Fingrarna på Maja tycktes stela och frusna, men när Vilgot kände på pulsen med fingertopparna anade han korta stötar som tydde på att hon fortfarande levde.
Anitha Östlund Meijers skriv och islandshästliv
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gårdenArchive for the ‘En början’ Category
Tre ord, nej fyra ord bestående av helt vanliga bokstäver förvandlade min vanligtvis så tråkiga busstur till något extraordinärt. “Betänk att jag ser”, sa mannen jag spanat på varje morgon. “Jag ser dina trånande blickar, och gör mitt bästa för att ignorera dem”
Han log och körde ihop ansiktet så det blev alldeles rynkigt. “men jag kan inte. Du är alldeles för förtrollande, för läcker och framför allt är du väldigt lik min mamma som ung.”
Jag hade aldrig sett något liknande, och skulle helt säkert aldrig mer få göra det.
Regnet smattrade mot taket på det lilla skjulet, och flickan som låg stilla på golvet med bundna händer och munkavle funderade för hundrasjuttioelfte gången på vad hon gjort fel.
“Softar du aldrig morsan? Lägger dig ned och gör ingenting liksom? Bara är? Måste du alltid ränna runt och fippla med en massa saker?” säger Anja och stoppar in ytterligare en vindruva i munnen.
“Blunda Maria, och tänk dig en säng…en helt vanlig säng…med rena, manglade lakan. Fullständigt indränkta i syrendoft.”
“Till vilken nytta. Du och jag kommer aldrig att få se något dylikt”, fräser Maria, suckar tungt och drar ihop sitt ljusa hår i nacken till en knut. Hon slätar till de mattsvarta byxorna som är på sin tjugofjärde dag på den smala kroppen.
Moa skrattar lågt och lägger handen på väninnans huvud. “Lilla gumman, vänta du bara, vänta så ska du få se vad jag hittat på.”
Hon skjuter en tavla föreställande två män som kramas i ett badkar åt sidan, blottar ett litet, svart kassaskåp som är insprängt i väggen, och vrider triumfierande vredet omväxlande åt höger och vänster några gånger, och öppnar det med ett högt, “Voila!”
“Moa! Stäng det, skynda dig innan farbror Erik kommer tillbaka. Förresten så får vi inte vara här.
“Mossrana, stinkfly och Jordmorra sök det som skrämmer i sotarflorra”, mässade kvinnan framför dem samtidigt som hon vevade med händerna framför sig.
Var kvinna verkligen en riktig häxa?, tänkte Anna och sökte ögonkontakt med sina tre vänner som stod tätt bakom henne.
De tre flickorna tittade på varandra under tystnad.
Hinkarna med blod stod på var sida om farmor.
“Det är inte farligt”, sa hon och tog min hand.
“Akta bilen Jocke”
“Ställ in varorna på sina platser, och masa dig in hit”, sa Jeanette fnittrande medan hon klädde av sig och kröp ned i sängen.