite väl heta på gröten och fick avspisas vänligt men bestämt. Natten började övergå till morgon och Petra började känna sig trött. Då kommer en kille fram och bjuder upp. Han heter Magnus ,och kallas för ”Mankan”. Petra såg en glimt av Björn och Benny, men har ingen lust att prata, och går undan så de inte skall se henne. Plötsligt kommer en kille och tar tag i hennes arm och säger ”Vi skall dansa”. Petra tar handen han räcker fram ,men får släppa den när de går på varsin sida av den spegelfyllda pelaren som står vid dansgolvets början. När hon kommer till andra sidan är killen som bortblåst!! Då tar ytterligare en kille tag i hennes hand och pekar mot ryggen på en ljus kort lite stabbig kille som står och ser sig omkring. ” Han gick ditåt, skynda sig efter!!” I nästa ögonblick är båda försvunna. Petra ger upp, och går fram till pelaren där en söt kille stått hela kvällen ,och bara tittat på alla som dansar. Hon har nu tagit mod till sig och bjuder nervöst upp honom. Han tackar ja, och Petra känner ett pirr i hjärtat. Jisus vilken kille. Han berättar på dålig finlandssvenska att han bara är på besök, och kommer från Finland. Kvällen slutade med pussar och kramar om vartannat. Förälskad och helt på det klara med att det bara blir för en enda natt!! De skiljs åt ,och han säger lite sorgset att det är synd att de bor så långt från varandra. Han tittar in i hennes ögon en sista gång, sedan sätter han på sig jackan och går ut i natten. Petra går upp till discot igen, och fortsätter dansa tills stället stänger. Vid Odenplan tar hon nattbussen hemåt för att plötsligt se finländaren komma gåendes på gatan. En sekund tänker hon att hon skall hoppa av, men sansar sig och sitter kvar. Vill han träffa henne kommer han till Glädjehuset imorgon. Om han nu förstod att hon skulle dit. Så himla konstigt…de klickade totalt kemiskt, men förstod knappt vad den andra sade. Så mycket känslor satte fart!! Undrar om det var likadant för honom?? Klockan hade passerat halv 5 när hon äntligen dök ner i sin säng.

Klockan hade ringt flera gånger när en irriterad Ola slutligen ruskade Petra vaken. Efter en supersnabb frukost slängde hon på sig kläder och cyklade iväg till sitt jobb för att vara kvar där tills fyra, då hon snabbt cyklar hemåt, lägger sig i ett varmt bad och sedan vilar en stund.
Klockan åtta är hon ombytt och klar redo om igen för äventyr. Ensam går hon in på Glädjehuset där hon träffar de norrländska tjejerna från förra helgen. De slår sig ner vid hennes bord, och när dansen börjar stiger de allihop upp för att starta upp den. Petra dansar med flera olika grabbar hela natten, och letar efter en kort stabbig kille utan framgång. Ibland tycker hon att han skymtar, men inser snabbt att ögat lurats. Slutet på kvällen börjar komma och lite småtrött både i fötter och sinnet går Petra upp till den lugnare avdelningen. På vägen upp passerar hon ett bord där en utav killarna intensivt söker ögonkontakt med henne. Det säger PANG i henne, men hon ignorerar känslan och fortsätter förbi. Lite senare kommer han upp där hon nu står och tittar på de som dansar. Hon tar mod till sig, och med darrande ben frågar hon om han vill dansa. Han nekar, men Petra lirkar med honom och får till slut sin vilja igenom. De dansar två tryckare sedan skiljs de åt. Petra är mycket stolt över att hon vågade bjuda upp honom överhuvudtaget. Ännu en kille stoppar henne ,och vill att hon skall följa med honom till skärgården. Han påstår att han stått och samlat mod hela natten för att bjuda upp, men inte vågat. Hon fortsätter, och blir utsatt för en efterhängsen utlänning som inte vill ta ett nej. Till slut flyr hon, och gömmer sig i mängden. Bert som hon känner sedan tidigare kommer och bjuder upp, och de dansar sig svettiga innan de slutar. Kvällen slutar med att hon träffar en kille från norrbotten som heter Jonas. Efter de sista tryckarna tar de sina kläder för att sedan slå följe till Odenplan och bussen. Har lite svårt att skiljas, men till slut skiljs de åt med en kram ,och ett vi ses. Spänningen mellan dem hade ökat under kvällens gång, och han försökte flera gånger ta hennes hand, men hon drog bort den lite försynt. Det kändes lite tveeggat, hon ville ha en kille ,men samtidigt vara fri. De bestämde att de skulle ses om två veckor på Glädjehuset igen. Bussresan hem gick jättefort eftersom hon satt och drömde om kvällen som varit.
Kväll efter kväll spelade Måns och Ola schack, ofta långt in på nätterna. Petra gick och lade sig tidigt. Hon förstod faktiskt inte att man kunde bli så fast i ett spel!!!
Eivor, Petras supersnälla chef slutade, och skulle börja på ett annat företag. Hon fick massor av kramar av allihop innan hon for iväg. Själv skulle Petra iväg på egna äventyr. Ante och hon skulle på mc-semester tillsammans.

Kapitel 11

På torsdagen jobbade Petra till klockan åtta, sedan tog hon buss och t-bana till t-centralen för vidare färd till Örebro där hennes kompis Ante bodde. Han hämtade vid tåget, och de for hem till hans föräldrar där han tillfälligt bodde. De satt uppe och pratade tills klockan var tre!!
Ante var en kraftigt byggd, ljuslockig kille med fingrar som prinskorvar. Han var kompis till ett ex Petra haft en gång. De hade hållit kontakten sporadiskt genom åren och hade haft många roliga stunder tillsammans. Hon fick sova nere i källaren i deras gästrum.

På fredagen vaknade hon av att Ante kom nertassande för att tala om att frukosten var serverad. Packningen hon hade med sig låg inslängd i ett hörn av rummet, och hon funderade för åttisjätte gången om hon verkligen fått med sig allt. Nåväl, saknades något kunde man ju köpa det efter vägen. De startade färden direkt efter frukost. Ovan som Petra var hade hon snart värk i låren av att sitta i 90 grader med benen i vinande fart. Ryggen började även den säga ifrån. Hur klarade andra av att sitta dag ut och dag in på en mc?? De åkte till en plats som hette Kallegula Camping där de betalade 100:- för att få tälta. Snart stöter de på ett gäng motorcyklister som de pratar, och dricker med. Efter en supertrevlig kväll lägger de sig i tältet och sover.

På lördagsmorgonen packade de ihop för att åka runt på Öland och titta lite. Petra köpte ett klarrött vindställ eftersom hon insett att det behövdes om hon inte skulle frysa ihjäl. Efter att ha ätit varsin pizza som smakade bläh åker de tillbaka till campingen. Petra är dyngsur om fötterna, och de röda skinnstövlarna verkar ha krympt när hon tar av dem. De vita strumporna har antagit en rosaröd nyans. Ett par gummistövlar hade nog inte varit helt fel. De gick till campingkiosken och köpte lite godis, sedan kröp de ner i sovsäckarna de tagit med sig utanför tältet för att värma sig. Petra ligger och slickar på en klubba när hon plötsligt känner att den smakar vansinnigt illa, och tittar lite närmare på den. Ett antal myror kryper omkring inne och utanpå klubban. Ante och de andra skrattar så de kiknar, men hon blir arg!! När regnet börjar falla igen ger de upp och kryper in i tältet för att sova. Klockan har bara hunnit bli nio.

Nästa dag får de packa ihop ett dyngsurt tält i ösregn, och så fortsätter det hela dagen. Regnskurarna avlöser varandra efter vägen. Petras röda fina stövlar börjar likna två disktrasor, och hon har knappt kvar någon känsel i sina fötter när de äntligen närmar sig civilisationen igen, och hon köper ett par turkosblå gummistövlar i första bästa affär. Händerna har förvandlats till två isbitar som vägrar bli uppvärmda trots att Ante gör sitt bästa. Hon inser plötsligt att de måste kasta sig i bilen för att hinna med Stockholmståget som går 14.46, och trots att Ante kör som en blådåre genom staden missar hon det, och får sitta och vänta på nästa som visar sig vara försenat. Nu har Petra hemlängtan!! Tåget är fullt och hon får STÅ tills Hallsberg där det är byte till Katrineholm. Hon är trött och irriterad och kan inte riktigt ta till sig det vackra sceneriet som passerar utanför tågfönstren. I vanliga fall brukar hon njuta av att resa med tåg. När lägenhetsdörren öppnas av Ola ser hon att Måns och Kase sitter i vardagsrummet. Petra får en varm och innerlig kram av Ola, sedan berättar han att en norrländsk kille ringt ,men inte talat om vem han var. Hon får en snabb syn av en snaggad Kase…kunde det varit han?? Hoppas! Hoppas! Men, nu var det bråttom!! Petra skulle bara byta ryggsäck ,och sedan fara iväg till stan för att träffa Kajsa och fara vidare till Gotland.
Klockan hann bli halv tio innan de sågs. Båten gick bara en halvtimme senare, så de fick skynda sina steg. Väl ombord insåg de att båten var FULL…Tjejerna bäddar åt sig på det hårda golvet intill receptionen och slumrar lite grand.

Måndag morgon anländer båten klockan 5.45. Cykeluthyrarna dyker på dem som gamar. Alla säger sig vara billigast och bäst. De följer med en man till en liten ruffig koja där de snart hyrt 2 cyklar och cykelväskor för 210:- styck. Sedan åker de genom ett sömnigt Visby ut genom tullarna och vidare längs kusten förbi Snäck ( ett fint badställe med massor av campare) vidare till lummelundagrottorna där de gick in en snabbis för att sedan sätta sig i solskenet och käka glass. Slut på vilan!! Fortsatte uppför backen och vidare längs landsvägen. Cyklade ner till kusten för att titta på raukar, men blev inte speciellt imponerad och fortsatte trampandet tills de efter 5,5 mil anlände till Kappelshamn. De började få ordentligt ont i rumpan nu. Naturen tog fullständigt andan ur dem med sin karghet och trollskogen som hade vackra gullrankor lindade runt sig. Mitt i alltihop hade någon lagt långa plank så att man skulle kunna komma in i alltihop. Båda två tittade sig andäktigt omkring och förundrades över naturens mirakel. Magen började kurra och de tog sig vidare till ett värdshus de fann. Dagens rätt beställdes, och snart hade de en varsin härlig rostbiff att sätta tänderna i. När de skulle betala visade det sig att servitrisen hört fel, och att de fått en ickedagens. Kajsa blev rosenrasande, gick in till chefen på stället som gav henne en utskällning. Arga betalade tjejerna den dyra middagen, och efter lite stök med cykelväskorna satt de snart i sadeln igen.
Resans mål denna dag var Lärbro ,där de köpte varsitt regnställ. Ett campingställe hittades som var någotsånär billigt, och de slog upp sitt tält.
Petra skrev en massa vykort som hon lade på lådan. Efter dagens trampande var tjejerna trötta och klockan hade knappt slagit fem när de sov sött.
På natten vaknade Petra av att hon frös som en hund, satte på sig en tröja och somnade om.
Nästa gång hon vaknade hörde hon regnet strila mot tältduken ,och tackade sig själv för att hon varit förutseende nog att skaffa regnskydd till tältet. Snart sov hon igen.

Efter en god frukost packade tjejerna ihop sina grejer när regnet lugnat ner sig, sedan fortsatte de sin färd till Fårösund och tog färjan över till Fårö där de sedan hamnade i Sudersand. Ett Paradis med låååååånga härliga stränder. Det var 14 grader i vattnet, men Petra hoppade svettig efter cyklingen ner i vattnet för att strax skrikande av fasa över iskylan i vattnet rusa upp på stranden, kränga av sig baddräkten och snabbt sätta på sig varma kläder. Skakande av köld låg hon sedan i solen och försökte bli varm. Deras tältgrannar som skrattande stått och tittat på när Petra tagit sitt dopp presenterade sig, och bjöd in flickorna på grillfest. Killarna blev onyktra, och den ena försvann ner till stranden med en tjej han plockat upp. Klockan var ett på natten när sovsäcken invaderades av iskalla fötter och trots att tjejerna låg fullt påklädda hade de inte sagt nej till värmande sällskap. Efter många om och men somnade de.

På onsdagen kände Kajsa och Petra att de nog skulle behöva ta en renande dusch. Att bada var inte att tänka på trots att det var slutet av juni. De betalade en femma var för duschen, och gick sedan in på serveringen för att få frukost. Nu kändes allt mycket bättre!! Petra gick ner till stranden där hon hittade fossilstenar som hon lade i sin ryggsäck På kvällen kom iskylan igen, och det blev ännu en tidig kväll. Huttrande somnade flickorna tidigt.

Torsdagen började med ett strilande envist regn. Tjejerna kröp snabbt ur tältet, borstade av sig sanden så gott det gick och gick in på den överfyllda serveringen för att få frukost. I ösregn rullade de sedan ihop tält och sovsäckar för att sedan cykla till Fåröfärgan och vidare färd hemåt. Trodde de ja…alla ville hemåt…vilket resulterade i buss efter buss som var tvärfull. Inne på konsumbutiken letade de febrilt efter nya torra sockor, men allt var slutsålt.
Efter att de väntat i 2 timmar för att mötas av ännu en full buss, gav de upp och började cyklande ta sig till Bungeviken där de efter många om och men får ett rum på ett vandrarhem.
Allt som är blött skall torkas, och rummet svämmar fullkomligt över av kläder, tält och sovsäckar. I rummet blir det en unken fuktlukt som följer med dem in i drömmarnas land. Tjejerna sover som små prinsessor, varma, mätta och mycket, mycket nöjda.

Efter en snabb dusch torkar de håret med vandrarhemmets hårtork som sitter fast med en kätting i en ögla bredvid spegeln. Herregud så de ser ut. Håret hänger som två slickade taxöron på Petra, och av den forna solbrännan hon hade finns inget kvar. En blek, smal tjej möter henne i spegeln, och när Kajsa skrattande påpekar att hon magrat som faan ser också Petra det. Hon är van att vara en småmullig tjej med lite halvstora bröst och lite hull på mage och höfter. Det som nu möter henne är någon helt annan. Lite skrämmande. Cyklarna hoppas på och färden slutar inte förrän 5,4 mil senare i Visby där de om igen bestämde sig för att hyra rum. Tältet var fortfarande vått, och låg hopvirat i en enda röra med snören virade runtom.
Efter att de satt på sig snygga kläder gick de ner till Solhem som var ett stort disco. Tråkigt tyckte tjejerna, och gick sjungande ”regnet det bara öser ner” arm i arm genom visbys gator hem till ”sitt” rum. Sömnen kom snabbt och avslutade effektivt allt prat.

Lördagen vaknade Petra klockan halv elva med ett ryck, och rusade upp. Packade snabbt ryggsäcken och väckte en yrvaken, trött Kajsa. Vid tolv var de på väg till cykeluthyrningen för att lämna igen cyklarna. Rumporna ömmade på båda två, och de var väl egentligen öm i hela kroppen. Tältet är fortfarande dyngsurt, och en sekund eller så funderar de allvarligt på att skicka eländet i sopkorgen. De hjälps åt med all packning ner till terminalen och lägger alltihop i en box. Sedan går de iväg för att införskaffa frukost. Det vimlar av folk och de sätter sig på en bänk för att bara njuta av vimlet. Inne i en fotohytt tar Petra ett foto på sig själv. Mitt i alltihop känner hon en längtan efter ”Kase” eller Kase som han föredrar att man kallar honom. Det hon mest av allt längtar efter nu är SÄNGEN!! Båtresan går bra förutom ett litet missöde i trappan. Hon snubblar, trampar fel och slår i högerknät. Värken gör att hon sedan haltar resten av hemresan. Tjejerna sitter mest tysta, och är i sina egna tankar. Trötta, så trötta.
Sandalerna Petra hade med sig får hon kasta i en sopkorg eftersom de var av läder, och inte riktigt kom sams med allt regnet. Ett par nya i plast hade införskaffats på vägen.
Väl i hamn igen tar tjejerna sig snabbt till staden för att fortsätta till sina respektive hem.
Ola berättar att Gurra och den mystiska norrlänningen ringt. Glad berättar Petra om sina äventyr under tiden de brer varsin macka, och tar fram något drickbart. Han tar fram en bunt med post som kommit, och hon bläddrar lite snabbt igenom högen för att hitta vykort från Paris där hennes väninnor varit och ett svar från polisskolan som hon sökt till som berättar att de inte antagit henne, men att hon gärna får söka igen. Ola verkar glad att hon kommit hem, och är på solskenshumör.

