Den gnistrande prisman flöt omkring i luften. Solljuset bildade reflexer mot det välvda fönstret. Vi hade gömt oss under bordet och hade ingen aning vad som skulle hända härnäst.
“Det är dags för julpyssel”, sa Teo och haltade iväg mot en garderob. “Jag hittade några passande objekt på kyrkogården igår.”
“Du målar som Marlon Brando, vet du det?”
Jag höll hårt i ratten när älgen gick upp på vägen framför mig. Han, för det var en tjur med stora ståtliga horn, vände blicken mot mig och jag kände hur världen runt oss försvann och de bruna ögonen smalt in i mina.
När klockans visare hoppade över till åtta öppnade Sylvia dörren till den röda Saaben och klev ur. Hon såg att gardinerna var fördragna till Filips lägenhet och huttrade till. Det skull nog bli problem att klättra dit upp, och tanken på hur hon skulle tas emot fick hennes hjärta att fladdra som om hon gömt en rädd fågelunge i bröstkorgen.