“Du får en penna, ett ritblock och ett suddigum, mer har jag inte råd med”, sa mamma och lade ned två flaskor vin i vagnen.
Anitha Östlund Meijers skriv och islandshästliv
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gårdenArchive for the ‘En början’ Category
Hunden nosade intensivt på marken, och försvann in i skogen med kvinnan som en svans.
Fundersamt följde jag efter, men var noga med att inte visa mig.
Erik raglade mot dörren.
“Ut, jag måste ut”, mumlade han.
Salina mindes inte alls hur hon kommit till platsen hon befann sig, men värken i nacken skvallrade om att det inte var frivilligt. Röda blemmor syntes över handlederna, och håret som vanligtvis bars i en noggrant hopkringlad fläta mitt på huvudet, var utsläppt och fullt av både barr och jord.
Med stort allvar tryckte han ned tangent efter tangent. Patrik Serlesson skulle bli författare. En stor sådan. Nu skulle de få se…alla som tryckt ned honom i toastolen, slagit honom gul och blå med kvasten fröken sopade trappan med, och framför allt alla tjejer som under hejarop dragit av honom byxorna offentligt. Nu skulle de få se…
“Nästa New York”, raspade det i högtalaren. “Vi beräknar att landa om cirka tjugo minuter”, fortsatte rösten.
Ninni samlade ihop alla papper som låg utspridda på sätet bredvid, och studerade för säkert sjuttioelfte gången den vackra profilen på passageraren framför. Han var ett exklusivt smycke i hennes annars alltför gråa värld, och nu skulle de umgås intensivt i hela tre månader.
Frost, tänkte Adrian och såg framför sig hur hans älskade rosor förtvinade.
Han stängde av teven, och satte på sig badshortsen, redo för den dagliga simturen i bassängen. Hoppas att mamma hunnit lägga över dem säckväv, tänkte han och hoppade i. Annars fanns väl inget annat att göra än att plantera nya, eller låta rabatterna stå tomma. Ingen bodde ju där längre, och frågan var om han skulle återvända.
Det lilla nystanet av lila, och gult snurrade iväg när kattungen slog till det med tassen. Hon följde efter, slog till det igen, och såg inte handen som närmade sig.
Döden var ögonblicklig. Hon hann inte ens värja sig innan den smala nacken knäckts av.
Han som gjort det log nöjt, gömde det lilla djuret innanför tröjan, och skyndade sig ut.
Rosenträdgården var över en kilometer i omfång, och pedantiskt skött. Röda rosor växte över murar, och upp i gamla äppelträd. Sjön nedanför glittrade inbjudande då vi stannade, och jag drog in doften av blommorna innan jag tog sats och hoppade.
Det starka skenet från lampan bländade David, och han satte upp handen över ögonen för att det sved i dem.