På söndagen lyste solen utanför hennes fönster när hon vaknade, och efter en mysig ,god frukost med Ola tog hon bussen till järnvägsstationen och köpte biljett till Söderhamn. Mamman kom till stationen och mötte. När Petra kom hem till föräldrarna ringde hon sitt jobb och frågade när hon skulle jobba igen, lite osäker när det var. De talar om att schemat visar att klockan åtta dagen efter är det dags. Hon bestämmer sig för att stanna några timmar och sedan åka tillbaka till Stockholm. Efter en dags gosande med Jesper, och ha träffat sina väninnor en snabbis är det dags för hemfärd igen. Samma gamla tråkiga utsikt susar förbi, och hon känner sig lite sliten. Mycket farande på sistone hit och dit. På tåget träffar hon en söt och trevlig kille som blir utsatt för hennes flirtande hela vägen till Stockholm. Ola spelade golf på sitt tv-spel och var nästan omöjlig att få kontakt med, helt inne i spelet. Petra kröp till kojs.

På tisdagen hojtar Lennart på Petra att hon har telefon, men eftersom hon är upptagen ber hon att personen skall ringa igen. Så blir det inte…telefonen ekar tom hela dagen, och när hon kommer hem har Ola fixat mat, och är väldigt uppmärksam och gullig hela kvällen.
De sitter och pratar om allt möjligt tills långt in på natten. Ola sippar på en whisky ,och det slutar som det brukar med härligt, underbart sex. Petra tänker ett ögonblick på att stoppa, men kastar bort tanken och njuter medan hon kan. Imorgon är en annan dag tänker hon, och gör allt för att göra det skönt för honom och sig själv. De har sex gång på gång tills de svettiga och utmattade somnar i armarna på varandra tidigt på morgonen. Det sista Petra tänkte var ”Aha, han hade saknat henne SÅ mycket”.

Kapitel 12

Ola väckte Petra med ett ”frukosten är klar lilla sömntuta, upp och hoppa!!”. Han tyckte att hon skulle skippa cyklingen ,och istället åka med honom. Han hade ju frågat om Petra hade möjlighet att låna honom pengar några veckor, och nu kom naturligtvis frågan om det var orsaken till hans vänlighet. Var det bara smör?? Allt vackert han sagt på sistone var det pga av att han var i stort behov av pengar?? Egentligen visste hon ju inte speciellt mycket om den här killen. Jo, han var en djävul i sängen, och kunde verkligen förföra en kvinna. Om och om igen. När de anlände till Metro fick Petra reda på att hon skulle få testa på att sköta frukt och grönsaksavdelningen. Ett roligt nytt jobb som hon trivdes jättebra med. Under dagen gick Petra och funderade på Ola. Hade han plötsligt insett att han var kär i henne eftersom han hela tiden sade snälla saker, och gav henne speciella ögonkast. Eller?? Var det bara hennes fantasi som spökade?? Var det bara sexet som lockade?? De måste prata ut en gång för alla, men hon visste bara inte hur hon skulle börja. Klockan tre bytte hon om och for hem med Tina som också bodde i Sollentuna. Väl hemma lade hon sig i sängen, trött efter nattens lekar. På dagen hade Carro och Kerstin på jobbet än en gång frågat om Ola och hon var ett par. De tyckte att han agerade som om det var så. Petra ville inte berätta vad som hände därhemma på nätterna ,och låtsades om att hon inte förstod vad de menade. En liten, liten röst inuti henne började om och om igen säga ”han är kääääär, han är käääär ”,och faktiskt kändes det både skrämmande och pirrigt i magen. Tänk om det stämde?? Petra saknade någon att luta sig mot, någon att vakna och somna med utan att ha en massa frågor hela tiden. Hon saknade känslan av att vara sedd!! Visst, Ola kallade henne sexig och snygg när han fått i sig en whisky eller två, men stämde ordspråket att fulla män och barn alltid gav en sanningen?? Ville han kanske bara ha tillfällig kärlek och vara åtrådd?? Ett hål att använda sin lem i? På kvällen sminkade hon sig, satte på snygga kläder och tog bussen till staden för att gå till Glädjehuset på disco. Utanför i kön träffade hon två supertrevliga killar som hette Håkan och Michael. De slog följe in och dansade sedan nästan hela kvällen. Plötsligt vräker Michael ur sig att han är kär!! Va, säger Petra men får inget svar. Håkan tar henne i handen och leder henne upp till övervåningen där de fortsätter dansa.. Tomas som hon träffade natten före knackar plötsligt på hennes axel och frågar Håkan om det är okey att han dansar lite med henne. En något chockad kille vet inte vilket ben han skall stå på (han är inte riktigt van att någon bara tar hans sällskap på dansgolvet som Tomas gjort) och säger bara ” Ja, det antar jag väl att det är” sedan lämnar han dansgolvet. Efter en tryckare modell dirty dancing sätter Petra och Tomas sig och pratar. Han berättar att han jobbar som resemontör, är född 1962, och bor på söder. De kommer ifrån varandra när de skall gå på toaletten, men efter ett tag hittar de varandra igen och beslutar sig för hemgång. Hm, hemgång var det ja. De går hand i hand genom hela staden hem till hans lilla lägenhet på söder, och satt sedan hela natten och diskuterade livligt under tiden som de lyssnade på skiva efter skiva ur hans samling. Klockan sex på morgonen slumrar Petra äntligen in i en orolig sömn. Tomas har visat sig vara en mycket välbyggd underbart go kille som hon gärna skulle vilja lära känna mer. De hade kyssts om och om igen, men inget mer. Hon hade legat på helspänn beredd på frågan, men som tur var kom den aldrig.

På söndagsmorgonen är hon trött, så trött, och Tomas hade redan gått upp. När hon låg där funderade hon på hur hon skulle agera. Var hon önskvärd, eller?? Hon fick låna ett par jeans och ett par strumpor av honom, sedan skjutsade han henne hem på sin Mc. Vilken gentleman tänkte hon, och ville absolut träffa honom igen. I edsberg hamnade de i soffan och fortsatte babbla om allt och inget. När han for iväg tog han inte hennes nummer, och hon propsade inte heller på att ge honom det. Petra gick ut på balkongen och vinkade när han for iväg. Attans vilken kille…skulle de träffas igen?? Mia ringde och var nyfiken på vad som hänt sedan sist, och två timmar senare hade de avhandlat Petras liv de föregående veckorna. Hon diskad jättedisken som tornade upp sig i diskhon, men lyckades krossa ett glas och skar sig i handen. Med blodet droppande över golvet letade hon febrilt efter plåstren hon visste att hon lagt in i skåpet när de flyttade in. Till slut hittade hon dem, och satte en remsa över jacket hon fått. Det var inte så djupt att det behövde sys, men en hel del blod hade droppat över golven, och hon fick moppa av golvet med Yes. På kvällen kom Gustav förbi (ännu en kille hon mött på Glädjehuset), och de satt ute i köket och pratade flera timmar. Hungrig frågade hon om han ville ha mat, och med förenade krafter gör de mat. Ola och Måns kommer indrällande, och Petra märker att Ola blir avvaktande och lite snäsig mot henne. De fick också lite mat, och stämningen blev lite varmare. Efteråt när de tittar på teve tar Gustav hennes hand och lägger sitt huvud mot hennes axel. Fasiken vad struligt det blev plötsligt. Petra kikar under lugg mot Olas håll, och ser att hans käke är spänd. Om och om igen vänder han sig mot Petra och naglar fast hennes blick. Stämningen blir konstig, och när Gustav lämnar lägenheten tillsammans med Måns är luften i lägenheten fylld med stor spänning. En signal skär genom tystnaden som blivit, och när hon svarar hör hon att det är hennes syster Maja. Under tiden som de pratar ser Petra att Ola klär av sig, borstar tänderna och efter en snabb kindpuss kryper han ner i sin säng. Faan, faaan, faan….de måste prata!!!

När Petra kom till Metro dagen efter kom Caroline och tog tag i hennes arm. Hon ville prata med henne om Ola. När han kommit på morgonen hade han varit på uselt humör, och skramlat ordentligt med byttorna inne på charken. Till slut hade Caroline gått dit och frågat vad som felades, och frågat om han var svartsjuk. Han hade snabbt fräst ett ” Nej för faan” och fortsatt skramla med byttorna. Kerstin kom ochså fram till Petra och frågade varför Ola var så sur. Vad var det här tänkte hon?? Var han svartsjuk eller bara avundsjuk?? Hon hade ju en massa killar som ringde hem dit nu, och ibland berättade hon om sina äventyr ute på krogen. Nu får det fanimej vara nog ,tänkte hon och stampade med foten i golvet. Om Ola ville ha henne fick han visa det…NU!!! På kvällen kom Måns över en liten stund, men märkte nog av stämningen och for strax hem till sitt. Ola frågade om inte Petra kunde klippa honom, och snart hade hon honom i sitt grepp igen. Liksom förra gången blev han upphetsad när hon gränslade honom, och snart stod hans allra heligaste tappert rätt upp i skyn, omöjlig att dölja. Hans tunna pyjamasbyxor gjorde att hon kunde känna honom utan att sitta rätt på. Petra kände att det pirrade därnere, och kände att brösten ville ha hans mjuka händer. När klippningen var klar sade han god natt, och gick in till sin säng. I sitt rum låg Petra så trånande och sugen att hon kunde gett vad som helst för att få honom till sin säng. Hon hörde honom ligga och bläddra i en tidning därinne, och undrade vad han tänkte på.

På onsdagen var det dags för hemfärd igen. Söderhamn nästa. Den här gången skulle något mycket speciellt hända. Petra skulle träffa sin sommarsyster som hade bott hos dem flera somrar när hon varit liten. Snart satt de i soffan och pratade i mun på varandra om vad som hänt under månaderna de inte hörts. Eftersom de brevväxlade visste de det mesta, men allt går inte att skriva. Hon satt som nöjd hemmafru med två egna barn och två fosterbarn. Ett liv så totalt annorlunda mot Petras. Efter många kramar skildes de åt, och Petras mamma skjutsade in henne till tågstationen för vidare färd mot storstaden. Vid busshållplatsen stötte hon på Nollans pappa, och hon hälsar till honom. Nollan var en liten ljushårig kille jämngammal med Petra som tyvärr hade förkärlek för både sprit och kriminalitet. Han var en gullig lite blyg kille som Petra hade haft en sommarromans med. Saken var att hon fallit totalt, och hade haft väldigt svårt att glömma honom. Som tur är läks hjärtan, men känslan fanns kvar, och ibland stötte de på varandra. Då kändes det tufft. Nåväl, Petra gick in på stationen och köpte biljett, sedan stod hon och småpratade med sina väninnor som kommit ner för att säga hej. De berättade att ”Kase” frågat efter henne flera gånger, och att han ville ha brev. Hon blev så glad att tårarna rann. Han ville träffa henne. Han tänkte på henne. YES! YES! YES! Petra hoppade jämfota av glädje och kompisarna skrattade. Hela vägen hem satt hon med ett stort leende. I lägenheten härskade dödstystnad ,och hon kröp ner i sängen.

Veckan slängde sig fram, och plötsligt insåg Petra att det var lördag. Fredagsnatten hade tillbringats på Glädjehuset, men hon hade åkt tidigt hem efter att hon träffat en ointresserad Tomas som totalt ignorerat henne. Jobbet gick galant och efteråt cyklade hon snabbt hem för att dödstrött slänga sig ner på sängen. Då ringer telefonen. I andra änden har hon Mats från Upplands Väsby som berättar att han gjort slut med sin tjej och vill ses. Why not tänker Petra och de bestämmer att höras senare. En kompis till Petra ringer och vill ha henne med ut. Efter en sekunds fundering säger hon okey och slänger snabbt på sig lite kläder, drar några streck i ansiktet och drar iväg. De träffar direkt de kommer in i lokalen två killar som är jättetrevliga, men dansar även med andra. Petra blir uppbjuden av en lockhårig kille med snyggt yttre, och han presenterar sig som Michael Lund från stora Essingen. Petra har inte en aning var det ligger och får när kvällen tagit slut en guidning dit. De hade sex, men lite misslyckat sådant eftersom han kom direkt. Efteråt ångrar hon sig och bannar sig själv. Funderar på att smita iväg, men inser hur dumt det skulle vara. Hon somnar tidigt på morgonen när solen börjar kika in genom fönstren.

Morgonen därpå blir det riktigt pinsamt. Michael kastar sig upp och säger att han måste sticka för att han skulle spela fotbollsmatch. Han skriver sitt namn och nummer på en lapp som han stoppar ner i hennes jackficka, sedan skiljs de åt utanför med en snabb puss. Petra krånglar sig med hjälp av snälla människor hemåt(det var inte så lätt att hitta till centralen) och slänger sig i säng. Trött, så trött!! Lite senare hörde hon Ola komma in genom dörren och muttrande komma ut i köket. Han verkade sur över någonting, men Petra var tyst. Det ringde i telefonen och Ola kom in i rummet med luren i handen. ”Det är till dig, nån snubbe” Han vände på klacken, och hon tog emot telefonen han kastade mot henne.. Det var Reijo som ville ses. Petra funderade på hur hon skulle bli av med honom utan att vara elak. De bestämde att de skulle höras senare. Hon drog täcket över huvudet, och dök in i drömmarnas värld.

Petra hade hittat till solariet som låg dörr i dörr med hennes jobb, och hade fått en klädsam solbränna som gjorde att hon kunde skippa ansiktspudret och kastanjevattnet hon annars använde för att bli brun. Hon rensade ur sina gamla urväxta kläder och gav dem till välgörande ändamål. Det blev många säckar som bars ner till bilen. Ola var snäll och hjälpte till. En kille hon träffat för länge sedan ringde och ville ses. Han bodde i Umeå och skulle komma till Stockholm om några veckor. Ola och Petra diskuterade ämnet sprit i sverige och blev osams. Han var sur och tvär, och pratade knappt. Hon struntade i honom och lade sig efter att hon smort in kroppen med sololja.
På fredagskvällen satte sig Petra och Ola vid köksbordet för att prata allvar.
Det visar sig att han tänker göra slut med Kattis som är hans flickvän. När han berättar det tänker hon att de nog skall avvakta med resten och avslutar snabbt samtalet. Ledsen lägger hon sig i sin säng. Han hade alltså varit med henne samtidigt som han dejtat Katta. In i det längsta hade Petra hoppats att Ola skulle visa sig vara den underbare reko kille hon trott från början, men nu brast allt. Han var ju en första klassens skitstövel!!! Just en sådan kille Petra INTE ville ta i med tång ens. Nej, de måste nog flytta isär innan han lyckades göra henne ännu mera illa.

Dagen efter var det jobb igen, men bara till två. När hon kom hem lade hon sig i sängen och slöade med en tidning, men eftersom hon hade tankarna fulla var det svårt att läsa. Petra läste samma rad om och om igen tills hon slutligen gav upp. Ola kom hem och gjorde henne sällskap i sängen. De låg sida vid sida och snackade om allt möjligt annat än det de egentligen borde pratat om. Sig själva!! Till slut kände de sig hungriga och bestämde att de skulle gå ner till restaurangen i centrum och hämta lite god mat. Ingen av dem hade lust att tillaga mat. Precis när de ätit upp plingade det på dörrklockan. Det var Petras väninna Hele´n som kom för att hämta henne. De skulle ut på krogen ikväll. De hamnade som vanligt på Glädjehuset, eller G-H som det oftast kallades av dem som gick där. Stället var oerhört populärt, och köerna ringlade som långa ormar efter trottoaren. Tjejerna kände vakterna och smet snabbt förbi under burop från de i kön. Dansgolvet intogs snabbt, och kvällen såg ut att bli bra. Många söta pojkar att titta på, och bra musik. Livet lekte!! Då står plötsligt killen från Essingen som Petra följde med hem (Michael hette han) framför henne. Han ber om ursäkt för att han inte ringt, men säger i samma andetag att han varit upptagen av sin träning. Hon säger att en gång är okey, men att hon blivit besviken och arg när han inte hört av sig.(Hm, där ljög hon allt…inte en enda tanke hade hon lagt på honom.) Resten av kvällen håller han sig hela tiden nära henne, och de pussas lite. Tyvärr tycker han inte om att dansa, och Petra brinner av lust att gå upp och släppa loss. Hon dansar lite grand med Hele´n ,och blir uppbjuden flera gånger trots att Michael håller sin arm runt hennes midja. Han blir lite sur när det gång på gång kommer grabbar och rycker i henne. När kvällen var slut slog de följe till Odenplan där de skildes åt med en puss, och han lovade att höra av sig dagen efter. Hon tog nattbussen hem. Förvirrad som attan…Michael var ju en jättegullig kille, men tankarna på Ola mm smög sig på. Nåväl, till att börja med fick hon ju se om den här killen överhuvudtaget höll vad han lovade. Som tur var skulle hon få reda på det imorgon.

