“Jesussandaler, en röd ryggsäck, och en stor karta av världen. Något annat behöver jag inte”, sa Andreas och vinkade hejdå till mina föräldrar och mig. “Vi syns om ett år”, fortsatte han, och snurrade runt på stället. “Haja att jag ska vara borta ett helt år.”
Med tårarna rinnande vinkade jag till honom totalt ovetande att det var sista gången vi sågs.