Anitha Östlund Meijers skriv och islandshästliv

Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården

Archive for the ‘En början’ Category

July 22nd, 2013 by Anitha Östlund Meijer

En början-390

Jag var sexton år och fortfarande okysst. Skandal, jag vet men jag hade inte träffat han med stort h ännu. Den som fångat mitt hjärta och tagit det i sina händer. Jag klädde mig fortfarande som ett barn, sa mina vänner och jag älskade att behålla min vita oskuldsfullhet – vara den som sist invigdes i vad det innebar att vara kvinna. 

Sommaren började lida mot sitt slut och mina båda väninnor gick hand i hand med sin pojkvänner. Vid min sida gick Leo, en pojke på hela arton år. Nyinflyttad från USA, ett land jag bara läst om. Hans mörka hår lockade sig i nacken och de kraftiga, brunbrända händerna lekte med remmen på väskan jag bar över ena axeln.
July 21st, 2013 by Anitha Östlund Meijer

En början-389

“Om du tar ett bett från den här sidan tar jag den andra”, sa Carolin och höjde äpplet till munnen. “Är du beredd? Ett, två…tre.”
July 20th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

En början-388

Solen sken in genom fönstret, letade sig fram till den nakna kroppen som låg invirad i det vita lakanet. På skrivbordet bredvid stod en dator uppslagen. Texten MITT ÄRLIGA LIV stod skrivet med stora tjocka versaler. Under fanns ingenting.

På golvet låg ett svärd i blank mässing med bokstäverna A och Z inristade i snirkliga vändningar. 
July 19th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

En början-387

Prasslet av löv väckte mig. Jag trevade efter min vita käpp och drog in doften av rosor en sista gång. Min trädgård hade blivit ett ställe där jag kunde vara ifred. Slippa frågor från journalister och nyfikna släktingar. Efter att ha letat upp handtaget till verandadörren slog jag med käppen för att kontrollera exakt var öppningen fanns. Två stora sår på min panna räckte för idag.
July 17th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

En början-386

Det var inte det att jag var ogin. Oh nej, inte alls. tanken var att de skulle ärva pengarna när jag gått bort och att jag skulle förvalta de blodbesudlade sedlarna tills de var färdiga att ta över. Leif hade påpekat att han och Maria behövde en ny bil. Varje måndag dök han upp på min parkering och lämnade över en bukett rosa rosor. Och jag som hatar den färgen. Ändå höll jag god min och tackade.

De andra släktingarna var inte lika mycket på mig. Istället höll de sig i utkanten, väntande som gamar på sitt byte. 
July 16th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

En början-385

De låg fortfarande och sov. Mannen som hon älskat, flickan på fem år och pojken bredvid nyss fyllda tolv. Täcket fyllt av disneygubbar som åkte tåg hade halkat ned och låg vid deras fötter. Mannen och pojken hade erektion. Dregel hängde i ena mungipan på flickan och en stor pöl vittnade om att hon pinkat på sig igen. Det ljusa håret låg spritt över kudden, ena armen vilade över mannens mage. Då och då ryckte hon till, mumlade något.

“Hejdå”, viskade kvinnan och gjorde en slängkyss. “Förlåt mig.”
July 15th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

En början-384

Jag hörde soldaternas trampande på grusvägen långt innan jag såg dem. Hoppfullt spanade jag efter ett välbekant ansikte, men det var svårt att se något eftersom de var både smutsiga och hade mössorna tryckta långt ned över ansiktet. Det hade varit svårt att anpassa sig till landets sedvänjor och varken jag eller de andra blev accepterade och kallades vitingarna från landet i nord.

“Cecilia!”
Jag försökte febrilt se var rösten kom från, men såg inget annat än ett gråblått hav av färg. Tårarna jag gömt flera veckor kröp över kindknotor och runda kinder. Droppade på min vita, stärkta klänning som legat gömd i väntan på den här dagen.
July 14th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

En början-383

“Varsågod Nilla. Den här nyckeln leder till ett rum där nästan alla dina önskningar uppfylls. Jag och Rasmus har tänkt länge och väl på vad som skulle bli den bästa presenten och det här tror jag blir det bästa.”

Jag tittade länge på nyckeln som min syster lagt i min hand. Den var rostfärgad och stor, liknade de där gamla nycklarna farmor och farfar hade till sina uthus. Jag kom mig inte för att tacka och tankarna snurrade runt i huvudet. Vad kunde det vara? En bil? Den där träningscykeln jag önskat mig? Eller var det klänningen jag provat häromdagen? Tessan och jag hade fallit för den båda två och älskat när det  tunna tyget böljat runt kroppen som lätta vindar.
July 13th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

En början-382

“Kom låt oss leka att vi är vuxna, det är roligt, det vet ni allihop. Vi kan låtsas att du Maja är kokerska och jobbar på skolan, och du Pär är…jo nu vet jag. Du är pilot och borta jämt. Robert kan vara elektriker och svära både högt och lågt när han får ström i sig.”
July 12th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

En början-381

Selma följde vattnet med blicken, såg hur det rundade den kala udden och fortsatte förbi fästningen. Hon huttrade och lade armarna runt sig själv. Skulle hon någonsin träffa honom mer? Den ensamma mörkögda främlingen som inte sagt ett ord på en hel kväll.