När Petra vaknar hör hon en tjejröst som pratar. De hade ju en överenskommelse…inga flirtar som sover över. Uppenbarligen hade Ola sin tjej där. De skulle ju göra slut!! Faan. Hon kände sig lite skyldig gentemot Katta, för även om Petra inte vetat att Ola och Katta var ett par så hade hon anat att läget var så. Hon undrade om Ola berättat om deras sexnätter??
Efter en god frukost cyklade hon till jobbet, jobbade till halv sju och cyklade sedan hem.
Hon stormtrivdes på sitt jobb eftersom det var så otroligt omväxlande, och framförallt träffade hon massor av folk( läs unga killar). Killen från igår skulle ringt klockan fyra, så hon fick väl höra med Ola om han ringt. Lite spännande var det allt. Väl hemma inser hon att Ola är utflugen och sjunker ner i soffan i vardagsrummet, slötittar på tv, och bläddrar lite förstrött i en gammal tidning. Helen ringer och viskar i luren att killen hon träffade igår fortfarande var kvar, och att han just nu stod i duschen. Kul för henne, hoppas nu att han var en reko kille tänkte Petra. De avslutade strax samtalet eftersom han kom tillbaka in i rummet. Tjejerna pratade om att höras dagen efter. Lägenhetsdörren öppnades och in kom Ola med Måns i släptåg. Ola berättar att han inte är kär i Kattis, och att han skall göra slut.” Jippie” tänkte hon inombords. ”Han kanske äntligen upptäckt att han har känslor för lilla mig??”
Petra väntade på Michaels telefonsamtal hela kvällen, men icke…Till slut hämtade hon sin hårsax och gick in i badrummet för att göra en ny läcker frisyr på sig själv. Ungefär en timme senare kommer hon ut i köket till Måns och Ola för att få en bedömning. Petra har klippt håret kort i bak och låtit det andra vara hellångt. Snyggt, och lite kul. Ola säger detsamma, Måns säger ingenting.. På natten vaknar hon plötsligt och tar fram sin dagbok för att skriva en dikt hon plötsligt kommit på. Den går så här:
Du kom, du tog
Du gick, jag grät
Jag hoppades och förlät.
När hon nu ändå var vaken fortsatte hon plita på en annan dikt. Den blev så här:
Om du bara visste vad jag tänkte
Om du bara såg tåren som blänkte
Skulle du då vänt om och kommit
I min famn, och jag kommit i famn.
Hm, det där sista fick hon inte riktigt ihop…det fick hon fundera lite på.
Nä, nu var klockan tre på natten…dags för kudden.

En ny vecka började, och hon sprang ut i skogen trots att galningen härjade där. Polisen hade inga spår sade dem. Han hade gått på några fler kvinnor, och springspåret var nästan tomt nuförtiden. Egentligen hade säkert Ola följt med om hon frågat, men …nej, det här var hennes meditationsstund. Med honom bredvid kunde det sluta hur som helst. Sex ute i naturen hade hon inte provat på…hm, undrar om han hade gjort det?? Usch, hemska flicka…vilka tankar hon hade ibland. Efter att hennes sexualitet väckts var den som en stor brand och helst hade hon haft en fast partner. Allt var ju outforskat…det bara väntade där…
Onsdagen var hennes lediga dag, och hon for till solariet för att bättra på brännan. Nu var hon ju inte blek, nej det var faktiskt tvärtom. Petra såg ut som om hon varit tre veckor utomlands. På kvällen mötte hon Hele´n i city och de gick på bio. Lilla, lilla gumman..hon var kär, och pratade om killen i ett. Kunde knappt hålla babblan när bion gick. Till slut var det ett par som satt framför dem som vände sig om ,och spände ögonen i henne och sade” Ja, ja vi har hört att du är kär, men för i helvete håll käften nu. Jag vill se filmen!!!” varpå hon satte sig ner igen. Tjejerna började fnittra våldsamt, och slutade inte förrän deras bänkgranne hyssjade dem. Filmen de såg hette polisskolan och var våldsamt rolig. Petra skrattade så tårarna rann. (Tur att hon struntat i mascaran).När den var slut gick de mot t-centralen och skildes åt vid spärrarna. Därhemma hade Ola borrat ner sig i soffan med täcke och popcorn, men var just på väg att avsluta kvällen. Han kom in i hennes rum när han borstat tänderna och berättade att en kille som hette Micke hade ringt (Kul!!!). Petra gav ingen kommentar utan sade bara ”jaha, vad kul!! ”.De började prata om förhållanden, tjejer och kärlek. När klockan passerat 12 tyckte Ola att de kunde lägga sig i hans säng ,och fortsätta prata.(hm, prata??? Var det ett nytt ord för sex eller??).Hon borstade tänderna bytte till nattlinne, och lade sig med Ola. Naturligtvis kunde de inte hålla händerna i styr. De kysstes och kelade, men inte mer än det.. Petra backade. De somnade jättesent båda två.

En av postkillarna på jobbet som Petra flirtat med berättade att han skulle sluta, men gärna ville träffa henne. Han sade att de kunde börja med det, och sedan se vart det ledde. Omtumlad gick hon in i deras fikarum, och satte sig vid bordet. Vad var det här?? Plötsligt ville alla ha henne!! Efter jobbet for hon hem och lade sig tidigt. Det hade ju inte varit så mycket sömn de senaste nätterna.

Hela helgen jobbade hon, men var också ut på krogen på nätterna. Hele´n och Petra hade gått till GH och käkat god mat ,sedan blev det dans som vanligt. Hennes nyvunna självförtroende gjorde att killarna flockades runt henne. Hon spejade efter Michael, men såg honom ingenstans. Skallen började värka, och blinkandet från discolamporna gjorde inte saken bättre. Hon slog följe med en ny bekantskap hon gjort på kvällen. Anders lade armen runt henne, men hon slingrade sig ur greppet. Petra ville inte strula till saker ännu mer. Nu räckte det. Anders verkade vara en schysst och gullig kille, men kemin klickade inte mellan dem. Kompisar?? Javisst, men inget annat. Han lovade ringa för att de skulle springa spåret tillsammans( hon hade berättat om sin rädsla för killen som överföll kvinnor), och gav henne en kram innan de gick åt varsitt håll. Bussresan var seg tyckte Petra…Hon var vansinnigt trött, och ville bara lägga sig i sin säng). Ola vaknade när hon klev in genom dörren, och han kom ut i hallen för att ge henne en kram och fråga hur hon haft det. Om igen slingrade sig Petra ur ett mansgrepp och skyndade sig in i badrummet för att borsta sprayen ur håret ,och tvätta bort sminket. När hon kom ut igen hade Ola gått och lagt sig. Hon ropade god natt, och kröp ner i sin stora tomma säng.

Kapitel 13

Eftermiddagståget till Söderhamn var halvfullt av trötta människor. Många var unga som Petra, och tittade man lite närmare så var många killar iklädda grönkläder. De skulle tillbaka till sina militärdestinationer för att fortsätta göra sin plikt mot landet. Snygga var de tyckte Petra. Uniform var sexigt oavsett sort. Klockan var halv fem när tåget tuffade hemåt mot hennes barndomsort. Hon tänkte tillbaka på morgonen, och log för sig själv. Ola hade kommit in innan han for till jobbet, och gett henne en morgonpuss. Det hade aldrig hänt förut….
Efteråt hade hon dragit täcket över huvudet och skrikit rätt in i kudden av lycka. Nästa gång hon tittade upp var klockan TVÅ….herregud, hon hade sovit bort hela dagen.
Nu var förväntningarna höga. Skulle hon träffa Kase den här gången då?? Det var jättelänge sedan de sist sågs och hon längtade efter att bli omfamnad av honom, och höra hans underbara dialekt. Mamman väntade vid perrongen, och efter en kram gick de tillsammans till deras gamla Volvo. Hennes mamma var fortfarande söt även om åldern gjorde små rynkor här och var. Petra var väldigt stolt över sin mor som trots att hon var över femtio börjat plugga till sitt drömyrke. Tyvärr hade de kommit ifrån varandra, och hon kände sig lite främmande när hon kom hem. Hennes lillasyster var oftast borta hos kompisar och de sågs sällan. Allt det här var entråkig effekt av att hon flyttat hemifrån när hon var ung. Hennes sejour i Gävle hade varit när hon var knappt 19 fyllda. Petra ringde upp sin väninna Mia direkt hon anlänt till barndomshemmet. Efter att ha tjatat ett tag tog hon bilen under stort motstånd från föräldrarna( de tyckte att hon kunde spendera lite tid med dem istället), och for in till den lilla kuststaden. Tjejerna hade en trevlig kväll med det stora samtalsämnet KILLAR överst på listan. Petra ville åka till Hudiksvall för att spana efter sin stooooora kärlek Kase, men tjejerna var trötta och hade ingen som helst lust att åka 6 mil för att kanske få vända direkt. Kase hade ju ingen telefon, och mobilens fanns inte på den här tiden..att få tag i någon som inte ens visste att man letade efter honom var dömt att misslyckas. OM nu inte ödet bestämt att det var dags för återförening. Det blev inget Hudik…istället for de runt, runt i centrum( den sk raggarrundan) x antal gånger. De träffade gamla killbekanta som de tjattrade lite med, men i det stora hela blev det en urtråkig, kollugn eftermiddag i ett stendött Söderhamn. Solen gassade fortfarande när hon åkte hemåt, och plötsligt fick hon en ingivelse att åka och bada i Florsjön. När hon kommer hem är huset tomt. På bordet ligger en lapp” Hej Gumman! Vi har åkt till Stropp`s. Kommer hem ikväll!! P.S Ta dig något ur kylen om du blir hungrig. Kramar Mamma.” . Med en suck tittar hon i föräldrarnas överfyllda kyl. Mjölkpaket på mjölkpaket i långa rader samsas med rester av alla de slag. Mamman hade jättesvårt för att kasta restmat….det kunde ju kanske användas senare. Att hon sedan köpte hem på tok för mycket mat var en annan historia. Allt bottnade väl i att hon som barn ofta fått svälta eftersom hennes föräldrar hellre lade pengarna på cigaretter än mat. Då och då tog Petra tag i det och rensade ur allt gammalt, men det såg snart likadant ut. Förresten blev mamman sur på henne för att hon ”rörde till”. Hon sprang upp på övervåningen för att hämta bikinin, sedan startade hon bilen med en rivstart och for iväg. Det var en enorm frihet att ha bil, och kanske skulle även hon ha råd med sådana extravaganser. I dagens läge satt hon med en svindyr lägenhetshyra som hon aldrig skulle haft råd med om inte Ola bott ihop med henne och delat hyra, el och telefon. Att jobba inom handels gjorde ingen rik det hade hon snabbt förstått, men det var kul. Att träffa massor av olika sorters folk( ibland var de förvisso inte speciellt trevliga, men som tur var, var det få) och få prova på olika stationer ,det tilltalade Petras behov av omväxling.
Vattnet var iskallt, men stranden var full av människor. Efter ett snabbt dopp lade hon sig på mage för att spana in folket. En och annan snygging gled förbi, men hon såg ingen hon kände.
Efter några timmar blev hon rastlös och kände att det nog fick räcka för den här gången. Solen gassade varmt, och hennes hy började bli lite blossig .”Tacka vet jag solarium” sade hon för sig själv under tiden som hon packade ihop de få saker hon haft med sig. Bilen var kokhet och när hon öppnade bildörren slog hettan mot henne. Den svarta ratten brände under hennes händer när hon vant rattade ut från parkeringen. Hon tänkte för sig själv att det var en himla skillnad på att köra i Stockholm och här. Körkortet hade knappt landat i hennes ficka förrän hon hade flyttat. Många gånger hade hon frågat sig själv om hon gjort rätt som stuckit. Livet hade nog varit annorlunda om hon stannat. Framförallt skulle hon haft alla sina vänner (och Kase viskade en liten röst inuti hennes huvud) kvar. Som läget var nu kom de längre och längre från varandra. Det var mer och mer sällan som de ringde. Att livet var en fest där borta det hade de förstått för länge sedan. Petra berättade om livet ute på krogen och om alla killar som passerade. Så mycket hände på så kort tid. Livet i Stockholm var spännande och efter ett tag fick Petra en ”hunger” efter att något skulle hända. Hon berättade aldrig om nästanvåldtäkten lite rädd över deras reaktion, lite rädd att bli dömd för att hon betett sig så förbaskat dumdristigt. Som tur var verkade hon klara sig oskadd själsligt. Inga mardömmar, inga tankar. Snabbt som blixten stoppade hon händelsen långt bak i minneskontoret och tillät inte den att poppa upp. Nånsin!!
Eftersom hon skulle stanna ytterligare en dag bäddade hon till soffan, och snyggade till lite i kök och hall som tack för maten.( nja, idag blev det ju inte så mycket, men…)

Måndagmorgon väcktes hon av Jesper som jamade och ville ut. Efter att de gosat lite öppnade hon dörren och gick ut i köket. Hennes pappa hade åkt till sitt jobb som elektriker (han var sk månskensbonde och jobbade heltid plus hade jordbruket som ”hobby”). Mamman och systern kom precis från morgonstöket med djuren och luktade fränt av häst och ko. Tänka sig att Petra en gång älskat doften av häst. Just nu kändes det lite väl starkt i näsan. Stockholmsfasoner kallade hennes pappa det för. Lite skit under naglarna har väl ingen dött av. Petra åt frukost med de andra sedan travade hon iväg till sin farmor som bodde ett långt stenkast bort. Bullar och saft kom snabbt på bordet, sedan satt de och pratade vad de gjort sedan senast. Hon var en riktig krutkärring som hade både Teater, sång och massor av utlandsresor på schemat. Farfadern var tärd av sin sjukdom och satt mest hemma vid köksbordet med en pipa i munnen och en mörkgrå keps på huvudet. Av och till gick han bort till sitt gamla hem och stökade i ladugården med olika saker. Han slängde till hästen en hötapp och några sockerbitar medan han kollade så att allt var okey. Han hade blivit gårdens hustomte. Världens snällaste, men också strängaste farfar var han. Efter olyckan när han fick en plåt över örat hade det bildats en tumör bakom ögat som tagits bort, och numera fanns där bara en vit lapp. Han hade ett emaljöga som användes till ”fint”., men annars föredrog han att vara utan. ”Det bara skaver och djävlas” brukade han säga. Farmodern visade sina sista fynd hon gjort på ännu en auktion som hon varit på. Garderoberna dignade av saker hon ropat in. Där fanns ALLT!! Hon gav ofta bort saker till sina nära och kära. Ett hjärta av guld helt enkelt. Petra satt några timmar och pratade sedan gick hon tillbaka hem. Därhemma var det full fart. Mamman och systern skulle tillsammans med deras kusin Stefan åka in till staden och klippa sig. Petra bad henne att först jämna till klippningen hon gjort bak på sig själv, och det var snart gjort. Efteråt sprang hon upp på sitt rum och letade upp ett par shorts och en t-shirt . Allihop trängde sig in i deras bil och for till staden. Petra gick in på skofynd där hon hittade sin gamla arbetskamrat Åsa som lovade att fixa ett bra pris om hon hittade något hon ville ha. Det gjorde Petra. Mitt i skyltfönstret stod ett par illröda stövlar med en sned låg klack. Så snygga, och sköna skulle det visa sig. Hon pekade ivrigt på dem, och hade snart trätt in fötterna i dessa gudomligt snygga saker. Petra frågade hur mycket Åsa kunde pruta på priset, men hade egentligen redan bestämt att ”De här skulle hon ha, kosta vad de kosta vill!!”. Lycklig tog hon sitt nyförvärv i handen och stegade ut ur butiken. De här var faktiskt snäppet snyggare än de gamla röda hon fått kasta efter den regniga mc-semestern hon haft med Ante. Att ett köp kan göra en så lycklig…om än kortvarigt. Hennes morfar kom plötsligt gående, och de stannade för att prata lite. Han hade tappat Petras kärlek när han efter att ha varit otrogen flera år berättade det för mormor som blivit helt förstörd och än idag mådde dåligt. Min älskade, älskade mormor som ändå tog emot honom när han ville komma ”hem”. Själv hade han snabbt flyttat till sin älskarinna som var en 20 år yngre dam. Mormodern var en glad social väldigt omtyckt kvinna som ofta reste i världen, och sprang på pensionärsdisco där gubbarna jagade henne. Att gubben( Petra kallade honom det, hon vägrade kalla honom morfar…inte efter det han gjort…ALDRIG!!). Petra såg mormodern bli ledsen och bitter…ständigt väntande på han besök.. för att efteråt vara ännu mer ledsen. Jäkla skitkarl var vad han var. Nåväl, nu stod han här och var allmänt trevlig. Frågade hur Petra hade det i storstaden, och bad henne skicka flyttkort så att de skulle kunna skicka kort till varandra (pilutta dig att hon skulle). Efter en snabb ytlig kram och ett hejdå skildes de åt och gick åt varsitt håll. När de återvänt till gården satte de på sig bikinis och tog bilen upp till Florsjön där allihop kastade sig i vattnet. Det var fortfarande iskallt, så det blev ett snabbt dopp sedan opp. Eftermiddagen började gå över i kväll och det var dags för Petra att åka tillbaks till storstaden. De for hemåt för att hon skulle få packa de få saker hon hade med sig, sedan tog hon sexbussen till Söderhamn. Hon sov nästan hela tågresan. Det var få som åkte och de som åkte hade en bok eller tidning som de dök ner i. När hon äntligen kom hem till sitt eget var hon ändå trött. Att resa är jobbigt. Tågets dunkande är sövande, och att sitta still blir till slut frustrerande, och framförallt tråkigt. Ola var inte hemma, och efter ett härligt kokhett bad kröp hon i säng med morgonrocken fortfarande på.

