Anitha Östlund Meijers skriv och islandshästliv

Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården

Archive for September, 2010

September 15th, 2010 by Anitha Östlund Meijer

DAGBOKSINLÄGG 15 sept.

Regnet smattrar ihärdigt på biltaket och jag sitter med min älskade laptop i knäet och skriver. Tittar på vad de andra på skrivpuff petade ihop igår och öser lovord över dem alla. Tänk att världen består av så många människor som liksom mig har det här behovet att ösa ur sig ord. Det känns fortfarande […]

September 14th, 2010 by Anitha Östlund Meijer

Dagboksinlägg 14 september

Snart sitter vi kväll efter kväll med elden brinnandes för att inte golven i huset skall förvandlas till isbanor. Jag älskar den här tiden när man får tylla in sig i filtar och bara vara. Inga tvång på att åka till stränder för att fläka ut sin vita kropp eller ljuva sommarkvällar som lockar till […]

September 14th, 2010 by Anitha Östlund Meijer

TEMA Något som glöder

Idag har jag tillbringat hela dagen framför datorn med mitt nya filmmanus.Det har legat mitt framför mig en längre tid utan att jag sett det. Men imorse, eller rättare sagt inatt rasade ide´n in i min hjärna. Imorse skyndade jag att köra iväg mina småttingar sedan satte jag mig hemma och skrev. Rad på rad, […]

September 13th, 2010 by Anitha Östlund Meijer

TEMA Att bli upptäckt

Sanden från stranden svischade upp mot det lilla vita huset som inretts enkom för sommarboende. Barnen som alldeles nyss lekt i vattnet rusade efter varandra mot den röda ytterdörren som stod på glänt. Med våta fötter gick de in i köket där mamman stod och bakade bullar. Tysta nickade de mot varandra i samförstånd och […]

September 13th, 2010 by Anitha Östlund Meijer

Dagboksinlägg MONDAY; BLOODY MONDAY

Sitter i bilen och väntar på att skolan skall öppna. Regnet öser ned utanför och jag sitter i en bubbla av knattrande tak och fönster. Jag kan inte hjälpa det, men jag älskar regn. Det är renande på något vis och nu när termometern fortfarande visar plus är det ju ljummet. Mina tankar drar iväg […]

September 12th, 2010 by Anitha Östlund Meijer

TEMA Bedåra

Redan som liten var hon den som fick mest uppmärksamhet. Varje gång mamma bjöd hem folk blev de bedårade av min systers skönhet och knuffade lilla mig ännu längre in i hörnet med sina standardfraser att hon säkert skulle bli fotomodell eller världsberömd filmstjärna. Den enda som såg mig var farbror Martin som ständigt påpekade […]

September 12th, 2010 by Anitha Östlund Meijer

Dagboksinlägg Söndag 12 sept.

Efter en lite styrig morgon med två ungar som konstant åkte ihop har lugnet lagt sig på skomakarbacken. Peter och de två äldsta ungarna skall åka till en ö ute i skärgården och kika lite, och jag skall plugga manusteori. Vi kom inte i säng förrän klockan tre i morse. Jag försökte på alla sätt […]

September 11th, 2010 by Anitha Östlund Meijer

Förändring

Har ni någonsin varit med om att den du pratar med förändras inför dina ögon? Att personen du satte dig med långsamt får ett annat utseende?Beror det på att man visar sitt inre jag?Ibland när jag som singel dejtade killar och satt nattetid med en macka i näven för att diskutera livet med dem hände […]

September 10th, 2010 by Anitha Östlund Meijer

En manuspilots helt vanliga vardag

Fredag, älskade fredag…Vaknar upp strax innan mobillarmet startar upp och skyndar mig att stänga av det. Hampuz och Zabine ligger med armarna runt varandra och snarkar högt.Fnissande går jag till barnens rum och väcker Razzel som gnuggar sig i ögonen en lång stund innan han säger något överhuvudtaget.Efter frukosten försöker jag få barnen att sätta […]

September 10th, 2010 by Anitha Östlund Meijer

TEMA Något som försvinner

Med tilltagande ålder märker jag en mycket positiv grej med mig självNästan allt som skrämt mig ter sig idag inte lika farligt. Idag går jag emot det jag förut lämnat av rädsla, och för mig själv mumlar jag mantrat ”Det jag inte kan dö av är inte heller farligt.” Som liten hatade jag att vara […]