Tant Ella var inte som andra tanter, nej fel…hon var inte ens i närheten av ordet tant. Jeansen smet åt över höfterna som på en ung flicka, och brösten som hon fixat till hos stadens bästa plastikkirurg var vackert rundade.
Anitha Östlund Meijers skriv och islandshästliv
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gårdenArchive for the ‘En början’ Category
Smala, spretiga fingrar sträckte sig mot dem. Gjorda av mörkrött kött som ruttnat och var halvt förmultnat.
Vatten, vatten, vatten, vart hon än vände blicken såg hon den blåsvarta massan välla fram genom sprickorna.
Det hemska ljudet hade äntligen tystnat, och kvar i luften fanns bara små partiklar av ekot från de gråtande barnen.
Klirret från stickorna följde mig in i drömmen.
Solen sken över det lilla huset som godsherren byggt åt Tilda. Hon satt på verandan med två av barnen i knäet.
“Skrövelspån och testmissiler, är det allt du har att säga till ditt försvar? Både du och jag vet att det du just sa är lögn, eller hur?”
Farfar drog med baksidan av handen över min panna, snuddade kinden med fingertopparna och spände blicken i mig.
“Nåväl, du sköna. Låt gå för den här gången, men gör inte om det. Kapten skulle ge dig minst fem rapp om han visste vad du gjort.”
“Tiden skymmer dina sår vännen. Många broar hinner passeras innan du når läkning, men jag lovar att du kommer dit…en dag…en dag då du minst förväntar dig det.
“Burlesque? Varför i hela friden ska du, gamla människan börja med sådant?”, sa Per och petade in käppen under kjolen på en av sköterskorna som passerade.