Petra hade insett att hon måste komma från Ola. Han hade gjort så att hon mått psykiskt dåligt ett tag, och Petra hade för ett ögonblick tvivlat på sig själv och vem hon var. Som tur var hade hon sin grundtrygghet från mammans uppfostran och tog snart sig själv i kragen. Egentligen var hon en rätt tuff tjej som stod med båda fötterna på jorden. Ola hade fått hennes självförtroende att vackla när han med ord och handling försökt få henne att sluta tro på sig själv. Kanske berodde det på att han själv var en svag människa, vad visste hon. Han hade ju berättat att han som liten blev mobbad. På lunchen sökte hon i tidningarna efter ett nytt roligt jobb. Ola skulle aldrig byta. Han var chef i charken och trivdes döbra. Så det blev hon som fick söka sig vidare. Hon ville inte tänka på vad hennes arbetskamrater skulle säga. De skulle bli vansinniga!! Hon ringde på ett jobb på en Cafeteria och blev inbjuden till intervju omgående. En gullig kille kom in gång på gång, och gick varje gång i hennes kassa. Till slut skrattade de andra kassörskorna så fort han visade sig. Röd i ansiktet betalade han stammande det som stod på displayen, och sade sedan hejdå. Petra packade ihop när klockan slog halv sju ,och efter att ha räknat kassan cyklade hon hem i full fart. Innan hon kommit upp till lägenheten hör hon genom dörren hur telefonen ringer, och skyndar sig låsa upp och springa in. Det är inte Michael som hon hoppats, men väl Anders som vill ses. De skulle höras på torsdag igen. Petra lade sig tidigt, lite uttråkad. Ingen Ola, ingen telefon…bläh!!!

Kapitel 14

Augusti kom med massor av värme. Folk satt helst i skuggan eftersom det var så hett.
De som suttit i solskenet på trappan på baksidan av jobbet drog sig längre och längre in i skuggan.
Jobbet flöt på som det skulle och när Petra äntligen cyklade hemåt var det svalare. Klockan hade hunnit bli nio innan hon fått lämna butiken. Kassan hade inte stämt och kvitton fick räknas igenom. Till slut löste det sig. Ett förlupet kvitto som hamnat på golvet hade varit den stora boven. När hon öppnade dörren slog en sur doft emot henne. Inne i köket stod disken i travar och i kopparna hade någon lagt gamla fimpar. Röken var som en londondimma i hela lägenheten. Vad i helvete var det här?? Innan de flyttade in hade de kommit överens om vissa saker, och en av dem var att INTE röka inne. Så jäkla obehagligt med röklukt på allt!! Att Ola inte diskat förstod hon inte alls…han brukade vara rätt duktig på att hålla efter saker och ting.
De hade inte bråkat om sådana saker någonsin innan. Men nu…
Petra var rosenrasande ,men tänkte inte bjuda på en scen inför Olas syster och kompis. Allihop satt i vardagsrummet och tittade på teve. Hon skippade att ens överhuvudtaget gå in dit, och lade sig i stället i sitt rum och stirrade i taket.
Petra tänkte för sig själv att ”faan i helvete att jag städar efter dem” Hon hämtade telefonen i köket och nådde precis med sladden in till rummet. Eftertänksamt tog hon upp luren slog ett nummer, men lade snabbt på. Tog upp luren igen, slog numret och lät en enda signal gå fram innan hon kastade på luren igen. Det var till Michael hon ringt. Hon var väldigt intresserad av honom, men samtidigt osäker på hans känslor. Hon tyckte ibland att han verkade jätteintresserad och gullig, men ibland var det tvärtom. Han ringde sällan när han lovat, men hörde istället av sig några dagar (eller veckor) efter. Petra lade tog upp dagboken hon skrev i varje kväll och började skriva …sida efter sida fylldes med bokstäver. Alla känslor hon hållit inom sig kom nu på pränt. När det var gjort kände hon sig rensad och kunde somna in.

Torsdagen kom och efter att ha slutat jobbet och cyklat hem såg hon att Ola och gänget roat sig med att invadera hennes stora nougatask som hon skulle ha till helgen. Disktornet var ännu högre, och fimparna fler. GRRRRR…Hon var så arg att hon kokade. Varför gjorde han så här?? Petra tog fram den sista tallriken ur skåpet och hällde upp lite mjölk som hon garnerade med frostflakes. En sak var säker, hon tänkte INTE städa!! Telefonen ringde ,och i andra änden fanns Anders som ville ses….NU. Hon tänkte att det kunde vara skönt att komma ifrån lägenheten och frågade var de skulle ses. Han ville träffas vid Sollentunakyrkan om ca 1 timme. Snabbt på med nya kläder och iväg per cykel. En stor härlig grön äng låg en liten bit ifrån kyrkan. Den bara bad om att man skulle komma och lägga sig. Massor av vackra blommor fanns där också, och Petra hade snart tvinnat ihop en krans som gick i alla färger. Där var vitklöver som doftade så sött, och blåklockor som redan började sloka , prästkragar lyste klart vita med massor av små svarta löss på., rödklöver, små ljusblå förgätmigej, och massor av hennes favorit nummer ett , stora röda vallmon. Hon tröttnade på att sitta och vänta och gick istället in på kyrkogården där hon strövade runt bland alla gravar. En gammal man kom och hon frågade hur mycket klockan var. Den var KVART I ÅTTA… Det var länge sedan de skulle ses och hon hämtade sin cykel och for hem. Stackars Anders. Undrar hur länge han väntat?? Hon måste ringa honom direkt hon kom hem och förklara sig. När hon flåsande kom tillbaka hem öppnade Ola dörren och berättade att hon precis missat Anders som varit där och letat efter henne. Petra lånade Olas bil och körde i full fart efter. Vid kyrkan kommer hon ifatt en lätt irriterad Anders som snart tinat upp. De lämpar in hans cykel i bagageutrymmet och far tillbaka till lägenheten där Ola, Måns och Johanna sitter och fikar. Petra säger till Anders att de kan ta en promenad. Hon hittade inte speciellt bra i Edsberg trots att hon nu bott några månader där. Halv elva skiljs de åt nere vid porten och Anders cyklar hem.

Gunnarsson konditori ringer och vill att Petra omgående kommer in på intervju. Det låter lovande när de pratar. Konditoriet är stort och lönen hon skulle få där är större än den hon har nu. Efter intervjun far hon per tunnelbana till Metro och jobbar. När de stängt slår Petra och Tina följe till Mörby. När de står och pratar vid busshållplatsen ser de plötsligt ett vitt kuvert kika fram under sopkorgen och drar fram det med tåspetsen på skon. Petra böjer sig ner och tar upp det för att sedan öppna det. Inuti ligger det fem fint hopvikta hundralappar plus en massa tomma papper. Ingen adress ,inget namn. Tjejerna tittar på varandra och smyger snabbt undan pengarna. De funderar ungefär två sekunder (vad skulle två knappt tjugoåriga underbetalda tjejer göra???) när de ser att bussen är på ingång och springer tillbaka till busshållplatsen. När de skiljs åt i Mörby efter att ha växlat och delat på pengarna hyssjar de åt varandra och säger fnissande ”det här blir vår hemlis”. Petra tar bussen till Edsberg och har samlat så mycket mod att hon ringer Micke. Signal efter signal går fram (Petras mage slår volter av nervositet) ,men inget svar. Inte ens en telefonsvarare. Det får bli hennes kompis helen som får bli hennes samtalspartner istället, och de pratar läääääänge. Ett brev från hennes kompis Mia i Söderhamn ligger på köksbänken och väntar. Hon öppnar det och sitter snart och läser hennes brev med ett leende. Mia har träffat ett par stockholmsgrabbar som ligger inne på flygflottiljen F15 som ligger bredvid Söderhamn. Längtan efter hennes stora kärlek Kase blir värre när hon läser brevet. Mia berättar att hon sett honom på discot med en tjej som var jätteung och att han var jättefull. Han hade frågat efter Petra och ännu en gång bett henne att skriva till honom.” hm, varför skriver inte han??” tänkte hon. På kvällen när hon lade sig cirklade tankarna runt i hennes huvud utan att hon kunde stoppa dem. Ola hade parkerat sig framför tv:n eftersom det var OS, och han lämnade den sällan. Till slut tänkte hon för sig själv att ”grabbar är ett jäkla påhitt!!” och sov snart sött.

Lördagen kom med stort bulleribång!! Olas klocka skrällde om och om igen utan att han stängde av den. Till slut hoppade Petra upp och sprang in till hans rum där hon hittar en hålögd Ola som suttit framför tv:n hela natten och somnat där. Hans hår står åt alla håll, och nyvaken som han är fattar han inte riktigt var han är. Klockan får sitt och strax är frukosten framdukad (Ola hade till sist städat av så att de hade några tallrikar att äta på). Dagen drog snabbt iväg och snart var det dags för hemgång. Petra cyklade på i full fart. Egentligen kan man väl säga att hon tävlade med sig själv. Hon kollade hur fort det gick att cykla hem som bäst. På kvällen ringde hon först till Helen utan framgång, och sedan om igen till Michael, som svarade. De pratade en stund om allt möjligt och han lät glad när de pratade (var han kanske lika blyg som henne??). Michael sade att han skulle till söder på kvällen , men lovade ( om igen) att ringa i veckan. När hon försökte ringa till Helen igen fick hon äntligen svar. De bestämde att de skulle ses klockan nio som vanligt. Petra klädde upp sig från topp till tå, och som en klick på moset satte hon på sig sina nyköpta röda stövlar. Rätt snabbt kunde hon konstatera att nya stövlarna inte var någon hit. Petra och Helen käkade på glädjehuset, sedan for hon hem till Edsberg och bytte skor. Stora skavsår fanns på båda hennes hälar, och över vristen fanns en röd rodnad som på inte funnits där innan. Attans!!! Nåväl, snabbt på med nya skor och ringa efter taxi som snabbt tog henne tillbaka till GH där Helen stod och stampade. Tyvärr var allt jobb hon haft onödigt( och kostnad). Kvällen visade sig bli urtråkig med chansen till att dansa omöjlig eftersom det gjorde så ont, men på slutet tvingade hon sig upp och gick fram till en söt kille som spanat på henne större delen av kvällen. Av Micke hade hon inte sett en glimt. Efter discot gick Petra, Helen och några nya vänner till henne till McDonalds och köpte en varsin milkshake. Klockan 4.40 var det en mycket trött tjej som åkte hemåt per buss.

På måndagen kom Lennart som är personalchef fram till Petras kassa och sade att han ville prata lite med henne. När de satte sig inne på kontoret frågade Lennart om det stämde att hon sökte nytt jobb?? Han hade hört ett rykte surra i personalen och ville ha besked. Petra berättade att hon var missnöjd med lönen (några tusenlappar i månaden) och behövde mer pengar eftersom hyran åt upp nästan alla hon fick. Lennart sade att hon skulle få bättre med tiden ,men att hon var ung och oerfaren (oerfaren så faan heller, Petra hade jobbat sedan hon var 15). När hon träffade Ola i köket berättade hon vad Lennart sagt, och Ola bara skrattade henne i ansiktet och sade ”Aldrig!! Det där stämmer inte. Handels är underbetalda. Det vet väl alla?? Är du så jävla dum att du tror på det där??” Petra sprang ledsen ut från köket med tårarna i halsgropen. Hon nästan krockade med Tina som frågade hur det var fatt. Snyftande berättade hon vad Lennart sagt, och vad Ola sagt. Tina ropade till sig Helen som höll på med uppackning av varor inne på lagret, och gick sedan in till Ola i köket där de ställde honom mot väggen och frågade vad i helvete det var fråga om, och varför han var så elak mot Petra. Erik kom lockad av oväsendet och frågade vad som hände. När han hört historien sade han att Petra kunde flytta in till honom om hon ville. Dagen fortsatte i stilla lunk, och Ola undvek henne hela dagen. Om de satt i samma rum tilltalade han henne inte en enda gång. ”Det här fungerar inte” tänkte Petra ”Jag måste härifrån, och han måste ut ur mitt hem. NU!!!”
När hon kom hem var lägenheten tom, och ingen Ola dök upp senare heller. Hon hade fått ett brev från bostadsförmedlingen som hon skrev i och frankerade. Redo att skickas.

Kapitel 15

Morgonen efter lade hon i brevet till bostadsförmedlingen och en demo hon gjort till Polar Music AB (en sånginspelnng) i en brevlåda knappt ett kvarter från bostaden. Cyklingen till jobbet gick galant, och dagen slängde sig fram. På lunchen gick hon till fotoaffären på torget och hämtade fotona från mc-semestern och Gotlandsemestern. Katastrof!! Alla bilder är tagna på varandra. Inte ett enda normalt fotografi. Ledsen tar hon sig till Rösjön där hon solar och badar några timmar. Hemma på golvet innanför dörren hittar hon vykort från sin kompis Anita som hon lärde känna i Gävle, och från Thomas Petra träffat ute på krogen. Ola var inte hemma. Hon tog ett välbehövligt fotbad och filade sedan fötterna så de blev mjuka och fina. Efteråt tog hon en lång varm dusch som efterföljdes av insmorning. När Petra gjort allt det där svepte hon en morgonrock runt sig och lade sig i sängen.

Dagen efter var det dags för utgång igen. GH naturligtvis. Hon dansade hela natten och när det började bli dags för hemgång och hon stod framför stora spegeln utanför toaletterna kom en kille fram till henne och sade att han tyckte hon var snygg. Lite senare kom han fram och frågade om hon ville dansa. Killen som var mörk och hade ett sydländsk utseende sade att han låg i USA-flottan. En av framtänderna var täckt av guld och han såg ut som en modern pirat. Hans polare kikade fram bakom hans rygg och sade att han hette Juan och kom från Spanien, sedan skrattade han. Nu började Petra ana oråd. Ingenting stämde som de sade. Hon frågade Juan om Conny också låg i flottan. Han svarade nej. Till slut bad hon dem sluta driva med henne och berätta sanningen. Conny kom från Tyresö och jobbade som elektriker medan Juan hette Kase Ekblom och kom från söder. De dansade flera danser efter varandra innan de genomsvettiga satte sig i baren och drack en drink.
Kase visar sig vara en jättecharmig och gullig kille som erbjuder husrum så att Petra slipper den långa färden hem. De kommer till en jättesöt liten lägenhet på söders höjder. Han lovade att han skulle sova på soffan och hon skulle få ha hans säng. Hm, skulle hon aldrig lära sig?? Naturligtvis kom han strax nedkrypande i hennes säng, och Petra blev lite avvaktande. Kase började tjata om sex om och om igen. Hon nekade. Det kändes fel att ha sex med en total främling som hon inte alls kände. Visst han var jättegullig och trevlig, men hon hade ju inga sådana känslor för honom. Det tyckte Petra var viktigt. Till slut gick han upp i vredesmod och ut i köket där han tog tallrik efter tallrik och kastade dem i golvet. Rädd, men samtidigt full av skratt över den absurda situationen steg Petra upp och lade händerna över hans för att stoppa honom. Över hela köksgolvet låg massor av porslinsskärvor. Under tystnad hämtade han en sopkvast och en skyffel som han föste ihop skärvorna med. Efteråt lyfte han på täcket hon hade över sig och gled ner. ” Jag skäms” sade han. De pratade igenom det som skett och somnade vid 7-tiden med armarna runt varandra.

Klockan 9 drog Petra iväg efter att en sömnig Kase försökt få henne att stanna. Han blev ledsen och bad om igen om ursäkt för sitt beteende. Petra klädde på sig och tog t-banan hemåt. Var hon intresserad av vidare kontakt?? Nja…hon kände inte det så just nu, men han hade gett Petra sitt nummer och bett henne ringa.

På söndagen vaknade Petra med ett ryck, men när hon tittade på klockan lugnade hon ner sig. Puh, hon hade en hel timme på sig innan jobbet började. Ola skjutsade henne i bilen och tystnaden mellan dem var hård som stål. Ingen av dem ville egentligen sitta där. Petra var urförbannad på Ola av många anledningar och tålde nästan inte att se honom. Rent ut sagt mådde hon illa av att bara höra hans röst. Han sade att hon var ointelligent och att han var intelligent. Nej, det började bli helt vansinnigt fördjävligt. På kvällen när hon kommit hem ringde hon till hyresvärden och sade att hon ville säga upp lägenheten. Hon hade ingen aning var hon skulle bo, men det löste sig nog. Ola kom hem med sin lillasyster och Måns i släptåg och de käkade mat. Petras kompis Helena från Söderhamn ringde, hon skulle komma till Stockholm dagen efter och ville naturligtvis ses. När hon lagt på och vände sig mot gänget runt köksbordet säger Ola om igen att han tycker att Petra är ointelligent. De rök ihop om gymnastik mm Olas syster talar om att han alltid varit en besserwisser. När Ola skall skjutsa hem systern ger hon Petra en kram och säger åt henne att strunta i Olas elaka kommentarer.
Han har alltid varit sådan. Fundersam lägger sig Petra och förstår inte alls vad som felas. Varför är han så elak?? Vad har hon gjort??

