“Försvunnen? Hur kan ett barn på fem år försvinna på en båt som inte är större än…låt säga tio meter? Ni skulle vakta henne”, skrek den svartklädde, korpulente mannen.
“Jag försökte herrn. Jag försökte”, sa den lille mannen som stod och bugade framför Castilliano – enväldig härskare över staden. Pino längtade hem till sin fru. Ville ligga tryggt i hennes famn istället för att utsättas för chefens vrede. Åh jo, nog hade han tagit hand om den lilla flickan. Det var hennes fel att handen värkte och hennes fel att en tå ömmade. Hon hade varit ett riktigt vilddjur. Helt galen. Jag hade inte en chans när hon smet ut genom fönstret och hoppade i vattnet. Men det kan jag aldrig berätta för honom. Då åker mitt huvud.