Mitten av augusti hade nåtts och Petra skulle gå till gröna lund och titta på sin idol Kim Larsen. Med humöret på topp stiger hon på grönanbussen mot stan och förstår till en början inte vad som händer. Tätt bakom henne står en ljushårig man med högt hårfäste och fyrkantiga glasögon. Alltför tätt känner Petra efter en stund. Han står och juckar mot henne och Petra känner hans stånd. Äcklad drar hon i snöret och hoppar av bussen för att gå resten av sträckan. Var det alltid så här i storstäder?? I Gävle hade hon råkat ut för en massa underliga kufar, den ena konstigare än den andra. Att neka dem hjälpte inte. Trots att Petra stått och pratat med någon i luren inne i telefonkiosken hade de bara helt fräckt klivit in och sagt hej. Hon blev både rädd och arg. Var inte van ett sådant beteende hemifrån. Där var ett nej ett nej, inget kanske.

Dagen efter var det dags igen. Efter jobbet tog hon bussen till staden för att möta upp en väninna som inte dyker upp. När Petra åker t-banan hemåt kommer plötsligt en storvuxen karl emot henne och börjar gorma om att hon har fötterna på sätet, sedan sparkar han till hennes ben och frågar vilken anstalt hon kommer ifrån. Petra blir fullständigt rasande och är inte svarslös. Hon skäller ut gubben och ber honom flyga och fara, men är dörädd inombords och känner att knäna skallrar mot varandra. När hon bytt till bussen hem känner hon sig lugnare och sätter sig bredvid en söt kille. Färden går under pinsam tystnad. Ingen säger något, men hon känner vibbarna. Hemma på golvet hittar hon ett brev från sin kompis Mia. Helena ringer på kvällen och vill ha med Petra på Ålandskryssning. Hon säger ja, väl medveten om att kvällen antagligen slutar vid midnatt nere i hytten vilt spyende. Inte pga att hon är full utan för att hon blir så förbenat sjösjuk. Men, hon vill så gärna.

På onsdagen är det New Image som gäller. Helen bangade och ville inte gå ut så Petra åkte dit själv. Precis innan hon lämnade lägenheten ringde hennes kompis Ante. Efter lite snabbt snack säger de hejdå. Inne på Image ser hon Björn som snabbt drar iväg utom synhåll. Plötsligt knackar någon på hennes axel och när hon vänder sig om hittar hon sin kompis Annica från Söderhamn där. De har kommit ifrån varandra och inte setts på länge. Hon presenterar sitt sällskap som är en rätt gullig kille i ljust lockigt hår med ett snett leende. Han är lite mullig enligt Petras mått mätt, men verkar snäll. När kvällen nästan är över gör killen från söder entre´. Kase berättar att han tänkt ringt, men inte haft tid, och att han träffat andra tjejer.” Man är väl bara människa” vräker han ur sig. ”Jaha” säger Petra och blir ledsen. ”Så jag var bara en i högen. Vilken tur att det inte blev något mellan oss”. Tomas som sett alltihop kommer fram och lägger en arm runt Petra medan han frågar om allt är okey?? Sedan ger han henne en varm kram och viskar ”skall jag nita honom??” i örat på henne. Skrattande nekar hon och de går iväg tillsammans mot utgången för han skall hem. Några danser senare tar även Petra sin jacka, pratar lite med Alex som är vakt på stället. I ögonvrån ser hon Kase(hon är förföljd av det namnet tydligen) som säger hejdå och går ut. Innan hon hunnit lämna stället kommer en kille hon dansat rätt mycket med under kvällen och vill prata. Benny verkar även han vara en gullig och rar kille, men just nu känner Petra att kapitlet killar nog måste ligga på is.. Han erbjuder henne husrum när hon berättar var hon bor, men Petra har inte lust att uppleva flera dramer. Istället går hon till Odenplan och far hem. På vägen hem tänker hon på Kase och undrar för sig själv om de någonsin kommer att ses, och vad han gör om de träffas.
Ingen kille hon träffat har varit som han eller gett henne känslorna han gav henne. Inte för att glömma hans kyssar. Jisus!! De hade gjort henne alldeles knäsvag!!

På fredagsmorgon ringer Christer från Metro och efterlyser Ola som igen är försenad och behövs NU. Hon väcker honom med ett ”hallå sömntuta marsch upp!! Christer behöver dig omgående i charken.” Han rusar upp slänger på sig kläderna och drar iväg. Petra har en ledig dag och går ut på stan och kikar runt. Hon hittar lite smink som behövs och slinker slutligen in hos en drop-in frisör. Eftersom de diskuterar hår och frisyrer frågar de om hon är intresserad av elevjobb som frisör. Glad tackar hon ja, men berättar att hon måste kolla hur fort hon kunde komma loss från sitt nuvarande. De behövde en elev omgående annars gick platsen till någon annan. De lovade ringa. Nyklippt och med humöret på topp tog hon tåget till Söderhamn där hon tar bussen hem. Det spöregnar ute och hennes skor blir dyngsura trots att hon har ett extrastort paraply. När Petra kommer till barndomshemmet äter hon middag tillsammans med sin lillasyster Maja. De sitter för första gången på länge och pratar om livet, kärleken och jobb. Petra saknar sin familj och alla djur som finns på gården. Ibland kommer funderingar på att flytta hem igen, men de går snabbt över efter ännu en superrolig kväll på krogen.

Efter att hon ringt till Helena och väckt henne tar Petra bilen hon lånat av sina föräldrar för att fara in till Söderhamn. De går runt på stan och kikar innan de ger upp (det händer ju inte speciellt mycket där)och Petra far hem efter att ha lämnat av Helena vid sitt hem. På kvällen blir hon hämtad av Helena och de har kräftfest hemma hos henne. Alla är snart fulla utom Petra som är lite uttråkad och vill ner till city för att kolla läget. Pia sitter nykär med sin nya kille och de gullar hela tiden med varandra. Petra blir lite avundsjuk. Varför kunde inte hon hitta någon kille som älskade henne och som kunde få hennes pulsar att slå??
Det är stor festlighet på stan med karuseller och lotteristånd överallt. Den så kallade Strömmingsleken har börjat. Hon går ner till city där det inte dröjer länge innan hon träffar sin gamla väninna Kicki som hon inte träffat på mycket länge. När Kicki inte hejar tar Petra tag i henne och säger ”Hej!, det är ju jag Petra…känner du inte igen mig??” Kicki slår handen för munnen av förvåning och ber om ursäkt. Hon hade inte känt igen Petra som nu har en klädsam solbränna och hade blivit många kilo lättare. Frisyrbytet gjorde nog inte heller saken lättare. Väninnorna pratade i munnen på varandra, glada att ses. De slog följe och fortsatte gå runt. De träffar Kases polare Bibben som säger att han skall säga till Kase när han ser honom att Petra är där. Nu börjar det bubbla av nervositet i magen på Petra. Hon känner att händerna skakar. Han är här!! NU!!! Plötsligt ser hon en välbekant profil. Det är HAN. Tyvärr med armarna hårt ringlade runt en liten tjej som ser rätt ung ut. Han är full och vinglar hit och dit. Petra går sakta mot dem för att hälsa, men vet inte vad hon skall säga eller göra. Kicki pratar med henne, men Petra hör inte vad hon säger. I öronen susar det och allt runtom försvinner för att fokuseras på en enda sak. KASE. Där står han helt omedveten om att hon finns i hans närhet. Kände han inte vibrationerna?? Petras gamla barndomskompis Håkan kommer fram till henne och kramar om henne medan han babblar i ett. Hon ignorerar hans prat och går mot paret medan hon hojtar ”Kase, Kase, hallå!!” Han vänder upp huvudet, och ett stort leende som räcker från den ena sidan till det andra lyser upp hans ansikte medan han lösgör sig från tjejen han nyss hållit om. ”DU!! ”Säger han bara och räcker ut sina armar.” Herregud, det är du!!” Han tar hennes ansikte mellan sina händer och kysser henne djupt. Hans tunga gräver sig in i hennes mun. Petra känner att marken under henne försvinner och att hon svävar flera meter över marken. ”Jisus, vilken makt han hade på henne”. Håkan säger hejdå och går. Kase och Petra går runt resten av kvällen tätt, tätt sammanlänkade av sina händer. Då och då vänder han upp henne mot sig och kysser henne tills hon tappar andan. När de gått en stund säger Kase att han saknat Petra och att han vill ha barn och hus med henne och ingen annan. En kille som råkar stöta till honom får nästan en snyting. Allt handlar om att han oftast har kort stubin med alkohol i kroppen. Många oskyldiga, och även skyldiga hade fått smaka på hans nävar. Han liknade en boxare eftersom näsan var lite sned och tillknycklad efter ett slagsmål någon gång. Oräkneliga var de gånger han spårat ur och hamnat i fajt. Klockan ett far de i en bil mot Kases lägenhet i Iggesund. Innan de klev in i bilen hade de åkt karusell och Petra mådde uselt, så uselt att hon var tvungen att spy efter vägen. Kase sitter tätt intill henne i baksätet och viskar i hennes öra att han älskar henne. Petra försöker förklara att hon inte kan flytta tillbaka eftersom det inte finns några jobb, men att hon gärna skulle vilja det. De kommer till hans lägenhet som är en stor etta. Mycket sparsamt möblerad med ett bord i köket och ett i vardagsrummet tillsammans med en stor bokhylla och dubbelsäng. De lägger sig och natten igenom älskar de hett och intensivt om och om igen. De kramas hårt, hårt och kysser varandra miljontals gånger. De blir så tagna båda två att tårarna rinner. Snyftande säger han ”Jag älsker dej ja Petra, fattar du det?? Jag älsker dig nåt så vansinnigt!! Glöm aldrig det!!” De somnar framåt morgonen, men Petra vaknar efter bara någon timme för att ligga och titta på hans ansikte som nu är fridfullt. Hon smeker honom över kinden, och tänker tillbaka på deras natt. Det här måste väl vara äkta?? Hon slukar honom med blicken och blir överraskad när han plötsligt vaknar och ser henne djupt in i ögonen. ”God morgon älskling” säger han och kramar om henne hårt. De ligger tysta och bara kramar varandra hårt, hårt.
Petra tänker för sig själv ” Hur kan jag ha älskat någon annan?? Aldrig har jag känt så här!! Det finns ingen annan!! Varför bor jag i Stockholm?? FAAAAAAN!!”

Hela dagen gick i kärlekens tecken. De kysstes och gosade ända till eftermiddagen då han följde henne till landsvägen där hon tänkte lifta till Hudiksvall för att ta tåget till Söderhamn. Petra ville inte gå!! Hon ville bara krypa in i hans famn och glömma allt!!
Han tog av sig sitt halsband och sade ”Jag vill att du bär det här som en påminnelse att jag finns och tänker på dig” medan han lade det runt hennes hals och knäppte fast det i nacken. Petra hade svårt att hålla gråten borta. När han släntrade iväg i sin lite slängiga stil kom gråten hon jobbat så hårt med att svälja. Tårarna rann i tunna rännilar på hennes kinder. Hon drog baksidan av handen över sina kinder för att torka bort det våta sedan sträckte hon ut en tumme.
Efter tredje bilen fick hon lift. De var gulliga och skjutsade henne till stationen där en biljett inhandlades, och snart var hon på väg. Saknaden efter Kase rev redan i hennes bröst, och hon tänkte tillbaka på deras natt. Det var den bästa natten någonsin. Så mycket känslor bubblade i hennes bröst. Tårarna lurade i halsen igen och hon fick harkla sig för att inte börja gråta.
När hon kom till sitt föräldrahem var det bara att packa väskan och byta om, sedan skjutsade hennes pappa henne till Söderhamn där hon skulle sammanstråla med sina vänner..
Nere på strömmingsleken var det fullt med folk, och det dröjde inte länge innan hon träffade ännu fler gamla vänner som hon inte träffat på många år. Telefonnummer byttes, och snabba resumeer om vad som hänt sedan sist haglade i luften. Petra vågade till och med sig upp i TicTac,som var en karusell av den enklare sorten och gick runt, runt med lite skutt då och då. Alldeles lagom för någon som blir lätt åksjuk. Tyvärr lyckades hon slå huvudet i en stång och fick en bula i skallen. I ett av stånden köpte Petra ett armband som hon graverade in Kase på. Väninnorna tröstade henne, och försökte låta bli att prata illa om honom (de gillade inte riktigt hans stil). Det var dags att ta adjö för att återvända till Stockholm så hon kramade om dem och gick till stationen. Där möter hon en gammal ungdomskärlek som heter Juhani och kallas för Jossi. Han var en ljushårig lite blyg kille med massor av charm. De hade strulat lite när hon varit 13 år, och sedan lite av och till. När hon bott i Gävle hade även han bott där och de hade träffats rätt ofta, men inte inlett något.
”Hej!” sade han förvånat när hon kom. ”vad gör du här? Bor inte du i Stockholm?”
”Jo, men jag har varit hemma för att gå på Strömmingsleken över helgen, och du?? Var bor du nu?? Vad gör du??” Den ena frågan efter den andra poppade upp i hennes huvud, och de stod snart livligt diskuterandes.
” Jag har saknat dig, och jag har faktiskt skickat vykort till dig i Stockholm. Har du fått dem??”
” Ja, jag har fått dem. Jag blev jätteglad, men hade ju varken din adress eller ditt telefonnummer så jag kunde inte höra av mig. Kom gärna och hälsa på!!”
Han log lite snett, och gnuggade sin haka, sedan tittade han henne in i ögonen och sade ” Det lovar jag”.
Tåget kom in på perrongen och plötsligt blev det bråttom. Efter en hård kram och en snabb puss (var fick hon det modet ifrån??) sprang hon iväg
I en pyttestad som Söderhamn stannar inte tåget länge. Där lämnar de av folk för att sedan snabbt fortsätta till nästa stad. Det gällde att snabbt kliva på och leta upp sin plats.
Hon vinkade till Jossi som sprungit efter henne, och nu stod på perrongen hon nyss lämnat.
Två ex på en helg…puh, livet var bra tufft ibland. Undrar vad ödet hade för syfte med sådana här möten. Var det en fingervisning om att hon skulle flytta hem igen? Att hennes liv var där..i trygghet, utan utmaningar och överraskningar. Ett liv som förortsfru med två barn?? Visserligen älskad, men uttråkad och ledsen. Nä, hon fick nog stanna kvar där hon var ett tag till. Livet där borta var alldeles för spännande och tempofyllt. Nu längtade hon hem!!
När hon dissikerar sina känslor inser hon att Jossi fortfarande har en bit av hennes hjärta, och trots att Kase invaderat hennes liv finns där plats för flera. Under resan glider tankarna iväg, och fastnar naturligtvis hos honom. Undrar vad han gör idag?? Tänker han på mig?? Saknar han mig?? Hon kan ännu känna hans doft och fortfarande är hon lite öm på hakan efter hans skäggstubb.
” Ursäkta! Är den här platsen ledig??”
En grönklädd rätt söt kille med mörkt lockigt hår väcker henne ur tankarna.
” Javisst, varsågod!!” Petra ler och flyttar sin saker hon haft på grannstolen.
” Jag heter Mats, och hoppade på i Hudiksvall, skall till I14 i Gävle där jag ligger inne.”
” Petra heter jag, angenämt!! Jag skall till den stora staden El Stockholmo. Har varit hemma på visit några dagar”
Resan blir riktigt rolig, och de två pratar om allt möjligt. Han visar sig vara lättpratad och farligt charmig. Dessutom pratar han hudikmål som hon gillar.
När de kommer till Gävle hoppar han av efter att han gett henne sitt nummer.
”Ring mig!” Är det sista han skriker innan han hoppar ut ur tåget.
Petra börjar titta runt bland folket i tåget. Idag är det många som åker, och det börjar bli lite kvavt.
Mittemot henne sätter sig en kille hon vagt känner igen. Från var?? Hon vågar inte fråga och plockar istället fram tidningen hon köpte innan hon for. Snart sover Petra en orolig slummer som då och då avbryts, och hon tittar upp för att sedan somna igen. Klockan hinner bli ett på natten innan hon äntligen får lägga sig i sin säng. Hennes hand gled upp till halsen där Kases halsband hängde, och hon pussade i luften och sade ” God natt min älskling!!”

De ändrade schemat på hennes jobb, och det visade sig att hela helgen skulle bli fri. Skulle hon fara hem till Söderhamn, eller?? Petra var rådvill. Det var ju omöjligt att få kontakt med Kase eftersom han inte hade någon telefon. Adressen till hans lägenhet hade hon missat att skriva upp. Någonstans i hennes gömmor fanns en lapp han skrivit för länge sedan, men var??
Ola talade om att Mats ringt, men Petra brydde sig inte längre.
Erik och Tonie(en ny kille som börjat på Metro) kom hem till Petra och Ola för att bli klippta av henne. De tyckte Ola blivit bra, och ville nu bli klippta ungefär likadant.
De blev supernöjda, och stannade på fika innan de for iväg.
Petra kände sig ledsen inuti, och hade lite svårt att skratta och busa som hon vanligtvis gjorde.
Ola kom med Måns i släptåg, de skulle spela kort. Hon gick och lade sig.

Kapitel 16
Petra var sig inte lik. Hon skrattade knappt, och tankarna på Kase fyllde hennes hjärna dag som natt. Saknaden var enorm!! Vad skulle hon ta sig till??
Dag efter dag passerade, och till var hon tvungen att rycka upp sig eftersom en kille hon träffat i Falun skulle komma på besök med sin kompis.
Olov var en söt och trevlig kille som hon slagit sina lovar runt när hon legat inne på utbildning i Lottakåren för flera år sedan. De hade hållit kontakten sporadiskt med något telefonsamtal då och då, eller ett brev. Hon kom knappt ihåg hur han såg ut.( Pinsamt, men sant). Nåväl, de ville bli guidade runt stan och gå ut på galej så det var bara att rycka upp sig och göra det bästa av det tänkte Petra.
Det kom ett helt gäng av grabbar!! Efter att de presenterat sig tog de bussen mot stan och gick in på BZ. De hade en helrolig kväll och spriten flödade. Tidigt på morgonen tog de nattbussen till Edsberg där de lade sig i soffan, sängen och på golvet. Flera av dem var mycket fulla, men hade trots allt klarat resan hem utan att spy ner något säte.

Klockan blev tio innan gänget äntligen gav sig av.
Det hade varit lite stökigt till och från, men inget hade i alla fall gått sönder. De hade skojbrottats ute i vardagsrummet som ju inte var alltför stort. Petra gick emellan och bad dem att lugna ner sig. Ola hade inte sagt speciellt mycket, men det var ju inte svårt att läsa av hans ansikte. Han var hårt sammanbiten. Det breda fyrkantiga ansiktet liknade en stenstod, och av hans underbara charm märktes inget.
När de stängt dörren tog Petra fram dammsugaren, sedan torkade hon av alla golv. Disken som tornade upp sig var snabbt avklarad. Ola var tyst.
Hon skyndade sig att slänga sig in i duschen för att sedan slänga på sig en klänning och ett par sandaler. Det långa mörka håret svepte trädde hon en gummisnodd runt och rufsade till slutet på tofsen. Lite spray, sedan var det klart.
Efter ett snabbt hejda sprang hon ut till hållplatsen, där hela gänget stod. Attans! Hon trodde att de hade kommit iväg!!
Inne i stan sprang hon runt i olika affärer hela dagen för att försöka hitta något snyggt till kvällen. Några kjolar, ett vitt läderskärp, och ett par söta trosor blev hennes fynd för dagen.
När hon kom hem igen färgade hon håret i Mahogny (det blev mörkt, mörkt…hmmm kanske lite väl…). Telefonen ringde, det var Helen som ville ut. Petra var inte svårövertalad och var snart på väg. De skulle ses utanför GH . Kvällen var lyckad, och hon fick dansa hela tiden. Tankarna på Kase kom hela tiden. Ständigt tyckte hon sig se honom, men förnuftet sade att det var fel. Faan, faan, faaan varför skulle livet vara så komplicerat?? Petra och Helen gick hem lite tidigare än vanligt, och båda var trötta.

På söndagen vaknar Petra och Ola av att det ringer på dörren. Det är hyresvärden som kommer med hyreslappen. De pratar en stund, sedan säger han hejdå och går.
De käkar frukost och hon tar en dusch, sedan åker hon in till Gröna Lund för att träffa Anneli. De skall se Tomas Ledin.
När de går in genom grindarna stöter Petra till en kille som står med ryggen mot henne. Det är Michael från Essingen. Han ser besvärad ut, men hejar i alla fall. De pratar lite fåordigt med varandra, sedan skiljs de åt. Konserten visar sig vara en riktig höjdare. Glada och nöjda går tjejerna hemåt framåt nattkröken.
Ola är fortfarande uppe, och för första gången på mycket länge sitter de och pratar. Natten kommer och morgonen börjar gry.

På tisdagen får Petra ännu ett brev från sin kära väninna Mia. Hon läser igenom det lite snabbt, sedan tar hon fram penna och papper för att skriva ett svar.
Hon skriver även ett brev till Michael som hon träffat idag. Ett litet kort elakt ett. Det kändes skönt att få skriva vad hon tyckte och tänkte om honom, även om Petra insåg att när han läst det var det säkert kört för hennes del. Skitsamma, hon var väl ändå inte intresserad…eller??

Onsdagen var jobbfri så Petra tog bussen till Sollentuna och gick till ungdomsmottagningen för att få nya p-piller. Hon behövde inte gå igenom någon underlivsundersökning tyckte gynekologen, men de kollade hennes blodtryck(det var lågt). Hon var kärnfrisk! Det var en jättetrevlig gynekolog. Efteråt tog Petra pendeln till staden där hon shoppade kläder, smink och ett paraply. På eftermiddagen var det en ömfotad tjej som tog ett trångt pendeltåg tillbaka hemåt. Tillbaka hemma tog hon en dusch, sedan provade hon kläderna hon köpt. Efter att hon tagit ett djupt andetag tog hon telefonluren och ringde till tele och frågade efter Mats Larssons telefonnummer, men icke…han fanns inte. Klockan nio tog hon bussen in till staden och gick där till New Image. Tråkig början, men snart träffade hon idel kändisar sedan förut. En kille hon dansar med visar sig komma från hennes barndomstrakter och är dessutom himla gullig och söt. Ingen dålig kombination. De byter telefonnummer för att höras i veckan och gå på bio. Vid busshållplatsen på väg hem träffar hon ytterligare en trevlig kille och de pratade tills bussen kom. Klockan var halv fyra när Petra lade sig i sin säng, men hade svårt att sova. Tänkte på Kase därhemma, och saknade honom massor.

På fredagen var det jobb som vanligt, sedan hem och slöa. När hon ligger och myser i soffan ringer det. Mats Larsson ifrån Uppland väsby sitter i andra ändan och vill träffa henne. Han säger att han kommer till henne på söndag. Överväldigad sitter Petra en lång stund med telefonen i handen innan hon kommer på sig själv och lägger på den. ”Ojdå! Vad var detta? Nu kunde det bli komplicerat. Petra älskade visserligen Kase, men han hade som vanligt inte hört av sig, och Mats var en väldigt go och rar kille, dessutom snygg.

Lördagsnatten tillbringade Petra med en ny tjejkompis hon hittat på GH. Helen kom dit lite senare och snart var de alla tre uppe på golvet och stuffade. Efter en rolig kväll ramlar de hemåt och Petra kommer hem vid halv fem. Supertrött!

Eftersom hennes pappa fyllde år igår ringer hon hem och grattar honom de första hon gör på morgonen. De talade om att Hudikmarknaden var nu i helgen och Petra blev jättebesviken över att inte kunna åka hem. Där var säkert Kase, och massor av tjejer…Hm, egentligen kunde väl inte Petra klaga eftersom en snygging skulle komma på besök. Men inuti henne satt en liten tagg av avundsjuka som inte ville försvinna. Fasiken, att hon skulle bo så långt bort.
Mats ringde tidigt, och kom strax efter. Han var ännu gulligare än Petra mindes, och snart hade hon glömt hudikmarknaden. De satt och pratade i flera timmar, sedan tog de hans minibuss till Sollentuna pendelstation, och åkte därifrån med Ola till stan. De åt på Clock, sedan fortsatte paret till biografen där filmen Never say never gick. Alla möjliga ämnen avhandlades och timmarna gick fort. De tog pendeln till Sollentuna där de hoppade in i hans minibuss och for tillbaka till lägenheten. Petra lutade sig försiktigt mot hans bröst när de satt framför tv:n, och han smekte henne på armen. Långa rysningar av välbehag gick igenom hennes kropp. Efter ytterligare några timmar for han hem. Petra vågade inte ens ge honom en kram eftersom hon var lite blyg. Snabbt kastade hon sig på telefonen för att ringa sin kompis Helen och skvallra. Hon hade en fest på G ute i Norsborg. Efter att ha lagt på luren tar hon snabbt upp den igen för att ringa sin kompis Mia i Söderhamn. Hon berättar att hudikmarknaden inte är förrän den åttonde september. Petra gör en djup suck av lycka, och berättar sedan för Mia om Mats. Ola och Petra satt i soffan och pratade innan de kröp ner i varsin säng.

Det var tisdag och innan hon började jobbet klockan halv nio skyndade Petra sig till Skogaholm för att tillsammans med några andra från jobbet göra studiebesök där. De gick runt överallt i lokalerna och fick sedan varsin påse med bröd och en silverbricka.
Jobbet gick superfort och plötsligt var dagen slut. Petra for snabbt hemåt. Cissi ringde och ville gå ut dagen efter. Petra lovade halv om halvt att följa med, men var lite osäker på om hon egentligen ville ut. Hon ringde sin lillasyster, och de pratade om Jesper(Petras katt) som försvunnit puts väck, och om livet därhemma som oftast inte var så händelsefyllt. Petra ringde sin kusin Lillian som var nyinflyttad i stan liksom Petra, och de pratade om att gå ut tillsammans. Kusinen kände sig ensam, och liksom Petra kände hon nästan ingen i stan. Helen ringde och de pratade i en timme om allt möjligt. Petra tänkte på Mats, och ringde, men han var inte hemma. Hon tänkte på Kase och hudikmarknaden som skulle komma. Sent på kvällen kom Ola och Måns.
Efter jobbet på Onsdagen ringde Petra till Cilla och sade att hon inte hade lust att gå ut.
Istället tog hon buss hem och ringde till Mats om och om igen utan svar. Till slut svarade han och lät glad. Ola skjutsade Petra till Häggviks station där hon tog pendeln till Uppland Väsby och Mats. Hon hade kommit överens med honom att ringa när hon kom fram, men tyvärr fann hon att plånboken var länsad på varenda öre. Inte en krona hade hon. Panik! Vad göra? Ett par snälla tjejer bistod Petra med kronan hon saknade, och snart kom Mats och hämtade henne vid stationen. De pratade om allt. Från början satt han i soffan bredvid, men efter ett tag satte han sig bredvid henne och lade armen runt hennes axlar. Mysigt! Vid halv elva kände han att det var dags att åka hemåt, och han var så snäll att han skjutsade henne ända hem. ”Vilken gentleman, dem är det få kvar utav” tänkte hon när han körde. Hon sneglade på hans profil. Mats var en lång stilig kille med ljust kortsnaggat hår och blå ögon. Egentligen ett kap, men Petra tänkte ta det lugnt och kolla läget. När han lämnade av henne ville hon egentligen ge honom en kram, men vågade inte. Därhemma ville Ola prata, och de satt till långt in på morgonen. När de skildes åt för att lägga sig tog Ola hennes hand och frågade om hon inte ville ha sällskap. Petra sade nej, och gick in till sig. Nog strulat med honom. Han var en kille som bara ville ha hennes kropp…inte intressant.

Dagen efter ringde en kille hon pratat med om provsjungning och ville att Petra skulle komma dit för test. Fredag klockan 18 var det dags! Oj, oj vad nervös hon blev. Efter alla körer och sånguppvisningar med sin mamma och syster visste hon att sjunga…det kunde hon bra. I lägenheten hade Ola farit fram ordentlig. Det var städat överallt!! Jättefint!! Petra blev glad, och kände att han kanske trots allt var en bra människa. Irritationen mot honom lade sig lite grand.
Ola hade börjat att krama henne i tid och otid, och gav henne ofta komplimanger. Egentligen handlade kanske allt om att han ville vara omtyckt och åtrådd. Varje gång Petra hittade någon kille att träffa, och kanske till och med ta hem började Ola smöra en massa för henne. Konstig kille. Hon låg i sängen och tänkte på Kase och Mats. Två helt skilda killar från helt skilda världar. Framåt midnatt somnade hon in med ett leende på läpparna.

Efter att ha jobbat till klockan fyra skyndade sig Petra mot Skogås( som hon knappt hittade till). Nervös knackade hon på, och möttes av en kille som var lång, mörk och skäggprydd.
”Hej! Det är jag som heter Petra. Jag skulle provsjunga idag.” Hon kände att handflatorna var lite svettiga och hoppades att det inte märktes när hon skakade hand med honom.
”Hejsan! Pehr heter jag och är den som leder bandet. Kul att träffas. Du kan ta mikrofonen där. Är det något speciellt du vill sjunga?” Han pekade mot en liten scen med ett ensamt mikrofonstativ på. I stativet satt en liten silverfärgade mikrofon.
” Nej, spela du bara så sjunger jag” sade Petra och satte sig på stolen bredvid stativet. Hon hörde att rösten darrade till av nervositet, men hoppades att det skulle ge med sig.
Pehr satte sig vid pianot och klinkade fram en melodi. Petra kände igen den, men kom inte ihåg orden exakt, Började humma lite försiktigt för att sedan öka under tiden som orden kom från hennes minne. Fortfarande var hon svettig om händerna och då och då tappade rösten fäste. Fasiken också, hoppas att han inte hörde så väl. Efter en timme av jamning ställde han sig upp och bad henne komma ner från scenen.
” Du har en jättefin röst, men något är fel. Är du nervös?”
” Jaa, jätte. Kolla mina händer, de skakar. Hördes det väl?”
” Tyvärr, men jag gillar din röst och vill höra dig sjunga igen. Kan du komma igen om jag ringer dig? Du kan sjunga tjejen, men du måste sluta vara så nervös!” Han lade sin hand på hennes axel och spände sin blå ögon in i hennes.
”Jag hör av mig! Träna lite låtar under tiden, så skall du se att det går bättre nästa gång.”
Petra klev ut från studion med en lite dyster känsla av att han inte skulle höra av sig, och hon ryckte på axlarna och skyndade på stegen. Vad kunde hon göra åt det? Inte ett skapandes grann! Det var bara att öva ännu mera, och söka sig vidare. Ola och Måns berättade att de varit en snabbis till Oslo…vilka galningar!! Petra tog med sig telefonen in i sitt sovrum och ringde till mats för att berätta om den misslyckade provsjungningen. Han blev förvånad att hon sökt och började fråga ut henne om hennes så kallade karriär inom musiken.
” Karriär??” Sade Petra och hade svårt att hålla sig för skratt.” Nja, jag har som alla andra ungar därhemma sjungit i kör sedan jag var liten, sedan var det damkören och flera uppträdanden inför publik med min mamma och syster. Jättekul! Tyvärr slutade vi uppträda eftersom jag flyttade från stan”
” Är du duktig då? Har du sökt flera provsjungningar eller var det den första?” Han verkade faktiskt genuint intresserad och frågorna haglade.
” Jag är en sopran, och kan väl skryta med att jag har en så kallad ren röst, inget skrap där inte.” Hon märkte att Ola kommit in i rummet, och stod stilla i dörren.
”Vänta lite Mats” sade hon och höll för luren medan hon frågade Ola om han ville något.
” Jag bara undrade om du ville ha fika? Jag har köpt med mig fikabröd.”
” Tack, jag kommer strax” Hon vände sig mot luren igen ,och fortsatte prata med Mats. Efter en liten stund avslutade hon samtalet med ett” Vi hörs snart igen. Kram!” Stolt över sitt mod studsade hon ut genom dörren och in i vardagsrummet där grabbarna satt och spelade poker.
Båda två tittade upp när hon kom hoppande in i rummet. Glad som en lärka.
” Vad i hela friden har hänt med dig? Ola satt med en tekopp i handen och en kortlek i den andra.
” Jag vågade säga kram till en kille jag gillar, och jag blev så glad över det.”
” Hmpf” Sade Ola och tittade på Måns medan han sade rätt ut i luften ” Det har du ju sagt till mig flera gånger.”
” Ja, men det är annorlunda. Jag är nog lite kär i honom. I alla fall förälskad.”

På fredagen klev Petra upp klockan halv sex eftersom hon skulle packa ryggsäcken inför hemfärden. Bussen till T-centralen gick långsamt tyckte hon, och klockan tickade på alltför fort. Med ett nervöst kviller steg hon på tåget mot Hudiksvall. Kase hade när han ringt lovat att möta henne där, och hennes mage gjorde stora volter. Att äta var inte att tänka på. Hennes syster och kille skulle även de möta henne där borta för att sedan gå i sällskap med henne och Kase till Hudikmarknaden. Stad efter stad passerades i snabb takt, och snart var de i hennes lilla pyttestad. Kändes lite konstigt att inte stiga av, men samtidigt hade hon en stor förväntan och längtan i sig.

Kapitel 17

Hennes lillasyster och hennes pojkvän kom gåendes i snabb takt mot henne när hon klev av.
Den blå ryggsäcken som egentligen sett sina bästa dagar trädde Petra lite snabbt över axlarna innan hon tog ett hopp ut på perrongen.
” Hej, såg du Kase därinne?” sade Petra medan hon omfamnade dem båda.
”Nej, men han kommer säkert. Vi kan väl sätta oss på trappan utanför stationen och vänta lite. Hur gick resan förresten?” Lillasyster Maja tog sin pojkväns hand och de gick allihop i sakta mak till utsidan där de parkerade sig på en gammal halvtrasig bänk som stod vid trappan högst upp.
” Det var lite folk på tåget, och jag var nervös och hade mycket tankar i skallen så tiden gick fort, men …var är han? Nu blir jag orolig! Det var ju faktiskt hans förslag att vi skulle ses den här helgen och han ville träffas vid stationen.” Petra vände sig ömsom hit, ömsom dit medan hon pratade spejandes efter ett välbekant ansikte.
” Nej, nu får det vara nog. Vi har faktiskt väntat i över en timme. Han lär väl vara därinne?”
Systern hoppade ner från bänken och började gå mot city ” Kom igen, skit i honom! Han har nog bara glömt att det var idag.”
De anlände snart till marknadsplatsen som var överfull av folk som vanligt. Nästan direkt stötte de på Kase som kramade om Petra, men verkade vara någon annanstans.
” Hej! Sade hon. ” Vart tog du vägen? Vi skulle ju ses nere vid station, eller har du glömt mig?” Hon hade inte långt till tårarna kände hon, både besviken och arg.
Han stod och petade med ena skon i backen medan han harklade sig lite besvärat och sade
”Äh, du klarar dig så himla bra själv. Vi ses ju nu ellerhur?” Han drog sig undan när Petra försökte ta hans hand i sin, och hon stoppade istället ner handen i sin bakficka.
” Vad är det för fel?” Sade hon och tog hans ansikte mellan sina händer.” Vad vill du egentligen? Varför ville du att jag skulle komma om du ändå inte bryr dig?” Nu grät hon. Tårarna rann längs hennes kinder, och hur mycket hon än försökte kunde hon inte sluta. Något brast inom henne. Kase slet sig loss och gick iväg utan att svara. Han höll huvudet nerböjt och var snart utom synhåll.
” Lilla, lilla gumman” sade systern och höll om Petra. De stod så en lång stund tills snyftandet slutat, sedan torkade hon tårarna och bet ihop.
” Helskotta han skall få förstöra min dag. Jäkla knöl!!”
Med bestämda steg gick hon i riktning mot den så kallade grillen( ett samlingsställe som låg vid ån bestående av en grill och en massa stolar). När de anlände dit träffade de Kases kompis Äso:s tjej som sade att de skulle leta upp Äso. Petra följde snällt med, och snart hade de hittat Kase.
” Faan Kase, skärp dig nu! Var snäll mot Petra. Hon har ju för faan åkt flera mil för att du ville träffa henne”. Hon ledde Petra fram till honom, och han lade sin arm runt henne och kramade om hennes axel med sin ena hand.
Petras syster började känna sig lite överflödig och viskade något i örat på sin pojkvän, sedan sade hon ” Nej, vi går vidare. Vi kan väl ses senare härnere?? Om ca 3 timmar? Är det okey?”
” Visst, jag vet inte vad vi skall göra, men, vi ses om 3 timmar” sade Petra, och log när hon kände att Kase letade upp hennes hand. Plötsligt kände hon att situationen faktiskt var enormt löjlig. Han var ju barnslig. Vad var det han höll på med egentligen?
De gick iväg mot marknaden hand i hand.
Hon stod nere vid boxningsringen som tillfälligt satts upp under de här dagarna när hon träffade Kjells lillebror.
” Hej! Hur mår du?” Sade hon och kramade om honom.
” Superbra! Inte visste jag att du var hemma. Tänk om Kjell vetat det. Då hade han nog kommit hit”
” Jaha, Varför då?
” Men herregud det förstår du väl? Han gillar dig skitmycket, det har han gjort i många år. Han hade velat träffa dig. Blir nog skitsur när jag berättar att du är med den där.” Han pekade på Kase som kom fram mot dem med knuten näve.
” Ge faan i min brud! Petra kom vi går” Han tog hennes hand i ett fast grepp och drog iväg henne därifrån. Hon vinkade över axeln till Kjells brorsa och himlade lite med ögonen mot honom. Skrattande gick han åt det andra hållet.
Kase vände plötsligt Petra mot sig och sade” Jag tycker vi går hem. NU!
Hon tvekade först, men beslöt sig sedan för att följa med. Systern skulle förstå vad som hänt, och åka hem med sin pojkvän. Dessutom kunde hon kanske få chansen att prata på tu man hand med honom. Om deras så kallade förhållande (hm, det var nog mer träffar)
”Okey! Hur tar vi oss dit?”
” Vi får skjuts av en polare till mig. Kom igen!”
När de stigit ur den gamla fallfärdiga häcken som hans polare hade gick de in i hans lägenhet, käkade lite och lade sig sedan i hans stora dubbelsäng. De pratade lite alldagligt om lite allt möjligt och Petra hämtade kraft till att ta upp den stora frågan.
” Du, Jag måste fråga en sak?” sade hon och reste sig till halvsittande läge.
” Mm, vad då? Sade han och reste sig upp han med.
”Varför kom du inte idag?” hon snurrade nervöst en hårtest mellan två av sina fingrar medan hon pratade, och försökte se in i hans ögon.
” Jag ville, men glömde sedan bort dig. Förlåt, det var inte meningen. När du sedan konfronterade mig skämdes jag och stack iväg.” Han smekte hennes kind.
” Jag vet inte vad jag skall tro” sade hon och drog sig bort lite från honom.” Hur skall jag kunna lita på dig om du gör så här? Jag vill känna mig trygg med min kille. Jag älskar dig massor, men om du gör mig illa om och om igen dör det till slut. Det förstår du väl?”
”Jag kan bara säga förlåt. Jag är inte van att tänka så här mycket på någon annan. Du finns i huvudet jämt , och jag har lite svårt att ta konfrontationer. Äh, nu blir det för mycket prat. Kom hit och lägg dig istället och mys. Jag älsker dej..det vet du ju, eller hur?”
Hon kröp in i hans famn och beslöt sig för att njuta av hans sällskap när hon hade chansen. Trots allt var hon väl inte heller guds bästa barn när det gällde förhållanden. I Stockholm träffade hon massor av killar även om Kase alltid fanns i hennes tankar. Men, de var ju båda två unga, och vad framtiden ville med deras förhållande kunde hon bara gissa.
De låg och kramades en stund under tystnad, och snart sov han tungt medan hon låg och funderade.
På morgonsidan hade hon kommit fram till att hennes stora kärlek blivit blottad, och visat sig vara värdelös skit!

På morgonen låg de och drog sig tills klockan 12. Ingen av dem ville öppna ögonen och se realiteten. Båda visste att idag skulle de skiljas, kanske för en stund, kanske för alltid.
Tystnaden blev till en hög mur som ingen av dem vågade gå över. När de kom in till Äso och hans tjej bröt de snart tystnaden med ett glatt babblande om gårdagens bravader. De pratade med alla utom varandra. Deras händer sökte sig till varandra, och hon satt i hans knä eftersom stolarna inte räckte till.
” Lägg av nu ni två” sade Äso och skrattade. ”Ni har ju för sjutton varit ihop hela natten. Får ni aldrig nog? Förresten varför flyttar du inte hit?” Han vände sig mot Petra och lade en hand på hennes axel ” Kase pratar alltid om dig…det skall du veta. Jag tror han kärat ner sig i dig, men är lite skraj.” Nu vände han blicken till Kase och lade sin ena hand på hans lår. ” Eller?” Sade han och skrattade igen. ”Ni är faan i mig otroliga båda två, lika jävla envisa. Han har tjatat om dig sedan ni först möttes. Petra hit, och Petra dit. För sjutton Kase flytta till Stockholm du med vetja? Var inte så jävla feg!”
Han satt alldeles tyst en stund, sedan sade han ”Äh, det är inte min grej, jag vet…förlåt grabben!”
Dagen sprang fram och det blev dags för Petra att fara vidare. När de gick från Äso sade de ingenting i början, men började sedan prata om hennes liv där borta.
” Kan du inte komma och hälsa på i flera dagar nästa gång” Han tittade bortåt horisonten medan han skruvade nervöst på sig. ”Jag skulle bli jätteglad om du gjorde det” Nu vände han blicken rakt mot henne.
”Jag vet faktiskt inte om jag vill. Du har varit så konstig. Det dröjer nog innan jag kan komma igen. Måste jobba mycket vet du.” Nu var det hennes tur att skruva på sig. Egentligen blev hela situationen löjlig. De kunde säga morsning goodbye här och nu, och sedan aldrig mera( nja, de skulle ju säkert stöta på varandra i framtiden ute på krogen)ses. Men inne i sitt hjärta kände Petra att en dov smärta började bölja ut som ringar på ett hav, och hon ville inte gråta inför honom. Ett tvärt slut skulle bli jobbigt för dem båda.
Han vände sig tvärt om och naglade fast hennes ögon i hans.
” Vill du ses? Men, vad faaan låter det så, då kan du ju stanna där borta” snäste han, och tittade ner i backen. Handen som nyss hållit hennes slets bort och gömdes i fickan på hans jeans.
” Jag vet faktiskt inte vad jag vill. Allt inom mig är kaos.
När de kom fram till vägen där hon skulle börja lifta skildes de åt med två pussar och en kram, sedan gick han iväg. Med huvudet nedåtböjt, och händerna i fickorna. Inte en enda gång vände han sig om …bara gick. Petra kände sig underlig till mods. Hon kände tårarna bränna innanför ögonlocken, men gnuggade dem och harklade sig om och om igen tills känslan försvunnit. Hon tänkte på Mats som hon börjat träffa, men var lite rädd för att han skulle bli en tröst istället för Kase. Det gällde att ta det varligt, och att inte stressa fram någonting.
Det dröjde inte länge förrän hon fick lift ned till stationen, och snart satt hon på tåget mot Söderhamn. Full av funderingar och tankar. Från telefonkiosken vid Söderhamns tågstation ringde hon till sin mamma, och frågade om hon kunde hämta henne. Eftersom hon hade massor av spring i benen gick Petra med snabba steg, och hade hunnit ända till stans badhus när mamman kom. Hon berättade inget om Kase för sin mamma, men hon hade fått rapport av den andra dottern om vad som hänt och tänkte inte ställa till någon scen.

Mamman såg på sin flickas profil och såg att hon svalde om och om igen. Hon visste inte vad hon skulle göra. Ville trösta, men hur? Hennes dotter hade blivit stor så fort att hon inte hunnit med riktigt. Plötsligt hade hon blivit en liten kvinna, och att komma hem var inte längre så intressant när utelivet i den nya staden hägrade. Mamman hade velat göra sin dotter självständig, och hade lyckats, men ibland kunde hon sakna den lilla flickan som ständigt hittade på bus. Visserligen bodde den yngsta dottern kvar hemma, men det var ändå ett litet tomrum. Någon saknades vid bordet. Skratten ekade tystare i det stora huset. Familjen hade tagit beslutet att hjälpa pappans syster med hennes barn Stefan, och han fyllde visserligen platsen vid bordet, men han var ju inte deras riktiga barn, och tyvärr…hade han en massa dumheter för sig. Idiotpåhitt som att krossa en massa fönster på ladugården, eller något annat lika dumt var vardag. De ville så gärna hjälpa honom, men det var svårt när han slets mellan dem och mamman gång på gång. Det de byggt upp raserades snabbt när han kom hem till sin biologiska mor.
Ibland läste hon i dagstidningen om saker som skedde i storstaden och förfasades över vad som kanske kunde hända. Å andra sidan kunde hon ju inte påverka situationen, och att oroa sig blev jobbigt i längden. Så det var bara för mamman att acceptera dotterns beslut om att flytta, och försöka stötta så mycket hon kunde, och hade tid till. Att ha bondgård var ju ett heltidsjobb året runt.

Petra njöt över att vara hemma och bli ompysslad. Det var länge sedan hon hade känt det så.
Allting bara gick runt som en cirkel i hennes liv. Jobb, vardag, utgång, resa till Söderhamn, resa till Stockholm.
Allt det där gick bra ett tag, men livet måste väl bestå av något annat tänkte Petra när hon satt på tåget på väg mot Storstaden igen.
Det hade varit lite turbulent innan hon kom iväg eftersom det visat sig att bussen in till stan gått 18.30 inte 18.50 som Petra trodde. Pappan som hade skjutsat henne till busshållplatsen hade redan farit iväg när hon insåg fakta. Petra skrattade för sig själv. Vilken osis!! Det var bara att lasta på sig alla väskor och ställa sig efter vägen och lifta.
Till slut fick hon lift med en gammal farbror som pratade oavbrutet på vägen till stationen.
Innan hon kliver ur lägger han handen på hennes lår och frågar om de inte kan ses när hon kommer till stan igen. Petra känner nu spritångorna hon missade förut, och öppnar dörren för att snabbt stiga ur medan hon tänker för sig själv att det är underligt vad mycket kufar det finns i världen. Varför hade hon alltid sådan otur?
När Petra går in på stationen ser hon precis skylten med Stockholm släckas. Tåget gick 19.01.
”Faan, helvetes skit!!” hon står och hoppar av ilska. Nästa tåg går klockan 21.01 får hon reda på i luckan när platsbiljetten inhandlas. Efter att ha köpt en packe tidningar av alla de slag, och lite godis sätter Petra sig i en utav vänthallens stenhårda soffor. En pratglad kille sätter sig bredvid, men inser snart att hon inte vill prata och flyttar sig till en annan bänk där han får bättre respons.
Klockan var midnatt när hon äntligen kom tillbaks till Stockholm. Trött satte hon sig på pendeln för vidare färd hemåt. Tanken på Kase förföljde henne in i drömmarnas värld när hon äntligen fick sova.

Kapitel 18

När hon vaknade dagen därpå var det segt som attan att överhuvudtaget komma upp. Ögonen kändes som om de var ihopklistrade. Efter en snabb titt i hallspegeln, och några drag genom sin tjocka kalufs tog hon cykeln och stack iväg. Frukost fick det bli på jobbet eftersom hon var något försenad.
Det blev kassajobb och att stå i konditoriet som gällde hela dagen. Petra stortrivdes.” Tänk att man kunde få betalt för att stå och prata hela dagarna! Vilken lyx!”
På kvällen kom Ola med Måns och de åt kvällsmat som de gjorde tillsammans.
På köksbänken hittade Petra en telefonräkning som visade över tvåhundra kronor. ”Usch, vad dyrt det var att ha telefon” sade hon till Ola som kom in i köket för att kolla om inte några av hennes goda kakor fanns kvar. Tyvärr gapade både plånbok och skåp tomt, så det blev till att knapra på några torra kex istället. De satte sig i vardagsrummet och slötittade på tv, men efter ett tag tröttnade Petra och gick istället och lade sig.
Hon tog fram sin plånbok där några svartvita foton av Kase satt på första sidan. Med ett ryck slet hon ut bilderna och rev dem i små, små bitar alltmedan en ensam liten tår kom rinnandes på hennes kind. Saknaden rev i hennes bröst, och en kort sekund tänkte hon på att skriva ett brev till honom. Innan hon somnade tänkte hon på Mats, och faktiskt saknade hon nog hans goa sätt och mysiga dialekt.

På tisdagen var Petra på uselt humör! Alla fick sig en känga. När dagen äntligen var slut åkte hon fort hem. Halsen hade börjat värka, och hon kände sig lite allmänt däven.
Telefonen ringde, och hon svarade snabbt för att upptäcka att i andra änden fanns bara en glad pratig Leif som ville ses någon dag framöver.
Efter att de pratat i en timme lägger en mycket gladare Petra på luren.
Leif var en gullig kille där hemifrån som hade ett gott öga till henne, och hoppades på att kanske en dag få sin chans.(Att tankarna funnits hos Petra skulle nog ha glatt honom mycket, men det fick han aldrig veta.)
Efter samtalet stod telefonen tyst och död hela kvällen. ”Fasiken också, varför ringde inte Mats” tänkte hon tyst för sig själv medan Ola började diskutera ämnet tjejer med henne. Han var förbryllad över deras beteende (hm, och sitt eget???). Petra blev mest irriterad och avslutade rätt snart diskussionen och kröp till kojs.

På onsdagen laddade hon hela dagen för att våga ta luren och ringa till Mats när hon kom hem. Han blev jätteglad hördes det, och undrade hur hon mådde och vad hon gjort, sedan frågade han om hon ville komma över. En snabb fundering, sedan var beslutet taget. Efter en snabb dusch tog Petra bussen till Sollentuna station och där pendeln vidare till Väsby.
Det var lite klurigt att hitta rätt, men hon kom i samspråk med en karl som kunde visa henne rätt.
Kvällen blev jättemysig! De satt i soffan och pratade om allt möjligt, och sakta, sakta lade han sin ena arm runt henne medan han lite förstrött smekte hennes arm. Hon myste, och kände att det pirrade i magtrakten av välbehag. När klockan närmade sig tolv sade han att han kunde skjutsa hem henne, och när de stannade i Edsberg för att släppa av Petra tog han tag i henne och gav henne en öm puss. Mats blev lite rosig om kinderna av förlägenhet, men log glatt efteråt och bad henne ringa och väcka honom dagen efter. Med dem orden stängde han bildörren, vinkade och for iväg.
Kvar på trottoaren stod Petra med pirr i både mage och ben. ” Vilken karl!! Han försökte inte ens förföra henne, bara tog det lugnt och stilla. Honom vill jag ha” tänkte hon medan trapporna snabbt avverkades en efter en.
I lägenheten var det tomt och stilla.

Torsdag morgon ringde hennes väckarklocka klockan 6.
Natten hade varit bedrövlig! Hostan hade förföljt henne hela natten, och snoret rann. Petra mådde verkligen superpyton!! Stackars, stackars Mats, nu hade hon säkert smittat honom.
När klockan var sju ringde hon något nervös upp Mats som svarade lite sömndrucket, men snabbt blev glad när han hörde vem det var.
”God morgon, hur mår du? Själv har jag mått tjyvens hela natten. Jag hoppas att jag inte smittat dig nu?”
” mmmmm, God morgon, du ringde! Vad kul! Jag mår toppen, har sovit som en död inatt. Vi måste ses snart igen, det där var trevligt” han harklade sig. ” Du pussar bra tjejen”
” Klart jag ringer, jag lovade ju! Vi kan väl höras om någon dag igen. Imorgon skall jag ut med kusin vitamin.”
” Höres gumman! Krya på dig, och ha en bra dag! Puss!”
” Ha en underbar dag du med! Puss!” Det kändes konstigt att säga puss till någon hon knappt kände, men han hade ju gjort det, och hon ville inte vara sämre.
Dagen var botten!! Hon var verkligen superförkyld, och skulle väl egentligen må bäst av att stanna hemma imorgon istället för att gå på krogen. Men, det var så tråkigt att bara vara hemma.
Lillasyster yster ringde på kvällen, och de pratade om allt som hände dem i livet.

Efter en lång dags arbete åkte en väldigt snorig Petra in till stan för att möta upp sin jämnåriga kusin Lillian som var nyinflyttad till Stockholm. De gick till Glädjehuset där de efter några urtråkiga timmar inser att det nog inte är deras kväll, och far istället hem tidigt( nåja, klockan var i alla fall två). Ola är vaken när hon kliver in genom dörren, och de sitter snart och pratar.(Han är väldigt gullig och omtänksam på alla sätt, hämtar en filt så att hon inte skall frysa, lite snordukar mm). Han har teven avstängd och har tänt en massa ljus. På radion spelar de gamla tryckarlåtar, och han bjuder upp Petra.
När de dansar smeker han hennes nacke, och trycker sitt underliv mot hennes. Trots att hon lovat sig själv att inte falla kan hon inte låta bli.
Hon lindar sina armar runt hans nacke, och biter honom lekfullt i örat. Filten hon haft över sina axlar glider ner, och hennes alltför korta t-shirt visar hennes brunbrända mage. Hans pyjamasbyxor hittar ner till golvet av sig själv, och han står med dem runt fötterna oförmögen att kunna dansa annat än med små, små steg. Hans allra heliga står rakt ut, darrande av lust.
Åsynen av honom borde väl ha lockat till skratt, men faktum var att Petra åtrådde honom ännu mer för att han såg så värnlös,, men ändå ståtlig ut. Olas hår lockade sig runt öronen som små girlanger, och hon tog en liten test som hon lindade runt sitt ena finger medan hon viskade i hans öra” Skall vi gå till din säng eller min?”
” Min” sade han, och skakade av sig byxorna, medan han i ett svep lyfte henne och försiktigt lade henne i sängen.
” Fryser du?” sade han, och lutade sig över kanten för att hämta täcket som låg på golvet.
”Mm, du får gärna komma hit och värma mig”
” Gärna”
De utforskade varandras kroppar som om de aldrig sett varandra förut, och när de efteråt låg med svetten pärlande på kroppen tänkte Petra ” FAAAAAAAN! Jag skulle ju inte!! Det här får aldrig mer hända!!” Hon reste sig ur sängen, och gick med snabba steg till badrummet där hon tog en varm dusch. Efteråt gick hon in i sitt rum där John blund strax klev in.

Lördagen var som tur var jobbfri, och efter en lång sovmorgon klädde Petra på sig för att äta frukost. Idag skulle hon hämta en liten hamster i zoo-affären nere i centrum.
Hm, nja, hamster var det ja…. Det bidde en kanin istället.
En liten grå hermelindvärgkanin som direkt fångat hennes hjärta när hon skulle hämta den nya hamstern. Att sedan hamstern inte varit klar för avfärd hade väl kanske påverkat hennes beslut. Hon ville ha ett husdjur NU! Sagt och gjort! Lilla Maja fick en liten bur, lite mat och ett litet rött koppel.
Ola tyckte det var vansinne, men höll tand för tunga.
På kvällen klippte hon luggen innan hon for inåt stan där Helen väntade utanför Åhlens. Petra var fortfarande illa däran, och snordukarna konsumerades flitigt. Den nya frisyren hon klippt sig i kändes främmande och helst av allt hade hon gått direkt hem, och dragit täcket över huvudet. ”Att gå på fest en dag som denna var egentligen vansinne! Men, men, hon hade lovat Helen att följa med, och vem vet kanske skulle hon träffa någon speciell på festen?”
Pea som hade festen visade sig vara en jättegullig och rar kille i hennes egen ålder. Helen var riktigt på G, och kunde knappt stå still en sekund. Det blev en något avslagen kväll för Petras del, men hon hade träffat flera trevliga människor när hon äntligen fick fara hemåt vid ett. Pendeltåget var stökigt och bökigt, stannade än här, än där för att invänta order om avgång. ”Typiskt att trafiken skulle strula idag när hon verkligen hade en jättesuperlängtan hem!” tänkte hon när tåget stannade för fjärde gången.
Till slut kom hon hem, och kunde äntligen krypa ner i sin säng.

Söndagen tillbringade Petra i sängen, snorandes och hostandes som en galning.
Ola kom till slut in och sade ”Är allt okey?? Hur mår du egentligen? Jag har fixat käk. Kom ut och försök få i dig lite grand i alla fall. Snälla!! Jag blir orolig, du brukar väl aldrig sova så här länge?”
” Jag är okey, lite sliten bara. Det har varit så sena nätter på sistone, och att jag är rejält förkyld gör ju inte saken bättre. Skall sätta på mig lite kläder, sedan kommer jag”
När Petra passerade hallspegeln hajade hon till. Runt ögonen hade hon mörka ringar, och under näsan fanns en röd rodnad efter alla snytningar hon gjort. Luggen hon klippt hade åkt upp ytterligare en bit, och den som inte visste hur gammal hon var skulle gissa på max femton. ”Att jag alltid skulle ha så himla bråttom med allt. Om jag istället gått till en riktig frisör hade kanske håret blivit snyggt klippt, nu var det inte snyggt!” sade hon högt till sin spegelbild.
Ola tittade ut i hallen ” Pratade du med mig? Vad sade du?”
”Äh, jag bara slår lite på mig själv för att jag är så urbota dum och inte har tålamod att vänta, men jag ville ju så gärna bli fin till festen”
”Det är väl inget fel med det där” säger han, och flinar lite. Du ser lite ung ut bara. Att ha lugg är nog inte din grej? Skit i det där nu, och kom hit och få i dig lite käk. Snart är du bara skinn och ben. Hur mycket har du förlorat i vikt egentligen?” Han petade henne i magen med sitt ena finger. ” Bantar du? Eller?” Mellan sina fingrar klämde han sitt eget nästan obefintliga fett på magen. ” Jag har gått upp några kilon, men det behövdes nog”
Petra lutade sig mot dörrpanelen, och lade huvudet på sned medan hon pillade med en hårslinga som ideligen ramlade ner i hennes ansikte.” Nej, jag bantar inte, skulle jag aldrig göra. Men det stämmer…jag har nog gått ner en hel del sedan vi flyttade ihop. Kanske allt sex!” sade hon och skrattade till.
Först var han alldeles tyst, sedan började han stammande säga ” Mmmmen, så mycket har det ju inte varit. Eller?? Ångrar du dig?” Han tittade henne rakt in i ögonen som för att söka svaret där.
” Nja, ibland ångrar jag, ibland inte. Du är bra på det du gör, och våra kroppar passar bra ihop” Petra kände att ämnet var känsligt och försökte snabbt avsluta. ” Vi kan väl bara vara vänner? Går det? Vi kan väl hjälpas åt att göra sista tiden ihop till något bra. Du har varit väldigt elak, och jag har blivit jätteledsen flera gånger.” Hon hjälpte honom duka fram porslin, och tog sedan hans hand. ” Du är egentligen en jättego och underbar kille, men eftersom du bara åtrår mig blir allt fel” Petra satte sig vid bordet de dukat.
” Ett tag var jag förälskad i dig, men du trampade på min kärlek så många gånger att den dog.”
Tysta satt de i sina egna tankar medan de åt. En ringsignal väckte liv i Petra, och hon spratt upp för att kasta sig på luren.
” Petra”
” Hej gumman, det är Leif. Har du lust att gå på en bio ikväll?” Han lät lite som om han kastade fram orden.
” Visst, var skall vi ses, och när?
” Klockan åtta utanför Åhlens…är det okey?”
” Okey! Ses då” sade Petra och lade på luren.
Efter en uppfriskande dusch kände hon sig som en ny människa. Ansiktsmasken som kletades på stramade och drog i huden när den verkade. Ola skrattade när han såg henne. ” Herregud, vad i hela friden är det där?” försiktigt pekade han på smörjan som precis började torka in.
” Låt bli! Det är en uppfräschande ansiktsmask. Man skall bli som ny efter den.”
” Ha, ha. Ja, det behövs ju. Nä, skämt åsido. Du ser ju redan bra ut, lite röd under näsan bara.”
” Tack, men jag har ögon att se med. All färg jag hade har ju bleknat bort” Hon nöp i sitt ansikte för att kolla om masken torkat. Det hade den. Petra gick in i badrummet för att där skölja bort den gröna sörjan som torkat. Efteråt smörjde hon in hela kroppen med en väldoftande lotion och rollade lite deo under armarna. Ola stod hela tiden i dörröppningen och tittade på utan att säga något. Hans blick följde hennes händer när hon smorde in sin rumpa och vidare över brösten och magen. Hon hörde att hans andning ökade, och förstod att han gillade det han såg. Det gav hennes självförtroende en rejäl kick.
Lite retsamt gav hon honom en puss på kinden när hon gick ut från badrummet. Ola kom efter och drog in henne i sin famn medan han sade.” Du är en fin tjej Petra, glöm inte det! Låt inte dumma grabbar som mig förstöra ditt härliga sätt” Han släppte henne, och gick snabbt ut ur rummet.
Kvällen med Leif blev trevlig, och de såg på ” Children of the corn” med andan i halsen. Det var en lite läskig film, och båda två blev ordentligt skrämda. Den handlade om det övernaturliga. Efter filmen kände Petra att hon blivit ordentligt mörkrädd, och såg inte alls fram emot promenaden hem från busshållplatsen. Träffen med Leif hade bekräftat det hon egentligen vetat om innan. Hon hade inget intresse av honom som kille, men gärna som vän om han nu nöjde sig med det.
De skildes åt vid centralen med en kram och ett ”vi hörs!”
När Petra skulle gå de sista metrarna från bussen till sitt hus låg paniken på lur. Hon nästan sprang hem!
Ola öppnade dörren när hon flåsande försökte låsa upp den.
” Vad i all världen??” Han såg ut som ett levande frågetecken ” Vad har hänt? Varför flåsar du så mycket?” Hans pyjamasjacka var nästan vidöppen, och det ljusa håret på hans bröst syntes tydligt.
” Vi tittade på en så hemsk film, och jag tyckte det lät i alla buskar när jag passerade dem härnere. Jag fick panik!!” Hon började klä av sig, och sträckte fram sin stövelklädda fot för att få hjälp av med den. ” Snälla, hjälp mig med den här. Den vill inte lossna.”
Ola tog ett ordentligt tag om stöveln sedan tryckte han sin fot mot hennes underliv och drog.
Det konstiga var att Petra blev upphetsad av hans tryck. Att Ola stod halvklädd framför henne med sin långa lugg lite över ena ögat, och log sitt sneda vansinnigt sexiga leende höll på att knäcka hennes beslut att INTE ha sex mer med honom. Nåväl, stövlarna togs av med ett knyck, och resten av kläderna åkte samma väg. Ola då?? Ja, han var inte svårövertalad och snart låg de där hon lovat att aldrig mer hamna. I hans säng. Han smekte och slickade om vartannat. De kysstes och retade varandra tills de gjort varandra tokiga av åtrå. Hon ville ha honom i sig NU! Resolut greppade hon tag i den och styrde in honom i sitt inre. Vågorna av vällust kom gång på gång utan att vilja ebba ut. Till slut var det över. Ola smekte hennes kind och gav henne en puss på näsan.
” Okey, bara vänner från och med nu. Klarar vi det tror du?” han smekte hennes mage med baksidan av sin hand. ” Det är inte lätt att bo med en sådan härlig tjej som dig, och ständigt ha dig runt mig. Jag blir svartsjuk på alla dessa grabbar som ringer.”
” Detsamma!! Att se dig dag efter dag mer eller mindre avklädd tär på mig. När du hade Katta här blev jag svartsjuk. Jag visste ju vad hon fick! Du är så jävla sexig! Jag kan inte motstå dig!” Petra drog en hand genom hans hår.
” Nej, min sköna nu måste jag sova. Du får jättegärna sova med mig, men jag tvivlar på att det blir så mycket sova då” Han sträckte sig efter sina pyjamasbyxor som hamnat i en av fåtöljerna under deras snabba avklädning.
” Jag går in till mig” Petra gav honom en puss på pannan och gick sedan först till toaletten, sedan till sitt rum.

I alla tider har skogen varit min tillflyktsort
Där finns ingen som dömer
Där finns ingen som klagar
Där finns ingen som skäller

Friden som jag hittar i min skog finns ingen annanstans
Och tro mig, jag har sökt
I andra länder, under vattnet och bland folkhav

Trädens vajande kronor med korta solglimtar som vågar sig förbi
Fåglar som kvittrar och tjivas, eller med höga skrik varnar för katten som vill ta deras ungar.
Sniglar som makligt glider fram över jorden med sina tentakler försiktigt kännande
Blommor som dansar i sommarens sista vals
Grässtrån fyllda av insekter som sitter och spanar på sina släktingar
En gräshoppas eleganta skutt genom luften för att landa på ett strå
Ingenstans kan man se så mycket, känna så mycket och få så mycket, gratis

Vännerna jag växte upp med skingrades över hela vår värld, och
det trygga hemmet med mor, far och syster lämnades 25 mil bort.
Det nya livet innebar ständigt nya ansikten på okända platser
När kärleksvännen äntligen hittades försvann alla män som gästat min bostad
Alla nattliga samtal tog slut
De få kvinnliga kamrater jag haft hittade varsin man till slut.
Endast en stod kvar, Susanna var hennes namn
Så stark, men ändå svag
Så rak, men ändå kurvig i sitt sinne.
En kvinna av finskt blod, med massor av charm.

När barnen dök upp, ett efter ett märkte vi snart att föräldrarna blivit gamla och inte orkade, eller hade tid med nya ättlingar.
De ringde då och då för att kolla vårt liv, men pratade ändå mest om sitt.

Ett stort hål finns i barnens liv efter historia, gamla åldriga händer som smeker och dagliga möten med sina förfäder. Någon som ger en annan sida av livet.

Själv är jag en stark kvinna, en ensamvarg som ändå kan vara social…om jag vill. Har alltid stått stadigt på jorden och levt som just den dagen begärt.
Men, någonstans långt därinne i mitt hjärta sitter en liten flicka som vill ha vänner och släktingar som bryr sig och tycker om det hon gör. Min stolthet och tro på att klara allt själv har hållit alla utanför, och min känsla för vad som är fel och rätt har skrämt mången själ.
En ensamvarg ylar själv i natten, av saknad och längtan till de andra.